Vi kanske umgås i olika grupperingar - men i vilket socialt sammanhang är det intressant att säga
"jag är en äkta svensk"? Och vem är en oäkta svensk i så fall? Är du nyankommen och inte fått uppehållstillstånd så vill du säkerligen få vara "somalier" eller "irakier" eller vad du nu är, istället för "oäkta". Jag har bott lite här och var, och hade blivit stött om någon ex kallade mig "oäkta österrikare".
Tror aldrig jag har aldrig hört någon uttrycka sig så någonsin, eller jo - på en kristen sajt som jag skrev på ett tag där det (
mystiskt precis innan valet ) plötsligt blev jätteviktigt att skriva om hur svensk man kände sig och hur viktiga de svenska traditionerna var - mer specifikt julgran (från Tyskland), Lucia (från Italien), jultomten (från Turkiet), kristna kyrkor (ska vi säga Luthers tyska protestantism? eller den katolska kyrkan som utvecklades medelhavsområdet).
Kultur förändras. Jag ser med glädje att det kommer människor hit från hela världen och tillför en massa spännande kunskaper, mattraditioner, språk, omvärldskontakter, och öppnar upp gränserna mot världen. Förra århundrade var det svenskarna som flydde från svält och horribla livs- och arbetsförhållanden, 1 miljon utvandrade. Idag går flykting- och migrationsströmmarna åt nya håll.
Sverige är ett rikt land, vi behöver prata om omfördelning av resurser snarare än om att minska resurserna till de allra svagaste som finns här. Är det exempelvis rimligt att Danderydsborna får i genomsnitt 8 000 kronor i RUT, ROT, och ränteavdrag varje månad? Varför är det sådan upprördhet över att människor på flykt ska få bostad, men inte över att de rikaste procenten i landet kan plocka ut ett helt socialbidrag i skatteavdrag varje månad?
Om du upplever att "man" (=du?) kallas rasist så ofta, och att det är "ständigt snack om rasism" runt dig - tror du inte att det kan bero på att du faktiskt säger rasistiska saker, eller umgås i en rasistisk kontext?