Ja, det är just det som gör att jag tycker att jag inte kan peka med hela handen och säga att det INTE finns en norm för att bo i stad. Eftersom jag gör det.Ja, just det där att landet verkar känna sig i underläge är det enda jag kan se som ett möjligt tecken på att stadsboende skulle vara norm. När det raljeras om/suckas över stadsbor får jag intrycket att man tycker sig sparka uppåt - och det är ju alltid okej.
Sen är det ju mer okej att sparka uppåt, det går inte att låtsas något annat. Men det är ju lika oartigt som allt annat sparkande, när det är mellan specifika individer och inte på gruppnivå. Fortsatt på gruppnivå, så tänker jag också att sparka uppåt är betydligt mindre problematiskt än att sparka neråt, men frågan är vilken nivå av medvetenhet om att det är just sparkar uppåt man gör, för att det ska kunna vara åtminstone just så pass okej?
Ser vi till hur dessa sparkar formuleras, så är ju inte draget av "uppåt" särskilt tydligt. Snarare handlar det ju om korkade stadsbor som inte kan ploga snö som folk och som tror att mjölkpaketen växer på träd.
Frågan är hur man gör när man sparkar uppåt på ett lite smart vis?