Tycker ni om att vara själva?

[Ramona]

Jag blir alldeles stressad av att läsa om era ensamnätter i era parförhållanden.

Jag skulle inte stå ut med begränsad ensamtid! Att kunna fisa runt hemma när jag vill, hur mycket jag vill, inte titta mig I spegeln på flera dagar, städa naken, ha bylsiga urtvättade t-shirts och gräsliga mjukisbyxor med noppror på, otvättat hår/kunna duscha 3 gånger i timmen, strunta i disk/städ - ha städmaraton flera dagar i sträck - BARA FÖR ATT JAG KAN! - det är riktig ensamtid för mig. Har mycket svårt att tänka mig leva i ett förhållande där mina stänga-in-mig-hemma-i-flera-dagar offras för ett liv fullt av kompromisser. Nä, jag är i chapter jaggörvadjagvillnärjagvillellerintevill-fasen av livet, och gud vad jag uppskattar det!

Fast det går ju att bli tillsammans med någon som pendlar, jobbar på sjön, är militär etc. Någon som är borta 200 dagar per år eller så.

 

[farin]

Jag blir alldeles stressad av att läsa om era ensamnätter i era parförhållanden.

Jag skulle inte stå ut med begränsad ensamtid! Att kunna fisa runt hemma när jag vill, hur mycket jag vill, inte titta mig I spegeln på flera dagar, städa naken, ha bylsiga urtvättade t-shirts och gräsliga mjukisbyxor med noppror på, otvättat hår/kunna duscha 3 gånger i timmen, strunta i disk/städ - ha städmaraton flera dagar i sträck - BARA FÖR ATT JAG KAN! - det är riktig ensamtid för mig. Har mycket svårt att tänka mig leva i ett förhållande där mina stänga-in-mig-hemma-i-flera-dagar offras för ett liv fullt av kompromisser. Nä, jag är i chapter jaggörvadjagvillnärjagvillellerintevill-fasen av livet, och gud vad jag uppskattar det!

De sakerna du tar upp skulle jag utan problem kunna göra även med partnern hemma. Det är för mig på en annan nivå, jag tar hela tiden upp andras signaler, känner av stämning, lyssnar på ljud... oavsett om jag behöver eller inte, jag väljer inte det själv. Går kanske att likna med att inte kunna sortera bort oväsentliga intryck, oavsett om det är ljud, ljus eller annat?

 

[inverterad]

De sakerna du tar upp skulle jag utan problem kunna göra även med partnern hemma. Det är för mig på en annan nivå, jag tar hela tiden upp andras signaler, känner av stämning, lyssnar på ljud... oavsett om jag behöver eller inte, jag väljer inte det själv. Går kanske att likna med att inte kunna sortera bort oväsentliga intryck, oavsett om det är ljud, ljus eller annat?

Håller med. Det är liksom inte vissa saker eller beteenden jag inte kan göra med partner hemma utan bara det enkla faktum att det finns en annans närvaro i huset, vilket jag älskar och trivs med, men också trivs med att vara utan då och då. Det är på en helt annan nivå.

 

[Fruentimber]

Jag blir alldeles stressad av att läsa om era ensamnätter i era parförhållanden.

Jag skulle inte stå ut med begränsad ensamtid! Att kunna fisa runt hemma när jag vill, hur mycket jag vill, inte titta mig I spegeln på flera dagar, städa naken, ha bylsiga urtvättade t-shirts och gräsliga mjukisbyxor med noppror på, otvättat hår/kunna duscha 3 gånger i timmen, strunta i disk/städ - ha städmaraton flera dagar i sträck - BARA FÖR ATT JAG KAN! - det är riktig ensamtid för mig. Har mycket svårt att tänka mig leva i ett förhållande där mina stänga-in-mig-hemma-i-flera-dagar offras för ett liv fullt av kompromisser. Nä, jag är i chapter jaggörvadjagvillnärjagvillellerintevill-fasen av livet, och gud vad jag uppskattar det!

Men nu blandas det väl äpplen och päron hejvilt? Jag har full rörelsefrihet hemma. Vi är vuxna människor som gör det vi vill och känner för, så länge jobb, gården erc tuffar på. Varför skulle jag inte kunna ha noppriga mysbyxor och urtvättade t-shirts när sambon är hemma?

Det har ju ingenting med mitt behov av ensamtid att göra.

 

[Roheryn]

Jag älskar att vara ensam och har alltid gjort. Har fantastiska barndomsminnen från ensamlekar i skogen där vi bodde till exempel. Har levt i äktenskap med barn i närmare 20 år, men är sedan 7 år tillbaka singel och trivs väldigt bra med det. Har under den tiden periodvis bott med min dotter (gör det nu), men det är på något vis mycket mer vilsamt än att ha en sambo/make i huset. Jag kommer aldrig att bli sambo igen, även om jag skulle inleda ett nytt förhållande.

 

[nightcrawler]

Jag älskar att vara ensam och har alltid gjort. Har fantastiska barndomsminnen från ensamlekar i skogen där vi bodde till exempel. Har levt i äktenskap med barn i närmare 20 år, men är sedan 7 år tillbaka singel och trivs väldigt bra med det. Har under den tiden periodvis bott med min dotter (gör det nu), men det är på något vis mycket mer vilsamt än att ha en sambo/make i huset. Jag kommer aldrig att bli sambo igen, även om jag skulle inleda ett nytt förhållande.

Den enda sambon jag kommer att släppa in har 4 ben

 

[escodobe]

De sakerna du tar upp skulle jag utan problem kunna göra även med partnern hemma. Det är för mig på en annan nivå, jag tar hela tiden upp andras signaler, känner av stämning, lyssnar på ljud... oavsett om jag behöver eller inte, jag väljer inte det själv. Går kanske att likna med att inte kunna sortera bort oväsentliga intryck, oavsett om det är ljud, ljus eller annat?

Problemet är att de existerar på samma plats som en själv helt enkelt.

 

[farin]

Problemet är att de existerar på samma plats som en själv helt enkelt.

Exakt!!

 

[Marita73]

Fast det går ju att bli tillsammans med någon som pendlar, jobbar på sjön, är militär etc. Någon som är borta 200 dagar per år eller så.

Det vore perfekt och skulle till och med kunna få mig att fundera på ett förhållande.

 

[Roheryn]

Den enda sambon jag kommer att släppa in har 4 ben

Haha - ja, då har jag två sambos plus dottern då!

 

[honung]

Men nu blandas det väl äpplen och päron hejvilt? Jag har full rörelsefrihet hemma. Vi är vuxna människor som gör det vi vill och känner för, så länge jobb, gården erc tuffar på. Varför skulle jag inte kunna ha noppriga mysbyxor och urtvättade t-shirts när sambon är hemma?

Det har ju ingenting med mitt behov av ensamtid att göra.

Grälsjuk much? Min fruktkorg är min, din fruktkorg är din, huruvida mina personliga preferenser i mitt liv är applicerbara i någon annans liv eller inte - har jag inget ansvar för? Jag sa inget om din rörelsefrihet, jag sa att jag blir stressad av beskrivna "ensamnätter' och begränsad ensamtid, jag sa inte att det är något som är fel för dig, eller någon annan, och jag beskrev vad jag uppskattar med min frihet som kompromissfri? Får jag inte tycka olika?

 

[Fruentimber]

Grälsjuk much? Min fruktkorg är min, din fruktkorg är din, huruvida mina personliga preferenser i mitt liv är applicerbara i någon annans liv eller inte - har jag inget ansvar för? Jag sa inget om din rörelsefrihet, jag sa att jag blir stressad av beskrivna "ensamnätter' och begränsad ensamtid, jag sa inte att det är något som är fel för dig, eller någon annan, och jag beskrev vad jag uppskattar med min frihet som kompromissfri? Får jag inte tycka olika?

"Grälsjuk"? Det var ju inte bara jag som pekade på att det ena knappast utesluter det andra. Jag förstår inte vad ditt inlägg har att göra med att vilja ha ensamtid, helt enkelt. Varför skulle man inte kunna gå i noppriga kläder eller städa naken när sambon är hemma, och vad har det med ensamtid att göra?

 

[honung]

"Grälsjuk"? Det var ju inte bara jag som pekade på att det ena knappast utesluter det andra. Jag förstår inte vad ditt inlägg har att göra med att vilja ha ensamtid, helt enkelt. Varför skulle man inte kunna gå i noppriga kläder eller städa naken när sambon är hemma, och vad har det med ensamtid att göra?

Suck. Jag har inte sagt något om vad du kan, inte kan eller bör eller inte i ditt liv. Jag pratar inte om någon annan här än mig själv och mitt liv. Jag lever i ett förhållande som tolererar både mina som partners villkor.

 

[Askur2017]

Jag och min man flyttade båda från våra rum hemma hos våra föräldrar direkt ihop i samma lägenhet och har bott tillsammans i 16 år nu. Finns det fler som gjort lika?

Jag kan undra hur det hade präglat mig att bo helt själv en period som de flesta ändå gör. Men bara rent hypotetiskt, vill för allt i världen inte leva utan min man! Men blir lite fascinerad över er som har ert helt egna hem och hur det måste forma en på vägen, jag har ju faktiskt aldrig haft det…

 

[Motacilla]

Men det ena utesluter väl inte det andra?

Det går väl bra att ha otvättat hår och noppiga kläder även om en partner är hemma, om det är så att man vill det?

Jag vill faktiskt förstå hur du menar @honung
Just nu förstår jag inte riktigt hur du menar.

Jag förstår att en del personer vill ha mycket tid ensamma — så långt är jag med. Men däremot förstår jag inte riktigt hur otvättat hår, klädval, nakenhet påverkas av om nån annan är hemma eller inte. Förklara gärna så att även en trög person som jag förstår.

 

[Mineur]

Fast det går ju att bli tillsammans med någon som pendlar, jobbar på sjön, är militär etc. Någon som är borta 200 dagar per år eller så.

Min pappa är precis en sådan person och ska gå i pension nu till vintern. Undrar vad mamma kommer att tycka om att plötsligt ha honom där hela tiden Kanske är lika bra att de har ett sommarhus på rimligt avstånd så kan de turas om att skicka iväg varandra dit när det blir lite för intensivt

 

[honung]

Men det ena utesluter väl inte det andra?

Det går väl bra att ha otvättat hår och noppiga kläder även om en partner är hemma, om det är så att man vill det?

Jag vill faktiskt förstå hur du menar @honung
Just nu förstår jag inte riktigt hur du menar.

Jag förstår att en del personer vill ha mycket tid ensamma — så långt är jag med. Men däremot förstår jag inte riktigt hur otvättat hår, klädval, nakenhet påverkas av om nån annan är hemma eller inte. Förklara gärna så att även en trög person som jag förstår.

Varför ska jag försvara mig/förklara mig för hur jag lever mitt liv, jag har inte dömt någon annan för sina val? Absolut att allt det där går bra med partner hemma (sa jag något annat?), men jag behöver ha utrymmet (tiden) att känna att jag gör vad jag vill när jag vill. Jag skulle inte överleva ett förhållande där jag måste be om ensamtid en ynka natt, eller att partner måste ombes resa bort en helg för att jag ska få ensamtid. .Jag vill och behöver ha mer tid än så och i det förhållande jag lever i funkar det alldeles utmärkt då partner har tjänstgöring delvis utomlands och jag kan välja att ha en sunkvecka eller tre utan att det påverkar partner.

 

[Fruentimber]

Jag lever i ett förhållande som tolererar både mina som partners villkor.

Ja, så hoppas jag väl att de flesta vuxna förhållanden ser ut? Det löser fortfarande inte frågan vad ensamtid har med noppriga kläder eller nakenstädning att göra. Det är inte för att få städa naken som jag har behov av ensamtid. Det är inte där behovet ligger. Jag tror man missar kärnan om man gör den korrelationen.

 

[Bulldoozer]

Eftersom jag jobbar nätter, maken jobbar kontorstid samt att vi har en aktiv fritid så tillbringar vi nog mindre tid ihop än de flesta par. Mycket av den tid vi är ihop har vi varit på träning eller tävling (kraftsport tidigare numera hundsport) och ibland tränar vi ihop och ger varann feedback och ibland kör vi på varsitt håll.
Jag njuter av att vara hemma själv (så mycket man är själv med x antal hundar) och har inga problem med det men jag uppskattar också när vi är tillsammans och umgås.
Jag tycker inte att jag känner att man behöver kompromissa bara för att man bor under samma tak, det väl också därför vi varit ihop i 17 år nu. Sen måste man inte bo ihop såklart, det upp till var och en vilken typ av förhållande man vill ha. Jag skulle aldrig orka leva ihop med nån som jag stör mig på, har haft ett par syskon inneboende i omgångar och även om man kommer jättebra överens så började det skava efter ett tag och det var skönt när de flyttade.

 

[Motacilla]

Varför ska jag försvara mig/förklara mig för hur jag lever mitt liv, jag har inte dömt någon annan för sina val? Absolut att allt det där går bra med partner hemma (sa jag något annat?), men jag behöver ha utrymmet (tiden) att känna att jag gör vad jag vill när jag vill. Jag skulle inte överleva ett förhållande där jag måste be om ensamtid en ynka natt, eller att partner måste ombes resa bort en helg för att jag ska få ensamtid. .Jag vill och behöver ha mer tid än så och i det förhållande jag lever i funkar det alldeles utmärkt då partner har tjänstgöring delvis utomlands och jag kan välja att ha en sunkvecka eller tre utan att det påverkar partner.

Nu har det nog blivit ett missförstånd någonstans.
Mitt inlägg var avsett i en generell ton, dvs i största allmänhet.
Jag har väl varken någon aning om hur du lever, eller något större intresse för det heller.

Jag tyckte bara det var en spännande kommentar du hade, som jag tolkade som att smutsigt hår och noppiga kläder var ogenomförbart om man bor tillsammans med någon annan. Och DET förstår jag inte, men vi kan lämna den diskussionen.