Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
jag tog bort min häst sen 18 år för drygt en månad sedan. Själva bokningen fick jag faktiskt hjälp med av en stallkamrat, jag orkade inte. Har du någon som kan ringa åt dig så är mitt råd att lämna över det, det var väldigt skönt att slippa.Jaha, då ska jag boka avlivningstid för min älskade häst. Hur fan klarar man det?
Tack för dina ord. ❤jag tog bort min häst sen 18 år för drygt en månad sedan. Själva bokningen fick jag faktiskt hjälp med av en stallkamrat, jag orkade inte. Har du någon som kan ringa åt dig så är mitt råd att lämna över det, det var väldigt skönt att slippa.
Så här en tid efter kan jag säga att den absolut värsta perioden var innan han faktiskt togs bort. Från obeslutsamheten kring beslutet, till att beslutet togs, tills tiden fram till avlivningen. Den tiden var helt fruktansvärd. Det lättade något enormt efteråt. Visst saknar jag honom och har svårt att processa att han är borta ibland, men jag kan gå flera dagar utan att tänka på honom och ledsamheten är mindre komplex nu.
Jag vet inte vad jag vill förmedla riktigt, men jag vet att jag själv fick höra av en vän att det är tiden innan som är värst, och såhär i efterhand så stämde det helt och hållet, åtminstone för mig. Även om jag inte alls kunde föreställa mig det då.
Jag håller med dig, oron och allt före är värre än själva dödsögonblicket om man närvarar som jag gjorde och efter. Givetvis är sorgen jättejobbig och hemsk men tiden precis före är jobbigare, så har jag med upplevt det ❤. Sen kändes det också så himla bra på det viset att jag hade lovat min häst att han inte lämnar mig levande och det löftet höll jag ❤.jag tog bort min häst sen 18 år för drygt en månad sedan. Själva bokningen fick jag faktiskt hjälp med av en stallkamrat, jag orkade inte. Har du någon som kan ringa åt dig så är mitt råd att lämna över det, det var väldigt skönt att slippa.
Så här en tid efter kan jag säga att den absolut värsta perioden var innan han faktiskt togs bort. Från obeslutsamheten kring beslutet, till att beslutet togs, tills tiden fram till avlivningen. Den tiden var helt fruktansvärd. Det lättade något enormt efteråt. Visst saknar jag honom och har svårt att processa att han är borta ibland, men jag kan gå flera dagar utan att tänka på honom och ledsamheten är mindre komplex nu.
Jag vet inte vad jag vill förmedla riktigt, men jag vet att jag själv fick höra av en vän att det är tiden innan som är värst, och såhär i efterhand så stämde det helt och hållet, åtminstone för mig. Även om jag inte alls kunde föreställa mig det då.
Jag lider verkligen med dig, det är det allra svåraste man kan behöva göra som djurägareJaha, då ska jag boka avlivningstid för min älskade häst. Hur fan klarar man det?
Sitter i en elnisch och väntar på att VC ska ringa tillbaka (har fått ett envist eksem i nacken).
Iom att jag konsumerar extrema mängder vete och gluten tror jag inte att det är pga det. Då hade kroppen nog exploderat i allergireaktioner by now. Snarare att det är seborriskt exem som det var för ca 10 år sedan när jag hade exakt samma grej på exakt samma ställe.exem, eller utslag i nacken kommer ofra fran en allergi mot vete, eller gluten.