Vilken tur att Dahlia har dig som matteTack! Hon har varit hemma några dagar nu och vi har åkt upp till landet. Idag är första dagen hon varit helt sig själv rent allmäntillståndsmässigt. Tiggt mat, lekt med leksak, viftat mycket på svansen och galopperar på promenad. Men aptiten är inte som den varit (dvs ett matvrak som inhalerar maten). Hon äter men långsammare och ratar oftast det hon åt gången innan så hon vill ha varierat. Ganska typiskt för njursjuka hundar. Hon får fortfarande mediciner och dricker och kissar en del. Jag tror hon fått en kronisk skada på njurarna som inte kommer gå över (med säkerhet kan man inte säga det förrän om 3 månader men det faktum att hon har kvarstående symtom tyder på det).
Jag hoppas hon kan må bra ett tag till och sen får hon somna om hon blir sämre. Inte riktigt så jag hade tänkt mig att det skulle bli, men man kan ju inte styra över vad som händer. För 1,5 månad sedan vann hon liksom Best in work på dvärgschnauzercupen i 28 gradig värme (totalen av rally, lydnad och agility).
De senaste dagarna har jag börjat kunna slappna av lite. Fortfarande slår ångest, oro och sorg till över det som hänt och det som komma skall, men jag har också kunnat känna glädje och slappna av en del och njutit av sommarsemester. Dahlia är och kommer alltid vara min speciella lilla hjärtehund och jag vet inte hur jag ska leva utan henne. Jag har tagit bort två egna hundar tidigare, det är alltid tufft, men med henne kommer det vara vidrigare än någonsin tidigare.