Testa att vara ett par?

[ekra]

Man umgås med varandra för att det är just det man vill och då hittar man lösningar till tid och prioriterar för att man vill vara med varandra.
---
Alltså....om ni inte kan få till det med att göra saker pga att ni inte bor ihop så har ni ju varken tid, lust, känslor eller engagemang nog för varandra.

Huvudet på spiken. Antingen är det "på eller av" att vara ett kärlekspar. Om det inte är ett kk förhållande eller vänskapsförhållande man är ute efter att ha. Tycker jag.

 

[Mazzz]

Det noterade jag, men det är ändå lite knepigt att du väljer att ta upp det i den här tråden isf!

Jaja, bara att ignorera misstaget då kan inte ta bort det nu ändå.

 

[Mazzz]

Hur man testar att vara ett par? Testar man det ens? Man umgås med varandra för att det är just det man vill och då hittar man lösningar till tid och prioriterar för att man vill vara med varandra.

Alltså....om ni inte kan få till det med att göra saker pga att ni inte bor ihop så har ni ju varken tid, lust, känslor eller engagemang nog för varandra. Sånt ändras ju inte för att man bor ihop. Häst, jobb mm kommer ju finnas även då. Eller är det ett långdistansförhållande vi pratar om så ni inte kan träffas utan att en av er måste resa hemifrån?

Det beror nog på vad som menas med långdistansförhållande. Vi bor inte direkt på samma ort, 5 mil emellan. Jag har lite dålig ekonomi just nu så har inte råd att åka hur mycket som helst med personbilen då bränslet fortfarande är ganska dyrt och på helgerna när jag har mest tid så jobbar han och är inte hemma och när han kommer hem är han oftast jättetrött, han jobbar natt på helgerna.

 

[Grazing]

Huvudet på spiken. Antingen är det "på eller av" att vara ett kärlekspar. Om det inte är ett kk förhållande eller vänskapsförhållande man är ute efter att ha. Tycker jag.

Fast är det verkligen så enkelt? Jag tycker inte det är så enkelt iallafall. Det är jättesvårt att definiera vart man står, vart gränserna går mellan varje grej. Hur ofta man ska vilja/kunna/se till att kunna ses för att det ska räknas som par osv..

 

[Grazing]

Det beror nog på vad som menas med långdistansförhållande. Vi bor inte direkt på samma ort, 5 mil emellan. Jag har lite dålig ekonomi just nu så har inte råd att åka hur mycket som helst med personbilen då bränslet fortfarande är ganska dyrt och på helgerna när jag har mest tid så jobbar han och är inte hemma och när han kommer hem är han oftast jättetrött, han jobbar natt på helgerna.

Då blir det ju lite svårt att få ihop det, samtidigt så är inte 5 mil jättelångt om ni delar på kostnaden litegrann, hjälps åt på den biten. Det är ju en lösning.

 

[Mazzz]

Jag har förvisso intalat mig själv att jag ska skynda långsamt och speciellt då jag inte riktigt vet vart jag har honom. Har dåliga erfarenheter i bagaget som gör att jag har jättesvårt att lita på folk.

 

[ekra]

@Grazing Själva känslan tycker jag är enkel, men omständigheterna är inte alltid det. Alltså vill jag vara med personen eller inte? Och vill den vara med mig eller inte? Blir jag glad av att vara med personen och vice versa? Ja eller nej?

Hittar personen ursäkter gång på gång för att inte ses och ibland verkar väldigt "på", eller samtidigt går på dejter med andre personer så är det enligt min mening inte ett ja! kör! För som jag fungerat när jag verkligen velat vara med en person, och hur jag sett personer i min närhet som sedan hamnat i djupa kärleksrelationer så har det inte funnits tveksamheter utan handlat om prioriteringar och lösningar för att kunna vara med varandra. Det har inte varit en lång tids "spel" där ingen vetat vart den haft den andra. Sedan har förälskelsefasen ofta en stor dos tvivel i sig, vilket verkar höra till innan det stabiliserar sig så att säga. Men den gemensamma nämnaren har varit att det inte varit så mycket bullshit eftersom det funnits ett starkt ömsesidigt intresse och engagemang för den andra personen.

 

[Grazing]

@Grazing Själva känslan tycker jag är enkel, men omständigheterna är inte alltid det. Alltså vill jag vara med personen eller inte? Och vill den vara med mig eller inte? Blir jag glad av att vara med personen och vice versa? Ja eller nej?

Hittar personen ursäkter gång på gång för att inte ses och ibland verkar väldigt "på", eller samtidigt går på dejter med andre personer så är det enligt min mening inte ett ja! kör! För som jag fungerat när jag verkligen velat vara med en person, och hur jag sett personer i min närhet som sedan hamnat i djupa kärleksrelationer så har det inte funnits tveksamheter utan handlat om prioriteringar och lösningar för att kunna vara med varandra. Det har inte varit en lång tids "spel" där ingen vetat vart den haft den andra. Sedan har förälskelsefasen ofta en stor dos tvivel i sig, vilket verkar höra till innan det stabiliserar sig så att säga. Men den gemensamma nämnaren har varit att det inte varit så mycket bullshit eftersom det funnits ett starkt ömsesidigt intresse och engagemang för den andra personen.

Fast det är mer komplext en så, iallafall för mig. Klart att det "bara" är att säga rakt ut att såhär och såhär vill jag ha det osv, men det är en del saker som spelar in. För mig är det ganska stort att kalla det förhållande, är båda då osäkra på vad som är vad lite och kanske ingen riktigt vågar prata om det för att båda kanske är rädda att förlora den andre ifall den inte tycker samma. Rörigt men det är rörigt också.

Kanske är det mycket svårare när det har gått från en bra vänskap, alltså att veta när vänskapsförhållandet övergår till ett "riktigt" förhållande.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har förvisso intalat mig själv att jag ska skynda långsamt och speciellt då jag inte riktigt vet vart jag har honom. Har dåliga erfarenheter i bagaget som gör att jag har jättesvårt att lita på folk.

Men vad är målet med bo en vecka? Lära känna varandra, hitta tillit eller låssas vara ett par för att känna hur det känns eller se vilka känslor som finns er emellan? Förstår inte riktigt vad ni kan uppnå bättre på en veckas samboende som ni inte kan känna av genom att dejta på som vanligt förutom att det tar kanske lite längre tid.

Men känner du dig bekväm att bo med honom en vecka och känner att det vore kul och mysigt så prova. Ni måste ju inte flytta ihop osv för det. Det är ju bara ett test om jag förstod det rätt

 

[ekra]

@Grazing
Jag håller helt med, jag var i den situationen själv med mannen jag nu är väldigt god vän med och jag mådde väldigt dåligt av att inte veta vart vi hade varandra i början och skrev metervis om det här på buke istället för att prata om det med honom.

Jag lyckades inte reda ut känslorna förrän det var försent och han fick ett annat förhållande och blev förälskad i någon annan. Det kan vara skitsvårt och en vänskap kan övergå i något annat, men det är svårt att ta det där steget och våga prova se efter om det finns något "mer" och riskera att det blir ett awkward moment. Men det här gjorde att jag mognade och blev medveten om hur jag själv agerat (och uppfattats).

I backspegeln ser jag det som att ingen av oss egentligen var säkra på att det var en bra idé att vara annat än vänner, vi jobbar ihop för det första, och jag var väldigt osäker på om jag ville bli extramamma till hans barn.

Jag har varit i "friend zone" flera gånger förut, jag blir vän med en man och kanske förälskad och så händer inget mer och jag blir frustrerad. Men när jag mött någon det verkligen klickat med så har det varit ett så stort ömsesidigt intresse att det liksom inte är utrymme för något tjafs och det finns inget tvivel. Genom att ändra mitt tankesätt till att bli mer ärlig mot mig själv och hur jag tycker att jag förtjänar att bli bemött så tror jag inte att jag kommer att hamna i den situationen igen. SAMTLIGA gånger det har skett har det nämligen berott på att jag själv backat och blivit passiv och "neutral" istället för att haka på och satsa.

Man måste våga blotta sina känslor. Och när det är rätt så känner man det.

Läste du blogginlägget jag länkade apropå det här? http://markmanson.net/fuck-yes

 

[Mazzz]

Vi "dejtar" inte alls i nuläget då vi egentligen bara varit kompisar som börjat komma över på ett annat stadie. Vi får väl se vad som händer, det kan väl inte skada att prova eller? Är i nuläget inte ute efter ett seriöst förhållande men leder det ena till det andra osv så är jag inte omöjlig så att säga. Går fortfarande lite på min princip - skynda långsamt.

 

[ekra]

Känner du att det känns bekvämt att prova genom att bo ihop så kör på det. Det låter ju inte som "skynda långsamt" i mina öron utan mer som "skynda på" . Men det är ju ett effektivt sätt att lära känna varandra.

 

[Sol]

Bor man en liten bit ifrån varandra blir det väl ganska automatiskt så att man umgås lite intensivare under lediga perioder?

När jag träffade min nuvarande man bodde han 60 mil bort. Vi träffades på helgerna och då bodde ju antingen jag hos honom eller han hos mig över helgen (oftast tog man väl ledigt så man fick några fler dagar). Det var ju lite som att testa att bo ihop.

Skulle nog hellre rekommendera att i gör så. Bo hos varandra när ni är lediga. Tids nog kommer ni känna om ni vill bo tillsammans eller inte. Det går dessutom alldeles utmärkt för en del att vara ett par utan att bo ihop. Särbos är det bästa konceptet för en del.

 

[Raderad medlem 94602]

Vi "dejtar" inte alls i nuläget då vi egentligen bara varit kompisar som börjat komma över på ett annat stadie. Vi får väl se vad som händer, det kan väl inte skada att prova eller? Är i nuläget inte ute efter ett seriöst förhållande men leder det ena till det andra osv så är jag inte omöjlig så att säga. Går fortfarande lite på min princip - skynda långsamt.

Då förstår jag ännu mindre varför ni funderar på att skippa hela dejtingbiten och direkt testa att vara ett par som bor ihop
Det verkar ju varken vara att "skynda långsamt" eller gå ihop med att du egentligen inte sträva efter ett seriöst förhållande.
Men du har helt rätt i att det antagligen inte skadar någon så länge ni är öppna och ärliga mot varandra

 

[GoLightly]

Vi "dejtar" inte alls i nuläget då vi egentligen bara varit kompisar som börjat komma över på ett annat stadie. Vi får väl se vad som händer, det kan väl inte skada att prova eller? Är i nuläget inte ute efter ett seriöst förhållande men leder det ena till det andra osv så är jag inte omöjlig så att säga. Går fortfarande lite på min princip - skynda långsamt.

Tycker ni att det är ett bra sätt för er att se om det finns några känslor mellan er så är det ju bara att köra på, det finns ju inget som säger att man måste dejta i början på ett förhållande, men däremot så är det väl inte direkt att skynda långsamt att bo ihop det första ni gör.

 

[Mazzz]

Fast bo ihop är inte bokstavligt det första vi gör, vi har varit vänner i 1,5 år och sen lite mer än vänner under 1 års tid och under tiden har vi tittat på film ihop, sovit över hos varandra. Åkt på utflykt, shoppat, duschat ihop. Kanske inte så ofta men vi har ändå gjort saker ihop.

Skulle nog hellre rekommendera att i gör så. Bo hos varandra när ni är lediga. Tids nog kommer ni känna om ni vill bo tillsammans eller inte. Det går dessutom alldeles utmärkt för en del att vara ett par utan att bo ihop. Särbos är det bästa konceptet för en del.

Fast det blir svårt det också, när jag är ledig jobbar han och tvärtom när han är ledig så jobbar jag. Jag vet inte om att bo ihop under en vecka kan göra något så man kan umgås på kvällen efter jobbet innan det är dags för sängen.
Samtidigt vet jag inte om det kommer bli aktuellt att han faktiskt bor här en vecka, skulle snarare tippa på att det blir att han kanske sover över istället, men det återstår att se. Vet som sagt inte riktigt vart jag har honom i nuläget.

 

[Mazzz]

Har i och för sig frågat om han kan va ledig någon helg från sitt andra jobb, och någon gång skulle han kunna men i dagsläget tror jag han prioriterar sitt jobb och pengarna det ger då han har lite skulder/lån att betala tillbaka i och för sig har han ju även sagt att han tycker vi borde flytta ihop så båda kan spara pengar, jag har haft lite kämpigt ekonomiskt och det vet han om.
Jag anser dock inte att pengar är allt, jag kan klara mig att leva på ca 100 kr på två veckor, när nöden inte har någon lag då går man på sparlåga för att gå runt ekonomiskt och ändå inte svika kroppens behov.

 

[Kivina]

Och jag tänker spontant: Vad har du att förlora på det? Ni har ju uppenbart umgåtts en hel del tidigare och gjort saker ihop. Varför inte prova om det känns okej för dig. Vilket det kanske inte gör med tanke på att du startar tråden.

Är det en erfarenhet du vill ha - kör!
Om inte - gör det inte.

Ingen här på buke kan svara vad du ska göra, det vet du bara själv.

 

[GoLightly]

Fast bo ihop är inte bokstavligt det första vi gör, vi har varit vänner i 1,5 år och sen lite mer än vänner under 1 års tid och under tiden har vi tittat på film ihop, sovit över hos varandra. Åkt på utflykt, shoppat, duschat ihop. Kanske inte så ofta men vi har ändå gjort saker ihop.


Fast det blir svårt det också, när jag är ledig jobbar han och tvärtom när han är ledig så jobbar jag. Jag vet inte om att bo ihop under en vecka kan göra något så man kan umgås på kvällen efter jobbet innan det är dags för sängen.
Samtidigt vet jag inte om det kommer bli aktuellt att han faktiskt bor här en vecka, skulle snarare tippa på att det blir att han kanske sover över istället, men det återstår att se. Vet som sagt inte riktigt vart jag har honom i nuläget.

Jag tänkte på det första ni gör som par

Det kanske kan vara bra att fundera på vad ni vill få ut av att bo tillsammans, en vecka är trots allt inte så lång tid, särskilt inte med vardagar. Vill ni bara spendera mer tid tillsammans eller har ni några förväntningar/förhoppningar om vad som händer under den tiden.

 

[stjarnhimmel]

Om ni tycker det känns bra så gör det. Inget är ju rätt eller fel.
Personligen skulle jag intie vilja bo ihop direkt men det är ju bara hur jag känner.
Dessutom i början är det väl alltid att känna sig för även om det inte är uttalat?