Träning och hälsa del 10

[YaHilweh]

Beställde en ny vajer till mitt hopprep nu med. Upplever min för lätt, så beställt en riktig vajer från burpeeshop. Hej blåmärken

 

[Islandshästryttare]

Ska gå och träna om en stund och det känns så djäkla motigt det är nog mest för att det känts så tungt de sista gångerna. Har dåligt med motivation men jag vet att det känns bättre efteråt.

 

[pepp]

Ni som reggar er träning. Använder ni någon app? I så fall vilken?

Jag använder paceup!

 

[pepp]

Hoppar in här har tränat regelbundet sen i oktober. Tränar för att jag mår så jäkla bra av det, ingen ångest, orkar mer på jobbet, det finns liksom bara fördelar.
Köpte mig nyligt en klocka som gör träningen ännu roligare (Garmin Forerunner 55) är en sucker för statistik och sånt

Veckan har sett ut såhär:
Måndag: Vila
Tisdag: Backträning 10 vändor upp, samt 10 knäböj med motståndsband efter varje varv, totalt 3.67 km.
Onsdag: Spinning 1h
Torsdag: Vila
Fredag: Spinning 1h
Lördag: Löptur 1 mil, promenad 1 mil

Idag funderar jag på spinning igen har börjat skippa pass och kör istället själv i salen, tycker det funkar skitbra!

 

[nejlica]

Liten runda efter utsläpp i stallet

Mitt nya mål är att under semestern lyckas komma upp i 5 km (utan att det känns pissjobbigt, vill inte pusha för hårt)

 

[nejlica]

Har dock stött på nytt problem... Hur ska man kunna få något flyt i löpningen när det börjar dyka upp sådant här längs stigarna?!

Får hålla mig till asfalt resten av sommaren/hösten helt enkelt.

 

[Lightzone]

Ni som reggar er träning. Använder ni någon app? I så fall vilken?

Jag kör Strong App

 

[pepp]

Hoppar in här har tränat regelbundet sen i oktober. Tränar för att jag mår så jäkla bra av det, ingen ångest, orkar mer på jobbet, det finns liksom bara fördelar.
Köpte mig nyligt en klocka som gör träningen ännu roligare (Garmin Forerunner 55) är en sucker för statistik och sånt

Veckan har sett ut såhär:
Måndag: Vila
Tisdag: Backträning 10 vändor upp, samt 10 knäböj med motståndsband efter varje varv, totalt 3.67 km.
Onsdag: Spinning 1h
Torsdag: Vila
Fredag: Spinning 1h
Lördag: Löptur 1 mil, promenad 1 mil

Idag funderar jag på spinning igen har börjat skippa pass och kör istället själv i salen, tycker det funkar skitbra!

Blev ett hyfsat lugnt spinningpass med en en medelpuls på 138 benen kände ändå hyfsat pigga! Svetten dröp, sjukt kvavt i salen

 

[Islandshästryttare]

Tog mig iväg och tränade och fick faktiskt till ett riktigt bra träningspass idag. Glad när jag lyckas få till det trots att det känns tungt, lyckades till och med få ut lite mer av kroppen när jag tyckte jag kände mig dödstrött och inte orkade med så testade jag ändå en runda till och det gick bra. Det är ju enda vägen att det ska bli lite lättare framåt och komma tillbaka att gå lite över den punkt när man tror gränsen är nådd.

 

[Niyama]

Visa bifogad fil 93325
Har dock stött på nytt problem... Hur ska man kunna få något flyt i löpningen när det börjar dyka upp sådant här längs stigarna?!

Får hålla mig till asfalt resten av sommaren/hösten helt enkelt.

Kantarell?! Redan?

 

[Saigon]

Usch, jag skulle springa långpass idag men regnet öste ner och det var bara 11 (!) grader. Tog mig ut men härdade inte ut mer än 12 km. Det fick räcka. Duschen efter var däremot ljuvlig!

 

[nejlica]

Kantarell?! Redan?

Japp, årets första!

Antar att det kommer att leta till många knäböj under joggingturerna i alla fall

 

[_Taggis_]

Ok, de som har viktrelaterade triggers kan hoppa över detta.



Har idag roat mig med att gå igenom garderoben där det har en tendens att hopa sig kläder som jag aldrig fick tillfälle att använda... Och inser att WTF - trots att jag lagt om väldigt mkt i min kost och livsstil sedan 1,5 år, och dessutom inte varit tjock i dess rätta bemärkelse senaste 10 år sen, så är väldigt mkt av mina kläder för små. Riktigt tråkig insikt. Jag tycker att jag lever ett så aktivt liv man kan göra med mer än heltidsjobb, hund och häst. Jag rör mig liksom dagligen över medel och äter enligt vad som anses vara sunt (antiinflammatoriskt dvs inget socker, mjöl, mejeri och liknande). Har en bra läkare som hjälper mig med min sköldkörtelsjukdom. Ändå har jag gått upp i vikt sista året. Helt sjukt. Det tråkiga är väl att det känns tröstlöst att tro att man kan träna sig i form, bevisligen kan ju inte jag göra det. Träningen är ju en rätt liten del av vikten där kosten och vardagsmotion har betydligt mer inverkan. Men ändå... jag äter nyttigt och jag rör mig 1-3 tim per dag. Hur många medelsvenssons gör det liksom? Jag har dessutom sedan jag började äta antiinflammatoriskt slutat räkna kalorier, för första gången på över 20 år har jag varaktigt lyckats att inte räkna varenda kalori - Jag har en bakgrund med ätstörningar så DET har varit en mkt stor bedrift. Det värsta är att detta resultat inte direkt ger mig mer trygghet i att kaloriräkning bara är något dumt och overksamt, att om man äter rätt så behövs det inte. Jo tjena. Bevisligen inte

Hade tänkt få in nåt styrkepass idag men jag känner bara för att ligga i soffan och gråta. Vill aldrig mer gå ut bland folk. Jag känner sådant äckel och vanmakt inför att inte ens kunna påverka det. Så jag kan lika gärna strunta i att anstränga mig när resultatet ändå blir lika oavsett insats.

 

[clusia]

Ni som reggar er träning. Använder ni någon app? I så fall vilken?

Jag använder StrengthLog.

 

[Islandshästryttare]

Ok, de som har viktrelaterade triggers kan hoppa över detta.



Har idag roat mig med att gå igenom garderoben där det har en tendens att hopa sig kläder som jag aldrig fick tillfälle att använda... Och inser att WTF - trots att jag lagt om väldigt mkt i min kost och livsstil sedan 1,5 år, och dessutom inte varit tjock i dess rätta bemärkelse senaste 10 år sen, så är väldigt mkt av mina kläder för små. Riktigt tråkig insikt. Jag tycker att jag lever ett så aktivt liv man kan göra med mer än heltidsjobb, hund och häst. Jag rör mig liksom dagligen över medel och äter enligt vad som anses vara sunt (antiinflammatoriskt dvs inget socker, mjöl, mejeri och liknande). Har en bra läkare som hjälper mig med min sköldkörtelsjukdom. Ändå har jag gått upp i vikt sista året. Helt sjukt. Det tråkiga är väl att det känns tröstlöst att tro att man kan träna sig i form, bevisligen kan ju inte jag göra det. Träningen är ju en rätt liten del av vikten där kosten och vardagsmotion har betydligt mer inverkan. Men ändå... jag äter nyttigt och jag rör mig 1-3 tim per dag. Hur många medelsvenssons gör det liksom? Jag har dessutom sedan jag började äta antiinflammatoriskt slutat räkna kalorier, för första gången på över 20 år har jag varaktigt lyckats att inte räkna varenda kalori - Jag har en bakgrund med ätstörningar så DET har varit en mkt stor bedrift. Det värsta är att detta resultat inte direkt ger mig mer trygghet i att kaloriräkning bara är något dumt och overksamt, att om man äter rätt så behövs det inte. Jo tjena. Bevisligen inte

Hade tänkt få in nåt styrkepass idag men jag känner bara för att ligga i soffan och gråta. Vill aldrig mer gå ut bland folk. Jag känner sådant äckel och vanmakt inför att inte ens kunna påverka det. Så jag kan lika gärna strunta i att anstränga mig när resultatet ändå blir lika oavsett insats.

Jag vet inte i vilken ålder du är i men ju äldre man blir desto mer sjunker ämnesomsättningen, kroppsformen kan också förändra sig. Om du mår bra och lever ett sunt liv är inte det gott nog? Själv har jag fått acceptera att jag aldrig kommer att bli smal har nog aldrig i hela mitt liv varit smal trots en hel del träning och försöker äta bra. Med stigande ålder så är det ännu svårare att förbli smal. Så din viktuppgång kan ha helt naturliga orsaker. Jag har också fått rensa ut kläder som blivit för små för mig trots att jag både rör mig mycket och äter hyfsat nyttigt Förstår att det är jättejobbigt ämne för dig med tanke på din bakgrund men vill bara försöka ge lite perspektiv. Kram och ta hand om dig.

 

[Silver Girl]

Inte riktigt nått målet denna veckan men har jobbat sex dagar så det får vara ok.
Två ashtanga-pass har det blivit men inget på crosstrainern.

 

[_Taggis_]

Jag vet inte i vilken ålder du är i men ju äldre man blir desto mer sjunker ämnesomsättningen, kroppsformen kan också förändra sig. Om du mår bra och lever ett sunt liv är inte det gott nog? Själv har jag fått acceptera att jag aldrig kommer att bli smal har nog aldrig i hela mitt liv varit smal trots en hel del träning och försöker äta bra. Med stigande ålder så är det ännu svårare att förbli smal. Så din viktuppgång kan ha helt naturliga orsaker. Jag har också fått rensa ut kläder som blivit för små för mig trots att jag både rör mig mycket och äter hyfsat nyttigt Förstår att det är jättejobbigt ämne för dig med tanke på din bakgrund men vill bara försöka ge lite perspektiv. Kram och ta hand om dig.

Må bra är nog att ta i. Det är ju för att må bra jag gjort förändringar i kost och livsstil. Men med det här resultatet känner jag inte direkt att jag mår bra, jag vill bara gå och gömma mig. Hatar verkligen sommaren när man ska ha linnen och shorts och jag bara känner mig som en plufsig flodhäst. Lättare att uthärda den årstid man kan ha kläder på som döljer. Det triggar precis alla mina dåliga sidor att känna såhär, jag som var så glad att jag äntligen börjat tänka lite mindre på död och mörker. Nu är allt tillbaka igen.

Vet inte om det skiljer så mkt i ålder på 37 och 38 faktiskt. Jag var nöjd över hur jag såg ut och kände mig förra våren och sommaren. Sedan hände nåt, trots att jag inlett kostförändring. Blev duktigare med kostförändringen och detta är tacken... Jag vet att man inte ska gaffla så mkt om vikt, men jag känner mig verkligen dumpad av livet och för mig är det nåt som avgör det mesta i mitt mående. Det har alltid varit känsligt, så jag tar det väldigt hårt. Jag har upplevt de senare åren att jag kunnat pendla i vikt, antar att det varit skov i min autoimmuna sjukdom. Men nu har jag liksom inte gått ner utan bara långsamt smugit uppåt. Har tom växt ur mina ridstövlar som jag haft i 10 år, sedan vintern kan får jag inte igen dom längre. Det är väldigt talande. Nu idag då jag tog på mig sommarklänningarna var det hemskt. Hela vintern har jag mest gått runt i arbetskläder och tights och det har inte märkts lika tydligt. Men nu är allt mitt önsketänkande som bortblåst, sanningen var en käftsmäll. Det blir att gå tillbaka till tidigare kaloriräkning för det är det enda jag känner till, detta funkade bevisligen inte.

 

[95johsv]

Må bra är nog att ta i. Det är ju för att må bra jag gjort förändringar i kost och livsstil. Men med det här resultatet känner jag inte direkt att jag mår bra, jag vill bara gå och gömma mig. Hatar verkligen sommaren när man ska ha linnen och shorts och jag bara känner mig som en plufsig flodhäst. Lättare att uthärda den årstid man kan ha kläder på som döljer. Det triggar precis alla mina dåliga sidor att känna såhär, jag som var så glad att jag äntligen börjat tänka lite mindre på död och mörker. Nu är allt tillbaka igen.

Vet inte om det skiljer så mkt i ålder på 37 och 38 faktiskt. Jag var nöjd över hur jag såg ut och kände mig förra våren och sommaren. Sedan hände nåt, trots att jag inlett kostförändring. Blev duktigare med kostförändringen och detta är tacken... Jag vet att man inte ska gaffla så mkt om vikt, men jag känner mig verkligen dumpad av livet och för mig är det nåt som avgör det mesta i mitt mående. Det har alltid varit känsligt, så jag tar det väldigt hårt. Jag har upplevt de senare åren att jag kunnat pendla i vikt, antar att det varit skov i min autoimmuna sjukdom. Men nu har jag liksom inte gått ner utan bara långsamt smugit uppåt. Har tom växt ur mina ridstövlar som jag haft i 10 år, sedan vintern kan får jag inte igen dom längre. Det är väldigt talande. Nu idag då jag tog på mig sommarklänningarna var det hemskt. Hela vintern har jag mest gått runt i arbetskläder och tights och det har inte märkts lika tydligt. Men nu är allt mitt önsketänkande som bortblåst, sanningen var en käftsmäll. Det blir att gå tillbaka till tidigare kaloriräkning för det är det enda jag känner till, detta funkade bevisligen inte.

Att göra saker bättre kan faktiskt ge en dipp först och med först menar jag år. Både jag och vänner har samma känsla måste erkännas, efter 35 är det lite olika när det händer men händer gör det. Åren man inte är nöjd. Man är alltid missnöjd med något och tycker man löst problematiken så det borde bli bättre och det enda som händer är sämre. Håll ut, det tar tid. Kroppen måste få läka först. Sedan kan den komma igen.

Som en jämförelse, jag är slankast när jag glömt att dricka vatten och druckit alkohol. Då känner jag mig fin. Yeah det fungerar ju liksom inte någonstans eller hur? Dagen efter när jag dricker vatten är jag extra svullen. Jag har accepterat att det helt enkelt tar längre tid för mig pga mina hormoner och gammalt bagage. Så lite pepp att det tar tid!

 

[95johsv]

Träningsmässigt har jag faktiskt fått mina armbågar att hålla det sista och kan nu igen gå ner i en riktig armhävning och det är så stort för mig! Träningsvärken är utav helvete men den sitter på helt rätt ställe

 

[_Taggis_]

Att göra saker bättre kan faktiskt ge en dipp först och med först menar jag år. Både jag och vänner har samma känsla måste erkännas, efter 35 är det lite olika när det händer men händer gör det. Åren man inte är nöjd. Man är alltid missnöjd med något och tycker man löst problematiken så det borde bli bättre och det enda som händer är sämre. Håll ut, det tar tid. Kroppen måste få läka först. Sedan kan den komma igen.

Som en jämförelse, jag är slankast när jag glömt att dricka vatten och druckit alkohol. Då känner jag mig fin. Yeah det fungerar ju liksom inte någonstans eller hur? Dagen efter när jag dricker vatten är jag extra svullen. Jag har accepterat att det helt enkelt tar längre tid för mig pga mina hormoner och gammalt bagage. Så lite pepp att det tar tid!

Tack, det känns ju lite som en tröst faktiskt. Men jag är ju intresserad av att mitt liv ska börja, kanske helst innan 40. Jag har slösat bort hela mitt vuxna liv på att må mer dåligt än bra, kan inte ens minnas längre perioder då jag mått bra öht bortsett från då jag var yngre än 10 år. Som jag ser det hade jag kunnat bespara mig allt detta lidande om jag fått dö ung såsom jag ville i min anorexi, det känns som att jag bara dragit ut på lidandet genom att fortfarande leva - för rent krasst har jag bara mest gått runt och väntat på att döden ska befria mig. Och såklart försökt åtgärda det som skavt, men med väldigt dåligt eller obefintligt resultat.

Får ju verkligen hoppas att den uteblivna viktpendlingen beror på att kroppen börjat hitta nån balans. Men tråkigt att den balansen innebär att jag är konstant småtjock istället för att ibland kunna slappna av och visa mig ute. Det låter helt galet men just detta med kroppen är en stor anledning till att jag inte träffar karlar, håller mig hemma från sociala tillställningar och inte gör normala sommaraktiviteter där man behöver klä sig svalt bland människor. Jag avskyr somrarna och detta är en stor anledning, att jag aldrig känner mig bekväm. Bara vetskapen om att jag inte gör annat än försöker bli bekväm, och ändå misslyckas, gör mig suicidal. Jag vägrar att landa i nån falsk acceptans av läget, vara nöjd med att vara mullig och leva livet. Det bara går inte. Tvärstopp. Jag dör hellre än hycklar om att jag är nöjd som jag är. Det skulle bara bli ytterligare en av alla lögner jag gått runt och dragit på i 25 år för att stå ut och inför andra verka må bättre än jag gör.

Men å andra sidan, nu när jag får ner det i text, inser jag ju varför mitt liv ser ut som det gör. Varför jag bara jobbar och aktiverar mig, varför jag bor så långt ifrån alla jag känner så att jag inte kan ha nåt regelbundet socialt liv - jag gömmer mig från alla besvikelser som livet hela tiden är. Om jag kan skylla på arbetsbelastning och geografiskt avstånd har jag alibi för att jag egentligen inte klarar av att leva normalt.