Det där sättet att se på världen, som den globaliserade världen, där det inte finns gränser, eller nationaliteter, är väldigt riskabelt.Bara för att nåt är sant betyder det inte att det är intressant. Vi är fler och fler som tycker att det här med nationaliteter och gränser mellan länder är rätt passé. Historiskt har ju de där gränserna ändrats ett närmast oändligt antal gånger, och sällan har människorna som faktiskt bor i området haft nåt att säga till om. Det är ju bara streck på papper egentligen, ett sätt att skilja på mitt och ditt. När hela världen egentligen är vår!
De som brukar uttrycka den ståndpunkten, är i regel de som har makt och kontroll över sina liv, som endera äger eller har maktpositioner i de stora globala företagen, eller har en utbildning och kontakter, som gör att individen kan få jobb nästan var som helst, utan större ansträngning.
Nu menar jag inte att nationer och nationsgränser är det viktigaste, men trygghet får man också genom att befinna sig inom en känd och invand kultur, och med ett språk runt omkring som är begripligt.
Är världen blir gripbar, och att det finns möjlighet att påverka sin livssituation är viktigt för alla, fungerande demokrati är ett ganska bra sätt att se till att livet är påverkbart.
Fungerande demokrati är det som gör att nationsgränser faktiskt betyder något. Rimlig närhet till "makten" likaså.
Det finns en anledning till att röstandet i t.ex. EU-valet är betydligt mindre, än i de svenska nationella valet.