När min Wahidah var valp så åkte vi ofta till hundöarna här i Sthlm, men då på "opopulära" tider när det inte var så mycket folk där. Där var det i princip alltid bra hundar och hon fick tidigt lära sig att hundar kunde se ut hur som helst och att det gick att umgås med alla även om vissa var tråkiga och inte sprang så mycket
Hon var oerhört enkel med andra hundar.Med nuvarande hundar har jag försökt se till att de får träffa lite olika typer, men inte lagt lika mycket vikt vid det som med Wahidah. De tycker inte om att leka med andra som är lika stora som de själva (inte ens salukis alla gånger) och det kan nog delvis ha att göra med just ovana. När de väl lärt känna andra hundar kan de ofta leka bra även med lite större hundar, men det har blivit så att vi så sällan umgås med andra nu och jag har inte känt något behov av att lära dem "mingla runt". De har ju alltid varandra att leka med.
) 
