Sv: Utbrytning från skolförvirring - AR's existensberättigande på Klassiskt Ridkonstf
KL
Personligen så har jag inget intresse av att gå in på tävlingsforumet och kritisera folks val av hjälpgivning och träningsupplägg. Då jag någon gång gör inlägg där så handlar det nog mest om HÄSTEN i fråga, hur den rör sig tex, inte exakt HUR ryttaren ska göra i sin hjälpgivning, bara funderingar hur hästen skulle kunna ändra rörelseönster etc.
Har jag kritiserat någons ridupplägg så är jag djupt ångerfull, (förutom rollkurstråden, men det känns som något extremt och mer allmänt spånande än kritik till andra användare..) för jag håller mig mest här inne pga att jag gillar tänket inom AR och har bra erfarenheter av de människor som valt att träna efter den filosofin.
-Gillar det lite djupare som går utöver det fysiologiska och tekniska, och börjar flumma till sig så det handlar om personlig utveckling, lyhördhet för hästen och individanpassning.
Gillar oxå acceptansen av att följa känslan, anpassa mängden efter individen och förutsättningarna. Inte foga in sig i en stram mall.
Det tänket funkar iaf på mina hästar, för det som förut var oöverstigliga problem bara upphör då flowet uppstår och alla janten, tveksamheter, negativitet och stress är borta och kroppen lyder.
Jag vill gärna kunna dela glädje och bedrövelser med likasinnade på nätet. Tyvärr så blir spånandet och diskussionerna så hårt "solkade" av kritik, tvärsäkra tyckande och lite överlägsna kommentarer så det har slutat vara en glädje och inspiration.
Någon sa att här inne vimlar det av ungdomar med för mkt åsikter och tvärsäkra vetskaper.
Jag tycker livet om & om igen bevisar att klokhet inte sitter i ålder, men att man lär så länge man lever.
Tycker att de som kommer med kommentarerna "läs en bok, du har fel" lite har missuppfattat betydelsen av att lära av erfarenheten, vilket man ju man kan göra snabbt som fanken även om man är tjugo, tretti, fyrtio eller femtio år.
man kanske inser vid sextio att de där överlägsna kommentarerna om hur fel andra har var tragiskt fel och fult, att det viktigaste var att må bra och utvecklas i sin egen takt.
Det går inte att forcera sin uteveckling, och även om många tycker sig sitta på högst viktiga sanningar och vill banka in dem i andra fort som fasen för att rädda en hög med hästar, så tar det bara längre tid.
tex så är det roligare om någon är intresserad av exakt hur svårt man haft det innan den här vänstergaloppen sitter, i stället för att direkt häva ur sig att man gör det svårt för hästen med framåtlutat öveliv...
Allt är inte så enkelt som man ser med sina glasögon, man kna ju sätta sig in i andras situation och be dem förklara varför man gör som man gör, och SEDAN av äkta intresse och omtanke, ge RÅD!!
För råd behöver vi alla!
