Suckar åt mig själv. I lördags jobbade jag långt pass och gick även långpromenad med hundarna. Igår började jag dagen med en långpromenad, sedan jobbade jag 9:30-18. Var helt jäkla slut efter det, fick skjuts hem, åt middag och kraschade i sängen. Vaknade till vid 2-3 inatt för att ena hunden behövde ut.
Idag är jag ledig. Klockan är bara 9. Jag har ätit frukost, rastat hundarna och parkerat i soffan. Och nu är jag allmänt obekväm för att jag "inte får något gjort"
Rent logiskt fattar jag att det är klokt att vila upp sig, att det är helt ok att ta en lugn morgon oavsett en ledig dag, och jag har planer för senare idag när viktiga saker ska bli gjorda. Jag har alltså t.o.m. planerat för att kunna ge mig själv lite vila nu. Och ändå sitter jag här och vill rusa iväg och typ storstäda hela huset, träna hundar, laga ordentlig mat osv istället för att sitta i soffan. Det enda som hindrar mig är att jag inte orkar, och så blir det jobbigt mentalt för att jag fysiskt inte orkar. Jävla hjärna. Jag vill bara koppla av.
Idag är jag ledig. Klockan är bara 9. Jag har ätit frukost, rastat hundarna och parkerat i soffan. Och nu är jag allmänt obekväm för att jag "inte får något gjort"
Rent logiskt fattar jag att det är klokt att vila upp sig, att det är helt ok att ta en lugn morgon oavsett en ledig dag, och jag har planer för senare idag när viktiga saker ska bli gjorda. Jag har alltså t.o.m. planerat för att kunna ge mig själv lite vila nu. Och ändå sitter jag här och vill rusa iväg och typ storstäda hela huset, träna hundar, laga ordentlig mat osv istället för att sitta i soffan. Det enda som hindrar mig är att jag inte orkar, och så blir det jobbigt mentalt för att jag fysiskt inte orkar. Jävla hjärna. Jag vill bara koppla av.
Bara ”Ah tack, det gottgör allt!” 
(Jag jobbar alltså övertid, tredje dagen i rad 
