Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad starkt av dig att genomföra hela passet!Ni vet den där känslan man ibland har i början av ett träningspass, då kroppen bara skriker åt en att sluta innan man efter några minuter lyckas bryta igenom det och hitta någon slags flow och eventuellt lite njutning? Den känslan hade jag idag, med enda skillnaden att det där genombrottet aldrig kom Istället var det jämna plågor från början till slut, tryck över bröstet, svaga muskler och absolut noll spänst. Väldigt dåliga förutsättningar för ett flåsigt pass som var fullt av burpees, box jumps, assault bike, frontböj och frivändningar... Jag övervägde allvarligt att ge upp och gå hem flera gånger och hade det varit ett solopass hade jag nog gjort det också, men nu var det gruppträning där vi hade delats upp i par så jag kände inte riktigt att jag ville krångla till det genom att avbryta.
Lyckades ändå pusha på rätt bra och såg tydligen både stark och snabb ut enligt andra, men det var verkligen en enorm kamp både fysiskt och psykiskt. 96 intensiva minuter enligt klockan Kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på, men eftersom att påskhelgen innebar att jag frångick mina vanliga rutiner gällande både mat, sömn och träning känns det rimligt att det är relaterat till det. Jag har också ätit lite dåligt idag och fick nån slags blodsockerfall drygt en timme före träningen, på nivån att jag blev alldeles skakig och svettig, så det var inte världens bästa uppladdning kanske (såg dock till att äta ett rejält mellanmål samt några bitar godis när det hände).
Ja ja, jag får hoppas att kroppen bara inte var på rätt humör idag helt enkelt och att jag känner mig lite mer stabil och stark imorgon. Ska ta en ordentlig vilodag och satsa på mycket mat och sömn så blir det säkert ordning på det här också
Tack! Ja, det byggde nog lite pannben om inte annat. Märklig känsla när kroppen bara strejkar på det där sättet, men efter nästan 10 timmars sömn i natt mådde jag i alla fall prima när jag vaknade så det verkar inte ha berott på något värre än en dålig dagsform helt enkeltVad starkt av dig att genomföra hela passet!
Skönt!Tack! Ja, det byggde nog lite pannben om inte annat. Märklig känsla när kroppen bara strejkar på det där sättet, men efter nästan 10 timmars sömn i natt mådde jag i alla fall prima när jag vaknade så det verkar inte ha berott på något värre än en dålig dagsform helt enkelt
Så märkligt när det blir så! Nog för att man inte kan räkna med att kroppen är i toppform varje dag, verkligen inte, men att den liksom strejkar så fullständigt utan tydlig anledning var en ganska ny upplevelse för mig. Kan minnas att det hänt en eller två gånger förut, men inte riktigt på den här nivån. För mig var det verkligen som att det låg en tung sten över bröstkorgen som hindrade mig från att ta ordentliga andetag (och burpees hjälpte inte direkt ), vilket i sin tur ledde till att musklerna blev svaga, och det gick verkligen inte att jobba igenom det. Annars brukar det ju som du säger kunna vara en helt annan känsla på uppvärmning vs det faktiska passet. Ja ja, skönt att det verkade vara något tillfälligt i alla fall! Jag har bara vilat och yogat sedan dess men tänkte springa lite intervaller på löpband ikväll, så vi får se hur min kära kropp reagerar då.Skönt!
Jag hade samma upplevelse igår när vi sprang intervaller. Det var premiär på löparbanan (på vinterhalvåret springer vi alla pass i skogen). Under uppvärmningen kände jag att benen var supertunga och andningen var som om jag redan sprang intervaller. Men jag vet av erfarenhet att uppvärmningen sällan ger svar på hur resten av passet blir så jag hade ändå en förhoppning om att få ett bra pass. Det blev det inte. Herregud vad det kändes dåligt! Så jag avbröt efter typ halva passet. Det slet så mkt att det inte var värt att fortsätta. Och efteråt tog det lång tid innan jag hade återhämtat mig så pass att jag kunde jogga ner. Trodde att jag kanske var på väg att bli sjuk men det var bara en riktig skit-dag helt enkelt för idag kändes det betydligt bättre i benen när jag sprang ett lugnt pass i skogen.
Ja, det är just det där att man inte kan sätta fingret på vad som orsakade det. För något måste det ju vara.Så märkligt när det blir så! Nog för att man inte kan räkna med att kroppen är i toppform varje dag, verkligen inte, men att den liksom strejkar så fullständigt utan tydlig anledning var en ganska ny upplevelse för mig. Kan minnas att det hänt en eller två gånger förut, men inte riktigt på den här nivån. För mig var det verkligen som att det låg en tung sten över bröstkorgen som hindrade mig från att ta ordentliga andetag (och burpees hjälpte inte direkt ), vilket i sin tur ledde till att musklerna blev svaga, och det gick verkligen inte att jobba igenom det. Annars brukar det ju som du säger kunna vara en helt annan känsla på uppvärmning vs det faktiska passet. Ja ja, skönt att det verkade vara något tillfälligt i alla fall! Jag har bara vilat och yogat sedan dess men tänkte springa lite intervaller på löpband ikväll, så vi får se hur min kära kropp reagerar då.
Så märkligt när det blir så! Nog för att man inte kan räkna med att kroppen är i toppform varje dag, verkligen inte, men att den liksom strejkar så fullständigt utan tydlig anledning var en ganska ny upplevelse för mig. Kan minnas att det hänt en eller två gånger förut, men inte riktigt på den här nivån. För mig var det verkligen som att det låg en tung sten över bröstkorgen som hindrade mig från att ta ordentliga andetag (och burpees hjälpte inte direkt ), vilket i sin tur ledde till att musklerna blev svaga, och det gick verkligen inte att jobba igenom det. Annars brukar det ju som du säger kunna vara en helt annan känsla på uppvärmning vs det faktiska passet. Ja ja, skönt att det verkade vara något tillfälligt i alla fall! Jag har bara vilat och yogat sedan dess men tänkte springa lite intervaller på löpband ikväll, så vi får se hur min kära kropp reagerar då.
Ja, du har helt rätt och det är bra att du säger det. Jag hade en liten röst i huvudet som upprepade gånger påpekade att det nog vore smartast att bryta, och under vilka andra omständigheter som helst hade jag gjort det. Men just den här gången lät jag grupptrycket styra (eller snarare illusionen av grupptryck som min hjärna skapade, i själva verket fanns det ingen press alls utifrån) och det gick ju bra precis den här gången, men jag är medveten om att det precis lika gärna hade kunnat gå illa på ett eller annat sätt. Ska dock säga att jag anpassade en hel del genom att välja lägre vikter & tempo än jag vanligtvis skulle ha gjort, så helt och hållet ignorerade jag inte kroppens signaler i alla fall! Tror också att det spelade in att det var en så pass diffus känsla som jag inte riktigt kunde härleda till något, hade jag t.ex. känt någon slag smärta eller något mer konkret så hade det nog varit lättare att ta allvarligt på det.Skulle ändå vilja uppmana er att vara försiktiga med att genomföra ett helt pass när det känns så. Den känslan hade jag i kroppen den dagen jag skadade mig, kroppen fixade antagligen inte belastningen från skivstång i knäböj den dagen. Det hade varit smartare av mig att bara gå hem igen den dagen. Jag kommer definitivt att lyssna mer på kroppen i framtiden när jag är tillbaka i full träning igen.
Jag har sett folk köra sådan gruppträningar med olika stationer. Som en gång förra sommaren när jag cyklat upp till Varbergs fästning, hittade en fin plats i lä i solen högst upp på fästningen och tog fram alla godsaker jag hade med mig samtidigt som ett helt gäng sprang runt och gjorde armhävning, step-ups och annat nedanför. Det är njutning det, att se andra tränaIdag kändes det som vanligt när jag tränade, skönt! Jag tog det dock lugnt, dels p.g.a tisdagens upplevelse och dels p.g.a att jag är inbokad på ett tufft gruppass imorgon bitti och vill vara pigg och fräsch för det. Allt som allt tränade jag i 25 minuter varav 10 var löpintervaller och 15 var en cirkel med armhävningar, hopprep, squeeze press och plankan. Nu har jag bäddat ner mig i soffan med chips och påskmust
Ja, du har helt rätt och det är bra att du säger det. Jag hade en liten röst i huvudet som upprepade gånger påpekade att det nog vore smartast att bryta, och under vilka andra omständigheter som helst hade jag gjort det. Men just den här gången lät jag grupptrycket styra (eller snarare illusionen av grupptryck som min hjärna skapade, i själva verket fanns det ingen press alls utifrån) och det gick ju bra precis den här gången, men jag är medveten om att det precis lika gärna hade kunnat gå illa på ett eller annat sätt. Ska dock säga att jag anpassade en hel del genom att välja lägre vikter & tempo än jag vanligtvis skulle ha gjort, så helt och hållet ignorerade jag inte kroppens signaler i alla fall! Tror också att det spelade in att det var en så pass diffus känsla som jag inte riktigt kunde härleda till något, hade jag t.ex. känt någon slag smärta eller något mer konkret så hade det nog varit lättare att ta allvarligt på det.
Det låter som ett pass i min smak! Fast jag hade nog helst satt mig ner och ätit godsaker jag också, om alternativet erbjöds Förresten, jag vet att jag sagt det förut, men jag är otroligt imponerad av dina cykeläventyr!Jag har sett folk köra sådan gruppträningar med olika stationer. Som en gång förra sommaren när jag cyklat upp till Varbergs fästning, hittade en fin plats i lä i solen högst upp på fästningen och tog fram alla godsaker jag hade med mig samtidigt som ett helt gäng sprang runt och gjorde armhävning, step-ups och annat nedanför. Det är njutning det, att se andra träna
Aha, det var ju lite intressant. Ska ha det i åtanke framöver!Jag hade också en väldigt diffus känsla i kroppen när jag skadade mig. Var inget konkret alls. Men klokt att du lyssnade på kroppen och gick ner i vikter och tempo