Tycker ni om att vara själva?

[Glimra]

För mig är det viktigt med ensamtid och när jag var sambo passade det utmärkt att jag gick skift och killen dagtid. Fick vara själv hemma dagligen under veckorna, i alla fall en stund. När han däremot började plugga och Covid kom emellan med distansutbildning höll jag på att bli tokig. Han var ju hemma jämt! Periodvis mådde jag faktiskt riktigt dåligt då och det bidrog definitivt till att jag i slutändan bad honom flytta.

 

[parellikusken]

Jag bor själv och är därför ensam en hel del. Hade gärna bott med kompisar i ett kollektiv igen, då kan jag både vara ensam i mitt rum, men även vara social i de gemensamma utrymmena.
Även om jag uppskattar att vara själv tror jag att jag behöver ha människor nära.

 

[Cherarriduracell]

Mår också väldigt bra av att vara själv. Det är inte många tillfällen jag känt "vad kul det vore att hitta på något med någon" någon ledig kväll/dag. Behöver verkligen lugnet och att få vila upp mig.

 

[em-pirre]

Älskar att vara själv. Min man reser en del i jobbet och det är underbart

 

[Reville]

Åh, jag älskar att vara själv!

 

[Bison]

Jag älskar att vara själv hemma med djuren
Uppmuntrar sambon att ha sina kompiskvällar
Jag trivs jättebra med honom och blir glad när vi ses igen men jag vill inte sitta ihop med honom och spendera all tid tillsammans.
En stor anledning till att jag inte vill ha barn är att jag inte vill ha någon annan människa som är beroende av mig 24/7

 

[lilstar]

Jag har ett stort behov av att vara själv och är bra på det. Dvs jag hmgör en medveten ansträngning för att ha riktigt trevligt med bara mig själv. Som tur är har min partner också behov av egentid och vi pratar mycket om hur vi ska lösa det när vi flyttar ihop.

 

[pepp]

Ser ett mönster ni med partners/barn/osv har större behov av egentiden än vi singlar som inte valt det själva.
Utom kanske @Ramona

 

[Glimra]

Ser ett mönster ni med partners/barn/osv har större behov av egentiden än vi singlar som inte valt det själva.
Utom kanske @Ramona

Jag är "ofrivilligt" singel men tycker ändå det är skönt med egentid Har ingen lust att offra alla mina lugna kvällar/förmiddagar/hela helger med att umgås med vänner/familj.

 

[enough]

Ser ett mönster ni med partners/barn/osv har större behov av egentiden än vi singlar som inte valt det själva.
Utom kanske @Ramona

Jag tror absolut att det ligger mycket i det.

 

[sjoberga]

Sitter och dricker te och klappar på hunden. Mannen är iväg och spelar golf, och varje år när golfsäsongen startar är det någon som skämtar om att jag inte kommer få se mycket av honom närmsta halvåret. ”Åh nej!” skämtar jag tillbaks men ärligt talat, att få dagarna själv på helgerna är extremt skönt. Jag tränar, pysslar hemma, myser med hunden, plöjer någon serie som han inte gillar. Ibland åker jag även till stugan på helgerna ensam.

Men jag vet att det är oerhört många som inte tycker om att vara själva någon längre tid. Ensamhet förstår jag, det är en sak, men att liksom vara i sitt eget sällskap en halv dag, en dag eller flera. En av mina närmsta vänner är så. Har vi bestämt att vi ska ses så ses hon gärna flera timmar tidigare, för hon blir så rastlös hemma.

Hur är ni?

Jag trivs att göra saker själv och tillsammans. Men jag tänker att pyssla hemma, träna, ta en skogspromenad, läsa, titta på nån dokumentär och sånt där gör man ju ofta själv under egen ledning, även om ens partner och barn inte är bortresta. Man gör väl inte allt tillsammans bara för att man bor ihop och är hemma?

Jag möttes av viss oförståelse (inte från familj utan från ”bekanta”) när jag åkte på whiskyresa på egen hand. Att ta semester för att göra något själv när man har familj verkar skava för vissa.

 

[CarEr]

Tyckte det var jobbigt när jag flyttat hemifrån med att vara själv och att det var så tyst. Tog nog faktiskt något år innan jag landat. Nu är det jätteskönt. Jag kan uppskatta sällskap och att äta middag, julaftnar mm men samtidigt är det väldigt skönt att komma hem igen.

Inte så konstigt att jag är singel

 

[Voeux]

Ser ett mönster ni med partners/barn/osv har större behov av egentiden än vi singlar som inte valt det själva.
Utom kanske @Ramona

Så är det absolut! Vi med partner, och kanske till och med barn, får ju betydligt mindre egentid än en singel som bor själv.

Jag var dock singel innan pandemin och i slutet av 20-års åldern, det var galet mycket fest, AW och helgplaner. Vi var ett större tjejgäng som var singlar samtidigt (satan vad kul vi hade). Men jag stack ibland till stugan, eller till och med på semester utomlands ensam. Älskade, och behövde det, även då. Var på Bali ensam 5 veckor, dröm

 

[CarEr]

Jag möttes av viss oförståelse (inte från familj utan från ”bekanta”) när jag åkte på whiskyresa på egen hand. Att ta semester för att göra något själv när man har familj verkar skava för vissa.

Detta kan jag hålla med om. Det är tydligen jättekonstigt. Men hur ska jag annars komma någonstans?

 

[jeennnnyy]

Men jag tänker att pyssla hemma, träna, ta en skogspromenad, läsa, titta på nån dokumentär och sånt där gör man ju ofta själv under egen ledning, även om ens partner och barn inte är bortresta. Man gör väl inte allt tillsammans bara för att man bor ihop och är hemma?

Gör ”man” ofta det själv? Inte vet jag, jag gör typ inget själv. Fattar att det i viss utsträckning är självvalt att jag gör mkt med min man och att vi skulle kunna turas om att ta barnen, men samtidigt tycker jag vi har lite tid tillsammans också med jobb, förskola osv. Jag har på min höjd ensamtid när jag cyklar till jobbet, och inte ens det gör jag sen pandemin började

 

[Voeux]

Jag trivs att göra saker själv och tillsammans. Men jag tänker att pyssla hemma, träna, ta en skogspromenad, läsa, titta på nån dokumentär och sånt där gör man ju ofta själv under egen ledning, även om ens partner och barn inte är bortresta. Man gör väl inte allt tillsammans bara för att man bor ihop och är hemma?

Jag möttes av viss oförståelse (inte från familj utan från ”bekanta”) när jag åkte på whiskyresa på egen hand. Att ta semester för att göra något själv när man har familj verkar skava för vissa.

Jag är nog som du. När jag var singel var jag livrädd för att gå in i ett förhållande, mycket för att jag inte kände att jag varken vill eller klarar av att vara någons ”allt”. Jag vill inte leva upp till det.

Såhär som gift så lever jag fortfarande efter det. Vi har vårt liv ihop, men jag har även mitt eget och han har sitt. Jag vill inte spela golf jämt, eller padel, eller vara social dygnets alla timmar som han. Han vill inte sitta tyst i ett hörn med en bok och ett tänt ljus, eller strosa timmar i skogen. Vi älskar varandra och vi har så mycket gemensamt. Men långt ifrån allt, och den dagen vi inte längre får vara våra egna personer vet jag inte om vårt förhållande överlever. Nu har inte vårt barn kommit ännu och jag förstår att livet förändras, men att få egentid från familjen ser jag som något som ibland bör prioriteras. För både honom och mig. Det har inget att göra med att kärleken till familjen skulle vara svagare, bara att kärleken till en själv också finns kvar.

 

[escodobe]

Ser ett mönster ni med partners/barn/osv har större behov av egentiden än vi singlar som inte valt det själva.
Utom kanske @Ramona

Jag tänker att jag inte har ett mindre behov av egentid än folk med sambos och barn, snarre tvärtom, men att jag anpassa mitt liv så att jag får ensamtid automatiskt.

 

[escodobe]

Gör ”man” ofta det själv? Inte vet jag, jag gör typ inget själv. Fattar att det i viss utsträckning är självvalt att jag gör mkt med min man och att vi skulle kunna turas om att ta barnen, men samtidigt tycker jag vi har lite tid tillsammans också med jobb, förskola osv. Jag har på min höjd ensamtid när jag cyklar till jobbet, och inte ens det gör jag sen pandemin började

Det där är min mardröm!

 

[sjoberga]

Gör ”man” ofta det själv? Inte vet jag, jag gör typ inget själv. Fattar att det i viss utsträckning är självvalt att jag gör mkt med min man och att vi skulle kunna turas om att ta barnen, men samtidigt tycker jag vi har lite tid tillsammans också med jobb, förskola osv. Jag har på min höjd ensamtid när jag cyklar till jobbet, och inte ens det gör jag sen pandemin började

Jag tänker att det är olika. Jag gör mycket själv men också mycket tillsammans i olika konstellationer. När det gäller semestrande (pre-pandemi) så åkte jag ofta med ett barn i taget, vilket är ett mycket bra sätt att umgås. Fast då är man inte själv såklart.

Det här att man ska släpa med alla på allt har aldrig varit en grej för mig.

Långa mysiga middagar är dock något alla oftast är med samtidigt.

Jag skulle nog få panik om jag inte fick göra mycket på egen hand, själv. Om man så fort man inte förvärvsarbetar eller sover förväntas umgås med sin familj oavbrutet. Så då får jag nog svara att det är väldigt viktigt för mig med ”egentid”. Så viktigt att det inte hade funkat. ”Tur” att man har en familj som känner någorlunda lika.

 

[EmmaBovary]

Ser ett mönster ni med partners/barn/osv har större behov av egentiden än vi singlar som inte valt det själva.
Utom kanske @Ramona

Haha, jag har nog blivit lite tvärt om. Jag har alltid haft stort behov av egentid, både som singel och i ett förhållande. Men sedan blev det lite extrem isolering och ensamhet ett tag när jag mådde dåligt, och nu känner jag för första gången i mitt liv att jag kan återhämta mig i någon annars sällskap.