Tränade rallylydnad med hundarna ikväll igen. Alltså, åh
Samtidigt är de så olika att min hjärna slår knut på sig själv när jag försöker få träningen så bra som möjligt. Ebrah är lätt att träna, hennes sätt att lära sig och bete sig passar mig utmärkt, troligen för att jag kunnat träna med henne från början. Hon funderar, bjuder på beteenden och det är plättlätt att shejpa fram olika beteenden.
Aysu står mest still och funderar om hon inte får kommandon. Hon gillar att lära sig genom att jag visar henne och kör hela tiden på "säkra kort". Hon tar inte för sig, känns osäker när hon inte förstår (Ebrah blir mer "vadsjutton! om jag gör såhääär då!?!"). Hon är ju rent generellt osäker i nya situationer som hon inte förstår sig på. Möter vi tex nya hundar, kommer till nya tävlingsplatser m.m. så vill hon stå och titta på dem i ca 10 minuter för att fundera på vad de gör, varför osv innan hon vågar agera själv.
Jag tänker delvis att jag måste acceptera deras olikheter och lära mig att träna dem båda på deras sätt. Samtidigt tänker jag att det vore fint om jag kunde "få igång" Aysu lite mer. Jag vet bara inte hur. Jag funderar på hur det skulle bli om vi tränade något helt annat, något mer fartfyllt. Agility kanske, eller om hon fick spåra. Något som antingen har mer fart eller som stärker självförtroendet. Jag är inte intresserad av att tävla agility, men kanske vi kan.. göra något annat. Funderar på om jag kan träna henne att göra olika saker i skogen. Hon kan hoppa upp på stenar på kommando, men det är väl ungefär det hon kan.
Hur hade ni andra bukefalister gjort?