Vad gör vi? del 2 - Kids Edition

[Madde_padde]

Ja, eller nån yngsta barnet-grej kanske Har sett så många reels på insta (säker källa ) som jämför den lugna, väluppfostrade ettan med en bindgalen tvåa men bara tänkt att min stora är så vild att det inte stämmer för oss, men nu börjar jag inse att ja, energi har han, men han är nog tio gånger mjukare och mer lyhörd än sin lillasyster, och var även som liten. Men jag är nog mest glad att hon som tjej uppenbarligen har massor av skinn på näsan

Säg inte sådär! Vår lugnaste är vår trea men han är inte ens ett år än…. Men väldigt enkel och nöjd än så länge

 

[Voeux]

Har haft en jäkla morgon. Idag kommer mamma hem från Spanien och har 2 veckors semester hemma, sa hon. Två veckors mormor-tid, var vad jag hörde

 

[FeatherCloud]

Jäklig morgon här också, mest för att jag har begränsat tålamod. Stora skulle slå in paket och jag ville städa eftersom jag bjudit in släkten för att fira min födelsedag imorgon.

Barnens pappa flyttar ut på måndag men har knappt börjat packa och allt jag stört mig på i alla år är av förklarliga skäl mer märkbart än någonsin...
Så medan han behövde gå på toa och borsta tänderna på övervåningen i en dryg halvtimme fick jag hjälpa sonen och samtidigt försöka städa, undvika att lillasyster förstörde paketet, ritade med tuschpennor på fel ställen eller slog ihjäl sig. Sonen bröt ihop för att han inte kan krulla snören med sax och sen var det allmänt kaos en stund...

Nu har jag tvingat iväg dom för att äta lunch på annan plats innan kalaset. Ska bara bryta ihop i två minuter, sen kan jag sätta igång...

 

[Kilauea]

Varit en vecka i stugan med mormor. Nu hemma över en dag/natt för att fixa lite hemma samt tvätta bland annat.
Pappan har tagit ungarna och är och handlar så jag kunnat pyssla på i lugn och ro (precis intagit lunch i lugnet) och när de kommer hem ska jag iväg till stallet en sväng . Själv!

 

[Voeux]

Har spenderat dagen med en trotsig 3-åring, två sjövilda 1,5-åringar och en kinkig 3-månaders. Oh vey. Ibland går jag med på att gå till stranden för att barnens kusiner hänger där. Tog 1,5 h att packa med en 1,5-åring som hänger upp och ner i möblerna, slänger sig åt alla håll när man ska smörja in henne och springer iväg när man ska klä på henne. Under tiden som sonen blir för trött och deckar i makens famn, vilket innebär att vi missade hans lilla sovfönster där det kanske hade gått att få honom att sova i vagnen på vägen till stranden. Så han skriker hela vägen dit, får stanna på vägen och ge flaska ståendes någonstans i vägrenen, han skriker resten av vägen ändå. Sen har jag antingen sprungit efter dottern som ska dricka havsvatten och äta sand, eller vankat på klängig bebis rinnandes av svett i 23-graders solsken. Försökte vid ett tillfälle få ett andrum genom att ge dottern en frukt men hon skulle absolut klättra i rutschkanan med päronet, och bröt ihop om jag tog det och bröt ihop om jag försökte få henne att sitta still med det. Tills hon tillslut tappade det i sanden och bröt ihop därför. Kom hem med två övertrötta barn som vill allt och ingenting samtidigt. Lagt dottern som sparkat runt, snurrat, nypts, dunkat huvudet i väggen, dragit i rullgardinen. Nu sitter jag under äppelträdet, dricker champagne och låtsas som att jag inte har några barn en stund. Maken är inne och kämpar fortfarande med att få sonen i säng

 

[julgrisen]

Har spenderat dagen med en trotsig 3-åring, två sjövilda 1,5-åringar och en kinkig 3-månaders. Oh vey. Ibland går jag med på att gå till stranden för att barnens kusiner hänger där. Tog 1,5 h att packa med en 1,5-åring som hänger upp och ner i möblerna, slänger sig åt alla håll när man ska smörja in henne och springer iväg när man ska klä på henne. Under tiden som sonen blir för trött och deckar i makens famn, vilket innebär att vi missade hans lilla sovfönster där det kanske hade gått att få honom att sova i vagnen på vägen till stranden. Så han skriker hela vägen dit, får stanna på vägen och ge flaska ståendes någonstans i vägrenen, han skriker resten av vägen ändå. Sen har jag antingen sprungit efter dottern som ska dricka havsvatten och äta sand, eller vankat på klängig bebis rinnandes av svett i 23-graders solsken. Försökte vid ett tillfälle få ett andrum genom att ge dottern en frukt men hon skulle absolut klättra i rutschkanan med päronet, och bröt ihop om jag tog det och bröt ihop om jag försökte få henne att sitta still med det. Tills hon tillslut tappade det i sanden och bröt ihop därför. Kom hem med två övertrötta barn som vill allt och ingenting samtidigt. Lagt dottern som sparkat runt, snurrat, nypts, dunkat huvudet i väggen, dragit i rullgardinen. Nu sitter jag under äppelträdet, dricker champagne och låtsas som att jag inte har några barn en stund. Maken är inne och kämpar fortfarande med att få sonen i säng

Ah, stranden är aldrig en så trevlig utflykt som man inbillar sig gång på gång . Låter väldigt trevligt med champagne under äppelträd dock!

 

[miumiu]

År av sökande har äntligen gett resultat!

 

[Krålus]

Visa bifogad fil 123574
År av sökande har äntligen gett resultat!

När jag var liten så hittade barndomskompisen centerpartister hela tiden. Man kunde gå längs vägen rätt som det var böjde hon sig ner och plockade upp en. Man kunde sitta i gräset och rätt var det var så tittar hon ner och plockar upp en.

 

[Mirre]

Nattar barn som fortfarande svävar på moln efter alla sagofigurer hon träffat idag och allting hon upplevt. Hon kommer leva länge på den här dagen

 

[Blyger]

Nattar barn som fortfarande svävar på moln efter alla sagofigurer hon träffat idag och allting hon upplevt. Hon kommer leva länge på den här dagen

Vart har ni varit?

 

[Mirre]

Vart har ni varit?

Tomteland. Helt fantastiskt! L älskade det och vi vuxna också.

 

[Imogen]

Ah, stranden är aldrig en så trevlig utflykt som man inbillar sig gång på gång . Låter väldigt trevligt med champagne under äppelträd dock!

Och inte att förglömma det där om att de säger att föräldraledighet inte är någon semester. Men är det NÅGOT som inte är semester så är det semestern!

 

[PathOfClovers]

Har spenderat dagen med en trotsig 3-åring, två sjövilda 1,5-åringar och en kinkig 3-månaders. Oh vey. Ibland går jag med på att gå till stranden för att barnens kusiner hänger där. Tog 1,5 h att packa med en 1,5-åring som hänger upp och ner i möblerna, slänger sig åt alla håll när man ska smörja in henne och springer iväg när man ska klä på henne. Under tiden som sonen blir för trött och deckar i makens famn, vilket innebär att vi missade hans lilla sovfönster där det kanske hade gått att få honom att sova i vagnen på vägen till stranden. Så han skriker hela vägen dit, får stanna på vägen och ge flaska ståendes någonstans i vägrenen, han skriker resten av vägen ändå. Sen har jag antingen sprungit efter dottern som ska dricka havsvatten och äta sand, eller vankat på klängig bebis rinnandes av svett i 23-graders solsken. Försökte vid ett tillfälle få ett andrum genom att ge dottern en frukt men hon skulle absolut klättra i rutschkanan med päronet, och bröt ihop om jag tog det och bröt ihop om jag försökte få henne att sitta still med det. Tills hon tillslut tappade det i sanden och bröt ihop därför. Kom hem med två övertrötta barn som vill allt och ingenting samtidigt. Lagt dottern som sparkat runt, snurrat, nypts, dunkat huvudet i väggen, dragit i rullgardinen. Nu sitter jag under äppelträdet, dricker champagne och låtsas som att jag inte har några barn en stund. Maken är inne och kämpar fortfarande med att få sonen i säng

Åh hög igenkänning som vanligt, speciellt päron-storyn. och då har vi ingen bebis dessutom att ta hand om, är så imponerad att ni/folk klarar det alltså..


Idag var jag och dottern (17 mån) in på ett café för att köpa med lunch till mig och sambon, ett ställe vi brukar gå till. Brukar ha henne i vagnen, det är enklast, men nu gick inte rampen att använda så var tvungen att ha henne "lös". Först stå i kö i typ 10 evighetslånga minuter. Hon springer hit och dit. Ibland blev jag tvungen att lämna vår plats i kön, som tur var snälla människor som hade koll när vi kom tillbaka. Ibland stoppade jag henne genom att tvångshålla i tröjan/handen/armen med illvrål som följd. Tog upp henne några gånger, skriker som en stucken gris, ålar sig, sparkar med benen. Blickar från folk som sitter och äter. Äntligen vår tur, jag får skrika vår beställning för att överrösta gnällskriken från donnan i famnen. Kunde som tur var gå ut medan de fixade maten, där var hon så lycklig när hon fick springa omkring, upp och ner i trappen, plocka stenar, springa efter fåglar. Herregud vad små, enkla vardagssaker kan bli utmanande just nu, och då har jag bara ETT barn.

 

[Fille]

Sexåringen har vid flera tillfällen nämt att han tycker att han är tjock, så idag igen. Ja, han har för högt bmi men skulle inte påstå att han är tjock. Har försökt prata om vad kroppen mår bra av, att äta lagom med mat och röra sig. Har aldrig sagt att man blir tjock av att äta för mkt men sagt att kroppen inte mår bra av för mycket onyttigt. Men hur ska jag ”gå vidare”? Försökte säga att han ska cykla på mina långpromenader, att det är något kroppen mår bra av. Men det tycker han är tråkigt. På terminerna går han på simskola och fotboll, ska börja gymnastik igen till hösten (på eget bevåg). Han är oftast väldigt aktiv av sig, men blir också stillasittande i perioder med skärm, pga tidsbrist från oss (tvillingar tar myyyycket tid, plus ett utbygge på det). Men det gör lite ont i mammahjärtat när han säger så. Jag har också varit rundare i hela livet, så vet ju på ett ungefär hur han känner…

 

[Imogen]

Sexåringen har vid flera tillfällen nämt att han tycker att han är tjock, så idag igen. Ja, han har för högt bmi men skulle inte påstå att han är tjock. Har försökt prata om vad kroppen mår bra av, att äta lagom med mat och röra sig. Har aldrig sagt att man blir tjock av att äta för mkt men sagt att kroppen inte mår bra av för mycket onyttigt. Men hur ska jag ”gå vidare”? Försökte säga att han ska cykla på mina långpromenader, att det är något kroppen mår bra av. Men det tycker han är tråkigt. På terminerna går han på simskola och fotboll, ska börja gymnastik igen till hösten (på eget bevåg). Han är oftast väldigt aktiv av sig, men blir också stillasittande i perioder med skärm, pga tidsbrist från oss (tvillingar tar myyyycket tid, plus ett utbygge på det). Men det gör lite ont i mammahjärtat när han säger så. Jag har också varit rundare i hela livet, så vet ju på ett ungefär hur han känner…

Om han rent medicinskt skulle må bättre av att vara lite tunnare så tänker jag att det bästa (som jag absolut inte säger är det lätta) ni kan göra är att ändra saker för familjen som han inte märker av är för honom (mat, vardagsmotion osv). Jag har ju ingen aning om hur ert liv ser ut och ifall något ens behöver göras, men poängen är vi väl att han inte ska uppfatta det som att det är han som behöver ändra på saker. Då finns ju risken att det psykiska blir lidande istället. En sexåring behöver ju inte heller ”träna”, men ha en rörlig vardag Rent motionsmässigt gör nog den där timmen gymnastik eller simskola varken till eller från. Men däremot kan de ju inspirera till just en rörligare vardag

Sen fattar jag verkligen den praktiska utmaningen med tvillingbebisarna. Men det här är ju något som kommer vara mer långsiktigt än nu när syskonen är jättesmå. Det låter ju liksom inte som att ni akut behöver ställa om livet direkt

Konkrekt tips: introducera Pokemon Go! Hans skärmtid och dina långpromenader i ett. (Man går till platser för att samla in saker och behöver gå en viss sträcka för vi att använda saker i spelet). Gratismotion!

 

[Trollunge]

Sexåringen har vid flera tillfällen nämt att han tycker att han är tjock, så idag igen. Ja, han har för högt bmi men skulle inte påstå att han är tjock. Har försökt prata om vad kroppen mår bra av, att äta lagom med mat och röra sig. Har aldrig sagt att man blir tjock av att äta för mkt men sagt att kroppen inte mår bra av för mycket onyttigt. Men hur ska jag ”gå vidare”? Försökte säga att han ska cykla på mina långpromenader, att det är något kroppen mår bra av. Men det tycker han är tråkigt. På terminerna går han på simskola och fotboll, ska börja gymnastik igen till hösten (på eget bevåg). Han är oftast väldigt aktiv av sig, men blir också stillasittande i perioder med skärm, pga tidsbrist från oss (tvillingar tar myyyycket tid, plus ett utbygge på det). Men det gör lite ont i mammahjärtat när han säger så. Jag har också varit rundare i hela livet, så vet ju på ett ungefär hur han känner…

Nämen lilla älsklingen Förstår att det känns i mammahjärtat!

 

[soom]

Sexåringen har vid flera tillfällen nämt att han tycker att han är tjock, så idag igen. Ja, han har för högt bmi men skulle inte påstå att han är tjock. Har försökt prata om vad kroppen mår bra av, att äta lagom med mat och röra sig. Har aldrig sagt att man blir tjock av att äta för mkt men sagt att kroppen inte mår bra av för mycket onyttigt. Men hur ska jag ”gå vidare”? Försökte säga att han ska cykla på mina långpromenader, att det är något kroppen mår bra av. Men det tycker han är tråkigt. På terminerna går han på simskola och fotboll, ska börja gymnastik igen till hösten (på eget bevåg). Han är oftast väldigt aktiv av sig, men blir också stillasittande i perioder med skärm, pga tidsbrist från oss (tvillingar tar myyyycket tid, plus ett utbygge på det). Men det gör lite ont i mammahjärtat när han säger så. Jag har också varit rundare i hela livet, så vet ju på ett ungefär hur han känner…

Åh
Jag hade i första hand fokuserat på att försöka neutralisera den negativa värdeladdningen av ”tjock” och hans känsla av att vara fel (som jag tolkar din text), snarare än att försöka hjälpa honom förändra vikten. Om ni fokuserar på viktnedgång så riskerar ni att bekräfta att hans nuvarande form är fel. Lättare sagt än gjort, jag vet, inte minst eftersom ni inte lever i ett vacuum.
Om vikten faktiskt behöver minskas så håller jag med @Imogen .

Ser ofta boken Livsviktigt en handbok i kroppspositivt föräldraskap av Kajjan Andersson rekommenderas vid såna här frågeställningar, så tipsar om den. (Har inte läst den själv än, men den står på läslistan)

 

[FeatherCloud]

Sexåringen har vid flera tillfällen nämt att han tycker att han är tjock, så idag igen. Ja, han har för högt bmi men skulle inte påstå att han är tjock. Har försökt prata om vad kroppen mår bra av, att äta lagom med mat och röra sig. Har aldrig sagt att man blir tjock av att äta för mkt men sagt att kroppen inte mår bra av för mycket onyttigt. Men hur ska jag ”gå vidare”? Försökte säga att han ska cykla på mina långpromenader, att det är något kroppen mår bra av. Men det tycker han är tråkigt. På terminerna går han på simskola och fotboll, ska börja gymnastik igen till hösten (på eget bevåg). Han är oftast väldigt aktiv av sig, men blir också stillasittande i perioder med skärm, pga tidsbrist från oss (tvillingar tar myyyycket tid, plus ett utbygge på det). Men det gör lite ont i mammahjärtat när han säger så. Jag har också varit rundare i hela livet, så vet ju på ett ungefär hur han känner…

Aj i hjärtat lilla vännen..
Har inte så mycket erfarenhet, förutom av att själv ha varit ett tjockt barn med dålig självkänsla...
Kan du försöka styra över samtalen till vad kroppen kan och vad han vill göra, snarare än hur han ser ut? Dvs prata om hur kroppen kan så mycket, lyfta springa, cykla, klättra etc och på så vis kanske få in mer aktivitet?
Sen prata om termen "tjock" i neutrala termer. Min son (5,5) har nån gång reflekterat över att jag har större mage än nån annan och jag försöker prata neutralt om att ja, jag är tjock och det beror på olika saker (som att jag fött barn och har en sjukdom etcetera) och att alla ser olika ut. Jag visar inte om jag ev skulle tycka det är negativt att vara tjock utan kan istället säga "visst är magen mjuk och mysig?"

Men det är skitsvårt och jag förstår dina känslor.
Sidospår: En gång i simhallen när jag bytte om med min lilla var det en ~3-4-åring som högt frågade sin mamma om varför det fanns såna tjocka mammor (dvs som jag, hon pekade); och mamman hyssjade ner henne (för sånt pratar man ju inte om, underförstått det är dåligt att vara tjock och elakt att säga det). Jag önskar att jag hade vågat/orkat svara även det barnet neutralt och avdramatisera det istället för att det blev förstärkt av mamman att tjock=dåligt, även om hon nog bara menade väl...

 

[cherie]

Känner igen dilemmat med ett barn med högre BMI, och svårigheter i hur man ska förhålla sig till det. Min dotter är bara 3,5 så det är ännu inga kommentarer om sin kropp på nedlåtande vis men vi har redan börjat prata om vad som är bra för kroppen, att vissa saker mår kroppen bra av att göra (röra sig, äta lagom mycket av vissa typer av livsmedel etc) och att andra saker är mindre bra för kroppen/musklerna/hjärnan (se på skärm, vissa typer av livsmedel osv).

Det ligger i hennes genetik att vara stor och glad i mat och att nog inte känna så mycket mättnadskänsla. Samt ha lätt att lägga på sig. I vår bekantskapskrets är hon det barn med högst BMI och eg för mycket hull för sin ålder, men hon är också det barn som utan tvekan är aktivast och rör på sig allra mest (!!) i kombination med att vi är benhårda kring sötsaker. Det är svårt att förklara för en 3,5 åring varför alla kompisar får äta glass var och varannan dag, får kex till mellanmål i parken eller söta dryck i tid och otid. Vi kör "fredagsgott" i vanliga fall, bestående av lite torkad mango, russin eller en liten glass/bulle. Nu på sommaren gnager det dåliga samvetet att det kanske blir 2-3 dagar i veckan när något onyttigt intas i form av t.ex. bulle/kex, glass el söt dryck. Samtidigt tycker hon det är så fantastiskt gott och det finns inget hon blir så glad för som när vi säger att hon t.ex. ska få en glass... Hon är heller aldrig någonsin så stilla, tyst och fokuserad som när hon äter sånt. Jag vet att hon kommer få kämpa med sitt ätande och vikt säkert hela sitt liv, precis som sina föräldrar Men det är verkligen en balansgång hur man hanterar dessa aspekter bäst som förälder tycker jag. Särskilt när det börjar handla om att begränsa och byta ut/tänka kring vanlig, hemlagad mat....

 

[Fille]

Tack för svar, svarar er alla!
Har funderat på pokemon go, kanske ska testa det
Vi har inte direkt pratat om tjock i negativ klang i vår familj, utan vi pratar om att alla ser olika ut att några har mindre mage, några har större, precis som att vi har olika längder eller hudfärger, att det inte är något konstigt. Han har gener för att bli åt större hållet, så har försökt hålla oss till godis på lördagar (när vi väl introducera det, det dröjde länge innan han åt socker) och använder mycket grönsaker i maten osv. Dessutom älskar han mat! Cykel/promenad till och från förskolan nästan hela hans liv och kommer bli så även till skolan i höst. Så någon form av vardagsmotion finns i alla fall! Sedan är han väldigt aktiv och vill gärna leka med vänner, men vill inte direkt vara aktiv om han inte har någon vän med, det tycker jag är det svåraste! Att motivera att gå ut och studsa studsmatta ensam tex!