Vad är egentligen rasism?

Tack. Ja man kan tolka det inlägget lite olika - "ärkerasister" är ju faktiskt traditionellt sett förutom rasister ofta också sexister och homofober, det går ofta hand i hand, men att homofobin och sexismen skulle liksom definiera rasismen på något sätt är det nog en väldigt liten andel som anser, då är problemet med folk som vägrar se eller som förnekar rasismen när den dyker upp betydligt större.
 
Idag används termen ofta som propaganda
Det känner jag inte igen. Vilka gör det och i vilket syfte menar du?

Jag tror att det du syftar på snarare handlar om meningsskiljaktigheter om begreppets betydelse. Själv ser jag det som att vi har fått en bredare förståelse för vad rasism är och hur det fungerar, därför har begreppet fått en lite annan betydelse än det hade för ett antal decennier sedan. Vi kan idag se och namnge rasistiska strukturer eller funktioner även om de inte är explicit uppbyggda kring begreppet "ras".
 
Borde vi inte i första hand se till att vi svenska ha tak över huvudet och arbete till våra ungdomar som gå arbetslösa. Jag menar, ju mer vi plocka in, desto mindre bostäder och arbeten blir det ju.
Absolut att vi ska hjälpa och ta in. Men någon måtta får det väl vara tycker jag. Man kan ju inte hjälpa alla. Snart har vi ju inget Sverige kvar. För det är väl inte rasistiskt? Att man vill att Sverige förbli svenskt, det är ju därför det heter Sverige?
Jag tycker man borde hjälpa mer på plats, för oftast är det ju dem som är kvar som verkligen behöver hjälp, dem som inte ha råd att ta sig därifrån.
Är jag värsta rasisten pga mitt tänk och åsikt?
Jag känner mig inte som en rasist eftersom jag inte ha något emot någon förutom myndigheterna.

Det finns inte en konstant mängd med arbeten i ett land. Flyttar det in eller föds mer människor är det fler som konsumerar och bidrar till att ekonomin ökar, fler invånare innebär alltså att företagen måste anställa fler.

På vilket sätt har vi snart inget Sverige kvar? Hur påverkar det dig och din identitet vilket språk andra pratar, vilka TV-program de ser, hur och var de firar sina högtider? Jag har verkligen svårt att se vad det är som sticker så i ögonen.

Du anser ju att du är värd mer hjälp från myndigheterna än någon som är nyanländ?
 
Nej det är ingen tävling och har heller inte påstått. Men jag skrev bara vad jag kände mig när jag läste det artikeln i tidningen, efter att ha gått arbetslös i flera år och få ingen hjälp. Sen vet jag att dem vill att alla ungdomarna ska snabbt komma ut i arbetslivet. Men jag är tydligen inte bland dem för jag är undanknuffad

Att du hamnar mellan stolarna är ju skittråkigt, men vad har det med invandring att göra?
 
Det där sättet att se på världen, som den globaliserade världen, där det inte finns gränser, eller nationaliteter, är väldigt riskabelt.

De som brukar uttrycka den ståndpunkten, är i regel de som har makt och kontroll över sina liv, som endera äger eller har maktpositioner i de stora globala företagen, eller har en utbildning och kontakter, som gör att individen kan få jobb nästan var som helst, utan större ansträngning.

Nu menar jag inte att nationer och nationsgränser är det viktigaste, men trygghet får man också genom att befinna sig inom en känd och invand kultur, och med ett språk runt omkring som är begripligt.

Är världen blir gripbar, och att det finns möjlighet att påverka sin livssituation är viktigt för alla, fungerande demokrati är ett ganska bra sätt att se till att livet är påverkbart.

Fungerande demokrati är det som gör att nationsgränser faktiskt betyder något. Rimlig närhet till "makten" likaså.

Det finns en anledning till att röstandet i t.ex. EU-valet är betydligt mindre, än i de svenska nationella valet.

Lite OT kanske...
På vilket sätt skulle det vara riskabelt? Jag älskar att vi har så öppna gränser men det står ju alla fritt fram om de vill utnyttja det. Jag är en helt vanlig människa, utan maktpositioner och som kämpar för att få ett jobb i mitt nya land, men jag tycker absolut att det är värt det.

Visst är det en trygghet att befinna sig i en omgivning där allt är känt, men varför skulle det vara något att sträva efter? Jag växer massor genom att resa och bo utomlands och genom att umgås med människor från olika kulturer. Visst förstår man inte allt alltid, vare sig språkligt eller kulturellt, men är man öppen och frågar så får man med sig mycket. Världen blir mer och mer globaliserad, vare sig man vill eller ej, jag själv har valt att dra nytta av det och tycker att det känns lite tråkigt att det finns så många som ser det som ett samhällsproblem.

Sedan menar jag inte att man ska ta bort alla nationsgränser, och du har klart en poäng med demokratin.
 
Lite OT kanske...
På vilket sätt skulle det vara riskabelt? Jag älskar att vi har så öppna gränser men det står ju alla fritt fram om de vill utnyttja det. Jag är en helt vanlig människa, utan maktpositioner och som kämpar för att få ett jobb i mitt nya land, men jag tycker absolut att det är värt det.

Visst är det en trygghet att befinna sig i en omgivning där allt är känt, men varför skulle det vara något att sträva efter? Jag växer massor genom att resa och bo utomlands och genom att umgås med människor från olika kulturer. Visst förstår man inte allt alltid, vare sig språkligt eller kulturellt, men är man öppen och frågar så får man med sig mycket. Världen blir mer och mer globaliserad, vare sig man vill eller ej, jag själv har valt att dra nytta av det och tycker att det känns lite tråkigt att det finns så många som ser det som ett samhällsproblem.

Sedan menar jag inte att man ska ta bort alla nationsgränser, och du har klart en poäng med demokratin.

Anledningen till att jag ser det som riskabelt att hävda att nationsgränser inte spelar roll, är att det är (oftast) ur de privilegierades ståndpunkt som det är enkelt att säga så.

För en Eritrean, Syrier eller Somalier t.ex., är det inte bara att greppa passet, och köpa en flygresa, och bums är man i ett annat land, där fred råder och det finns en rimlig möjlighet både till överlevnad och framtida utbildning och arbete, både för en själv och för sin familj.
Nej, istället måste man illegalt och förenat med stora risker ta sig ut ur ursprungslandet, ta sig igenom diverse inte särskilt välkomnande och fridfulla områden, betala flyktingsmugglare, kanske göra en högriskbåttur över Medelhavet, men ändå inte ens säkert komma till destination man tänkt sig, om man ens kommer fram (första asylland, ville till Sverige, hamnade i Italien), väl i det landet man hamnar i, så tar det evigheter innan man kan "etableras" eller "integreras". I vissa fall, så saknar man dessutom ndelar av de förutsättningar som krävs för att man ska kunna "få" jobb i det nya landet, utan man måste "börja om från början".
Eller de Rumänska Romerna, som är fångna i en ond cirkel, av "får-inte-stanna- mer-än-tre-månader", kan inte få jobb här p.g.a. bristande utbildning, barnen som är kvar i Rumänien kan inte gå i skolan eftersom de måste vakta småsyskon, så de får heller ingen utbildning, och pengarna som samlas ihop här, innebär antagligen inte någon långsiktig förbättring för familjerna, utan hjälper bara för stunden.

I kraft av våra svenska medborgarskap (och pass), så har vi visumfrihet som turister till en lång rad länder, och hela EU och Norden står öppet för oss flytta om vi vill, som vi vill (nästan) både för arbete och studier, och det är möjligt, utan större besvär för oss att t.ex. studera (om vi har råd att betala) i bra många fler länder än inom EU. Det är också väldigt möjligt för oss att få olika former av arbetstillstånd på väldigt många håll runt jorden.

Vi är de privilegierade!
Vi har en generellt hyfsad till bra utbildningsnivå, vi har generellt en levnadsstandard och lite sparpengar som gör det möjligt för oss att, åtminstone som unga, innan vi "fastnat" med familj och jobb, resa ut och prova att bo i andra länder, resa ut och volontärarbeta, jobba som au-pair ett tag, läsa några terminer på en spännande skola i en annan kultur...Men vi kan resa "hem" igen, när vi vill, bara vi kan betala resan. Det finns ett "hemland" att komma tillbaka till, ofta med släkt, familj, och vänner i ett (relativt) intakt kontaktnät som bara blir glada när vi kommer tillbaka.

Så är det inte för dem som flyr/lämnar sitt hem från olika eländiga livssituationer, det finns inte så mycket att komma tillbaka till, utom risker, och när väl den konflikt man flydde från har tagit slut, så finns ofta vare sig platsen man lämnade, eller släktingar och vänner, kvar i någon större omfattning.

Är det någon som sett några Bulgariska volontärer som rest till Sverige för att hjälpa oss t.ex. plantera träd för att stoppa jorderosion? Eller Somalier, som reser till Sverige för att lära ut hur vi ska borra brunnar? Eller Rumänska Romer som kommer hit, för att hjälpa upp vårt icke-existerande skolsystem? Eller jobbar med valövervakning och lär ut demokrati?
Det är vi , som reser ut i världen och gör sådant...

Vi är de privilegierade, och kan ses som en del av global överklass, som rör sig relativt obehindrat runt jorden.
 
Anledningen till att jag ser det som riskabelt att hävda att nationsgränser inte spelar roll, är att det är (oftast) ur de privilegierades ståndpunkt som det är enkelt att säga så.

För en Eritrean, Syrier eller Somalier t.ex., är det inte bara att greppa passet, och köpa en flygresa, och bums är man i ett annat land, där fred råder och det finns en rimlig möjlighet både till överlevnad och framtida utbildning och arbete, både för en själv och för sin familj.
Nej, istället måste man illegalt och förenat med stora risker ta sig ut ur ursprungslandet, ta sig igenom diverse inte särskilt välkomnande och fridfulla områden, betala flyktingsmugglare, kanske göra en högriskbåttur över Medelhavet, men ändå inte ens säkert komma till destination man tänkt sig, om man ens kommer fram (första asylland, ville till Sverige, hamnade i Italien), väl i det landet man hamnar i, så tar det evigheter innan man kan "etableras" eller "integreras". I vissa fall, så saknar man dessutom ndelar av de förutsättningar som krävs för att man ska kunna "få" jobb i det nya landet, utan man måste "börja om från början".
Eller de Rumänska Romerna, som är fångna i en ond cirkel, av "får-inte-stanna- mer-än-tre-månader", kan inte få jobb här p.g.a. bristande utbildning, barnen som är kvar i Rumänien kan inte gå i skolan eftersom de måste vakta småsyskon, så de får heller ingen utbildning, och pengarna som samlas ihop här, innebär antagligen inte någon långsiktig förbättring för familjerna, utan hjälper bara för stunden.

I kraft av våra svenska medborgarskap (och pass), så har vi visumfrihet som turister till en lång rad länder, och hela EU och Norden står öppet för oss flytta om vi vill, som vi vill (nästan) både för arbete och studier, och det är möjligt, utan större besvär för oss att t.ex. studera (om vi har råd att betala) i bra många fler länder än inom EU. Det är också väldigt möjligt för oss att få olika former av arbetstillstånd på väldigt många håll runt jorden.

Vi är de privilegierade!
Vi har en generellt hyfsad till bra utbildningsnivå, vi har generellt en levnadsstandard och lite sparpengar som gör det möjligt för oss att, åtminstone som unga, innan vi "fastnat" med familj och jobb, resa ut och prova att bo i andra länder, resa ut och volontärarbeta, jobba som au-pair ett tag, läsa några terminer på en spännande skola i en annan kultur...Men vi kan resa "hem" igen, när vi vill, bara vi kan betala resan. Det finns ett "hemland" att komma tillbaka till, ofta med släkt, familj, och vänner i ett (relativt) intakt kontaktnät som bara blir glada när vi kommer tillbaka.

Så är det inte för dem som flyr/lämnar sitt hem från olika eländiga livssituationer, det finns inte så mycket att komma tillbaka till, utom risker, och när väl den konflikt man flydde från har tagit slut, så finns ofta vare sig platsen man lämnade, eller släktingar och vänner, kvar i någon större omfattning.

Är det någon som sett några Bulgariska volontärer som rest till Sverige för att hjälpa oss t.ex. plantera träd för att stoppa jorderosion? Eller Somalier, som reser till Sverige för att lära ut hur vi ska borra brunnar? Eller Rumänska Romer som kommer hit, för att hjälpa upp vårt icke-existerande skolsystem? Eller jobbar med valövervakning och lär ut demokrati?
Det är vi , som reser ut i världen och gör sådant...

Vi är de privilegierade, och kan ses som en del av global överklass, som rör sig relativt obehindrat runt jorden.

Okej då är jag med på hur du menar, men jag ser problemet som att det är för lite rörlighet. Det vore ju helt fantastiskt om bulgarer eller somalier kunde komma till Sverige och välgörenhetsarbeta om de ville, eller ännu hellre lönearbeta.

Att tvingas fly från sitt land och inte kunna komma tillbaka är fruktansvärt, men jag har svårt att se vad det skulle ha med globalisering att göra. Snarare handlar det om förföljelse och konflikter inom det egna landet. Kunde invånarna i deras nya hemländer vara lite mer öppna för att det finns människor som inte är precis som den skulle det nog underlätta lite. Kul att först bli tvingad att fly från sitt hemland och sedan ses som en andra klassens invånare i sitt nya.

Att korsa gränser och möta människor kan jag inte se att det skulle vara ett problem, däremot måste man som alltid vara medveten om de strukturer som finns i samhället och hur man ska förhålla sig till dem.
 
Anledningen till att jag ser det som riskabelt att hävda att nationsgränser inte spelar roll, är att det är (oftast) ur de privilegierades ståndpunkt som det är enkelt att säga så.

För en Eritrean, Syrier eller Somalier t.ex., är det inte bara att greppa passet, och köpa en flygresa, och bums är man i ett annat land, där fred råder och det finns en rimlig möjlighet både till överlevnad och framtida utbildning och arbete, både för en själv och för sin familj.
Nej, istället måste man illegalt och förenat med stora risker ta sig ut ur ursprungslandet, ta sig igenom diverse inte särskilt välkomnande och fridfulla områden, betala flyktingsmugglare, kanske göra en högriskbåttur över Medelhavet, men ändå inte ens säkert komma till destination man tänkt sig, om man ens kommer fram (första asylland, ville till Sverige, hamnade i Italien), väl i det landet man hamnar i, så tar det evigheter innan man kan "etableras" eller "integreras". I vissa fall, så saknar man dessutom ndelar av de förutsättningar som krävs för att man ska kunna "få" jobb i det nya landet, utan man måste "börja om från början".
Eller de Rumänska Romerna, som är fångna i en ond cirkel, av "får-inte-stanna- mer-än-tre-månader", kan inte få jobb här p.g.a. bristande utbildning, barnen som är kvar i Rumänien kan inte gå i skolan eftersom de måste vakta småsyskon, så de får heller ingen utbildning, och pengarna som samlas ihop här, innebär antagligen inte någon långsiktig förbättring för familjerna, utan hjälper bara för stunden.

I kraft av våra svenska medborgarskap (och pass), så har vi visumfrihet som turister till en lång rad länder, och hela EU och Norden står öppet för oss flytta om vi vill, som vi vill (nästan) både för arbete och studier, och det är möjligt, utan större besvär för oss att t.ex. studera (om vi har råd att betala) i bra många fler länder än inom EU. Det är också väldigt möjligt för oss att få olika former av arbetstillstånd på väldigt många håll runt jorden.

Vi är de privilegierade!
Vi har en generellt hyfsad till bra utbildningsnivå, vi har generellt en levnadsstandard och lite sparpengar som gör det möjligt för oss att, åtminstone som unga, innan vi "fastnat" med familj och jobb, resa ut och prova att bo i andra länder, resa ut och volontärarbeta, jobba som au-pair ett tag, läsa några terminer på en spännande skola i en annan kultur...Men vi kan resa "hem" igen, när vi vill, bara vi kan betala resan. Det finns ett "hemland" att komma tillbaka till, ofta med släkt, familj, och vänner i ett (relativt) intakt kontaktnät som bara blir glada när vi kommer tillbaka.

Så är det inte för dem som flyr/lämnar sitt hem från olika eländiga livssituationer, det finns inte så mycket att komma tillbaka till, utom risker, och när väl den konflikt man flydde från har tagit slut, så finns ofta vare sig platsen man lämnade, eller släktingar och vänner, kvar i någon större omfattning.

Är det någon som sett några Bulgariska volontärer som rest till Sverige för att hjälpa oss t.ex. plantera träd för att stoppa jorderosion? Eller Somalier, som reser till Sverige för att lära ut hur vi ska borra brunnar? Eller Rumänska Romer som kommer hit, för att hjälpa upp vårt icke-existerande skolsystem? Eller jobbar med valövervakning och lär ut demokrati?
Det är vi , som reser ut i världen och gör sådant...

Vi är de privilegierade, och kan ses som en del av global överklass, som rör sig relativt obehindrat runt jorden.

Oj vad olika vi tänker.

Jag ser en ökad globalisering som något positivt framför allt för länder där människorna har det svårt.

Att det blir ökad handel och utbyte mellan länder ökar välståndet i landet och ger i längden fredliga förbindelser mellan länder, öppnar gränser. Att länder samarbetar som i EU gör att människor har möjlighet att söka jobb i ett större område. Med hjälp av EU kan man sätta press på Rumänien att de tar tag i Romernas situation. Genom att de får lov att komma hit och tigga blir vi medvetna om hur de har det och kan hjälpa dem, både på kort och lång sikt. Jag ser de som kommer hit i första hand som en tyst manifestation mot den diskriminering de utsätts för både i sitt hemland och här. För att förändra den tycker jag det är viktigt att de har möjligheten att komma hit och visa en verklighet vi inte är vana vid. Jag tror alltså att deras rörlighet på sikt ger dem en bättre framtid.

Sen tycker jag att det är för svårt att ta sig in i EU, det som sker i medelhavet borde inte behöva hända.

Det händer mycket i världen som jag inte greppar fullt ut och som jag är osäker på om det hanteras på rätt sätt. Jag tänker på IS och Boko Haram. De kan nog få stater att samarbeta för att bekämpa dem, men problemet är ju att de kan rekrytera så många människor. Människor som har det dåligt på olika sätt och vill vad, hämnas? Förbättra sin position? Att världen ska brinna? Där kan vi återigen prata om Sveriges misslyckande med integration, vi är ett av de västländer där IS rekryterar flest ifrån. Ungdomar som är födda här, gått i skola, haft en uppväxt som kanske inte varit perfekt, men ändå previligierad sett med globala ögon. Varför har de tappat hoppet?

Till sist tycker jag att det ska vara mycket lättare att fly från länder med inbördeskrig som Syrien och Somalia. Man ska inte behöva varken pengar eller pass för att slippa bli mördad.

Men jag kan också inse att den Utopi som jag drömmer om, där alla länder faktiskt samarbetar för att göra livet bättre för alla människor, är lååångt borta. Fast jag vill ändå tro att utvecklingen är på väg dit, om än med myrsteg.

Det som vi kan göra här idag är att jobba med oss själva, se det som inte syns, och verka för att det ska vara lika lätt för Ali, Anna, Anders och Akima att få jobb, utbildning och lägenhet i Sverige.
 
Det händer mycket i världen som jag inte greppar fullt ut och som jag är osäker på om det hanteras på rätt sätt. Jag tänker på IS och Boko Haram. De kan nog få stater att samarbeta för att bekämpa dem, men problemet är ju att de kan rekrytera så många människor. Människor som har det dåligt på olika sätt och vill vad, hämnas? Förbättra sin position? Att världen ska brinna? Där kan vi återigen prata om Sveriges misslyckande med integration, vi är ett av de västländer där IS rekryterar flest ifrån. Ungdomar som är födda här, gått i skola, haft en uppväxt som kanske inte varit perfekt, men ändå previligierad sett med globala ögon. Varför har de tappat hoppet?
Källa på det jag fetat i din text?
 
Oj vad olika vi tänker.

Jag ser en ökad globalisering som något positivt framför allt för länder där människorna har det svårt.

Att det blir ökad handel och utbyte mellan länder ökar välståndet i landet och ger i längden fredliga förbindelser mellan länder, öppnar gränser. Att länder samarbetar som i EU gör att människor har möjlighet att söka jobb i ett större område. Med hjälp av EU kan man sätta press på Rumänien att de tar tag i Romernas situation. Genom att de får lov att komma hit och tigga blir vi medvetna om hur de har det och kan hjälpa dem, både på kort och lång sikt. Jag ser de som kommer hit i första hand som en tyst manifestation mot den diskriminering de utsätts för både i sitt hemland och här. För att förändra den tycker jag det är viktigt att de har möjligheten att komma hit och visa en verklighet vi inte är vana vid. Jag tror alltså att deras rörlighet på sikt ger dem en bättre framtid.

Sen tycker jag att det är för svårt att ta sig in i EU, det som sker i medelhavet borde inte behöva hända.

Det händer mycket i världen som jag inte greppar fullt ut och som jag är osäker på om det hanteras på rätt sätt. Jag tänker på IS och Boko Haram. De kan nog få stater att samarbeta för att bekämpa dem, men problemet är ju att de kan rekrytera så många människor. Människor som har det dåligt på olika sätt och vill vad, hämnas? Förbättra sin position? Att världen ska brinna? Där kan vi återigen prata om Sveriges misslyckande med integration, vi är ett av de västländer där IS rekryterar flest ifrån. Ungdomar som är födda här, gått i skola, haft en uppväxt som kanske inte varit perfekt, men ändå previligierad sett med globala ögon. Varför har de tappat hoppet?

Till sist tycker jag att det ska vara mycket lättare att fly från länder med inbördeskrig som Syrien och Somalia. Man ska inte behöva varken pengar eller pass för att slippa bli mördad.

Men jag kan också inse att den Utopi som jag drömmer om, där alla länder faktiskt samarbetar för att göra livet bättre för alla människor, är lååångt borta. Fast jag vill ändå tro att utvecklingen är på väg dit, om än med myrsteg.

Det som vi kan göra här idag är att jobba med oss själva, se det som inte syns, och verka för att det ska vara lika lätt för Ali, Anna, Anders och Akima att få jobb, utbildning och lägenhet i Sverige.

Nu ska vi kanske inte kidnappa den här tråden, och få den att handla om något annat, än "vad är rasism", och jag har också begränsat med tid idag att skriva.

Men sådan sker som du nämner, som t.ex. ökad handel, är även det sådant som innebär , i den bästa av alla världar fördelar, men kan lika gärna innebära problem, kanske på flera håll.

Nackdelarna kan vara:
Människor och miljö blir utnyttjade av stora globala företag som ser som sitt huvudsyfte att maximera sina kvartalsvinster. När "en minsta nivå" av välstånd uppstår i ett område, och det därmed ställs krav på vettiga löner, bra arbetsförhållanden, och miljöhänsyn, är det alldeles för enkelt att flytta vidare till nästa område, och börja en ny cykel av utnyttjande...

Dessa områden/länder/regioner som utnyttjas, präglas också av fundamental brist på "demokrati" och mänskliga rättigheter, samtidigt som det genom bristande lagstiftning och en omfattande korruption, sker en total rovdrift av olika naturresurser. Så även om BNP stiger i området, så är det endast ett mindre antal människor som får det bättre, samtidigt som en hel del människor kan bli bortträngda från sitt fungerande liv.

Globaliseringsbegreppet står för mig väldigt mycket för stora kapitalstarka bolags önskan om att kunna köra på helt som de önskar, skapa enorma vinster som går till ett fåtal, och väldigt lite om att göra det bättre för människor runt jorden.

Att lära känna och träffa människor av olika slag, och se olika livsvillkor och livstilar, är naturligtvis av godo, man lär sig mycket, men retoriken runt "globalisering" och idén om att välstånd ska sippra ner, även i totalitära stater med omfattande korruption, är absolut inte säkert.

I vissa länder, t.ex. Indien och Kina, finns det en växande medelklass, Indien är, på en relativ skala, tämligen demokratiskt, medan Kina absolut inte är det.
I Kina så behåller "diktaturen" makten genom att just låta medelklassen växa, men bara "lagom mycket".
I Indien så är både fördelningen av inflytande och välstånd väldigt ojämn. I vissa regioner fungerar det, andra delstater synes vara "diktaturer inom landet".
 
Källa på det jag fetat i din text?

Jag har ingen hård källa, det var min lärare som uttryckte detta när han undervisade i kursen för socialmedicin där vi pratade mycket om samhällsstrukurer. Svaga och starka grupper och vad vi kan göra för att verkligen infria alla har samma möjligheter till skola och vård.

Vet inte om jag kan lägga ut hans namn, men han är docent i socialmedicin. I slutänden blir mitt påstående hörsägen.
 
Nu ska vi kanske inte kidnappa den här tråden, och få den att handla om något annat, än "vad är rasism", och jag har också begränsat med tid idag att skriva.

Men sådan sker som du nämner, som t.ex. ökad handel, är även det sådant som innebär , i den bästa av alla världar fördelar, men kan lika gärna innebära problem, kanske på flera håll.

Nackdelarna kan vara:
Människor och miljö blir utnyttjade av stora globala företag som ser som sitt huvudsyfte att maximera sina kvartalsvinster. När "en minsta nivå" av välstånd uppstår i ett område, och det därmed ställs krav på vettiga löner, bra arbetsförhållanden, och miljöhänsyn, är det alldeles för enkelt att flytta vidare till nästa område, och börja en ny cykel av utnyttjande...

Dessa områden/länder/regioner som utnyttjas, präglas också av fundamental brist på "demokrati" och mänskliga rättigheter, samtidigt som det genom bristande lagstiftning och en omfattande korruption, sker en total rovdrift av olika naturresurser. Så även om BNP stiger i området, så är det endast ett mindre antal människor som får det bättre, samtidigt som en hel del människor kan bli bortträngda från sitt fungerande liv.

Globaliseringsbegreppet står för mig väldigt mycket för stora kapitalstarka bolags önskan om att kunna köra på helt som de önskar, skapa enorma vinster som går till ett fåtal, och väldigt lite om att göra det bättre för människor runt jorden.

Att lära känna och träffa människor av olika slag, och se olika livsvillkor och livstilar, är naturligtvis av godo, man lär sig mycket, men retoriken runt "globalisering" och idén om att välstånd ska sippra ner, även i totalitära stater med omfattande korruption, är absolut inte säkert.

I vissa länder, t.ex. Indien och Kina, finns det en växande medelklass, Indien är, på en relativ skala, tämligen demokratiskt, medan Kina absolut inte är det.
I Kina så behåller "diktaturen" makten genom att just låta medelklassen växa, men bara "lagom mycket".
I Indien så är både fördelningen av inflytande och välstånd väldigt ojämn. I vissa regioner fungerar det, andra delstater synes vara "diktaturer inom landet".

Vi ska inte kapa tråden, och jag håller helt med dig att det är ett problem när företag växer i storlek och helt förkastar människorvärdet genom att bara producera i länder där de kan härja fritt. Samtidigt är det ju verkligen vi i väst som kan stoppa den utvecklingen genom att tänka efter en extra gång när vi går och handlar.

Jag undrar hur du tänker dig framtiden? Mer öppenhet eller mer uppdelat? Världen vi lever i nu är inte bra nog tycker jag.
 
Det känner jag inte igen. Vilka gör det och i vilket syfte menar du?

Jag tror att det du syftar på snarare handlar om meningsskiljaktigheter om begreppets betydelse. Själv ser jag det som att vi har fått en bredare förståelse för vad rasism är och hur det fungerar, därför har begreppet fått en lite annan betydelse än det hade för ett antal decennier sedan. Vi kan idag se och namnge rasistiska strukturer eller funktioner även om de inte är explicit uppbyggda kring begreppet "ras".

Ja det handlar om meningsskiljaktigheter men också varför de har uppstått. Är det strikt för att kunna beskriva företeelser på ett mer träffsäkert och enklare sätt? Eller finns det ideologiska anledningar bakom? Om fler skulle se t.ex SD som ett rasistiskt parti så är jag övertygad om att många skulle se det som en ideologisk vinst snarare än en lingvistisk.
 
Ja det handlar om meningsskiljaktigheter men också varför de har uppstått. Är det strikt för att kunna beskriva företeelser på ett mer träffsäkert och enklare sätt? Eller finns det ideologiska anledningar bakom? Om fler skulle se t.ex SD som ett rasistiskt parti så är jag övertygad om att många skulle se det som en ideologisk vinst snarare än en lingvistisk.
Det är klart att det handlar om politik. Precis som ditt väldigt icke-neutrala påstående att begreppet rasism "ofta används som propaganda". Rasism är politiskt (som allt annat).
 
@Varmblod90 Är Star Stable Online det spel du syftar på? I så fall är det här ett av de fyra(?)(snarlika) ansikten som finns till en mörkhyad karaktär. Finns även ett eller två asiatiska utseende att välja utöver de gamla, ljushyade karaktärerna. Inget så mycket som ens påminner om en apa?

Hemskt att man ens kan göra den kopplingen? Hoppas, hoppas, hoppas att det här inte är spelet du syftar på.
CDYAJfXW8AAuVlg.jpg
 
Senast ändrad:
@Varmblod90 Är Star Stable Online det spel du syftar på? I så fall är det här ett av de fyra(?)(snarlika) ansikten som finns till en mörkhyad karaktär. Finns även ett eller två asiatiska utseende att välja utöver de gamla, ljushyade karaktärerna. Inget så mycket som ens påminner om en apa?

Hemskt att man ens kan göra den kopplingen? Hoppas, hoppas, hoppas att det här inte är spelet du syftar på.
CDYAJfXW8AAuVlg.jpg



Det där kan ju också utvecklas till att ifrågasätta varför just vissa europeiska ansiktsdrag anses vackra och "icke-djuriska"... Smal näsa, rund ögonform, höga kindben. Medan exempelvis bred platt näsa associeras till någonting fult / djuriskt, och människor till och med gör smärtsamma ingrepp för att passa in i ett absurt ideal.

När europeerna koloniserade ex Indien och stora delar av Afrika så blev den vita hudfärgen och ansiktsdragen associerade med kolonisatörerna = personer med makt. Det blev någonting fint. Är det verkligen ett ideal som vi aktivt vill fortsätta uppmana till idag?

Nu är ju just den här karaktären stereotyp så klart, den är tecknad. Men jag kan tycka att vi gott kan eftersträva en större variation i alla situationer - oavsett spelpjäser eller ute i verkliga världen. Att folk blir uppjagade för att man lägger på lite annan hudfärg på en exakt likadan karaktär är ju bara så sabla tragiskt.

Det är ju som med tv-spel generellt - att en kvinnlig karaktär (som inte ska räddas) överhuvudtaget finns anses som någonting positivt. Ska hon dessutom ha kläder på sig så blir det genast kommentarer om feministmaffian som tar över världen.
 
Den som flyttar hit och blir svensk medborgare är svensk (om man inte utgår från någon absurditet a la SD). Alltså går det inte att tala om "invandrare" och "svenskar" för att det är inte en dikotomi.
Så om jag t.ex. flyttar till, för att säga Paris, och så småningom får franskt medborgarskap, då blir jag fransyska? Nej, jag är fortfarande svensk med ett franskt medborgarskap. Så ser jag iaf det. Fransyska är jag, om jag är född och uppvuxen i Frankrike.
 
First they came for the Socialists, and I did not speak out—
Because I was not a Socialist.

Then they came for the Trade Unionists, and I did not speak out—
Because I was not a Trade Unionist.

Then they came for the Jews, and I did not speak out—
Because I was not a Jew.

Then they came for me—and there was no one left to speak for me.


Martin Niemöller

(Eller versionen av NOFX)

First they put away the dealers,
keep our kids safe and off the street.
Then they put away the prostitutes,
keep married men cloistered at home.

Then they shooed away the bums,
then they beat and bashed the queers,
turned away asylum-seekers,
fed us suspicions and fears.
We didn't raise our voice,
we didn't make a fuss.
It's funny there was no one left to notice
when they came for us.
 
Så om jag t.ex. flyttar till, för att säga Paris, och så småningom får franskt medborgarskap, då blir jag fransyska? Nej, jag är fortfarande svensk med ett franskt medborgarskap. Så ser jag iaf det. Fransyska är jag, om jag är född och uppvuxen i Frankrike.

Jag ser det inte som något statiskt. En person kan "vara" fler nationaliteter.

Jag har aldrig skrivit att du "förlorar " din ursprungsnationalitet för att du flyttar från din ursprungsnation. Däremot att "invandrare" och svensk inte är motsättningar.

Dikotomi: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Dikotomi
 

Liknande trådar

Samhälle För ett par dagar sen trillade jag över denna artikeln https://www.bbc.com/news/articles/c0j1wwypygxo Det är en artikel från BBC ( så på...
6 7 8
Svar
143
· Visningar
5 663
Senast: Palermo
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Saker och ting har ju sin gilla gång här i livet, så efter skilsmässan så har jag börjat fundera på döden… ;) Kanske hjälpte det till...
Svar
5
· Visningar
702
Senast: Soapbubble
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 573
Senast: Grazing
·
Skola & Jobb Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och behöver hjälp att tänka! Då barnet är vuxet känns det som om den här frågan...
9 10 11
Svar
210
· Visningar
16 705
Senast: Badger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp