Buke när det är som bäst
Mest känner man för att krama om allihopa!
Har i alla fall lyckats sortera ut ett temporärt hem till missarna om det behövs, visserligen hela vägen upp i Västerbotten men känner mig säker med att den personen kan ta hand om dem ordentligt tills jag kan ha dem igen (om exet nu inte vill bo kvar i Sverige). En del personer är bara bäst, man ringer i panik för att man precis har begärt skilsmässa, inte vet vad som kommer att hända och frågar om pälsklingarna kan bo med henne om det behövs och får bara ett "självklart" tillbaka på en gång
Jag har helt suveräna vänner även fast vi är spridda över hela världen
Vet inte varför jag fick en sån plötslig panik över dem men det kändes viktigt, huset liksom "det löser sig, folk har ju skiljt dig förut med hus involverat".