Vad är det med mig?

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Mammas argument var just det att mina bröder oxå hade velat äta där om jag fick

Nu slogs jag av något! Den enda saken jag kan komma på som jag verkligen har gjort som mamma har sagt är att jag har inte druckit hembränt. När jag blev bjuden sa jag faktiskt "nej jag har lovat mamma". I just detta ämnet visade mamma verkligen att hon känner mig för hon nämde aldrig droger eftersom hon vet att jag är/var alldeles för smart för det medans hembränt var ett grått område. Man kanske ska försöka hantera alla situationer på liknande vis... hmm...tåls att tänka på

Men det är dessa vardagsgrejer som oroar mig, jag avskyr att plocka och städa efter andra och det fina med att flytta hemifrån var ju att inga tog ens saker och stökade ner... Nu ska man då sätta sig i samma skit igen, känns ju väldigt lockande Och hur noga och förklarande man än är så blir ett barn aldrig så "renlig" som en vuxen.

En annan sak som jag funderat på, föräldrar håller ju ofta på och dalta med sina barn vid t ex maten eller kläderna. Jag undrar varför man inte bara accepterar att de inte vill ha mössa på sig och sen fryser de och då kanske man slipper den diskussionen nästa gång? Samma med maten, de lär ju inte svälta ihjäl för att de inte äter middag en kväll. Finns säkert fler exempel, men ni fattar...

 

[TinyWiny]

Sv: Vad är det med mig?

Du kommer bli en skitbra morsa om du vill en dag

Jag avskyr också att plocka efter andra, därför låter jag i största möjliga mån bli att göra det, enda undantaget var när de var under året.
Det är faktiskt en björntjänst man gör sina barn om man ständigt plockar efter dem, hur ska de lära sig att hålla ordning på sina saker om någon annan alltid gör det?
Om barnen inte plockade bort sin disk, ja då stod den kvar till nästa mål och då fick de välja om de ville äta på en smutsig tallrik eller ställa den i disken och ta en ren. Jag lovar, de åt aldrig på smutsiga tallrikar
Samma sak med maten, ville man inte ha någon mat så fick man vänta till nästa mål och var det något de absolut inte kunde äta så slapp de, varför tvinga?
De dör inte av att tycka att köpta köttbullar är otäcka inte av att tycka ris är vidrigt heller.
Huvudsaken är att man som förälder låter dem prova alla möjliga sorters mat för barn är faktiskt ofta riktiga gourmeter.

Likadant med leksaker, min son fick när han fyllde tre år en väldigt dyr tågbana av sin farfar, jag förklarade att den lätt går sönder och att när han ville leka med den så fick han plocka upp sina andra leksaker först och när han hade lekt färdigt så fick han plocka undan den igen.
Den är lika fin nu nästan 17 år senare.

När dottern (som gärna gör som jag och lägger kläder på golvet) inte kunde förstå varför hon inte kunde få nya kläder istället för de söndertvättade när hon satte i system att ha alla kläder utspridda på golvet och städning innebar att slänga allt, även det rena i tvätten så fick hon själv ansvara för sina klädpengar, då var hon 11 år.
Hon fick också börja tvätta själv och insåg att de var ganska tråkigt att hänga upp samma tröja för femtielfte gången fast hon inte hade använt den.

Vi hade också städstaffeten som var väldigt populär, mina barn minns den forfarande En satt på en stol medans de andra två plockade upp tex tre leksaker, sedan dattade man den som satt och den fick plocka osv. det gick jättefort att städa.

Jag har heller aldrig tagit strid om kläder, jag vet själv hur hemskt det skulle vara om någon annan bestämde vad jag skulle ha på mej så de fick välja själva.
Ville de ha kortbyxor eller sommarklänning till dagis så var det ok även om det var vinter, det är ju bara att dra ett par byxor utanpå
Att ha en röd tröja och rosa byxor är bara fult i den vuxna världen eller att ha samma väst oavsett vad man har till
Vill man inte ha overall när det är snö eller regnkläder när det regnar så blir man blöt och kall och vill ha på sig kläder som fungerar.
Vill man ha de superfina stövlarna i läder så får man gå fint på trottoaren och inte hoppa i slask och vattenpölar för då är de fina stövlarna inte fina längre.
Och vill man ha knytskor när man är tre år så får man lära sig att knyta dem själv.

Barn är inte dumma men däremot vill de veta allt och förstå världen och för att förstå så kan man inte bara lita på vad andra säger, man måste få upptäcka det själv.
Sedan finns det ju vissa saker som faller under vår regel men de lär sig väldigt fort vad som är spännande att utforska och vad som är farligt.
Har mamma sagt att plattan är varm så behöver man inte kolla själv genom att lägga handen på plattan medans mamma går på toa för det gör ont och man får åka till sjukhuset.
Man bör inte hoppa från soffan och upp på storarumsbordet för då kan man slå i lampan och det är väldigt otäckt när glasbitarna yr omking en.
Men, man måste låta barn få prova, jag tror att om man förbjuder allt så har barnen inte en chans att förstå vad som är förbjudet för att det är jobbigt för föräldrarna, tex när man klipper håret eller målar nagellack på bordet eller vad som är förbjudet för att det är farligt som att springa rakt ut i vägen.

Visar man barnet att här kan du klippa och då sitter vi vid bordet och så här använder man nagelack och det tar lång tid innan det torkar och då måste man också sitta still vid bordet.
Då behöver man inte prova på en massa annat och då kan man lättare förstå att springa ut på vägen, det får man aldrig göra, oavsett om bollen far ut eller om man ser en kompis på andra sidan.

Det här med maten... om man låter barnet äta som de vill så ordnar det sig, mina barn åt på golvet ofta som små, de lekte björnar, tigrar, hundar osv. och jag lovar att de sitter vid bordet idag och kan äta med både kniv och gaffel.

Många gör det så krångligt för sig, de stressar ihjäl sig och barnen och det ska vara si och det ska vara så, låt barnen vara de små forskare de är och begränsa dem enbart genom att ta undan de farliga sakerna.

 

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Vad bra, jag tycker precis som du

Nu när jag väl har smält att det blir barn någon gång kan jag tom tycka att det ska bli liiiite spännande även om jag är mycket osäker på om jag kommer klara det. Men får jag bara en unge som är liiiite lik min sambo på vissa plan så ska det väl gå lite bättre än vad det gick för mamma och mig.
Jag är dessutom mycket mer driven än vad mamma är så förhoppningsvis är jag mer tillfreds med mitt liv när jag får barn

 

[havreflinga]

Sv: Vad är det med mig?

En annan sak som jag funderat på, föräldrar håller ju ofta på och dalta med sina barn vid t ex maten eller kläderna. Jag undrar varför man inte bara accepterar att de inte vill ha mössa på sig och sen fryser de och då kanske man slipper den diskussionen nästa gång? Samma med maten, de lär ju inte svälta ihjäl för att de inte äter middag en kväll. Finns säkert fler exempel, men ni fattar...

Vad menar du med dalta? Jag tar mig tid att förklara varför jag tycker det är viktigt med vantar/mössa, men sen är valet fritt för barnen. När de sen kommer och säger att de vill ha vantar/mössa, biter jag mig i tungan för att inte säga "ja, det var ju det jag sa!". Istället säger jag typ: "Fryser du? Ja, då är det skönt med varma, goa vantar."

Jag tror det du är inne på, att barn måste få upptäcka saker själva, är viktigt. Men det handlar oxå om tålamod, för själv VET man ju redan. Då kan det vara tålamodskrävande att ge dem tiden att upptäcka själva, och sedan låta dem behålla känslan av att de själva kommit på lösningen. Man kan sabba hela grejen bara genom att säga ordet "duktig", för då blir det ju tydligt att man har försökt styra dem till ett visst beteende och att man nu blir nöjd för att de fogar sig.

Men det beror förstås på hur känsligt barnet är för manipulation och "härskartekniker". Jag avskyr när någon försöker manipulera mig, och min ena son är likadan. Å andra sidan är barn precis lika angelägna som vuxna att utvecklas och göra bra val, så man behöver inte manipulera, härska eller tämja. Det gäller bara att lita på barnet, och ha lite is i magen.

 

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Med dalta menar jag nog att de inte får ta egna beslut och stå för det. Äter man inte middag får man vara hungrig, tar man inte på sig tillräckligt med kläder så får man frysa, läser man inte sina läxor får man mer att göra senare, badar man i vattenpölar blir man blöt och kall, drar man katten i svansen blir man riven osv.

Jag älskar att säga "vad var det jag sa" även om jag lägger band på mig själv i de allra flesta fall. Så jag ska nog klara att inte göra det med ett litet barn (med större barn blir det svårare).

 

[TinyWiny]

Sv: Vad är det med mig?

Vad var det jag sa, är nog en av de meningar jag avskyr mest av allt dumt folk kan säga.
Då blir man som gud som sa att ni får en fri vilja men om ni inte gör som jag vill så kommer ni till helvetet Dvs, det är inte en fri vilja utan så länge någon gör som man säger så är det bra, när denne provar något själv så är det förkastligt och straffbart.

Säger man "vad var det jag sa" så säger man ju på samma gång till barnet att det är ingen ide att du provar dej fram för du gör bara fel, säg ja och amen istället så blir allt bra

Jag har aldrig sagt "vad var det jag sa" till mina barn när något de har prövat har blivit fel utan jag har uppmuntrat dem eftersom de nu har en ny kunskap som de kan lägga till sin livserfarenhet.
Då kan man lära sig något istället för att bli dumförklarad och enbart komma ihåg den förnedrande känslan och glömma bort vad det var man lärde sig och göra om samma misstag igen.