Varje gång jag besöker innerstad (ffa i större städer som Stockholm/Göteborg) tycker jag synd om de stackare som är tvungna att BO där. Det är ju jättelångt till allt!
![Stick Out Tongue :p :p]()
Konsumtionshets, betong, asfalt, plast och reklam för saker jag inte gillar är för mig fult, trist och lätt ångestframkallande. Att bo så blir en levnadsmiljöns motsvarighet till att äta pulvermos med ketchup alla måltider 7 dagar i veckan.
Jag antar att den springande punkten är vad det där "allt" man vill ha är - jag är naturromantiker av stora mått och vill se skogar, fält, vattendrag och vilda djur. Känna doften av nyutslagna björkar på våren och plocka bär och svamp på hösten. Kunna krypa runt med kameran och fånga vackra miljöer utan störande element i bakgrunden.
Jag stör mig dock inte nämnvärt på grannar varken i lägenheten eller på landet, huvudsaken är att jag har en skog utanför dörren