Vad är det med mig?

[Gnarpis]

Sv: Vad är det med mig?

Neej, jag tycker att det här med förlossningar är skitläskigt. Blir alldeles yrslig när jag läser om folk som spricker och inkontinens och blod och bajs och.. örk. Som sagt, söv ned mig, sen när jag vaknar får jag en alldeles fräsch och varm bebis att hålla i, utan att behöva skrika mig blå i ansiktet

Haha, åh vad det där kändes bekant.
Jag försökte förtränga förlossningen fram till typ 8:e månaden, då ville jag bara ha ut ungen, för jag var sååå less på att vara gravid.
Erkänner dock att jag inte vill uppleva varken en graviditet, förlossning eller ha en nyfödd igen! Denna räcker gott å väl

 

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Vad uppfriskande med en som säger så!
Jag hatar ju t ex att jogga och förstår inte alls de som säger att det är så skönt efteråt. Det är klart att det är skönt efteråt men man måste ju fortfarande genomlida själva joggingturen så på vilket sätt skulle det hjälpa att det är skönt efteråt?
Har även tatuerat mig några gånger och blir så irriterad på folk som säger att det inte gör ont, för det gör det. Om en tatuering inte gör ont så har man något fysiskt fel och behöver bli kollad. Sen kan det givetvis variera men ont gör det alltid.

Och var vill jag komma med detta....hmmm....jo, att falsk marknadsföring gör det väldigt jobbigt att ta ställning oavsett vad det handlar om.

Jag hade läste massor med förlossningsberättelser och hade fått den uppfattningen att när man fått ryggbedövning (vad det nu heter) så gör det inte ont utan är endast jobbigt. Då kände jag, okej det skulle jag kunna göra för min sambo skull.
Men sen när min bästis fick barn så säger hon att ingenting hjälper mot smärtan när bebis kommer ut Jag skulle aldrig be min sambo pressa ut en apelsin genom röven (ursäkta språket) för att bevisa sin kärlek så konstigt att man ska behöva göra det som tjej....

Oj, vad jag svamlar men skönt är det

 

[Brandgul]

Sv: Vad är det med mig?

Nej epidural hjälper inte precis när barnet kommer ut. Det gör bäckenbottenbedövning däremot Jag kände ingenting när mitt barn kom ut. Det jag kände var när magen helt plötsligt blev tom! Bäckenbottenbedövning används vid 6% av förlossningarna och få verkar ens känna till att det finns...

 

[Tscabo]

Sv: Vad är det med mig?

Nej epidural hjälper inte precis när barnet kommer ut. Det gör bäckenbottenbedövning däremot Jag kände ingenting när mitt barn kom ut. Det jag kände var när magen helt plötsligt blev tom! Bäckenbottenbedövning används vid 6% av förlossningarna och få verkar ens känna till att det finns...

Problemet med vissa av de där bedövningarna verkar göra svinont att ta med Som pest eller kolera.

 

[Tscabo]

Sv: Vad är det med mig?

Haha, åh vad det där kändes bekant.
Jag försökte förtränga förlossningen fram till typ 8:e månaden, då ville jag bara ha ut ungen, för jag var sååå less på att vara gravid.
Erkänner dock att jag inte vill uppleva varken en graviditet, förlossning eller ha en nyfödd igen! Denna räcker gott å väl

Pojkvännen visade mig någon film med en kvinna som födde barn på 70-talet(?). Hon låg där och brekade med benen och skrattade! Jag höll stenhårt fast vid att hon måste varit nedknarkad... Han ville väl visa mig att det inte var så äckligt och farligt som jag målade upp, men detta var ju nästan värre, det var så bisarrt!

 

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Nej epidural hjälper inte precis när barnet kommer ut. Det gör bäckenbottenbedövning däremot Jag kände ingenting när mitt barn kom ut. Det jag kände var när magen helt plötsligt blev tom! Bäckenbottenbedövning används vid 6% av förlossningarna och få verkar ens känna till att det finns...

Är det 100% säkert det?
Vissa har ju som sagt skrivit att epidural hjälper, eller jag har fattat det så iaf, men det var ju tydligen en fet lögn...

Bedövningar skall hjälpa till 100% annars är det bara hjälpmedel tycker jag. Kul om man ska operera sig och läkaren säger att de hoppas att bedövningen skall hjälpa Jag tolkar ordet bedövning som att smärtan försvinner men det kanske jag är jag som har en konstig tolkning.... När jag blev bedövad hos tandläkaren räknade jag kallt med att smärtan skulle försvinna och det gjorde den så det är mina förväntningar på allt som kallas bedövning

 

[Brandgul]

Sv: Vad är det med mig?

ja epidural hjälper under själva värkarbetet. Men inte när bebisbörjar trycka mot spinaltaggarna. Då får man ta tex bäckenbottenbedövning för att bedöva under utdrivningsskedet. Under förlossningen är man full av hormoner och adrenalin och vill bara att ungen ska UT. Det är alltså svårt att planera innan hur det kommer att kännas. Det är som svårt att värdera det coolaste som hänt en.

 

[cirkus]

Sv: Vad är det med mig?

Jag tycker att det är jättebra att de som inte vill ha barn inte heller skaffar barn.
Jag tycker också att det är bra att man är ärlig med det från första stund i en relation, vad mer kan man begära ?

Sen tror jag att det är en sak vad man tror om sig själv nu och vilka brister man skulle ha som förälder och det blir helt andra brister när barnet väl kommer (om det nu kommer något).

Sen tycker jag peronligen att det är väldigt konstigt att ha sån spänning inför förlossning. Att allt liksom är äckligt. DET tycker jag är något som en normal människa borde bearbeta i allmänhet - sen behöver det inte betyda att man skall skaffa barn nödvändigtsvis. Rätt var det är så är man i motsvarande position (en olycka eller vad som helst) så att man är äcklig, inkontinent, bajsar och nån annan måste ta rätt på det. Då är det dumt att inte ha tagit bort de spänningar som finns runt det.

Sen behöver väl ingen berätta att ägen vid kejsarsnitt så kan det bli diverse komplikationer som är mindre mysiga.

 

[cirkus]

Sv: Vad är det med mig?

Men lägg ner - det är varken äckligt eller farligt.

Lär dig iallafall vad som är fakta och vad som är skräckpropaganda.
Smärta är dessutom inget farligt.

Sen att man ändå inte vill ha barn av har jag full respekt för.

 

[Brandgul]

Sv: Vad är det med mig?

Ja är det så meckigt kan man faktiskt låta bli jorden går ju inte direkt under för att man låter bli att skaffa barn. tycker man det verkar vidrigt så varför tjata om det? Låt bli bara så är problemet löst!!

 

[cirkus]

Sv: Vad är det med mig?

Ungefär så !

 

[Tscabo]

Sv: Vad är det med mig?

Men lägg ner - det är varken äckligt eller farligt.

Lär dig iallafall vad som är fakta och vad som är skräckpropaganda.
Smärta är dessutom inget farligt.

Sen att man ändå inte vill ha barn av har jag full respekt för.

Jag tycker att det är äckligt och är i min fulla rätt att tycka det. Om du inte gör det, så tänker jag inte tvinga dig att tycka annorlunda.
Bara för att smärta inte är farligt betyder det inte att det är något som är behagligt. Så lägg ner själv.
Men folks förlossningsskräck blir ju så underbart mycket bättre av att man sopar allt under mattan och låtsas att det är absolut förtjusande och enkelt att föda barn.

 

[Gnarpis]

Sv: Vad är det med mig?

Men lägg ner - det är varken äckligt eller farligt.

Lär dig iallafall vad som är fakta och vad som är skräckpropaganda.
Smärta är dessutom inget farligt.

Sen att man ändå inte vill ha barn av har jag full respekt för.

Jag tyckte förlossningar var äckliga innan och jag tycker fortfarande det, bara för att det var fantastiskt när sonen lades upp på min mage gör inte själva förlossningen mindre äckligt eller smärtsam.

 

[cirkus]

Sv: Vad är det med mig?

Förlossningsskräck är jag helt övertygad om att den går att bearbeta om människan som skall bearbeta är någotsånär öppen och lyssnande, men har man bara bestämt att det är äckligt, farligt och smärtsamt Punkt - så kommer man ingen vart.

 

[Kosmostanten]

Sv: Vad är det med mig?

Bara för att smärta inte är farligt betyder det inte att det är något som är behagligt. Så lägg ner själv.
Men folks förlossningsskräck blir ju så underbart mycket bättre av att man sopar allt under mattan och låtsas att det är absolut förtjusande och enkelt att föda barn.

Fast här vill jag protestera lite
Att många berättar om att de haft positiva förlossningar är INTE detsamma som att de sopar under mattan! Men vi upplever saker väldigt väldigt olika...naturligtvis, vi är ju individer.
Man kan ju tycka att det vore BRA för kvinnor med förlossningsskräck att få höra olika typer av berättelser och inte bara negativa om äckel och helvetisk smärta?

Visst fan gör det ont att föda, men jag hör till dem som ÄNDÅ minns båda mina förlossningar med glädje. Jag tyckte det var helt jäkla fantastiskt att få uppleva hur kroppen tog i med urkrafter man inte ens visste fanns där, och JA jag skrattade massor även om det gjorde skitont. Och skulle gärna uppleva en förlossning till, om det föll sig så (fast uppfostra en unge till vete sjutton, det tycker jag är betydligt svårare än att föda dom )

 

[Mitten]

Sv: Vad är det med mig?

*kl*
Jag må vara konstig... min förlossning var rätt 'snäll', hann vara inne på BB 20 minuter, så det gick snabbt. Och ja, det gjorde ju ont men inte SÅ farligt egentligen, men fyyyyy, jag kan inte se det på det där rosaskimrande sättet. Jag skulle gärna bara få barnet ut-trollat om jag har tur att få en till nån gång . Tyckte det var urmysigt med bebis och att det var 'över' men själva grejen klarar jag mig utan. Möjligen är jag lite mallig för att jag grejade det

 

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Det är ju bara så dumt med just denna fråga blir man inte tagen på allvar, både omgivning och sambo räknar ju med att man ska ändra sig eftersom det är normalt. Det är ju det som gör att jag inte kan släppa frågan, jag är ju livrädd för att förlora min sambo.

Jag blev ju i år påtvingad (för första gången) ett gyn-besök pga något cellprov och var helt gråtfärdig bara inför det besöket och det visste jag INTE skulle göra ont. Så jag hade tyckt att en förlossning var hemsk även om det inte gjorde ett dugg ont. Detta plus att jag är helt livrädd för smärta gör hela grejen outhärdlig att tänka på.
Sen är jag självklart medveten om att det är väldigt onaturligt och okvinnligt av mig men det har jag inga problem med.
Självklart kan det uppkomma komplikationer vid ett k-snitt oxå men är jag sövd slipper jag ju vara med vid det kritiska perioden iaf... Pest eller kolera som sagt...
Och en förlossning är visst farlig, annars hade man väl inte varit på ett sjukhus.... Och vad jag vet så är det kvinnor som dör vid förlossningar och om man kan dö av något så är det farligt!

Och du har helt rätt cirkus, förlossningsskräck går säkert att bearbeta för vissa men jag är en sådan som har bestämt sig. Jag har läst så mycket så jag vet inte vad någon skulle kunna säga som jag inte redan vet. Om en förlossning var smärtfri och jag fick göra det själv i hemma ett mysigt rum hade jag känt "jo, men fan det kör vi på" men så är ju tyvärr inte fallet...

Mitten: Grattis till en så fin förlossning! Alla kvinnor i min släkt är "duktiga" på att föda barn så jag tvivlar på att jag skulle ha något annat än en fullt normal och bra förlossning. Men även den allra bästa förlossning motsvarar mina mardrömmar så det hjälper lixom inte.

Tack för alla svar! Det är verkligen SÅÅÅ skönt att få lätta sitt hjärta angående detta. Jag har ska verkligen försöka att slappna av och inte tänka på det förren jag måste men samtidigt ska jag försöka få till ett snack med sambon...

 

[Mitten]

Sv: Vad är det med mig?

Mitten: Grattis till en så fin förlossning! Alla kvinnor i min släkt är "duktiga" på att föda barn så jag tvivlar på att jag skulle ha något annat än en fullt normal och bra förlossning. Men även den allra bästa förlossning motsvarar mina mardrömmar så det hjälper lixom inte.

Fast, min poäng var lite att ÄVEN om jag hade en rätt enkel förlossning tyckte jag att det var jobbigt/äckligt/smärtsamt och vill helst aldrig göra om det. Så det är okej att tycka så också! Samtidigt ville jag ha UT barnet, för att jag var så less på att vara gravid, så jag var såpass motiverad att jag kunde stå ut med rätt mycket.

Men det jag funderade på nu, är väl att även om man kunde magiskt trolla ut barnen ur magen, så vill du inte ha något? Eller? För jag tycker lite att om man inte VILL HA så spelar ju resten ingen roll. Om man däremot vill ha väldigt gärna men inte vågar vara gravid/föda, så är det ju mer något som man kan bearbeta eller nåt. Men det är ju ointressant att göra något åt om man ändå inte VILL. För viljan att ha själva barnet är ju lite viktigare, då kan man ju adoptera eller något till exempel. Äckelkänslorna kan ju komma från just att man inte vill ha någon, och så spär man på sin egen ovilja med lite äckel. typ .

 

[Minna86]

Sv: Vad är det med mig?

Väldigt uppfriskande med kvinnor som du

Nej, jag vill inte ha barn men saken är ju den att jag kan bli tvungen för att förlora min sambo är inte ett alternativ. Allt annat som har med barnet att göra jag jag "lägga över" på honom utom just förlossningen så därför känns just den väldigt kritisk.

Adoption har jag funderat på men jag blev lite bebissjuk för 2-3 år sedan och då kom jag fram till att ska man ha barn så ska det ju vara egna... Någon djurisk drift vaknade tillfället hos mig
Jag tror inte adoption uppfyller min sambos önskningar heller. Om vi kan få egna barn vill han nog inte adoptera.

Tänkt vad lätt om jag hade varit en normal fullblodskvinna som såg det som min uppgift i livet att föda massor med barn till min man

 

[cirkus]

Sv: Vad är det med mig?

Jag tycker att det är full respekt att inte vilja ha barn. Du har fundrat, vridit och vänt och dessutom, som tråden handlar om - du läser allt du kommer över. Jag tycker att det räcker. Men tyvärr så kanske priset blir att din sambo och du går isär om barn är jätteviktigt för honom.