Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Än en gång måste jag skriva att det är DOM som har flyttat ifrån mig utan mitt medgivande, dom har begått ett brott inte bara emot mig, utan mot en myndighet också. Varför dom flyttade vet jag inte, eftersom dom inte tog upp flytten med mig.
Fast i mina ögon är det helt obegripligt. De flyttade 6 mil (!!) bort och du slutade umgås med ditt barn? Jag säger som andra i den här tråden: Du får berätta hela historien om det ska gå att förstå och kunna hjälpa.
Än en gång måste jag skriva att det är DOM som har flyttat ifrån mig utan mitt medgivande, dom har begått ett brott inte bara emot mig, utan mot en myndighet också. Varför dom flyttade vet jag inte, eftersom dom inte tog upp flytten med mig.
Om jag hade misskött mig so
De flyttade 6 mil.... Det är knappast ett avstånd som är ett hinder i sig. Det är nästan lika långt som jag har till skolan som jag åker till varje dag fram och tillbaka kommunalt.
Hade jag gått skola där eller jobbat så hade det sett annorlunda ut, helt klart, jag håller med dig.
Men så är det inte i mitt fall, jag har mitt här.
Jag kan inte skita i det hur mkt som helst, funkar inte i längden förstår ni väl?
Nej, jag förstår faktiskt inte hur resonerar. Du kan inte skita i ditt liv "här" bara för att din son nu bor "där". Vad är det, en timmes resväg...? Du behöver inte "skita i" ditt jobb för att klara av att åka dit, det hinner du på en kväll. Du behöver inte ens "skita i" ditt sociala liv för att åka dit.
Hade du åkt till skolan istället för hem till dem hade du ju fått träffa din son för länge sen?
Du får det att låta så dåligt.
Du får det att låta så dåligt men jag håller med dig.
Skolan har han dock slutat för dagen när jag har tiden att fara dit. När jag kan "skita i mitt" som du formulerar det, så blir det samma sak igen, jag åker dit utan resultat.
Jag hade under två år väldigt lätt offrat iaf ett par semesterdagar för en sån sak.
Det fattas något i den här historien. Du behöver naturligtvis inte berätta, men det är omöjligt att ge dig goda råd när du inte berättar vad det är.
Om frun säger nej och du fortsätter ropa på sonen så är ju risken att du bara ställer till det för honom.Jag kommer fortsätta ropa på honom när jag ser att han vill komma till mig.
Jag kommer inte acceptera att dom gömmer sig för mig, knuffar honom, säger åt honom att det inte finns tid för mamma, att dom har bråttom, att dom inte hälsar, smäller igen dörrarna framför näsan på mig.
Vad är det ni vill veta som jag inte har berättat? Jag tycker att jag har berättat precis som det är, men ställ gärna frågor så svarar jag!
Läs igenom tråden igen och fråga sen om svaret inte finns.
Vad har hindrat dig från att åka till din sons skola, träffat honom där och sen följt med honom hem?
Varför har du inte tagit kontakt med polis och berättat att din son kidnappats av sin far?
Har du ingen hemförsäkring där det finns ett rättsskydd?
Om frun säger nej och du fortsätter ropa på sonen så är ju risken att du bara ställer till det för honom.
Naturligtvis ska du inte acceptera det men låt inte sonen komma i kläm. Ta diskussionen med pappan + frun, inte genom att fortsätta ropa på sonen när frun säger nej. Det måste vara jättejobbigt och förvirrande för honom.
Det måste ju gå den rättsliga vägen, men under tiden kan du väl träffa sonen i skolan när inte frun är med?
dra det den lagliga vägen.. dock är det inte nyttigt du skriker åt din son att han ska komma! tycka vad du vill, men jag tycker det är själviskt att göra på det här sättet.. NI(alla parter) sliter ju sönder honom stackars pojk.. Först får han inte träffa sin mamma två år, hon kämpar inte tillräckligt mkt för att få kontakt, sedan helt plötsligt dyker hon upp å skriker som om världen håller på att gå under.. Du har väntat två år, ta det lugnt, det blir ju en omställning för honom också att du börjar komma in i hans liv igen!
Bra du skaffat juridisk hjälp, gå den vägen istället för att göra pojken förvirrad