Vad är det med mig?

[Gnarpis]

Sv: Vad är det med mig?

Och en förlossning är visst farlig, annars hade man väl inte varit på ett sjukhus.... Och vad jag vet så är det kvinnor som dör vid förlossningar och om man kan dö av något så är det farligt!

Fast man är ju då på ett sjukhus. Alltså det bästa stället att vara på om nåt händer
Jag har bara fött ett barn, men wow vilken fantastisk personal, jag hade aldrig grejjat det utan dom och det är många som säger så.
Det är rätt folk på rätt plats!

 

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Fast man är ju då på ett sjukhus. Alltså det bästa stället att vara på om nåt händer
Jag har bara fött ett barn, men wow vilken fantastisk personal, jag hade aldrig grejjat det utan dom och det är många som säger så.
Det är rätt folk på rätt plats!

Jo, men jag menar just det att man är på ett sjukhus av en anledning... Varför finns det ens något som heter katastrofsnitt om det är ofarligt att föda barn...

Personalen är säkert kanon, det tvivlar jag inte på!

 

[Mitten]

Sv: Vad är det med mig?

Ja, det är klart det kan hända saker med både mamma och barn, men riskerna är ju rätt små - men det är ju för att vi är på sjukhus då för det mesta . Undra hur statistiken ser ut för mammorna? Får vi googla på senare .

Jag förstår ditt dilemma och jag känner med dig, det är skitjobbigt att sitta i den sitsen du gör. Jag hoppas att din sambo stannar ändå, han vet ju ändå vilken åsikt du har. Som sagt, ändrar ni er senare så gör ni, men just nu ser det ut som det gör och då får han ju köpa paketet eller tacka nej, liksom. När jag träffade min så visste han att jag hade svårt att få barn - så vi var inställda på att vara bara vi och det var sjukt mysigt/roligt på många sätt, även fast jag blev jätteglad när vår dottar ändå kom. Men det var ingen självklarhet för någon av oss.
Ni får det säkert underbart ihop vad som än händer, och att du är nyfiken och läser känns ju bara bra - för att kunna välja/välja bort måste man ju veta vad det handlar om!

 

[cirkus]

Sv: Vad är det med mig?

Det är farligt att åka bil också !!! (fler dör i bilolyckor än på förlossningen)
Men jag förstår poängen ! Det är ju därför som du läser och läser, för att lära dig mer och antingen ändra dig eller tvärt om bli ännu starkare i att du inte vill ha barn.

Däremot så tror jag att det finns mer faktabaserad information än ett forum på nätet. Här finns visserligen alla varianter med, men jag tror att riktig fakta vore kanske ännu mer nyttig.

 

[Mitten]

Sv: Vad är det med mig?

Här fanns lite om dödlighetvid grav/förlossning.. sånt skall man inte läsa om man är nervöst lagd, men faktaorienterad som man är ... http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=10066

 

[jerseyko]

Sv: Vad är det med mig?

Jag var livrädd för att föda barn och det tog bra länge in i graviditeten som jag inte ens tänkte på förlossningen lixom "det händer inte". Men kroppen är fantastisk och hormonerna oxå Till slut längtade jag efter att få föda men utvecklade istället förlossningsrädsla för kejsarsnitt. Lixom någon skär ett "stort" hål i magen, skär av magmusklerna *ryser* bara fostervattensprovet jag gjorde den här graviditeten var riktigt hemsk tårtarna sprutade och jag har aldrig vart så rädd i hela mitt liv.

Jag tänkte när jag åkte in: Lita och lyssna på kroppen, låt den jobba och låt hjärnan jobba med en målbild = bebisen.

Smärtan vid en förlossning är inte alls som smärta man upplever när man ramlar av, skär sig eller springer in med tån i en tröskel. Den smärtan jag upplevde var mildare än smärtan när jag tatuerat mig!
Jag använde lustgas under krystarbetet.


Lusläste bara mittens länk. Och där ser man ju oxå anledningarna till varför man föder barn på ett sjukhus. Modern dör pga blödningar och är man redan inne på förlossningen och övervakad av en barnmorska stoppas blödningen innan det är för sent. Därför finns oxå kejsarsnitt. Världens läbbigaste ingrepp men som faktiskt räddar liv.


Du går väl till sjukhuset när du ska till tandläkaren oxå? Eller om du ska vaccineras mot t.ex. hepatit innan en utlandsresa?

 

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Fakta läser jag oxå givetvis men det fina med forum är att man får reda på hur individer upplever saker inte hur det rent biologiskt/medicinskt går till.

Min kompis pratade oxå om det där fenomenet, att allt förändrades när hon väl var gravid och det är ju lysande när det blir så. Men just nu är jag vid mina sinnens fulla bruk och jag vill inte utsätta mig själv för det, speciellt då eftersom jag har svårt att hitta något positivt med det.... Förhoppningsvis blir det aldrig ett problem, men jag tvivlar tyvärr... Förutom min sambo är jag ju som sagt livrädd för att ångra mig när jag är 50...

Jag fixar tyvärr bara att tatuera mig i 2-3 timmar, efter det skriker kroppen och jag får panik så där går min gräns.... Och vad jag har förstått är det inte supervanligt att bara ha ont i 2-3 timmar...

Jo, givetvis går jag till tandläkaren eller läkare när jag behöver. Men skillnaden som jag ser den är ju att mååånga kvinnor i världen föder barn utan en läkare i sikte och det går ju uppenbarligen bra. Men det finns bara läkare som t ex vaccinerar och skriver ut recept.
Blev lite luddigt men en förlossning som går enligt plan har inget behov av en läkare men en läkare behövs för att skriva ut recept. Man tillkallar ju inte veterinär så fort hästen ska föla/katten få ungar/hunden få valpar.
Men jag tror inte att jag ska dö eller något annat under förlossningen, det finns inte på kartan så det oroar jag mig inte över.

 

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Igår tog jag mod till mig och pratade med sambon och han reagerade inte som jag trodde. Jag trodde han skulle vifta bort mig och säga "oroa dig inte för det där, det är ju lång tid kvar". Men det gjorde han inte, han sa väl inte speciellt mycket heller men det var väldigt skönt att få gråta en skvätt och berätta vilket otroligt orosmoment detta är.
Vi kom även fram till att jag borde prata med min pappa om detta, men jag pratar ju aldrig om allvarliga/privata saker med mina föräldrar så det kommer vara lite jobbigt. Men samtidigt är jag ju pappas flicka och han förstår mig bättre än någon annan så det borde fungera

Tack allihop!

 

[No1]

Sv: Vad är det med mig?

Dubbel...........

 

[No1]

Sv: Vad är det med mig?

*kl Jag skulle gärna bara få barnet ut-trollat om jag har tur att få en till nån gång

Roligt att´du skrev det för inatt drömde jag en helt underbar och revolutionerande dröm!

Jag drömde att vetenskapen hittat ett sätt att göra det möjligt att tillverka livmoder och moderkaka på AI-väg.
Miljön var autentisk med hjärtljud, ljus/mörker, dygnsrytm, rörelse, ljud i vardagen, liggande och stående läge osv.

Att använda sig av denna metod var frivilligt och kostade 100 000 kr + ett kostnadstillägg om man ville kunna följa utvecklingen via uppkoppling - utöver 30 min besökstid per dag .
Jag och min partner gick således iväg och fick bidra med ägg och spermie och sedan planterades detta in en fullt realistisk AI miljö.

Det var enormt många människor som hade börjat använda sig av metoden, trots kostnaden, och raskt poppade det upp "uppfödningsgårdar" i hela världen.
Staten tjänade enorma pengar på slopade kostnader för förlossning och mödravård.

Alla var nöjda och glada över denna lösning förutom vissa grupperingar av griniga traditionalister som gnällde över utvecklingen.
I drömmen var jag triumferande glad över möjligheten att slippa graviditet och förlossning.
Upprepade flera gånger att jag minsann hade haft RÄTT i alla år gällande att om kvinnor kunde välja så valde de GIVETVIS att slippa vara gravida för ingen normal människa kan ju VILJA genomgå det där

Efter nio månader fick jag och min partner hämta ut vår biologiska avkomma och påbörjade ett traditionellt liv med småbarn.

Vilken UNDERBAR dröm!
Jag ÖNSKAR att det fanns möjlighet att använda surrogat-metod, gud vad det skulle underlätta mitt liv!

 

[Mitten]

Sv: Vad är det med mig?

Åh underbart! Ingen foglossning, inget räknande på ÄL-dagar och ångest innan mensen om den skall komma eller inte...
Jag betalar lätt 100 000 ! Nu betalar man ju 30 för IVF, så vafan

Alla traditionalister hatar mig nu För det är ju så uuuunderbart att vara gravid . Och såhär kan man inte tycka om man faktiskt har barn (innan spelade det ingen roll vad man sa för man 'förstod ju inte förrän man själv varit gravid/fött barn/haft bebis' )

 

[No1]

Sv: Vad är det med mig?

Åh underbart! Ingen foglossning, inget räknande på ÄL-dagar och ångest innan mensen om den skall komma eller inte...
Jag betalar lätt 100 000 ! Nu betalar man ju 30 för IVF, så vafan

Alla traditionalister hatar mig nu För det är ju så uuuunderbart att vara gravid . Och såhär kan man inte tycka om man faktiskt har barn (innan spelade det ingen roll vad man sa för man 'förstod ju inte förrän man själv varit gravid/fött barn/haft bebis' )

Du och Jag

 

[Mabuse]

Sv: Vad är det med mig?

Tänkt vad lätt om jag hade varit en normal fullblodskvinna som såg det som min uppgift i livet att föda massor med barn till min man

Det låter rätt onormalt att se det som sin uppgift i livet att föda massor av barn till sin man, tycker jag. Jag känner ingen kvinna, vare sig de som har barn eller de som inte har barn, som tycker att det är deras livsuppgift att förse sin man med barn. Det låter som en enormt konstig självbild tycker jag, som att man inte vore något annat än en vandrande livmoder som är till för männens skull.

 

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Det låter rätt onormalt att se det som sin uppgift i livet att föda massor av barn till sin man, tycker jag. Jag känner ingen kvinna, vare sig de som har barn eller de som inte har barn, som tycker att det är deras livsuppgift att förse sin man med barn. Det låter som en enormt konstig självbild tycker jag, som att man inte vore något annat än en vandrande livmoder som är till för männens skull.

Nu var ju inte det sådär jätteseriöst menat på det viset. Och jag menade absolut inte att det var normala. Utan det var mer en önskan om att vara normal (se barn som en självklarhet) OCH en sån som föder unge efter unge utan att blinka och som inte har någon önskan om egen karriär och intressen.

Så jag menar verkligen inte att det är något ideal men att livet hade varit lite enklare då (just detta problemet hade varit som bortblåstiaf).

 

[cirkus]

Sv: Vad är det med mig?

Utan det var mer en önskan om att vara normal (se barn som en självklarhet) OCH en sån som föder unge efter unge utan att blinka och som inte har någon önskan om egen karriär och intressen.

Menar du att de som har barn inte har någon önskan om egen karriär och intressen ? Eller är du bara provokativ/utrycker dig klantigt ?

Jag tror att eftersom du är så fast i dina föreställningar om vad det innebär att ha barn så kommer det på allvar att bli svårt att få ihop akten.

Jag har iaf barn, hästar, karriär och egna intressen.

 

[TinyWiny]

Sv: Vad är det med mig?

Vad du än gör, skaffa inte barn för att din sambo vill.
Ditt ev. framtida barn har rätt att vara efterlängtad och älskad och det är inte så enkelt som att man bara för att man har burit barnet i nio månader älskar det.
Jag hade (vi umgås inte längre) i min bekantskapskrets ett par där kvinnan gjorde just så, fick barn för att mannen ville.
Hon älskar inte det barnet och det är barnet som får ta allt ovett för att det finns vad det än är så går det ut över den här lilla flickan, hon har aldrig fått något behov tillgodosett av sin mamma och eftersom pappan inte inser hur illa mamman gör barnet så gör han heller inget för att stoppa det
Pappan tillgodoser inte heller sitt barns behov eftersom han anser att hans liv som han hade innan han blev pappa ska fotsätta på samma sätt, dvs. han jobbar lika mycket, spelar fotboll lika mycket, super lika mycket och sover lika mycket.
Det här barnet blev utrett på bup redan som treåring då dagis slog larm om att något måste vara allvarligt fel.

Så snälla, den dagen du bestämmer dej för att försöka få barn så ska du vilja det med tanken att just du vill ha barn, inte att du ska gå igenom detta för att din partner vill ha barn.


Jag tror att orsaken till att du läser på föräldraforum är att du är nyfiken och vetgirig, du vill veta vad du säger nej till och du vill veta hur andra har reagerat.

Det där att inte bli tagen på allvar är så otroligt barnsligt och omoget, jag brukar fundera på hur folk tror att de kan ha rätt att säga -du kommer ändra dej när du blir äldre.

Jag var runt 5 år när jag bestämde att jag ville ha barn innan jag fyllde arton, alla sa till mej, du kommer att ändra dej.
Min son föddes 6 dagar innan min artonårsdag precis som jag hade önskat och drömt om fast då spelade inte längre just åldern någon roll.

Jag kan inte ens fatta vad folk har med att göra om andra vill ha barn eller inte, visst är det en viktig fråga för vi hade dött ut om alla tänkte att de inte vill ha barn, men eftersom det alltid kommer finnas de som vill ha barn och de som inte vill så varför ska andra lägga sig i?

 

[Mabuse]

Sv: Vad är det med mig?

Nu var ju inte det sådär jätteseriöst menat på det viset. Och jag menade absolut inte att det var normala. Utan det var mer en önskan om att vara normal (se barn som en självklarhet) OCH en sån som föder unge efter unge utan att blinka och som inte har någon önskan om egen karriär och intressen.

Så jag menar verkligen inte att det är något ideal men att livet hade varit lite enklare då (just detta problemet hade varit som bortblåstiaf).

Men jag känner ingen som tänker så heller. Självklart vill man ha karriär och egna intressen, oavsett om man har barn eller inte. Jag tror det är en absolut och ganska liten minoritet som ser som sin huvuduppgift i livet att få barn. Jag har då absolut inte den synen, utan tycker snarare att det är en bit jag också vill ha i mitt liv. Men skulle jag tvingas välja mellan att aldrig kunna få något jobb och aldrig kunna få barn, så skulle jag lätt välja det senare.

 

[Brandgul]

Sv: Vad är det med mig?

Själv längtar jag efter att känna sparkar igen. Jag ser fram emot att föda ett till barn. Inte för att det är roligt hela tiden utan bara för att det är en sådan stor upplevelse. Jag såg en förlossning på TV idag och tårarna bara sprutade. För mig skulle det kännas konstigt att bara hämta ut ett barn...

 

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Menar du att de som har barn inte har någon önskan om egen karriär och intressen ? Eller är du bara provokativ/utrycker dig klantigt ?

Jag tror att eftersom du är så fast i dina föreställningar om vad det innebär att ha barn så kommer det på allvar att bli svårt att få ihop akten.

Jag har iaf barn, hästar, karriär och egna intressen.

Jag antar att jag uttrycker mig klantigt, det är ju lite av min specialité

Jag skrev inte att de som har barn inte någon önskan om egen karriär och intressen. Jag skrev endast att mitt problem hade varit borta om jag hade varit sådan. Jag tror dock det är väldigt ovanligt med sådana nu för tiden.

Jag vet inte om det är så mycket föreställningar, läser man en tidning är det ganska tydligt att barnfamiljens bristvara är tid. Det är mycket imponerande att du lyckas ha både barn, jobb och häst. För mig räcker inte dygnets timmar till , jag är inte en sån energisk tyvärr. Berätta gärna hur du får ihop det!

 

[cirkus]

Sv: Vad är det med mig?

Jag fattar hur du menar. Fast det grejen är att det behöver inte vara en motsättning bar-karriär/intressen. Visst hade det varit lättare om man bara ville ha barn och inget annat. Men det *går* att få ihop akten.

Nu har jag stora barn, men även när de var små så gjorde jag det jag ville, de har ju en pappa också. Även de barnen vars pappa jag separerade ifrån redan under dräktigheten tog hand om barnen från första stund. Visserligen "bara" ett par kvällar i veckan, men det var alldeles lagom för mig att göra vad jag ville. Jag lämnade barnen med honom, det var inte ens någonting jag funderade över om det var rätt eller fel eller om de eventuellt kanske kunde bli traumatiserade, vad fasen det är ju hans barn..

Det handlar väldigt mycket om vilken ambitionsnivå man har på allt från föräldraskap till fritidsintressen.

jag kan uppriktigt bli lite skraj när jag läser (både här och på andra ställen) vilken ambitionsnivå många verkar ha. Allt skall liksom vara så perfekt. Och jag kan *verkligen* förstå om den som inte har barn ännu blir litet "bortskrämd" av hela grejen. Och med ambitionsnivå menar jag typ allt - från alla dessa UL för att se bebin i 3d och fotosessioner hos proffsfotografer till val av barnvagnar och bilstolar, bilar och aktiviteter för föräldrar/bebisar allt ståhej runt varenda MVC/BVC besök - ingenting får liksom bli FEL....

Jag vet inte om jag är konstig, men jag blev med barn, köpte en begagnad barnvagn och gick och vägde och mätte mig och sen var det liksom bra med det...känns som om det var enklare förr...inte så mycket hype.