Tjockistråden 3

Status
Stängd för vidare inlägg.
@Happimess saxenda är det typ som ozempic eller vad det heter?
Min läkare pratade också om att skriva ut sprutor till mig i början, dock så var jag inte sjuk pga fetma så det ströks efter provtagning. Det lät typ som om de hoppades på att man skulle ha pre-diabetes för då var man aktuell. Sen vet jag inte om jag pallat sprutor, jag har i yngre år haft riktig fobi mot sprutor även om jag jobbat på det så skulle jag inte tycka att det vore så najs att behöva ta såna varje dag. Dock så skulle det underlätta enormt i de perioder min kropp försöker påstå att jag svälter ihjäl 😅.
Ja, ungefär som ozempic, annan verksam substans och dessutom får man skriva ut saxenda för övervikt, vilket man ju egentligen inte "får" för ozempic om jag fattat det rätt. Saxenda är dyrare, mindre effektivt, och man måste ta sprutor varje dag istället för en gång i veckan, men det GÅR i alla fall att få tag på, jämfört med ozempic som ju är helt restat så gott som överallt.
Sprutorna är inte skitroliga men själva nålsticket känns inte alls, det svider bara lite när man sprutar in medlet. Jag har också varit väldigt sprutfobisk så detta är extremt bra exponering :D
 
@Happimess jag tycker det blir bra att få höra hur det funkat för dig. Skulle som sagt gärna vara utan hungerskänslorna som håller en gisslan i perioder..


Det har gått ok med kosten ända tills imorse när jag kom hem dödstrött till en magsjuk vovve.. Har ätit allt möjligt utanför planen även om det inte helt enkelt när innehållet skåpen här hemma är så tråkiga som det är.. Ikväll blir det pizza, kan lika gärna tycka lite extra synd om mig idag och ta nya tag imorgon. Dessutom har maken inte sovit ordentligt heller senaste dygnen så vi bägge är som urvridna trasor både mentalt och fysiskt..
Kommer dock föreslå att vi delar på en pizza för en hel orkar jag inte få i mig själv och jag vill inte ha rester kvar här hemma imorgon.
 
Sakta men säkert. Ett par hekto ned igen den här veckan trots att jag verkligen måste skärpa med småtandet nattetid. Bara gymmet räcker ju liksom inte, Sel. Får försöka tänka på hur mycket lättare träningen känns på morgonen om kroppen inte är full av skit. :D
 
Varför jag inte så gärna motionssimmar...
 

Bifogade filer

  • Screenshot_20240303_203533_Instagram.webp
    Screenshot_20240303_203533_Instagram.webp
    108,1 KB · Visningar: 149
Det känns så pissigt just nu. Kläderna blir bara trängre och trängre. Har inte gått upp så våldsamt mycket på vågen men det märks att jag gått upp. Måste på något sätt hitta tillbaka till en mer hälsosam livsstil igen. Problemet är väl att jag blir triggad till att leva mer hälsosamt när jag går ner och vice versa när jag går upp. Ond cirkel.

Försöker muntra upp mig med att det jag stoppar i mig är inte så våldsamt onyttigt även om det är för stora mängder. Nötter, knäckebröd, kyckling, sill och nu senast en lammfiol jag levt på i tre dagar. Plus många, många tomater. Sjukt egentligen att de har ett högre kilopris än kycklingben.
 
Går sisådär, blir för mycket i slutet av dagen. Måste dra ner på mellanmålen, där jag tidigare tagit en frukt eller morot tar jag nåt med lite mer substans och då drar det iväg i kalorier när man vill äta ordentliga mål mat också. Trösten är att jag varit hyfsat viktstabil än så länge men så har jag tränat mycket också.
Måste åter igen börja fokusera på allt jag ska försöka få i mig istället för att hamna i tänket att jag ska undvika att överäta eller det jag inte ska äta. Äter jag mina tre portioner grönsaker + två frukter om dagen så kommer jag troligen inte få plats att överäta. Det har ju funkat hitills men har senaste tiden varit lite slarvig med det, är ju jättetråkigt att hacka grönsaker :cautious:.
 
Det känns så pissigt just nu. Kläderna blir bara trängre och trängre. Har inte gått upp så våldsamt mycket på vågen men det märks att jag gått upp. Måste på något sätt hitta tillbaka till en mer hälsosam livsstil igen. Problemet är väl att jag blir triggad till att leva mer hälsosamt när jag går ner och vice versa när jag går upp. Ond cirkel.

Försöker muntra upp mig med att det jag stoppar i mig är inte så våldsamt onyttigt även om det är för stora mängder. Nötter, knäckebröd, kyckling, sill och nu senast en lammfiol jag levt på i tre dagar. Plus många, många tomater. Sjukt egentligen att de har ett högre kilopris än kycklingben.
Jag fungerar lite likadant. Har jag ändå börjat äta kan jag lika gärna fortsätta, typ. <3
På't igen!
 
Haft ett par jobbiga dagar, känner mig tjock och äcklig.

Hur gör ni gör att komma ut sådana tankar?

Jag blir mest triggad när jag ser mig själv på bild/film. Bryr mig inte ett skvatt om att hamna på bild men vill inte se de.
 
Haft ett par jobbiga dagar, känner mig tjock och äcklig.

Hur gör ni gör att komma ut sådana tankar?

Jag blir mest triggad när jag ser mig själv på bild/film. Bryr mig inte ett skvatt om att hamna på bild men vill inte se de.
Jag brukade hata hur jag såg ut när jag vägde mååååånga kilo mindre (och definitivt var normalviktig) och för mig är det bättre nu. Så för mig var det mer hur jag tänkte om mig själv överlag, inte hur jag tänkte om min vikt. Men när jag känner att jag blir arg/ledsen/äcklad osv av min vikt (för det händer ju absolut fortfarande) så försöker jag tänka på att
- ingen vars åsikt jag värderar bryr sig om hur tjock jag är
- jag har SÅ många saker som är mer intressanta med mig än min vikt, men de syns inte alltid på bild
- jag blir arg på min vikt eftersom vi lever i ett samhälle där idealet är modeller som i flera fall äter en kost som gör att deras kroppar inte fungerar ordentligt eller medicinerar för att hålla sig där. Och företag tjänar på att folk mår dåligt över sina kroppar. Då blir jag arg på det istället för min kropp
- jag ser ingen annan och tänker något om deras vikt. Så varför ska jag vara elak mot just mig själv?
- min kropp ställer upp för mig. Jag kan gå, rida, simma, resa. Varför ska jag hata den när den gör det möjligt för mig att uppleva så mycket?
- jag vet pensionärer som fortfarande inte vill ha shorts på sommaren för att deras ben är ”fula” (alltså helt ”normala”, normalviktiga människor). Jag vägrar gå hela livet och hata min kropp och begränsas av det, jag kan inte vänta med att sluta hata den tills jag gått ner i vikt
- jag försöker inte gå ner i vikt för mitt utseendes skull utan påminner mig alltid om de andra anledningarna (som jag har skrivit en lista över. Mindre ont i knän, rida fler hästar, vill lära mig stå på händer vilket är enklare om jag väger mindre etc). För mig är det viktigt att jag går ner i vikt för att jag tycker om min kropp och vill ge den de bästa förutsättningarna, inte för att jag hatar den.

Detta blev lite virrigt, men det här är iallafall lite av hur jag tänker och något kanske hjälper lite iallafall. Men du är ju inte ensam om att känna så i perioder, tyvärr
 
Haft ett par jobbiga dagar, känner mig tjock och äcklig.

Hur gör ni gör att komma ut sådana tankar?

Jag blir mest triggad när jag ser mig själv på bild/film. Bryr mig inte ett skvatt om att hamna på bild men vill inte se de.
Jag har också dagar när jag vill ta på mig bylsigaste kläderna har.
Det jag försöker göra är att fokusera på saker som jag har blivit bättre på, som styrkemässigt iom träningen mm.
Att jag orkar bära upp hunden 15 kg säck med mat
Sen som "KBT" träning står jag alltid längst fram i salen under träningspassen :p
 
@Pilot det är jobbigt när man inte trivs med sig själv. Jag levde helt enkelt i förnekelse även när jag varit som tjockast. Min upplevelse är att det svårt att gå ner I vikt också när man är så hård mot sig själv, iallafall för mig.
I de lägen jag inte trivts med mig själv har jag jobbat på mina tankemönster och "tagit" hand om mig och varit snäll mot min kropp. Kanske lyxat till det med varma bad, hudkrämer, aktivitet jag gillar. Även jobbat på att stå framför spegeln och acceptera att jag ser ut såhär och jag duger som jag är precis som alla andra människor. Hittar saker att vara tacksam över, att jag har en kropp som fungerar, jag varit stark, jag kunnat gå osv det är ju inte alla som har turen att ha en fullt fungerande kropp.
Även nu med min smärtproblematik så är jag tacksam för alla saker jag kan göra och fokuserar på det istället för att tänka på hur jobbigt allt är (försöker iallafall). Man får bara en kropp så man borde ju vara snäll mot den och ta hand om den på bästa sätt och det har jag ju handen på hjärtat inte gjort så jag är glad att man inte dragit på sig ännu värre saker.
Älskar jag precis allt med min kropp? Nä, men jag har liksom accepterat att den ser ut såhär och att det gör mig varken bättre eller sämre än någon annan.
 
Haft ett par jobbiga dagar, känner mig tjock och äcklig.

Hur gör ni gör att komma ut sådana tankar?

Jag blir mest triggad när jag ser mig själv på bild/film. Bryr mig inte ett skvatt om att hamna på bild men vill inte se de.

Jag undviker att titta mig i spegeln om det inte är absolut nödvändigt. Orkar inte se för då går jag och äter ännu mer. Att det ska vara så förbaskat svårt, vet inte varför jag plötsligt är hungrig hela tiden och inte fortsätter att småäta även efter middagen.

Jag har aldrig förstått hur det kan vara så lätt och gå så snabbt att gå upp i vikt och ta sån tid och vara så svårt att gå ner. Att överäta med 1000 kcal/dagligen så ska det ta iaf en vecka att gå upp ett kilo. Vilket det inte tar för mig. Så jag måste överäta mycket, trots att när jag räknar så går inte ekvationen ihop.

Det som känns jobbigast är att jag märker att jag behöver ta mer insulin nu än tidigare. Kändes så bra att kunna minska dosen och ändå slippa topparna även om det innebar fler dippar. Nu ligger jag för högt igen, hbac1 ökat markant sedan sista gången jag tog prov i somras.
 
Min våg har slutat fungera så jag köpte en ny idag. Har nu provvägt mig x antal gånger och den nya vågen diffar +-1 kg sisådär när jag flyttar lite på den 😝.. Kanske inte konstigt då jag köpte en riktig budgetvåg på biltema bara för att ha en. Får investera i en dyrare sen om det blir för störande men det får bli tidigast nästa lön isåfall.

Har tränat hundar idag och ska träna mig själv snart. Har sovit helt ljuvligt senaste två nätterna när jag tagit en citadon vi läggdags och sluppit vakna av smärta efter nån timme. Dock så är det ingen bra lösning i längden (inte minst för att jag inte får mer utskrivet), har fått läkartid men först om en månad.
Känner att det bara grej efter grej, så fort man börjar få ordning på nåt då dyker nästa grej upp.. Kanske är man så gammal nu att det bara går utför 😅.
 
Haft ett par jobbiga dagar, känner mig tjock och äcklig.

Hur gör ni gör att komma ut sådana tankar?

Jag blir mest triggad när jag ser mig själv på bild/film. Bryr mig inte ett skvatt om att hamna på bild men vill inte se de.
Händer alldeles för ofta. Nu ska vi till exempel beställa in nya uniformer till jobbet och vi måste tala om vilken storlek vi vill ha. Jag måste dessutom be specifikt om herrstorlek eftersom dammodellerna både är formsydda och alldeles för korta, så om man har byst visar man både mage och röv om man böjer sig åt endera håll. Jättekul i ett fysiskt aktivt yrke bland folk - så just nu känner jag mig sisådär.
Gillar inte heller om någon tar kort på mig, det blir extra tydligt då... men i vardagen försöker jag fokusera på bitar jag tycker om. Jag kan själv ta selfies för att visa upp mitt hår, som jag älskar, och som andra skrivit går det gilla det kompetenta i min kropp. Jag är stark och har alltid varit.
 
Mitt knä är bättre! Nästan tre månader senare kunde jag träna utan knästöd i morse och det gick bra - snart vågar jag mig kanske till och med på lite squats och annat. :bump:
Jag behåller det på när jag jobbar och springer i trappor hela dagen, men det känns ganska stabilt. Tack och lov, jag trodde verkligen jag skulle bli tvungen att gå till doktorn och bli ordinerad stenhård vila, typ.
 
Har haft en dålig natt och vaknat regelbundet pga smärta i kroppen.
Invägning nu på morgonen där nya vågen påstår att jag nått mitt första delmål på 95kg 😝. Tack för den! Det skulle kunna stämma också då jag upplever att jag släppt vätska nu när jag slutat med värktabletterna/antiinflammatoriska. Den visade faktiskt samma sak varje gång nu när jag vägde mig så jag verkar hittat ett bra ställe att placera den på. Inne i badrummet där golvet lutar lite kunde den hoppa rätt mycket när jag provvägde mig igår så fick flytta ut den 😅.

Nästa delmål blir väl 89kg och rimligt är väl kanske att klara det på ca tre månader. Har dock funderat på att ta kreatin och se om det hjälper återhämtningen och då brukar man studsa upp några kilo då musklerna samlar på sig mer vätska. Vi får väl se hur jag gör.
 
Visst är det ett märkligt fenomen för övrigt, att dammodellerna på toppen är för korta för folk med bröst och byxorna ofta för låga i midjan?

Håller med om topparna! Alla kläder är croppat. Var tacksam att det var unisex på mitt gamla jobb i alla fall!
(Däremot så går typ alla dambyxor upp till mina bröst. :nailbiting:)

Fattar verkligen inte varför dom syr damkläderna på det viset, dom passar ju typ inga kvinnor ändå.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Kopierar in förra trådstarten: En tråd för oss med STOR övervikt som vill pusha och peppas! Gå ner tillsammans. Med stor övervikt...
15 16 17
Svar
332
· Visningar
22 934
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 450
Senast: Blyger
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 702
Hundavel & Ras Nu kommer ytterligare en ”vilken ras ska jag köpa” tråd… Jag söker efter en liten, glad hund som älskar långa promenader i skog och...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
9 641
Senast: hundtant
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Vinterridbyxor
  • Hästen har ingen respekt för bommar
  • Föl 2023

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp