Sv: Tävla höga klasser och rida ut, en omöjlig kombination?
Jag har inte läst hela tråden, ursäkta om jag upprepar redan framlagda tankar.
Jag ser det ur två perspektiv:
Dels det människopsykologiska, med de försvarsmekanismer som tar över hos den osäkra ryttaren på laddad häst som känner att uteritten blir för riskabel för båda parter.
Dels det mer häst fysiologiskt och -psykologiskt sunda perspektivet: självklart behöver hästen tränas på olika underlag, på olika sätt - variation stärker både muskler, kondis och motivation, plus inlärningen: om ett moment kommer in naturligt i olika miljöer behöver det inte bli så laddat på ridbanan.
Jag tror på variation i arbetet för "äkta" lösgjordhet. Jag är övertygad om att ett tragglande på ridbanan 6 dagar i veckan ger mjölksyra och träningsvärk och därmed försvårar lösgörandet, plus att en häst som ständigt går ihopknypplad (jag har sett mycket sånt faktiskt - ambitiösa ryttare som menar sig vara bättre eftersom de alltid rider i "form" även då långt innan hästen hunnit bli uppvärmd) inte får chansen att ordentligt genombloda alla sina muskler, det försvårar också lösgörandet. En häst som är rejält laddad och inte får tillfälle att "ladda ur" blir dessutom spänd, och faktiskt mer eller mindre farlig att hålla på med. Spontana urladdningar och småexplosioner.
Jag tror att en häst mår bäst, blir mest stärkt och lösgjord, av varierat arbete: att skrittas och joggas- kanske också galopperas fram- ute en sväng innan ridhusjobbet, att skrittas ut på långrundor i fri form över stock och sten då och då, att galopperas lite längre sträckor i friskt tempo då och då för flåset, genomblodningens och urladdningens skull, att träna gymnastikhoppning på bana, att cavalettiträna under dressyrpasset, att löshoppas eller tömköras då och då. Förutom dressyrarbete. Som också kan göras delvis utanför ridbanan om underlaget funkar.
Jag skulle dock se det som lite mycket begärt att först köra galoppintervall i tung sand och sedan kräva samling - då har man liksom redan tömt energireserven - men jag är övertygad om att hästen är fint lösgjord efteråt.
När jag tävlade en rutinerad dressyrhäst så tyckte jag han blev klart bäst uppmjukad efter ett litet "race", antingen en galoppsväng ute eller efter ett skutt över något hinder (blev alltid lite race då på den herren). Man kunde hålla på att kämpa med sina volter i trekvart (ja, jag red för den sortens tränare då...) men han (och jag) lossnade först efter ett sådant break. När jag greppade det kunde våra pass koncenteras mycket mer, och vi slutade kämpa mot varann så mycket den första halvtimmen. Man bara red på framåt i lite fri form så han fick bli varm och glad, sedan böjde man lite och lekte fram lite rörelser och vips hade man lösgjordhet och samling. Passet kunde förkortas med minst en halvtimme (eller så använde vi den till roligare saker efter avslutat jobb - typ en galoppsväng till eller bara ut och filosofera på en barbacka-avskrittningstur) och vi slutade jobba in spänningar genom själva ridningen. Helt annan grej.
Däremot tror jag att koncentrationen kan bli bättre på en välkänd ridbana än i skogen generellt eftersom skogen ofta är full av saker som pockar på hästens och ryttarens uppmärksamhet, även om man såklart kan och bör begära lydnad och koncentration var man än är. Underlaget ute kan dessutom kräva att hästen går i en fri form så den kan se sig för och balansera sig med fri hals, vilket dressyrformen inte riktigt medger.
Men jag har faktiskt förståelse för om man är rädd för att rida ut, kanske utemiljön är stökig (trafikerad) eller ohästvänlig (alla har inte skog att rida i, här finns mest grusvägar). Hästen kan vara nervig och ovan och ryttaren kan ha negativa erfarenheter emot sig. Man får då försöka jobba runt det, se till att promenera hästen vid hand t ex och vänja den succesivt vid att åtminstone skrittas ut. Skritta smårundor i början. Leta upp ställen man känner att man har kontroll på och använda dem.
Plus att se till att hästen får stimulans och möjlighet till fri rörelse i stor hage. Att den kan busa av sig med jämna mellanrum, om inte annat så på ridbanan, löslongeras och / eller löshoppas. När det fryser på här utan att snöa t ex, blir hästarna smått odrägliga efter två veckors stapplande i hagar och skrittande ute. Har man ridhus då är det ju en fördel att kunna rida ordentligt där åtminstone, men också att kunna släppa hästen lös (om man får, annars får man väl longera) så den kan bocka och bralla och explodera utan att någon sitter på.
)
