22 kilo i år, alltså?
Det är ju rätt mycket! Och rätt fort!
Och det trots att du ju dels äter en massa goda, om än omsorgsfullt uttänkta måltider, och därutöver vet jag ju att du äter en del som inte direkt ingår i typ "flygvärdinnedieten". Någonstans har du ju en enorm medvetenhet om vad du gör och hur, tolkar jag.
Eftersom du samtidigt är en person med ett "riktigt" intresse för mat, är jag lite intresserad av och nyfiken på din process. Om du har lust att skriva lite om hur du tänker kring den, kommer jag att bli en av dina ivrigaste läsare!
(Jag vet att jag inte har i den här tråden att göra egentligen. Säg åt mig att knipa om du eller någon annan tycker att jag stör. Jag lovar att inte ta illa upp.)
Ja, alltså, jag hade antagligen kunnat ha gått ganska många fler kilo om jag inte varit såpass liberal som jag varit. Tio dagar på resande fot i somras med fyrarättersmiddag varje dag, glass och godis här och där och halvgenomtänkta luncher utmed vägen, till exempel, då var jag helliberal hela tiden (men höll bisarrt nog vikten, för jag promenerade väl någon mil om dagen de flesta dagar). Och krissituation i familjen sedan i maj, vilket ibland resulterar i tröstätning, och så vidare.
Dock tror jag att det är just intresset för mat som gör att jag har bra koll på vad maten innehåller vad gäller näring och energi, plus att jag äter nästan allt och har hyfsat bra koll på vad man kan göra för att skoja till det med grönsaker = enkelt att fylla tallriken med grönt i olika varianter som mättar bra men inte tillför särskilt mycket i kaloriväg. Gillar ju också att experimentera lite grann, t.ex finns en fantastiskt god grekisk yoghurt med 0% fett men 10% protein, som är utmärkt till frukost, kalla såser, toppa bär med, ha i efterrätter, mellanmål... osv. Ett bättre val än crème fraîche, så att säga, för även om man inte äter jättemängder CF heller så får man liksom tänka "många bäckar små".
Är inget gigantiskt fan av bröd/pasta/potatis, så för mig är det lätt att utesluta dessa komponenter och ersätta just med grönsaker.
Mina idealdagar kostmässigt nu blir en shake till frukost (helst ProPud, de är SÅ goda, särskilt iskalla) och en frukt om jag är extra hungrig, eller kvarg + lite granola eller frukt om jag äter frukost med partner. På helgerna är jag lite mer lössläppt, för då blir det ofta sen frukost och ingen lunch, och då gör det ju ingenting. Bakar partner scones till Melodikrysset tänker jag äta scones, med såväl färskost som lemon curd eller marmelad, end of story
Till lunch på jobbet brukar jag äta soppa, Keldas tetror är perfekta och landar på 300-350 kalorier. Går jag ut och äter väljer jag gärna sushi eller sallad. Till middag vill jag så här års gärna ha varm mat, men som jag skrev ovan, ersätter gärna tomma kalorier i pasta/potatis/bröd med grönsaker. Dock inte alltid! Man får öva lite på ögonmått så det inte skenar iväg totalt dock, det är väldigt lätt att överäta. Och håller jag middagen låg i kalorier kan jag absolut ta en näve chips eller en bit choklad på kvällen med mycket gott samvete. För jag vill ju njuta också och skulle jag vid något tillfälle känna att jag späker mig skulle jag tröttna. Jag gillar ju mat och att äta och laga och prata om den, det vill jag inte förlora.
Jag vet liksom vad mitt rekommenderade dagliga intag är, hur mycket jag behöver dra ner på det för att gå ner c:a 0,5 kg i veckan, och hur mycket jag kan dra ner på det och fortfarande må så bra jag kan och vara pigg och ohungrig. Tränar jag (vilket jag inte gör just nu eftersom jag varit förkyld mer eller mindre sedan 19 augusti) får jag plussa på. Är jag extra hungrig av någon anledning ser jag till att ha t.ex romanticatomater eller morötter eller så till hands på jobbet till eftermiddagen, samt dricka ordentligt. Vi har fri frukttillgång på kontoret vilket är bra, det finns alltid bananer och äpplen och en säsongsfrukt, just nu plommon.
Serveras det fika på jobbet tar jag nästan alltid lite grann, det är det värt för det sociala och det där sockerlyftet som kan behövas kl 15 på torsdagar
Jag krånglar heller inte om jag blir bjuden på mat, så vägrar jag hålla på. Håller jag mig under gränsen för att gå ner 0,5 kg i veckan är jag nöjd, blir det mindre är jag ännu nöjdare, blir det över (men under RDI) är jag också nöjd. Ibland skenar det iväg, om planeringen fallerar eller jag får hormonrusning, och då är det också fine. Försöker att inte bli för neurotisk kring det hela, helt enkelt, och pratar heller inte om det förutom här och med en väninna som också håller på (men med Viktväktarna).
Nu blev det en hel roman här och jag vet inte alls om jag fick fram ett svar på din fråga
missade jag något så hojta!
