Umgänge.... igen.

Enya

Trådstartare
Jaha så var det dax igen! Nåja, jag är inte anmäld, men pojkarnas släktingar vill ha umgänge med barnen och har då lämnat in en sån ansökan till familjevaddetnuheter ( har tappat det ordet) och nu är ett möte med henne och mig och släkten inbokad.

Jag blir så trött på det här! Detta är släkten som anmälde mig förra året, samam släkt som anmälde mig året innan dess. Anmälningar till soc. som alltså innehöll fullt med lögner ( jag skulle tydligen låsa in barnen med hänglås och sedan gå hemifrån, jag såg inte till att barnen eller kläderna var rena, jag hade loppor på min hundar, jag gav inte dem mat, och när jag gav dem mat satt jag framför tvn och inte hos dem osv med saker jag inte ens minns nu faktiskt. Har ingen lust att leta igenom papperna heller då jag gör mitt bästa att radera ut det från mitt minne.... jag vill inte minnas det!

Nu vill de alltså ha umgänge för att det är deras rätt. DERAS rätt....

Jag har under en längre tid tänkt att det är synd att det är som det är mellan oss och att barnen borde få träffa dem, men samtidigt, det är barnen som betalar hela tiden. Sonnys släkt följer inte mina uppsatta regler och gör som de vill, de frågar ut barnen och tror p ådet barnen säger. JAg är skiträdd för att bli anmäld igen, verkligen, och jag kan inte ens sätta fingret på VARFÖR heller. Men jag mådde så dålgit sist att ...jag klarar inte det en gång till.

Jag minns inte vem som skrev det och exakt vad som skrevs men ungefär så här, att jag liksom hamnar i trubbel hela tiden i mitt liv, än det ena och än det andra är det ju. Vad det är var och vem så har den perosnen lite rätt, NÄR komemr jag att kunna leva utan att ha en massa "porblem"?

Visst, mina barn har rätt att träffa sin släkt. MEN och det är ett stort men. Om släkten inte är bra för mina barn då? Är det verkligen då så nyttigt för dem att umgås?

Och visst borde jag förlåta och gå vidare, sveket de gjorde när de anmälde mig med sina lögner, jamen det är väl lätt att förlåta???
 
Sv: Umgänge.... igen.

Släkten har ingen rätt att kräva att få träffa barnen, om jag har fattat saken rätt.
Däremot är det ju bra om pojkarna får lära känna dem, för att få veta mer om sin bakgrund. Men det låter ju inte som att släkten ÄR bra för dem, på det du skriver.

DU är väl så utredd som det går att vara via det sociala, skulle jag tro.
Ta med alla papper från alla dessa utredningar så att du har torrt på fötterna och kan hänvisa till befintliga fakta.
Och ta med dig någon som du litar på, som kan hjälpa dig och vara ditt stöd i kontakten med dem!
 
Sv: Umgänge.... igen.

Men se, det är inte hela sanningen;) Släkten kan inte kräva att träffa mina barn, samtidigt som de kan lämna in en sån ansökan till familjevaddetnuheter och om DE fattar belsut om att det är bra för barnen att träffa släkten och om jag vägrar så kan det gå till tingsrätten och därigenom kan det bli som släkten vill ändå.

Jag har inte fullt koll på det och minns inte vad Görel berättade för ett tag sedan. Minnet du vet:crazy:

Att det är bra att lära känna sin släkt, det håller jag med om. Det jobbiga är då att det har brukat ta mig ungefär en vecka för att få ner barnen på jorden igen efter att släkten haft dem. De är våldsamma och fruktansvärt kaxiga mot mig och alla andra.

Dessutom har jag erbjudit dem möjligheten att träffat på tex mcDonalds för att "börja om", jag har sagt nej till att de ska ha dem över helgen. Men det liksom duger inte i deras ögon utan de vill ha dem en helg eller en vecka UTAN mig....
 
Sv: Umgänge.... igen.

Jaha så var det dax igen! Nåja, jag är inte anmäld, men pojkarnas släktingar vill ha umgänge med barnen och har då lämnat in en sån ansökan till familjevaddetnuheter ( har tappat det ordet) och nu är ett möte med henne och mig och släkten inbokad.

Jag blir så trött på det här! Detta är släkten som anmälde mig förra året, samam släkt som anmälde mig året innan dess. Anmälningar till soc. som alltså innehöll fullt med lögner ( jag skulle tydligen låsa in barnen med hänglås och sedan gå hemifrån, jag såg inte till att barnen eller kläderna var rena, jag hade loppor på min hundar, jag gav inte dem mat, och när jag gav dem mat satt jag framför tvn och inte hos dem osv med saker jag inte ens minns nu faktiskt. Har ingen lust att leta igenom papperna heller då jag gör mitt bästa att radera ut det från mitt minne.... jag vill inte minnas det!

Nu vill de alltså ha umgänge för att det är deras rätt. DERAS rätt....

Jag har under en längre tid tänkt att det är synd att det är som det är mellan oss och att barnen borde få träffa dem, men samtidigt, det är barnen som betalar hela tiden. Sonnys släkt följer inte mina uppsatta regler och gör som de vill, de frågar ut barnen och tror p ådet barnen säger. JAg är skiträdd för att bli anmäld igen, verkligen, och jag kan inte ens sätta fingret på VARFÖR heller. Men jag mådde så dålgit sist att ...jag klarar inte det en gång till.

Jag minns inte vem som skrev det och exakt vad som skrevs men ungefär så här, att jag liksom hamnar i trubbel hela tiden i mitt liv, än det ena och än det andra är det ju. Vad det är var och vem så har den perosnen lite rätt, NÄR komemr jag att kunna leva utan att ha en massa "porblem"?

Visst, mina barn har rätt att träffa sin släkt. MEN och det är ett stort men. Om släkten inte är bra för mina barn då? Är det verkligen då så nyttigt för dem att umgås?

Och visst borde jag förlåta och gå vidare, sveket de gjorde när de anmälde mig med sina lögner, jamen det är väl lätt att förlåta???

Skriver som jag gjort förr, det är endast pappan som kan ha rätt att träffa barnen, INTE släkten, de har inga som helst rättigheter, fattar inte att de tror att de har ngt att komma med.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Se mitt andra inlägg....

Pappan har visserligen rätt men kan ju tyvärr inte träffa dem då han är död, och det är väl i stora drag därför de nu kräver sin "rätt"....
 
Sv: Umgänge.... igen.

Dessutom har jag erbjudit dem möjligheten att träffat på tex mcDonalds för att "börja om", jag har sagt nej till att de ska ha dem över helgen. Men det liksom duger inte i deras ögon utan de vill ha dem en helg eller en vecka UTAN mig....

Frågan är om inte det räcker,du har erbjudit umgänge,men detta har inte dugt i deras ögon.

Tror inte man har någon skyldighet till umgänge med barnens släkt,men jag tror det rekommenderas för barnens skull att de får träffa släkten.Men om de bara vill pumpa barnen på information om vad som skulle kunna tänkas vara dåligt hos dig känns det för mig som det inte är för barnens bästa att få höra en massa strunt om dig osv.

*hoppas Görel dyker upp*
 
Sv: Umgänge.... igen.

Det finns INGEN anledning till att de ska ha barnen hos sig i flera dagar i rad! :devil:
Du erbjuder dem att träffa barnen på villkor som passar dig och barnen, det får de fanimej nöja sig med!
Du måste stå på dig och framhålla att barnen inte funkar på flera dagar när de varit där, att de inte mår bra av det! Och att det inte finns någon som helst anledning för dem att barnen ska vara där!

Du har inte HINDRAT dem att träffa barnen, bara ställt krav på hur det ska ske!

Stå på dig!
 
Sv: Umgänge.... igen.

Visst är det löjligt!? Att det inte duger att träffa barnen med mig med utan att de ska ha dem själv. Bara för att de inte fick som de ville så har de inte hört av sig alls heller, och jag ringer ju inte till folk:crazy:

På ett möte med soc. sa ena släktingen att de åker ju inte hem till folk så det skulle vara orättvist att åka hem till mig för att träffa barnen.... Då liksom.... skit i det då...

Jag tror itne helelr de kan kräva något annat egentligen. Det är bara just hela karusellen, att inte få vara i fred, att jag känenr mig värdelös och att jag ännu en gång får benen undansparkade. Frågan är om jag hamnar på huvudet denna gången? Hur mycket psykisk stress tål en människa.....
 
Sv: Umgänge.... igen.

Fast familjerätten har väl ingen rättighet att besluta om umgänge ?

Hmm, det där vet jag inte, om jag har förstått det hon på familjerätten ( tack :bow:)sa så är det så att om jag säger nej till umgänge med släkten för barnen så kommer det att startas en utredning, om soc. gör den det vet jag inte, men om det då kommer fram att barnen mår bäst av att umgås med släkten så kan det gå till tingsrätten. Allt jag vet än så länge.:crazy:
 
Sv: Umgänge.... igen.

Fast du säjer ju inte nej till umgänget!
Du vill bara ha det på DINA villkor! Det är skillnad!
 
Sv: Umgänge.... igen.

Jag ska stå på mig, jag vill itne att de har barnen själv då de komemr att pumpa ungarna på information, de tror på vartenda ord av vad de säger och hör bara saker de vill höra.
Tex....
* Isaac är 4 år nästa månad och väääldigt jobbig med det han säger. Han har sagt till min ena syster att de bara får äta flingor hos mig. Men flingor får de bara lördagar och söndagar till frukost. Enstaka gånger kan de få det som ett mellanmål eller något också, men det är verkligen inte ofta. Att de får det till frukost lördagar och söndagar är ju för att flingor inte är direkt nyttigt..... Dessutom tjatar Isaac ofta, periodvis varje dag, om att han vill ha flingor varje gång vi ska äta något.
* Isaac har också sagt att de inte får mat hos mig. De får frukost, lunch och middag + frukt på förmiddagen och ett mellanmål på eftermiddagen....Jag hatar att laga mat men tvingar mig till det för att de ska få vettig mat.... Det kan gå mellan 5 och 10 minuter efter avslutad måltid, där Isaac säger sig vara mätt och tackar för maten och allt det där, så säger han att han inte fått mat. Vid ett tillfälle såg mamma mig göra mat till dem och att jag serverade den. När han efteråt, ca 10 minuter, sa att han inte fått mat så ringde jag henne och berättade hans kommentar. Både mamma och mina syskon har själv hört det också.
*Isaac säger att jag slår honom. När han tex har brytit mot en regel ute och således inte får vara ute mer så får jag ibland hämta honom och leda in honom. Vid sånna tillfällen beklagar han sig över att jag slog honom, han tar sig för armen och surar över det. Eller som jag "knackade" honom på ena axlen med pekfingret för att påpeka att jag menade honom så sa han att jag slog honom... han hade jacka på sig plus 2 tröjor......

Tänk om fel öron får höra sånna saker.... Det känns som om det är ute med mig, trots att jag inte gör fel....
 
Sv: Umgänge.... igen.

Jag ska stå på mig, jag vill itne att de har barnen själv då de komemr att pumpa ungarna på information, de tror på vartenda ord av vad de säger och hör bara saker de vill höra.

Den där släkten kan ta sig i häcken!

Du, för det första: du är så utredd man kan bli, precis som Ameo säger. Det är inte så att de där släktingarna kan beställa den ena utredningen efter den andra, när de tidigare utredningarna inte visat något negativt i din vård om barnen. Och nu är du ju ännu bättre än förut på den punkten, så du har inget att frukta från det hållet!

För det andra: det blir ingen utredning för du har inte hindrat umgänge mellan pojkarna och släkten! Du har bara gett olika förslag på hur sådant umgänge kan och bör se ut, samt att du har avvisat direkt vansinniga förslag. De där släktingarna känner ju knappt pojkarna nu, och då ska ju inte barnen vara där flera dagar. Det fattar vem som helst. Att de är släkt betyder inte att tillitsfulla relationer finns där av sig själva.

För det tredje: ni har haft det slitsamt i din familj, och därför behöver både du och pojkarna den stabilitet som omöjliggörs om de ska vara hos personer du inte litar på under flera dagar.

För det fjärde: somliga barn ljuger som hästar travar. Det är inte mer med det. Kallas fantasi. Och att de testar folk och de testar verkligheten och allt det där. Min son berättade för alla som ville höra på att han brukade dricka sprit hemma när han var tre år, och han har flera gånger berättat en fantastisk historia om när han drunknade, men jag räddade honom inte för jag ville inte blöta ner min klänning (han snubblade i vattnet och innan jag, med klänning på mig, hann fram hade min kompis redan lyft upp honom). Vi blev aldrig utredda, men jag kan inte tänka mig att utredarna tar barnens ord för gott.

För det femte: skulle du inte kunna prata med de där familjerättarna som du var i kontakt med förut, i samband med din kurs och det, och fråga dem mer i detalj vad som gäller? Dem litar du väl på och ni känner varandra och de vet att du är en ansvarstagande och engagerad mor.

För det sjätte måste jag sova nu, men jag såg rött när jag såg din tråd och fattade att det finns puckon som vill sätta igång nya kriser i ditt liv! Visst fan, nu har ju Enya haft lugn och ro i säkert tre månader, nu måste vi bråka lite med henne.

För det sjunde så är dina barn friska och sunda och inte tjocka, så du ger dem alltså inte olämplig mat och för mycket sötsaker. Godare, enligt dem, frukost på helgerna och lördagsgodis är inte onyttigheter, det är lite guldkant bara. Måste man ha, annars blir livet för trist.

Ger du dig själv någon extra guldkant av något slag ibland? Gör annars det, tycker jag!
 
Sv: Umgänge.... igen.

Den där släkten kan ta sig i häcken!
Åh, du skriver det jag tänker :bow:

Du, för det första: du är så utredd man kan bli, precis som Ameo säger. Det är inte så att de där släktingarna kan beställa den ena utredningen efter den andra, när de tidigare utredningarna inte visat något negativt i din vård om barnen. Och nu är du ju ännu bättre än förut på den punkten, så du har inget att frukta från det hållet!
Men är det inte så att kommer det in en anmälan igen efter 3 månader från den förra anmälan så måste de göra en ny utredning? Förra utredningen las väl ner i December förra året ( höll på från maj till December och jag tyckee det var fruktansvärt!)

För det andra: det blir ingen utredning för du har inte hindrat umgänge mellan pojkarna och släkten! Du har bara gett olika förslag på hur sådant umgänge kan och bör se ut, samt att du har avvisat direkt vansinniga förslag. De där släktingarna känner ju knappt pojkarna nu, och då ska ju inte barnen vara där flera dagar. Det fattar vem som helst. Att de är släkt betyder inte att tillitsfulla relationer finns där av sig själva.
Enligt släkten har jag hindrat dem från att träffa barnen. Men jag har gett systern G möjligheten att träffas på ex. McDonalds, vi bestämde dag, den andra advent förra året och så skulle hon ringa nån dag innan för att säga hur det skulle bli så att vi kunde spika dagen fast. Hon hörde inte av sig och jag ringer ju inte folk..... i januari ringde hon och då sa jag att vi kunde ju träffas, men det verkade inte vara så intressant. Systern M och farmor fick nästan samma erbjudande, bara det att jag sa att vi kunde träffas för jag ville inte lämna mina barn där utan mig. Men inget har hänt....

För det tredje: ni har haft det slitsamt i din familj, och därför behöver både du och pojkarna den stabilitet som omöjliggörs om de ska vara hos personer du inte litar på under flera dagar.
Jag litar inte på dem alls nej. Frågan är om jag nånsin gör det Istället för att ringa och prata med mig när de vara oroliga för Eric ( alltid Eric, Eric, Eric, Eric....Finns inte Isaac???) så anmälde de mig, och trodde inte på mina förklaringar

För det fjärde: somliga barn ljuger som hästar travar. Det är inte mer med det. Kallas fantasi. Och att de testar folk och de testar verkligheten och allt det där. Min son berättade för alla som ville höra på att han brukade dricka sprit hemma när han var tre år, och han har flera gånger berättat en fantastisk historia om när han drunknade, men jag räddade honom inte för jag ville inte blöta ner min klänning (han snubblade i vattnet och innan jag, med klänning på mig, hann fram hade min kompis redan lyft upp honom). Vi blev aldrig utredda, men jag kan inte tänka mig att utredarna tar barnens ord för gott.
Vad gjorde du när din son sa sådana saker? Jag blir så ledsen! För det var just sånt som fick släkten att anmäla mig. Eric sa att Elins pappa hade sparkat honom, men verkligheten var att de hade lekt och "sparkat" varandra i häcken på skoj, varför man nu leker en sån lek, men det kvittar ju liksom. Det var inte för att skada utan en helt oskyldig lek som Eric förklarade med att sparka..... Jag kan inte låta bli att le åt din sons historia om drunkningen:D Så oskyldig, men hade det varit mitt fall så hade jag väl förlorat mina barn av en sådan sak....:eek:

För det femte: skulle du inte kunna prata med de där familjerättarna som du var i kontakt med förut, i samband med din kurs och det, och fråga dem mer i detalj vad som gäller? Dem litar du väl på och ni känner varandra och de vet att du är en ansvarstagande och engagerad mor.
Det är ju faktiskt hon som ringde:D Samma som jag hade till Elin och samma som var ledare på kursen, och hon sa själv att jag verkligen har lärt mig en massa nytt och gör mitt bästa, och att hon kan tala om för dem just det. Nu när jag pratade med henne så kändes det rätt bra, men jag försökte förklara hur hela situationen känns för mig, och hon förstod.

För det sjätte måste jag sova nu, men jag såg rött när jag såg din tråd och fattade att det finns puckon som vill sätta igång nya kriser i ditt liv! Visst fan, nu har ju Enya haft lugn och ro i säkert tre månader, nu måste vi bråka lite med henne.
Ja det är just så, är det inte det ena så är det det andra, är det inte sonnys släkt så är det Elins pappa....

För det sjunde så är dina barn friska och sunda och inte tjocka, så du ger dem alltså inte olämplig mat och för mycket sötsaker. Godare, enligt dem, frukost på helgerna och lördagsgodis är inte onyttigheter, det är lite guldkant bara. Måste man ha, annars blir livet för trist.
Jag har ju hört här hur just flingor och liknande verkligen blir onyttigförklarade med jämna mellanrum.... så helgfruksot fick det bli även om de ÄLSKAR det:D I övrigt försöker jag ge dem nyttig mat och då mat mer än en gång om dagen alltså:angel: Isaac väger nog rätt normalt men Eric vill jag ha lite fler kg på... är lite rädd för att folk ska tro att han är mager...
Ger du dig själv någon extra guldkant av något slag ibland? Gör annars det, tycker jag!

Äter just nu kexchoklad, räknas det :idea:?
 
Sv: Umgänge.... igen.

Barn säger inte alltid sanning - att det skall vara så svårt för folk att förstå !

En av flickorna som gick hos min sons dagmamma svarade alltid att de hade ätit korv och makaroner till lunch om hennes föräldrar frågade.

Eller en av mina egna, som glatt berättade för dagisfröken "Mamma har en snopp i munnen" ... det hade ju varit grannt om fel öron hört det, och ffa inte frågat mig vad de hade menat.... i själva verket så hade vi tränat på att gå till tandläkaren och tittat in i varandras munnar och det varmin gomspene som hon sett
 
Sv: Umgänge.... igen.

Jaha så var det dax igen! Nåja, jag är inte anmäld, men pojkarnas släktingar vill ha umgänge med barnen och har då lämnat in en sån ansökan till familjevaddetnuheter ( har tappat det ordet) och nu är ett möte med henne och mig och släkten inbokad.

Måste du verkligen gå på det mötet då?
Vad händer om du inte gör det?

Varför ska du finna dig i att gå på möten hit och dit bara för att bevaka släktens intressen?
Ring soc och säg att du inte orkar med hela skiten och att släkten får sköta sina egna problem utan att du ska behöva lägga tid på en massa jobbiga möten.
Vad har soc för laglig rätt att kräva att du ska ställa upp för släktens intressen?
 
Sv: Umgänge.... igen.

Jag tror att det bästa för att du ska kunna få lugn i sinnet är att du talar med familjerätten igen och ser till att de noga förklarar vilka juridiska möjligheter och risker det finns i samband med släktens umgänge med barnen. Ingen, inte heller myndigheterna, vill ha en situation av kontinuerligt anmälande från deras sida, där alla redan vet vem du är och att det inte finns den typen av problem i din egen familj som soc behöver ta itu med. Tvärtom tror jag att den socassistent som kände till din livshistoria, och din familjebakgrund och uppväxt skulle anse att du klarar dig otroligt bra med tanke på förutsättningarna. Du har inget att frukta.

Om de kan tvinga dig att lämna pojkarna i flera dagar så äter jag upp min ridhjälm. Det är helt omöjligt, det kan inte vara så. Jag vet inte exakt vad släktingar har för rätt, men de har inte umgängesrätt på det sättet som en frånskild förälder har. Och inte ens en sådan förälder, typ umgängespappa, har ju rätt att ha barnen på 100% sina villkor. Det har du ju lärt dig av alla turerna kring Elin och hennes pappa. Ingen tyckte att hon skulle sova hos honom, tex.

Jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt att bli granskad och ifrågasatt som förälder, men det står helt klart att du INTE kan förlora vårdnaden om dina barn. Då skulle ju minst hälften av alla barn i Sverige vara omhändertagna. Det ska mycket till för att barn ska bli omhändertagna mot förälderns vilja. Dessutom "får" man vara svag i livskriser utan att förlora barnen för det - de värsta fel du har gjort har väl handlat om brist på ork på grund av sorg och andra problem. Sådana fel gör alla föräldrar någon gång, ingen är på topp hela tiden genom barnens hela långa barndom. Ingen vanvård, inget missbruk osv osv, förekommer ju i ditt hem.

Apropå det, så var det mina föräldrar och jag som tog oss en liten konjak till kaffet när sonen var tre. Jag tänkte att om han råkar smaka en droppe av det, tex för att han var nyfiken på de fina konjakskuporna, så skulle det väl smaka så starkt att han för många år framåt skulle undvika det där som vuxna dricker i fina glas. Och så smakade ungen en droppe i ett egentligen tomt glas, och tyckte om det. Men han fick ingen påfyllning...
 
Sv: Umgänge.... igen.

Ganska roliga kommentarer så här när man har distans till dem, men jag kan förstå att de inte är så roliga för de inblandande:D

Men visst har du rätt, barn säger en väldig massa som mer elelr mindre är sant. Och det är ju något som jag vet, men samtidigt blir ledsen av då det finns korkade människor som tror på det.....
 
Sv: Umgänge.... igen.

Måste du verkligen gå på det mötet då?
Vad händer om du inte gör det?

Varför ska du finna dig i att gå på möten hit och dit bara för att bevaka släktens intressen?
Ring soc och säg att du inte orkar med hela skiten och att släkten får sköta sina egna problem utan att du ska behöva lägga tid på en massa jobbiga möten.
Vad har soc för laglig rätt att kräva att du ska ställa upp för släktens intressen?

Ja.... du ställer bra frågor!! Jag ska nog ringa till familjerätten på måndag och prata med henne igen om det här....

Helt ärligt vill jag slippa den här skiten nu, känns inte kul att behöva lämna mina barn till nån av dem.
 
Sv: Umgänge.... igen.

Jag ska svara dig senare, sitter just nu här och stressar upp mig själv då jag har fått ett annat problem på halsen.... Min utlånade häst verkar vara ...typ...SÅLD, och inga pengar har jag fått för pållan heller....

NU är jag stressad och halvt panikslagen!!!:eek:
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 936
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag är en gammal användare, med helt nytt konto för anonymitet. Känner mig så otroligt rådvill och vad kan vara bättre än att fråga i...
6 7 8
Svar
153
· Visningar
23 224
Senast: Petruska
·
Övr. Barn Jag har varit medlem här för många, många år sedan. Mycket har sedan sist. Jag har reumatiskt värk och 50% sjukersättning och jobbar...
12 13 14
Svar
278
· Visningar
25 926
Övr. Barn Jag vill börja med att be dig som upptäcker att du känner mig antingen slutar läsa eller berättar för mig att du läser... Det är ingen...
17 18 19
Svar
369
· Visningar
33 237
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp