Hitta någon fysisk aktivitet du tycker är riktigt kul, för mig i varje fall är det nyckeln. Det måste vara roligt för att det skall fungera i längden, har hört det från flera elitidrottare också som t.ex. ultralöparen Rune Larsson som sa att det bästa träningspasset är det när man kommer tillbaka och knappt kan bärga sig för att få komma ut och springa igen. Det skall vara nöje och njutning - inte en plåga.
Att vilja springa långt är superbra när du är seg och uthållig men kräver en bra grund i bland annat vila och annan träning. Man behöver inte träna varje dag eller ens varje vecka. Ser jag till egen erfarenhet (återigen allt jag har att gå på) så svarar min kropp ganska fort efter en längre tids vila och levererar mer än om jag tränar dagligen. Men det är en balansgång för veckovila får inte ske för ofta för då känns det som omstart varje gång.
Vilken träning tycker du är rolig? Jag själv gillar inte benpass så där byter jag övningar till de jag tycker är roliga tex bulgariska utfall kan bli hopprep istället och utfall kan bli step up eller box jump. Inte samma muskelgrupp om man ska vara petig men det är fortfarande träning av ben
Svarar båda, det är ju samma tema...
Ärligt talat - det är få saker, om ens nånting, som jag tycker är riktigt roligt. Jag kan inte utgå ifrån det, isåfall blir inget gjort. Såna som jag får nöja sig med att man tycker nåt är trivsamt, och för mig är det närmaste i motionsväg att vandra på nya ställen, eller längre löppass i lagom takt. Och inte ens de jag känner som är ultralöpare, tränar enbart löpning. Det håller inte mångas kroppar för. Däremot gäller det att få ihop träningsmängden och att vänja sig vid att vara igång länge, då får man tex alternera mellan löpning, cykling, rullskidor, roddmaskin, spinning... allt kanske inte är lika roligt men målet i sig är roligt och därför ägnar de sig åt det. Och så ser jag på min träning även om jag inte siktar på att springa så långt som riktiga ultralöpare. Om jag lyckas med 45 km vore det stort nog, för jag ser inte att jag kan få ihop träningsmängden för mer. Speciellt inte om det nu är så rövigt som det verkar - att min sjukdom som ger extra lång återhämtningstid rent fysiskt, inte medger så mkt träning som jag mentalt behöver.
Jag har aldrig förstått mig på det där att allting ska vara roligt, livet är tamefan inte roligt. För att vara krass. Jag tänker att det handlar om att hitta en väg för att göra det så trivsamt det går, för i grunden är det bara nåt man är satt hit för att gå igenom. Nån muntergök är jag inte. Jag kan acceptera det, men jag kan inte acceptera att mina sätt att få en dräglig tillvaro alltid ska motarbetas.
För mig är gruppträning som core, booty, gruppstyrka, cirkelträning, spinning etc bara metoder för att genomföra passen, rent praktiskt och det är roligare att köra i grupp. Mentalt är träning ett sätt att frigöra endorfiner, samtidigt som jag inbillar mig att det ger en god fysik. Och för att hålla som löpare, få kondition och uthållighet, så är det bra att träna bålstyrka, ben och kondition (som inte bara får vara löpning eftersom jag inte håller för att springa mer än 2 dagar i veckan men man bör enligt de kunniga jag pratar med ha 3 konditionspass per vecka för att utvecklas). Jag har provat PT på distans men det funkade inte, det blev för generellt och jag höll inte i kroppen för att springa så ofta. Jag tror tyvärr att det är väldigt svårt att hitta en PT som är tillräckligt kunnig inom sködkörtelsjukdomar och träning, som förstår hur man ska lägga upp det för att passa både min fysik och mina personliga mål. Jag vet faktiskt inte hur det ska gå till, då det är tillräckligt svårt att ens hitta en läkare som är kunnig nog för helheten. Det känns uppgivet. Det känns som att om man har min sjukdom så måste man antingen vara en av dem som inte har eller får några svårare symptom, eller så måste man vara en person som är fine med att bara röra sig lågintensivt. Jag är nog den sämsta kombon av allt.