Vad är grejen med att ha långt till grannar?

[Sleepy]

Att inte vilja bli kramad tycker jag dock handlar betydligt mer om personlig sfär än vad boende gör.

Det skiljer sig ju hur stor ens personliga sfär är. För mig ingår boendet def i den personliga sfären. Jag vill ha initiativet till att släppa någon nära inpå, eller att inte göra det.

 

[Hyacinth]

Så mitt i prick!
Jag jobbar i hemtjänsten. Jag jobbar på två olika områden i en och samma kommun. Centrum samt en stor bit av landsbyggden. Det är absolut mer ensamhet och missär på landet. Många bor i opraktiska hus där de är fast på liten yta pga att det inte går att anpassa boendet. De kommer inte ut på prommenader då rullstolar och rullatorer inte klarar grusvägarna och de har knappt något socialt umgänge pga ensligheten.
I centrum bor de ofta så de hänger med andra gamlingar på gården, dricker kaffe ihop, äter lunch med nån vän och kommer ut. Vissa av gubbarna tar nån öl ihop och tanterna vin då och då.
Jag upplever de centrumboende rent generellt som både piggare och mer "med" och inte alls lika ensamma.

Ja, den uppfattningen har jag också. Kommer definitivt sälja vårt boende och skaffa trevlig lägenhet när jag blir äldre.

 

[Lingon]

Det skiljer sig ju hur stor ens personliga sfär är. För mig ingår boendet def i den personliga sfären. Jag vill ha initiativet till att släppa någon nära inpå, eller att inte göra det.

Bara för att jag har grannar nära så får de inte komma in i mitt hem utan inbjudan. Det verkar ibland som att folk som bor på landet tror att man ser på grannar likadant i stan som på landet. På landet vet alla allt om alla. I stan är man betydligt mer anonym. Jag hade tyckt att det var jobbigt att bo på landet mtp hur mycket koll folk verkar ha på sina grannar. Och så verkar folk betydligt mindre benägna att samarbeta kring gemensamma ytor och kring de störningar som finns. T.ex. hundskall i tid och otid hade aldrig accepterats i stan men på landet anser folk att det är helt ok att deras hund skäller stup i kvarten eftersom de bor på landet.

Min slutsats: Antingen ska man bo så att man har väldigt långt till närmsta granne, annars är det bättre att bo i stan där det finns tydliga regler för störningar.

 

[Kristall10]

Det är lite skillnad att bo så som en del av ett "vi" än som den enda i ett "jag". Jag är väldigt glad att inte behöva tänka på att få en km enskild väg plogad.

Jag håller med. Hade jag varit ensamstående hade det mest troligt inte funkat för mig att bo där vi bor. Eller jag hade behövt betala för en hel del tjänster som jag inte skulle haft tid/kunnat/inte velat utföra. Dock skulle jag inte ha något emot att bo ensam i skogen om jag kunde lösa tex snöröjning och annat.
Vi har ändå tur då stora grusvägen som går utanför vår gård alltid plogas tidigt på morgonen innan vi åker till jobb, dvs innan kl 6. Det underlättar. Oftast är det sämre med snöröjningen när man börjar närma sig stan. De som snöröjer där har större och krångligare områden att hinna med. Vägen från oss och in till stan är ju bara en enda väg som plogas direkt det kommer snö.

 

[Migo]

Det skiljer sig ju hur stor ens personliga sfär är. För mig ingår boendet def i den personliga sfären. Jag vill ha initiativet till att släppa någon nära inpå, eller att inte göra det.

Samma här. Mitt hus och min trädgård är definitivt del av min personliga sfär och jag kan bli jättepåverkad om folk kliver in där oinbjudna.

 

[mandalaki]

Samma här. Mitt hus och min trädgård är definitivt del av min personliga sfär och jag kan bli jättepåverkad om folk kliver in där oinbjudna.

Fast det är väl långt från trådens ämne, alltså vad grejen är med att ha långt till grannar? Kliva in i huset och trädgården kan de ju göra oavsett på vilket avstånd de bor. Att kliva in i huset kan säkert jämställas med oönskad kram, men då handlar det ju inte om var den som kliver in bor.

 

[Sleepy]

Fast det är väl långt från trådens ämne, alltså vad grejen är med att ha långt till grannar? Kliva in i huset och trädgården kan de ju göra oavsett på vilket avstånd de bor.

Invadera den personliga sfären kan de göra även på andra sätt, som många nämnt redan. Avstånd eliminerar det.

 

[mandalaki]

Invadera den personliga sfären kan de göra även på andra sätt, som många nämnt redan. Avstånd eliminerar det.

Jag håller inte med, för mig är skillnaden mot en oönskad kram stor. Men det känns inte så viktigt att plöja vidare om just det.

 

[Sleepy]

Det verkar ibland som att folk som bor på landet tror att man ser på grannar likadant i stan som på landet.

Det verkar ibland som att folk tror att alla i stan resp på landet ser på andra på samma sätt. Så är det inte. Det finns ett lika vidsträckt spektrum av människor i stan som det finns på landet. De tre grannarna på det egna lantstället är långt ifrån representativa för alla lantboende, lika lite som de tre grannarna i förorten är representativa för alla stadsbor.

 

[Sleepy]

Jag håller inte med, för mig är skillnaden mot en oönskad kram stor.

För dig. Inte för en del andra - vilket kan vara just det som gör att de vill ha avstånd till sina grannar.

 

[mandalaki]

Jag vill bo utan grannar och medföljande läppar i trapphuset. Har startat ett projekt att laminera dom och sätta tillbaka dom som ett ironiskt statement.
Men hellre utan grannar än med dessa.

Har den lappen alltså hängt i din trapp på riktigt? Så fruktansvärt obehagligt. Om du kan koppla den till person hoppas jag att du talar med hyresvärden.

 

[Bison]

Jag gillar tanken på ett hus långt ute i ingenstans där jag slipper se eller höra en enda människa.
Sen tänker jag på snöskottning och ändrar mig
Är även lat och bekväm och gillar att ha gång/cykelavstånd överallt.

Gillar den lilla gården där min häst bor. Ligger några enstaka hus inom synhåll men tillräckligt långt bort för att man ska kunna göra i princip vad som helst utan att störa eller bli störd. Liten väg med lite trafik och 2 km in till centrum med affärer, pendeltåg, vårdcentral, skolor osv.

Bott i villaområde och trivdes jättebra med det. Bra grannar och insynsskyddad hörntomt, väldigt lugnt och trivsamt.

Nu bor jag i lägenhet i ett gammalt gediget hus. Egen ingång, tjocka vägar, hör aldrig en käft och väldigt lugnt läge.
Det är perfekt!

 

[parellikusken]

Har den lappen alltså hängt i din trapp på riktigt? Så fruktansvärt obehagligt. Om du kan koppla den till person hoppas jag att du talar med hyresvärden.

Detta är inte den värsta heller.
Jag fick reda på vem lappskrivaren var när tanten hade sätt upp en lapp om en demonstration mot att de skulle hugga ned ett träd för att bygga bostäder... ... ...
Jag och min dåvarande gick och träffade henne när hon demonstrerade för att se vem det var. Pratade med tanten och det slutade med att jag skällde ut henne både för hennes rasism och hennes elaka lappar.
Pratade dock aldrig med hyresvärden.

Men nu har hon som tur är flyttat och inga orättfärdiga lappar dyker upp längre.

 

[mandalaki]

Detta är inte den värsta heller.
Jag fick reda på vem lappskrivaren var när tanten hade sätt upp en lapp om en demonstration mot att de skulle hugga ned ett träd för att bygga bostäder... ... ...
Jag och min dåvarande gick och träffade henne när hon demonstrerade för att se vem det var. Pratade med tanten och det slutade med att jag skällde ut henne både för hennes rasism och hennes elaka lappar.
Pratade dock aldrig med hyresvärden.

Men nu har hon som tur är flyttat och inga orättfärdiga lappar dyker upp längre.

Aha, den var inte färsk alltså? Måste vara jätteskönt att ha blivit av med henne, den där lappen var ju helt störd.

 

[parellikusken]

Aha, den var inte färsk alltså? Måste vara jätteskönt att ha blivit av med henne, den där lappen var ju helt störd.

Nä, ett par år gammal. Men kom upp rasistiska lappar i samma veva, bland annat med ordet "svartskalle" i. Kan inte ens tänka mig hur jobbigt det måste varit för de mörkhyade i min trappuppgång att se det.
Jag och den granne jag känner väl enades om att ta bort dessa lappar så fort vi såg dom.

Jag önskar ibland att mitt område bara bestod av nysvenskar och studenter.

 

[mandalaki]

Nä, ett par år gammal. Men kom upp rasistiska lappar i samma veva, bland annat med ordet "svartskalle" i. Kan inte ens tänka mig hur jobbigt det måste varit för de mörkhyade i min trappuppgång att se det.
Jag och den granne jag känner väl enades om att ta bort dessa lappar så fort vi såg dom.

Jag önskar ibland att mitt område bara bestod av nysvenskar och studenter.

Herregud vilka förfärliga människor det finns! Och fega med att sätta upp lappar för att uttrycka sin rasism

 

[parellikusken]

Herregud vilka förfärliga människor det finns! Och fega med att sätta upp lappar för att uttrycka sin rasism

Ja, helt absurt. Men ja.. Jag har bott hos en hyresvärd som förnekade förintelsen, så jag är nog lite härdad.

 

[tanten]

Jag har ofta sett det när boende diskuteras. ”Och vi har hela x hundra meter till närmsta granne” och liknande.

Kokar det inte ner till att var och en sannolikt bosätter sig där den trivs bäst?

Jag vill ha jord att stoppa fingrarna i och jag vill ha mossig granskog att vandra i. Jag vill ha god tillgång till kulturarrangemang. Alltså bor jag så.
Den som vill bo i en sekelskifteslägenhet bor där. Den som gillar nyproduktion söker sig dit.

 

[FannyN]

Ja, den uppfattningen har jag också. Kommer definitivt sälja vårt boende och skaffa trevlig lägenhet när jag blir äldre.

Jag har verkligen haft olika känslor gällande mitt boende under olika skeenden i livet.
När jag var 20 och nyutexaminerad bodde jag väldigt bra mitt på gågatan i Örebro i en sekelskiftsvåning med 50 meter till populäraste stället.
Sedan ville jag föda upp hästar och ett gäng ungar och då var en gård ett självklart boende. Nästa steg var återigen lägenhet i staden kombinerat med kolonilott när hemmet skulle husera aktiv tonåring och karriärkvinna med endast en häst.
Nu vill jag leva "stay cheap" och bo billigt i skogen med friluftsliv och odling kreativitet och downsiza kostnader och konsumtion. Jobba mindre och vara ute mer. Nästa steg är väl något i stan igen den dagen jag inte orkar sköta allt det som jag nu blir lycklig av att göra.

 

[Ullmerkott]

Att flest bor i städer ser jag som en vanlighet, inte som en norm. De flesta som inte bor i städer gör det väl för att de inte vill bo i städer, inte för att de inte kan. Om inte annat visar väl den här tråden det? Och de som bor i städer gör det väl ofta av praktiska skäl. Nära till jobb, skola, service. Inte för att de har stadsliv som något högre ideal.

Kan man verkligen dela upp det så? Om jag och många andra är frivilligt singlar t.ex. så existerar ingen tvåsamvetsnorm? Och när mammor tar ut mer föräldraledighet "för att det passar dem bäst" utan någon bakomliggande tanke om högre ideal är det inte heller någon norm?

Jag tänker att det räcker med att många människor gör samma sak för att detta ska bli norm. Och det behöver ju inte vara något fel med det, men en viss medvetenhet kan vara klädsamt.