Skönt att höra att man inte är den enda med lite... okonventionella metoder för inkallning.
Jag ylar på sämsta fejkdanskan á la Karsten Torebjer om min inte kommer, det är tydligen oerhört megapinsamt även för en hund.
Taxarna var jättebra på inkallning - om de upptäckte något de ville undersöka så började de sakade efter, lite mer, och så ytterligare lite mer. Nej, inget att se här. Titta framåt. Lite stel idag bara. Korta ben också. Ovanligt korta idag. Saka lite mer. Och så plötsligt: Hey presto! utanför zonen där man hör människan (i taxvärlden når ljudvågorna av mänskliga röster kanske 20-25 m). Ensam. Bestämma själv.Jag tror BC har mer generell will to please att jobba med än Bichoner vilket hjälper. Här har vi jobbat mer med att matte är en opålitlig typ som bara försvinner om om man inte kommer direkt. Kruxet är ju att andra människor som hanterar henne inte har ägnat sig åt att blixtsnabbt kasta sig in bakom buskar och dylikt
Oskar lysnar när haken lossnar och sen drar han. I full fart. Vitt streck försvinner. Tar en halvtimme och sen kommer han lycklig tillbaka. Oavsett var vi är - hemma, skogen, hundparken.
Får skaffa en bodycam så alla får ta del av "jäi ær ett ægte psychic miiidiiiiiuuum, Chico! Kåm nue hær!" och min hunds utmärkta minspel som talar om exakt hur pinsam han tycker jag är.Jag skulle kunna tänka mig att få se (och höra!) en video på ovanstående...
Han försökte verkligen tänka på allt för att det skulle bli så bra som möjligt. Han är så fin. Och jag måste prata med sambon om att ha tre hundar...Din sambo är fantastiskNu sitter jag hemma med nyopererad salukipojke. Fyra stora tänder har tagits bort, bland annat den största längst bak i överkäken. Och fler tänder måste bort, men det går ju inte att ha en hund nedsövd hur länge som helst och det måste få en chans att hinna läka på några ställen i munnen innan man fortsätter. Stackars lilla killen... Veterinären ringde mig när hon var klar och gav en mycket noggrann och bra beskrivning av allt. Vi pratade länge, och var helt överens kring allt.
Om en vecka ska vi på återbesök för att se så att allt läker ordentligt. Och alltså, min sambo... Han fick boka in den tiden, men eftersom jag inte uppdaterat vår gemensamma kalender visste han inte hur jag jobbar. Så han bokade in en tid på en dag som skulle fungera för honom, såg till att den var efter den tid då det kan vara mycket bilköer men ändå så tidigt som möjligt för att det inte skulle bli varmt och jobbigt i bilen
Lilla salukipojken ligger nu bredvid mig i soffan, lite orolig ibland, lite vimsig stundtals, lite varm också (det här vädret gör det ju inte bättre med något), men ser nöjd ut när jag sitter nära
Jag hoppas nästan det
Upptäckte att han dessutom hade flyttat på vardagsrumsbordet för att det skulle bli lite lättare för salukipojken att ta sig runt osv när han nu var lite vinglig. Och så hade han helt på eget initiativ lagt fram kyldynan till mina damer när han åkt iväg för att hämta salukipojken hos veterinären, ifall det nu skulle bli varmt hemma (Vi har tur, vår lägenhet håller sig ganska sval). Nu är pojkvännen lekhusse till lilla pudeln och dom har en sån fin relation. Lite skeptisk till att äta frukost, vilket är fullt förståeligt, men glad på promenad och kräver klappar i soffan som vanligt. Ska straxt skölja munnen med Hexarinse för första gången, räknar med att han är löjligt snäll då med. Senare idag blir det kloklipp för att få bort de sylvassa(!) kanter som blev när han klipptes hos veterinären igår. Vet inte hur de lyckades, men hans tassar kan knappt nudda mig utan att det känns som om jag ska rivas sönder totalt Tur att jag inte har kvar min allra första bil, för där var det svårt att få plats med ens två salukitikar (vilket var anledningen till att jag bytte ut den).Det var koppel eller tummen i ögat på tanterna.
Håller med. Min man ville inte ha hund men går hem på lunchen varje dag och går ut med hundarna. Tonårssonen går alltid kvällsrundan, det är hans ”hushållssyssla”. Jag har huvudansvaret men det är skönt att de andra också känner ansvar för och hjälper till med hundarna.Inte för att hijacka, men är ju alltid trevligt att läsa om fina partners som kanske inte delar ens intresse, men supportar på alla sätt det går
Håller tummarna för att ni får en rolig och trevlig eftermiddag! Hur det än går så blir ni ju några erfarenheter rikareImorgon startar jag Tam för första gången. Två starter samma eftermiddag och trevligt resesällskap dit, så även om vi gör bort oss lär det bli en okej eftermiddag.
Men jag är redan nervös
Mina föräldrar ser Alvin och Milou som deras barnbarn och älskar mina grabbar så mycket och om dom har möjlighet så vill dom gärna vara hundvakt. Dom ha dom bett. om att få låna dom en och en fredag till söndag. Bara för att det är mysigt.Min pojkvän bor ju 80 mil bort, i Luleå. Jag bor i Hälsingland. När jag fick veta att min första hund behövde flytta, så pratade vi länge och väl. Jag lämnade ju tillbaka honom av en anledning, så han kunde inte komma tillbaka till mig. Men han skulle inte behöva flytta mer. Så vi pratade och planerade. Han satte sig i bilen och körde ner till mig, en torsdag, vi sov hos mig, sen åkte vi ner till Skåne på fredagen. På lördagen hämtade vi hunden och körde tillbaka till mig. På söndagen körde vi upp till Luleå. På måndagen avlivade vi hunden, och han hade suttit och ringt runt för att boka tiden åt mig för jag var ett vrak. När hunden hade somnat bröt han ihop totalt men höll också ihop och lät mig ta min tid med hunden innan jag kunde samla ihop mig och ta hand om honom.
Inte för att hijacka, men är ju alltid trevligt att läsa om fina partners som kanske inte delar ens intresse, men supportar på alla sätt det går
