Jag har ju skrivit en del här om våra trassliga hundmöten. Därför tänkte jag passa på att skriva nu, för nu på vägen hem så fick vi till ett perfekt hundmöte
(eller ja, helt smärtfritt i alla fall)
Helt plötsligt dök det upp en stor, svart hund på en gata som gick ut till den som vi var på, inte många meter mellan oss. Sådant har många gånger lett till att Aysu blivit rädd och börjat skälla, att valpen tänker "shit, katastrof!" Och gömmer sig bakom Aysu som då vill försvara henne också osv...
Men, nu stannade båda hundarna knäpptyst och gick väldigt lätt att kalla in (de var i koppel men gick framför mig). De fick då varsin godis och sedan gick vi åt andra hållet. Jag hade nämligen inte så mycket godis och ville inte utmana ödet genom att komma närmare den andra hunden, så vi "gömde oss" tills den var borta och gick då sista biten hem. Hur skönt som helst!