Trasigt mammahjärta

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Trasigt mammahjärta

Jag måste säga att jag tycker att det är bra att min son har haft en bonusmamma i sitt liv när jag inte har funnits där. Men jag måste även säga att jag inte har valt att det har blivit som det har blivit.

Än en gång måste jag skriva att det är DOM som har flyttat ifrån mig utan mitt medgivande, dom har begått ett brott inte bara emot mig, utan mot en myndighet också. Varför dom flyttade vet jag inte, eftersom dom inte tog upp flytten med mig.
Om jag hade misskött mig som mamma så är väl tanken mer logiskt att dom hade tagit rättslig hjälp för att få bort mig, inte begå brott själva och sen skita i mig och min rätt till umgänge.

Att frun nu ställer sig ivägen för mig tycker jag är ren idioti, hon SKA flytta på sig, ge mig mer plats...ge mig det jag har rätt till, men dom nekade mig att ens få säga hejdå och när man frågar varför, så säger dom "det vet du själv"
Nej, jag vet inte själv, jag vet ingenting, jag vet inte varför.
Inte så lätt och få svar på sin fråga när dom beter sig som 2 musslor.

Jag har nu under fm ringt land och rike runt efter juridisk hjälp, jag sökte efter den bästa inom familjejuridik och jag väntar nu på att den juristen ringer upp mig.

Kosta vad det kostar vill, jag vill nu veta mina rättigheter! Jag vill ha svart på vitt vad jag kan göra och hur jag ska gå till väga.

Frun får fortsätta vara en bonusmamma...men hon ska då fan flytta på sig när jag vill in i bilden, om jag så ska ta den rättsliga, dyra och långa vägen!
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Än en gång måste jag skriva att det är DOM som har flyttat ifrån mig utan mitt medgivande, dom har begått ett brott inte bara emot mig, utan mot en myndighet också. Varför dom flyttade vet jag inte, eftersom dom inte tog upp flytten med mig.

Fast i mina ögon är det helt obegripligt. De flyttade 6 mil (!!) bort och du slutade umgås med ditt barn? Jag säger som andra i den här tråden: Du får berätta hela historien om det ska gå att förstå och kunna hjälpa.
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Fast i mina ögon är det helt obegripligt. De flyttade 6 mil (!!) bort och du slutade umgås med ditt barn? Jag säger som andra i den här tråden: Du får berätta hela historien om det ska gå att förstå och kunna hjälpa.

Vad är det som är obegripligt?
Jag har inte valt att sluta umgås med min son, dom flyttade och slutade sen svara i telefonen, dom öppnade inte dörren när jag var förbi och när dom väl svarade så var dom otrevliga och skulle bort/andra planer osv osv. En massa lögner och undanflykter.
6 mil för mig är ingen ursäkt att sluta träffa honom, men att åka 12 mil tur och retur är inte roligt längre när dom gör som dom gör.
Jag kan inte bosätta mig där tills dom öppnar dörren, det går bara inte. Jag har saker som måste göras här hemma för att få allt och gå runt. Kan bara inte släppa allt.
Hade varit en helt annan sak om vardagen hade sett annorlunda ut. Då hade jag kunnat sitta utanför deras hus dygnet runt.

Jag vet inte vad ni mer vill höra, jag har varit ärlig och berättat exakt hur det ligger till.
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Än en gång måste jag skriva att det är DOM som har flyttat ifrån mig utan mitt medgivande, dom har begått ett brott inte bara emot mig, utan mot en myndighet också. Varför dom flyttade vet jag inte, eftersom dom inte tog upp flytten med mig.
Om jag hade misskött mig so

De flyttade 6 mil.... Det är knappast ett avstånd som är ett hinder i sig. Det är nästan lika långt som jag har till skolan som jag åker till varje dag fram och tillbaka.
 
Sv: Trasigt mammahjärta

De flyttade 6 mil.... Det är knappast ett avstånd som är ett hinder i sig. Det är nästan lika långt som jag har till skolan som jag åker till varje dag fram och tillbaka kommunalt.

Hade jag gått skola där eller jobbat så hade det sett annorlunda ut, helt klart, jag håller med dig.
Men så är det inte i mitt fall, jag har mitt här.
Jag kan inte skita i det hur mkt som helst, funkar inte i längden förstår ni väl?
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Hade jag gått skola där eller jobbat så hade det sett annorlunda ut, helt klart, jag håller med dig.
Men så är det inte i mitt fall, jag har mitt här.
Jag kan inte skita i det hur mkt som helst, funkar inte i längden förstår ni väl?

Nej, jag förstår faktiskt inte hur resonerar. Du kan inte skita i ditt liv "här" bara för att din son nu bor "där". Vad är det, en timmes resväg...? Du behöver inte "skita i" ditt jobb för att klara av att åka dit, det hinner du på en kväll. Du behöver inte ens "skita i" ditt sociala liv för att åka dit.

Hade du åkt till skolan istället för hem till dem hade du ju fått träffa din son för länge sen?
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Nej, jag förstår faktiskt inte hur resonerar. Du kan inte skita i ditt liv "här" bara för att din son nu bor "där". Vad är det, en timmes resväg...? Du behöver inte "skita i" ditt jobb för att klara av att åka dit, det hinner du på en kväll. Du behöver inte ens "skita i" ditt sociala liv för att åka dit.

Hade du åkt till skolan istället för hem till dem hade du ju fått träffa din son för länge sen?

Du får det att låta så dåligt men jag håller med dig.
Skolan har han dock slutat för dagen när jag har tiden att fara dit. När jag kan "skita i mitt" som du formulerar det, så blir det samma sak igen, jag åker dit utan resultat.
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Du får det att låta så dåligt men jag håller med dig.
Skolan har han dock slutat för dagen när jag har tiden att fara dit. När jag kan "skita i mitt" som du formulerar det, så blir det samma sak igen, jag åker dit utan resultat.

Jag hade under två år väldigt lätt offrat iaf ett par semesterdagar för en sån sak.

Jag fattar inte heller hur det kan ta en människa två år att komma fram till att det behövs en jurist för att lösa en sån här tvist. Du har ju delad vårdnad? Du har all rätt på din sida? Tog det två år innan du startade en tråd på internet om "hur du ska göra"?
 
Senast ändrad:
Sv: Trasigt mammahjärta

Jag håller med Skogstrollet. Helt obegripligt att du ser att något i två år varit viktigare än att träffa din son. Vaddå släppa allt? Det tar en timme att åka 6 mil. På två år har det varit 100 lördagar och 100 söndagar då du inte behövde ta ledigt för att åka.

Jag pendlade 6 mil till mitt jobb i flera år. 12 mil varje dag. Jag körde samma sträcka i fredags för att äta middag med några vänner. Det är inget långt avstånd. Jag kan inte förstå hur det kan stoppa dig? Hur du kan tillåta att något stoppar dig i två år?


Det fattas något i den här historien. Du behöver naturligtvis inte berätta, men det är omöjligt att ge dig goda råd när du inte berättar vad det är.
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Jag är ledsen om jag låter hård men jag har en dotter som övergavs av sin pappa då hon var i samma ålder som din son är. Jag kan inte begripa hur en förälder kan göra på det viset. Hur kan man görs sitt barn så illa. Att anledningen är 6 mil låter illa.
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Det fattas något i den här historien. Du behöver naturligtvis inte berätta, men det är omöjligt att ge dig goda råd när du inte berättar vad det är.

Vad är det ni vill veta som jag inte har berättat? Jag tycker att jag har berättat precis som det är, men ställ gärna frågor så svarar jag!

Läs igenom tråden igen och fråga sen om svaret inte finns.

På frågan varför jag inte har gjort något under dessa 2 år är att jag har försökt via myndigheter, samtal med pappan osv försökt få umgänge. Detta har har inte gått. På frågan om varför jag inte har tagit till rättslig hjälp under dessa 2 år är att pengar har inte funnits.

Nu har jag mer kött på benen, jag vill ha ändring, jag vill ha umgänge med mitt barn - jag känner mig starkare och har fler bakom mig som stöttar mig.
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Jag kommer fortsätta ropa på honom när jag ser att han vill komma till mig.
Om frun säger nej och du fortsätter ropa på sonen så är ju risken att du bara ställer till det för honom.

Jag kommer inte acceptera att dom gömmer sig för mig, knuffar honom, säger åt honom att det inte finns tid för mamma, att dom har bråttom, att dom inte hälsar, smäller igen dörrarna framför näsan på mig.

Naturligtvis ska du inte acceptera det men låt inte sonen komma i kläm. Ta diskussionen med pappan + frun, inte genom att fortsätta ropa på sonen när frun säger nej. Det måste vara jättejobbigt och förvirrande för honom.

Det måste ju gå den rättsliga vägen, men under tiden kan du väl träffa sonen i skolan när inte frun är med?
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Vad är det ni vill veta som jag inte har berättat? Jag tycker att jag har berättat precis som det är, men ställ gärna frågor så svarar jag!

Läs igenom tråden igen och fråga sen om svaret inte finns.


Vad har hindrat dig från att åka till din sons skola, träffat honom där och sen följt med honom hem?

Varför har du inte tagit kontakt med polis och berättat att din son kidnappats av sin far?

Har du ingen hemförsäkring där det finns ett rättsskydd?
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Vad har hindrat dig från att åka till din sons skola, träffat honom där och sen följt med honom hem?

Varför har du inte tagit kontakt med polis och berättat att din son kidnappats av sin far?

Har du ingen hemförsäkring där det finns ett rättsskydd?

Dom här frågorna har jag svarat på tidigare men jag tar det igen.
Jag har inte varit i hans skola pga rädsla över vad pappan har gått och sagt till både min son och skolpersonal. Jag har inte velat stövla in där och ställa till med någon scen. Därför! (låter förjävligt men jag vill inte sätta min son i någon obehaglig sits genom att bara dyka upp i skolan. Vill hellre träffa honom på fritiden.)

Där emot nu så kan jag dyka upp då jag har träffat personalen och dom vet vem jag är, ska även ringa dom och berätta hur allt ligger till. För frågor har dom garanterat och jag ska ge dom svaret, att pappan och frun har stängt mig ute helt enkelt.

Jag har varit i kontakt med polis före jag lämnade in en anmälan och dom kunde bara hänvisa mig till FR.

Jag ska kolla med försäkringsbolaget om vad som gäller nu när jag har flyttat ihop med min gubbe (flyttat hem till honom.) Om hans hemförsäkring även gäller mig, eller det kanske någon här kan svara på?

Har även idag varit i kontakt med en jurist, insatt i familjejuridik!
Hon la fram förslaget om att lämna in en stämningsansökan om egenmäktighet av barn. (eller vad det nu hette)
Fick tips om en bra advokat som finns här i samma stad som mig och ska ringa dit i morgon.
 
Sv: Trasigt mammahjärta

Om frun säger nej och du fortsätter ropa på sonen så är ju risken att du bara ställer till det för honom.

Hon ska inte hindra mig! Hon ska inte ta min son i armen och knuffa in han i bilen när han vill komma fram till mig! Så enkelt är det...


Naturligtvis ska du inte acceptera det men låt inte sonen komma i kläm. Ta diskussionen med pappan + frun, inte genom att fortsätta ropa på sonen när frun säger nej. Det måste vara jättejobbigt och förvirrande för honom.

Det måste ju gå den rättsliga vägen, men under tiden kan du väl träffa sonen i skolan när inte frun är med?

En diskussion med pappan och frun existerar inte, det har aldrig funkat och funkar inte nu heller. Bara nu idag så svarar ingen av dom i telefonerna!

Jag kommer att gå den rättsliga vägen, finns ingen annan väg!
Kommer att köra stenhårt!
 
Sv: Trasigt mammahjärta

dra det den lagliga vägen.. dock är det inte nyttigt du skriker åt din son att han ska komma! tycka vad du vill, men jag tycker det är själviskt att göra på det här sättet.. NI(alla parter) sliter ju sönder honom:cry: stackars pojk.. Först får han inte träffa sin mamma två år, hon kämpar inte tillräckligt mkt för att få kontakt, sedan helt plötsligt dyker hon upp å skriker som om världen håller på att gå under.. Du har väntat två år, ta det lugnt, det blir ju en omställning för honom också att du börjar komma in i hans liv igen!

Bra du skaffat juridisk hjälp, gå den vägen istället för att göra pojken förvirrad:cry:
 
Sv: Trasigt mammahjärta

dra det den lagliga vägen.. dock är det inte nyttigt du skriker åt din son att han ska komma! tycka vad du vill, men jag tycker det är själviskt att göra på det här sättet.. NI(alla parter) sliter ju sönder honom:cry: stackars pojk.. Först får han inte träffa sin mamma två år, hon kämpar inte tillräckligt mkt för att få kontakt, sedan helt plötsligt dyker hon upp å skriker som om världen håller på att gå under.. Du har väntat två år, ta det lugnt, det blir ju en omställning för honom också att du börjar komma in i hans liv igen!

Bra du skaffat juridisk hjälp, gå den vägen istället för att göra pojken förvirrad:cry:

Jag har inte skrikit en enda gång! Jag har inte betett mig själviskt och ställt till med någon scen. Jag har lugnt bett min son komma och han har kommit till mig, trots att frun har skrikit över hela parkeringen att han ska omg in i bilen! Så vem är det som beter sig illa och gör barnet förvirrat genom att hindra han från att gå till sin mamma?

Ja, helt korrekt - jag har inte träffat min son på 2 år, orsaken drar jag inte igen. Orsaken till att jag dök upp var att jag tog mitt ansvar som mamma och kom på en kallelse! Dom har i sin tur struntat i mina 5 kallelser till FR! Så än en gång, vem är självisk?

Jag tänker inte vänta 2 år...ska ha ändring nu!!
Är väl bättre att ja tar tag i allt nu när allt är aktuellt och jag har min chans att få min rätt till umgänge!? Tar jag det senare så får man väl samma fråga igen - varför har du inte agerat tidigare?

Alla som har haft nånting med rättsak och göra vet att allt inte sker över en natt.

Det är bättre att jag tar tag i allt nu och inte skyndar långsamt.
Jag ska ha det jag har rätt till!

Jag tänker inte ta han ifrån den trygga vardag han har byggt, tänker inte byta skola eller tvinga han att bo hos mig! Han kommer att få bo kvar hos sin pappa, jag är bara ute efter umgänge och att jag får vara en del av hans liv igen.

Är ni bara ute efter att gång på gång hacka på mig om samma saker så uppdaterar jag inte tråden nå mer. Visst, man får skylla sig själv och ta allt med en nypa salt när man skriver om det på ett forum. Men nån måtta får det ju vara och tråden börjar bli ganska tjatig! Jag har tagit åt mig av det ni skriver, jag har varit dålig, jag är dålig men det ska bli en ändring nu! Jag behöver inte höra det fler gånger - jag fattar!

Jag vill nu blicka framåt, det som har hänt har hänt och det jag inte har gjort är försent att ändra på nu.

Jag uppdaterar gärna om vad som händer, men kan vi nu glömma det som hände förr och gå vidare och engagera oss i vad som händer i nuet?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 831
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Har en 15 åring som just nu driver mig till vansinne. Han har betygsvarning i SEX ämnen nu inför terminsavslutet i 8an och han skiter...
Svar
18
· Visningar
3 706
Senast: Tassa
·
Kropp & Själ Varning för långt inlägg, men jag hopps att ni orkar läsa och svara på mina frågor i slutet. Igår fick jag domen, utmattningssyndrom...
5 6 7
Svar
138
· Visningar
16 068
Senast: Trott
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
62 170
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Målbilder för trubbnosar.
  • Akvarietråden V

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp