Terrordåd i Bryssel

[Hedinn]

Här i tråden och generellt vad många uttrycket "jag är inte rädd de ska inte få hindra mig/oss" - gäller inte alla. Jag beundrar er som har det modet. Men det finns de som är rädda, och som har lagt om sina vanor preciiiis som terroristerna vill. Jag är en av dem. Jag skriver inte här i tråden för att upplysa er om saker ni inte tänkt på - jag är orolig, en av många som faktiskt är det. Jag är inte opåverkad av terrorn, jag hör inte till de som "vägrar låta mig skrämmas" - jag är skiträdd och orolig.

Jag tror inte att det är våra vanor terroristerna är ute efter att skada. Jag ser inget fel i att vara rädd, jag ser inget fel i att välja att resa på andra sätt. Det finns folk som alltid undvikit att flyga, för att de är rädda att planet ska krascha. Risken är jätteliten och samma person sätter sig gladeligen i bilen där dödsrisken är bra mycket högre.

Rädsla är sällan rationell och inget man kan styra över. Jag är inte rädd att resa nu (dock kanske jag blir mer vaksam, det är svårt att säga i förväg). Jag har rest väldigt mycket i mitt liv och jag har helt enkelt svårt att se farorna som större nu än tidigare. För min personliga del skulle det kännas konstigare om jag drog mig för att boka flygbiljetter till den planerade resan till Frankrike i april nu, efter detta, än om jag drog mig för att sätta mig i en bil idag för att jag hört om bilolyckor med dödlig utgång den senaste tiden.

Så där finns det väl någon form av logik i grunden för min rädsla. Men jag är rädd för clowner och dockor, och då löper jag nog större risk att bli skjuten ute på gatan än dödad av nåt sånt, så logiken håller liksom inte i alla lägen.

Det är väl fullt normalt för oss att känna rädsla inför sånt som kan vara potentiellt farligt, jag tycker inte att någon ska behöva skämmas över sin rädsla eller känna att den måste åka tunnelbana eller flyga eller annat bara för att "bekämpa terrorismen". Jag tror inte det har någon som helst betydelse för den, jag är ganska övertygad om att det här är en terrorism som måste bekämpas på betydligt högre plan. Kan man undvika att gå runt och vara rädd genom att undvika specifika platser så är väl det jättebra, det som vore trist (för ens egen del) är väl om man känner att man begränsar sitt liv pga det.

 

[athena_arabians]

När jag var i London som tonåring lekte fortfarande IRA med bomber. När vi var i Westminster Abbey hölls det en tyst minut för offren i ett dåd någon vecka innan. Ingen reflekterade ens över risken med bomber när vi planerade resan dit (inte ens min hysteriska mor). Vi åkte tunnelbana och det enda som märktes var att det fanns inga skräpkorgar i tunnelbanan, de la tydligen bomberna där ofta. Vi var också tillsagda att inte lämna våra väskor utan uppsikt eftersom "ensamma" väskor var ett annat sätt för dem att placera ut bomber.

Jag har inget minne av att jag någonsin kände mig otrygg när jag var där, eller rädd för att åka dit (utöver min första flygresa då!).

 

[kryddelydd]

Jag bor i London och den allmänna inställningen är väl typ "Visst, det kommer att ske ett terrordåd i London (igen), förr eller senare. Det är inte så mycket att göra åt, och oddsen att vara på fel plats vid fel tillfälle är ändå rätt små"

Och det är väl ändå min inställning också. Jag skulle säga att folk är alltid vaksamma, utan att vara paranoida - men till och med komikerna skämtar om situationen (som många nog varit i) då du bytar tunnelbanevagn eller buss för att där sitter någon med en stor ryggsäck och verkar lite misstänkt.

London är ju historiskt rätt vana vid terrordåd. Då och då smäller det i tunnelbanan.
Men jag håller med.

Förr eller senare kommer det att smälla igen. Någon annan stans.
Om man ska skydda sig mot allt, får man stanna hemma - och flytta ut mitt ute i skogen.
Fast vanligaste stället att skada sig och dö, är i just hemmet så man är inte säker där heller...

För jäkligt att det finns terrorister, för jäkligt att det finns människor som dödar andra (oavsett terrorister eller "vanliga" mördare som de där två 13-åringarna som dödade en 65-årig man).

Lite as usual är nog enda sättet man kan gå tillväga om man inte vill begränsa sig fullt.

Och självklart fortsätter polis och andra myndigheter med sitt jobb att försöka hitta embryon till terrorattacker och hindra att de sker.

 

[LadyCovergirl]

Jag förändrar inte mina resvanor utan kommer resa som vanligt. Det är mitt enkla svar eftersom jag faktiskt inte är orolig eller rädd.

 

[Dentaku]

När jag var i London som tonåring lekte fortfarande IRA med bomber. När vi var i Westminster Abbey hölls det en tyst minut för offren i ett dåd någon vecka innan. Ingen reflekterade ens över risken med bomber när vi planerade resan dit (inte ens min hysteriska mor). Vi åkte tunnelbana och det enda som märktes var att det fanns inga skräpkorgar i tunnelbanan, de la tydligen bomberna där ofta. Vi var också tillsagda att inte lämna våra väskor utan uppsikt eftersom "ensamma" väskor var ett annat sätt för dem att placera ut bomber.

Jag har inget minne av att jag någonsin kände mig otrygg när jag var där, eller rädd för att åka dit (utöver min första flygresa då!).

Visst ja, det är ju ett annat terrordåd som jag varit nära. Som tonåring så åkte jag på en ungdomsresa till Irland där vi besökte Belfast, då hade en bomb precis sprängt ett hål i operahuset där. Det var nog aldrig tal om att vi skulle ställa in den utflykten.

 

[Kilauea]

Jag är orolig. Jag tycker det är obehagligt att antalet dåd i vår närhet ökar.
Är nog mest orolig att nåt ska hända sambon som flyger från Arlanda titt som tätt.

 

[stjarnhimmel]

Jag förstår att folk är oroliga. Men själv känner jag att jag i såna fall borde vara mer orolig för att dö i trafiken eller av min övervikt.

 

[nullo-modo]

Är inte orolig för egen del då jag inte ofta befinner mig där det är mycket folk, ska ju kanske åka till häst mässan på fredag men om jag inte åker beror det inte på rädsla för terrorister utan hur mycket det kostar att få ut bilen från verkstan i morgon.

Mer orolig hur ekonomin tar det när terrorister är i farten.

 

[Arisj]

Orolig för egen del är jag inte ett dugg, jag orkar helt enkelt inte vara rädd för det tar så mycket energi (jag har jobbat på det många, många år och är inte framme i hamn på allt). Händer det så händer det. Att jag oroar mig ändrar inget egentligen, för det jag gör skulle jag ändå göra.
Men just det här gör ont. Bodde utanför Bryssel i ett par år, och de jag kände där är inräknade, men det skaver ändå för alla de där andra som jag inte kände. Det är väl närhetsprincipen antar jag.

 

[honung]

Måste bara skriva detta nånstans - är det bara jag som tycker att det är väldigt konstigt att de en-handskbeklädda männen tar en taxi hemifrån sin lägenhet till flygplatsen och där smäller sina bomber, sen hittar säkerhetstjänsten deras nunor och enkelhandskade händer på bagagekärror i övervakningskameror, taxichauffören ringer in och talar om var han plockade upp dem och i den lägenheten hittar man daeshflagga och sprängmedel och spikbomb? Och griper någon, inte den "tredje mannen"dock. Är det inte lite för enkelt?

 

[Petruska]

När jag var i London som tonåring lekte fortfarande IRA med bomber. När vi var i Westminster Abbey hölls det en tyst minut för offren i ett dåd någon vecka innan. Ingen reflekterade ens över risken med bomber när vi planerade resan dit (inte ens min hysteriska mor). Vi åkte tunnelbana och det enda som märktes var att det fanns inga skräpkorgar i tunnelbanan, de la tydligen bomberna där ofta. Vi var också tillsagda att inte lämna våra väskor utan uppsikt eftersom "ensamma" väskor var ett annat sätt för dem att placera ut bomber.

Jag har inget minne av att jag någonsin kände mig otrygg när jag var där, eller rädd för att åka dit (utöver min första flygresa då!).

Jag funderade lite på det där i morse. När jag var barn på 70-talet, förekom det en och annan flygkapning, till exempel. Jag kan inte minnas en enda diskussion om att man därför var rädd för att flyga och att man borde tänka sig för innan man flög.

Samma sak i Madrid, där min partner växte upp. Baskiska separatister begick terrorbrott, men partner kan inte minnas att det var något man skulle akta sig för på något särskilt sätt.

London är både då och nu ett bra exempel.

När jag bodde i Jerusalem under intifadan var visserligen alla bomber lite jobbiga, men man skulle inte direkt akta sig eller undvika särskilda platser. Ibland var gator avstängda och man fick ta en annan väg eller vänta, helt enkelt.

Jag förstår inte det här att man nu sprider så mycket om att vara rädd och ändra sina vanor.

 

[BobberiBoo]

https://www.facebook.com/video.php?v=517764131729347

Tycker denna passar rätt så bra i hela diskussionen. Don´t worry!

 

[honung]

När jag bodde i Jerusalem under intifadan var visserligen alla bomber lite jobbiga, men man skulle inte direkt akta sig eller undvika särskilda platser. Ibland var gator avstängda och man fick ta en annan väg eller vänta, helt enkelt.

Jag förstår inte det här att man nu sprider så mycket om att vara rädd och ändra sina vanor.

Nu skriver du förvisso att du bodde i Jerusalem, men ändock - jag tycker nog att detta är aningens (om inte väldigt mycket mer än så) naivt och inte minst hånfullt skrivet med tanke på de offer som finns för alla "jobbiga bomber".

 

[Pegasus63]

Är två döda nu?
Läste tidigare idag att en skulle vara död nämligen...

Självmordsbombare ... hur tänkte du nu?

 

[Petruska]

Nu skriver du förvisso att du bodde i Jerusalem, men ändock - jag tycker nog att detta är aningens (om inte väldigt mycket mer än så) naivt och inte minst hånfullt skrivet med tanke på de offer som finns för alla "jobbiga bomber".

Jag förstår tyvärr inte alls hur du menar.

 

[Jeffery]

Btw, om någon känner att man behöver svar på tal när någon luftar sin islamofobi angående händelserna i Bryssel, så kan man påpeka att Daesh mål är att vända europeiska samhällen mot islam.
De är därför i detta nu inget annat än en nyttig idiot i Daesh tjänst.

 

[Myrten]

Jag funderade lite på det där i morse. När jag var barn på 70-talet, förekom det en och annan flygkapning, till exempel. Jag kan inte minnas en enda diskussion om att man därför var rädd för att flyga och att man borde tänka sig för innan man flög.

Samma sak i Madrid, där min partner växte upp. Baskiska separatister begick terrorbrott, men partner kan inte minnas att det var något man skulle akta sig för på något särskilt sätt.

London är både då och nu ett bra exempel.

När jag bodde i Jerusalem under intifadan var visserligen alla bomber lite jobbiga, men man skulle inte direkt akta sig eller undvika särskilda platser. Ibland var gator avstängda och man fick ta en annan väg eller vänta, helt enkelt.

Jag förstår inte det här att man nu sprider så mycket om att vara rädd och ändra sina vanor.

Jag håller helt med. Själv är jag fullständigt anti alla konspirationsteorier, men det är nästan så jag funderar på om det inte finns någon konspiration bakom att rätt många tycks ha glömt all historia och tappat alla historiska perspektiv och istället snackar om samhällets förfall, pekar ut vår tid som den värsta o s v. Det stämmer ju inte, men det ger en känsla av hopplöshet.

Man behöver ju inte vara äldre än född på 1960-talet för att minnas flygplanskapningar, Baader-Meinhof, IRA, OS-massakern 1972, Röda Brigaderna mm. Min mamma är död nu men hon var född 1940 och mindes jul firad i skyddsrum p g a bombanfall under andra världskriget. Ett krig då båda sidor i Europa för övrigt begick vad vi idag skulle karaktärisera som rena terrorhandlingar. Dels Blitzen och raketattackerna mot främst London men även andra engelska städer, dels allierades bombattacker mot t ex Dresden och Würzburg. De tyska städerna var utan militär betydelse men Bomber Command ville knäcka civilbefolkningens moral och förmodligen gick det prestige i det hela. Resultatet blev tiotusentals döda i de eldstormar som högst medvetet (genom val av bomber) släpptes loss. Och tiotusentals döda allierade flygare.

Min (adoptiv-) mormor var född 1897 och mindes svält (ja, i Sverige för hundra år sedan) och upploppstendenser under första världskriget. Ett krig i vilket båda sidor avrättade sina egna för att de var "fega" när de egentligen led av Shell shock vilket vissa menar är det samma som posttraumatiskt stressyndrom.

Fruktansvärda saker har inträffat under hela 1900-talet och ändå har det mesta blivit bättre. Läkarvetenskapen har gjort fantastiska framsteg. Bara en sådan sak som penicillinet! Fler kan läsa, levnadsstandarden har höjts, vi är mer jämställda. Kvinnor dör sällan i barnsäng i Västvärlden där de allra flesta barn också överlever till vuxen ålder. Så var det inte för 150 år sedan. Trots detta, trots de utmaningar som har varit under 1900-talet med två extremt kostsamma världskrig, har vi kommit så långt!

Framtiden har förvisso utmaningar. Men historien visar att vi klarar av dem. För på något sätt vill majoriteten av alla människor gott ändå.

 

[Petruska]

Jag håller helt med. Själv är jag fullständigt anti alla konspirationsteorier, men det är nästan så jag funderar på om det inte finns någon konspiration bakom att rätt många tycks ha glömt all historia och tappat alla historiska perspektiv och istället snackar om samhällets förfall, pekar ut vår tid som den värsta o s v. Det stämmer ju inte, men det ger en känsla av hopplöshet.

Det här har jag också funderat på. Ungefär: vem vinner vad på att inge oss den där hopplöshetskänslan? Vems ärenden går den känslan, vems intressen gynnas av att vi känner hopplöshet och rädsla?

Och också: jag som helt enkelt inte känner så - vem och vad är det jag trotsar?

 

[Stefffie]

Måste bara skriva detta nånstans - är det bara jag som tycker att det är väldigt konstigt att de en-handskbeklädda männen tar en taxi hemifrån sin lägenhet till flygplatsen och där smäller sina bomber, sen hittar säkerhetstjänsten deras nunor och enkelhandskade händer på bagagekärror i övervakningskameror, taxichauffören ringer in och talar om var han plockade upp dem och i den lägenheten hittar man daeshflagga och sprängmedel och spikbomb? Och griper någon, inte den "tredje mannen"dock. Är det inte lite för enkelt?

Forstar inte riktigt vad som skulle vara "for enkelt"? Att de hittats pa overvakningskameror? Att taxichafforen kande igen dem och gick till polis? Fynden kanns val inte heller helt orimliga att hitta pa en address dar en sjalvmordsbombare utgar fran.

 

[honung]

Forstar inte riktigt vad som skulle vara "for enkelt"? Att de hittats pa overvakningskameror? Att taxichafforen kande igen dem och gick till polis? Fynden kanns val inte heller helt orimliga att hitta pa en address dar en sjalvmordsbombare utgar fran.

Jag tänker väl som så att om jag skulle vara en potentiell självmordsbombare med ett aktivt nätverk bakom mig skulle jag nog se till att det var så svårt som möjligt att koppla mig till detta rent fysiskt då det skulle innebära risker för nätverket och den "kamp" nätverket arbetar för. För det handlar ju om en övertygelse som motiverar min gärning (mitt utökade självmord) och nätverket ser till att de principer jag dör för, fortsätter framföras.