Åh känns verkligen igen, och alltid det där avledande peppet; "kolla en kotte/blomma/myra/"annat hon tycker är kul i 3 sekunder. Det är ju iaf tur, att det är hyfsat lätt att styra in på annat och att hon då släpper krisen rätt fort.Känner igen det där. Det kan verkligen bli fullskaliga krig över helt självklara saker. Som ja, att byta bajsblöja eller sätta på sig pyjamasen. Hon kan också vilja att man lyfter upp och sätter henne i gungan, för att sen vilja komma ner direkt, för att sen vilja komma upp direkt, för att sen… ja osv. och efter 10 ggr orkar inte min kropp mer så jag säger ”Kolla, en rutschkana! Vad kul, ska vi gå dit?!” men hon kastar sig i sanden och bryter ihop. Inte lätt att vara liten
Jag har dock ett vagt minne av hur det kändes att vara så liten och vilja något så mycket. Det är ju svinjobbigt att ha så starka känslor och vara så maktlös. Skruttisarna!
Jo, så är det ju. Varje negativ känsla leder till ett utbrott just nu, måste ju vara jättejobbigt att inte ha förmåga till annat.