Idag, på årets sista dag, tränade jag så decembers första pass efter att ha dragits med någon slags influensa + maginfluensa under större delen av månaden
Jag låter den alldeles nytagna bilden tala för hur det kändes...
Visa bifogad fil 82995
Återkommer med vidare rapport samt lite 2021-reflektioner senare!
Sådär, då har jag hämtat mig och hunnit reflektera lite. Har en hel del träningsvärk från gårdagen, men ändå på en hanterbar nivå eftersom jag tog det
väldigt lugnt med vikterna. Det blev ett helkroppspass i hemmagymmet med en pulshöjande cirkel som avslutning. Skönt, men kroppen verkade inte alls tycka att det var en bra idé att börja träna igen utan protesterade mest hela tiden!
Om jag blickar tillbaka på 2021 så fylls jag av en känsla av otillräcklighet. Det beror kanske lite på hur bedrövligt dåligt det blev under årets sista 6 veckor, men det känns liksom som att jag aldrig riktigt hann komma in i ett långvarigt träningsflow och det är inte med en bra känsla i magen som jag tänker på träningsåret. Jag har därutöver dragits med ganska mycket kroppsångest emellanåt och vill verkligen hitta ett sätt att vara lite snällare mot mig själv under kommande år
2021 började med att vi var i lockdown under årets första 3 månader, så då var det mycket hemmaträning i form av yoga, styrka i hemmagymmet och en och annan löprunda. Det var väl helt okej egentligen, men vid det här laget var vi så sjukt trötta på pandemin och att sitta hemma att det aldrig kändes jättebra liksom. Men men, jag lyckades hålla igång rätt okej! Drogs med ryggskott där i nån vecka i januari, men annars mådde jag bra såvitt jag minns.
I slutet av mars sedan öppnade crossfit för utomhusträning vilket kändes som ett steg i rätt riktning, och jag minns glädjen över att träna i sällskap av andra igen, men passen fick ju anpassas en hel del och längtan efter en rejäl skivstång var fortfarande stor.
I mars kom jag även igång med ridningen ordentligt vilket var fantastiskt roligt. Just ridningen och stallet är nog det som gav mig mest glädje och energi under 2021 faktiskt och jag var inne i ett himla fint flow där i mars-juli. Hoppas hitta tillbaka till det i år också - jag skäms inte ett dugg över att säga att jag är lite av en finvädersryttare som rider betydligt med under vår/sommar än höst/vinter
I början av maj kunde jag återgå till att träna crossfit inomhus och fick då även ett kvitto på hur ovan kroppen var vid den sortens träning, vilket fick mig att känna mig väldigt svag. När jag nu tänker tillbaka inser jag att jag nog dragits med den känslan i princip hela året - det känns som att jag har kämpat och kämpat för att komma tillbaka till min ursprungliga form och mitt ursprungliga självförtroende, men jag kom liksom aldrig riktigt dit. Det har såklart funnits ljuspunkter och pass då saker och ting känts extra bra, men jag tror verkligen att mitt självförtroende fick sig en törn av den 14 månader långa ofrivilliga crossfit-paus som det blev p.g.a Covid. Och ju länge in på året vi kom, ju längre bort från lockdown vi kom, desto mer press kände jag att "vara stark igen". Det var en märklig känsla av att börja om från början utan att vara nybörjare.
Maj-juni var dock väldigt bra träningsmånader ser jag nu när jag tittar tillbaka på mina inlägg här, så jag minns det kanske lite mer negativt än det verkligen var.
Sen fick jag en rejäl muskelbristning i tricep där i slutet av juni vilket satte stopp för träning i ett par veckor, och från mitten av juli till mitten av september var jag i Sverige och/eller i Covidkarantän vilket innebar att det inte blev någon crossfit utan jag förlitade mig på träning i egen regi.
September-november var lite kämpiga vad gäller motivationen, jag kände mig fortsatt osäker i crossfit men minns ändå att jag njöt lite av det emellanåt. Och ja, sen blev jag sjuk i slutet av november och så var det träningsåret slut!
Oj, vad långt det här blev. Så himla nyttigt att reflektera och fundera lite istället för att bara köra på i samma gamla spår! Men ja, "upphackat", "ängsligt", "inkonsekvent" och "kämpigt" är nog ord som sammanfattar träningsåret 2021 ganska bra.
Nu satsar jag på ett 2022 utan Covid-interruptions, utan skador och med ett betydligt bättre självförtroende! Jag ska gifta mig i juni och ska inte sticka under stol med att det här bidrar med lite extra motivation att bli stark(are) och plocka fram lite extra muskeldefinition.
Planen är att fortsätta med crossfit och ridning men jag känner mig också sugen på att träna lite med en PT på crossfitgymmet. Det är snordyrt och man måste binda upp sig på minst 12 veckor, men jag tror/hoppas att det ändå kan vara värt det. Framförallt tror jag att det kan göra underverk för mitt stukade självförtroende!
Under 2022 ska jag vara snällare mot mig själv, sluta bry mig så mycket om vad andra personer eventuellt tycker och tänker, och sluta sätta press på mig själv helt i onödan.
