Har idag reflekterat över hur mycket jag kommer sakna vissa elever när de går vidare till gymnasiet. Fin känsla ändå, om än bitterljuv.
Också spontant fått höra från rektor att jag är väldigt uppskattad av eleverna på skolan, känns orimligt fint faktiskt.
I övrigt svinont i tummen på höger hand, misstänker något slags inflammerat fäste. Hoppas på det iaf.
För min karastrofhjärna har redan fastslagit en skelettcancerdiagnos med tillhörande amputering. Samt börjat fundera kring hur jag ska få olika vardagliga situationer att fungera utan högerhand.
Ja herregud ja, sa jag att jag lider av blixtsnabb, men uppenbarligen lösningsfokuserad, kastrofhjärna?
Oh jösses nu är du ju nästan värre än mig . Ta det lugnt du, vet du med dig att du gjort nått med den, överansträngning? Hoppas det går över snart