L
Lambi
Min jänta slarvar med maten. Vi har inte velat förstora upp det för jag vet att det blir värre att äta om någon tjatar, likväl som åt andra hållet.
Nu har skolsyster koll på henne, vi har varit där på möte och hon tjatar på henne. Vi här hemma tycker att det är jobbigt då det nu har blivit en jättestor grej av det. Mat har nu blivit till ett måste istället för tidigare, en mysig stund av samvaro. Sonen går istället upp massor i vikt vilket jag tror har att göra med att allt har blivit så matfixerat. Vi känner oss tvugna att göra som skolsyster säger och "hjälpa" henne med att lägga upp det hon måste äta, förbjuda henne att äta borta då vi inte vet om hon äter osv.
Det känns så fel, allt blir bara värre och förstorat. Visst vill vi inte att hon ska bli sjuk men hon ser inte mager ut och hon har mens. Inte heller luktar hon ammoniak ur munnen. Att hon har mens ska ju vara ett tecken på att hon iallafall inte svälter.
Hur ska vi göra?
Nu har skolsyster koll på henne, vi har varit där på möte och hon tjatar på henne. Vi här hemma tycker att det är jobbigt då det nu har blivit en jättestor grej av det. Mat har nu blivit till ett måste istället för tidigare, en mysig stund av samvaro. Sonen går istället upp massor i vikt vilket jag tror har att göra med att allt har blivit så matfixerat. Vi känner oss tvugna att göra som skolsyster säger och "hjälpa" henne med att lägga upp det hon måste äta, förbjuda henne att äta borta då vi inte vet om hon äter osv.
Det känns så fel, allt blir bara värre och förstorat. Visst vill vi inte att hon ska bli sjuk men hon ser inte mager ut och hon har mens. Inte heller luktar hon ammoniak ur munnen. Att hon har mens ska ju vara ett tecken på att hon iallafall inte svälter.
Hur ska vi göra?