Tala om för någon att hen är tjock.

[kakan89]

Tyvärr finns det såna. Jag jobbar ihop med en. Hon har säkert 30 kg för mycket, om inte ännu mer, och kopplar inte ihop tex ledproblem med sin övervikt.

Håller dock med om att det är en många gånger onödig kommentar att ge vid läkarbesök.

Promotar hon sig som hälsosam? Förstår hon inte att övervikten är ett problem?

 

[Angel]

Är du på riktigt? Man är alltså tjock och dum.

Det är väl ingen som har påstått att man är dum bara för att man är tjock? Däremot så är det viktigt att man faktiskt utreder vad personen faktiskt äter eller dricker när denne säger "jag äter bra" eller "jag är hälsosam" tex. Förvånansvärt många (av alla kropsstorlekar) har faktiskt ingen koll på varken vad de borde väga rent hälsomässigt, vad eller hur mycket de äter eller dricker, vad det innebär att röra på sig mycket osv.

Det har ingenting att göra med att de är dumma eller ljuger på något sätt utan bara att den egna uppfattningen kanske skiljer sig betydligt från den vårdanställdes. Tex har jag stött på folk där "måttlig" alkoholkonsumtion visar sig vara en eller två flaskor vin om dagen. Man lär sig rätt fort att faktiskt be folk förklara närmare vad dom menar med saker precis som att man ibland måste vara övertydlig just för att det inte ska bli missförståd.

 

[sthu]

Promotar hon sig som hälsosam? Förstår hon inte att övervikten är ett problem?

Hon tycker hon lever hälsosamt och ser inte sin vikt som ett problem. Hon har gett mig, som har ca 10 kg för mycket, bantningstips.

 

[Sirap]

HATAR sådant beteende!!!

 

[Raderad medlem 68338]

Förvånansvärt många (av alla kropsstorlekar) har faktiskt ingen koll på varken vad de borde väga rent hälsomässigt

Samtidigt, är inte det extremt svårt att avgöra för utomstående, även sjukvårdsutbildade?

 

[Angel]

Samtidigt, är inte det extremt svårt att avgöra för utomstående, även sjukvårdsutbildade?

Visst är det så men det ger åtminstone ett gemesamt utgångsläge om man är mer specifik. Sen är det svåra att göra det på ett sätt som ingen tar mer illa upp av än vad som är absolut nödvändigt. Det är ju rätt stor skillnad på om man lyckas förmedla att "min doktor sa att jag är för tjock" eller om det istället blir "vi kom fram till att".

 

[stjarnhimmel]

Varför känner sig folk tvungna att tala om för tjock person att hen är tjock?
Och sen komma med tips och råd på hur hen ska göra för att gå ner i vikt.

Finns det någon som har ett bra svar på detta?
(och jag är övertygad om att denna tråden kommer spåra ur ganska så fort, men snälla håll er till ämnet och blanda inte in något annat än just det här, tack!)

Jag tycker det är ganska talande att den här typen av trådar som ska handla om "Varför tycker folk de har rätt att vara otrevliga och kalla någon tjock" alltid i slutändan ska hamna i diskussion om att det faktiskt äääär dåligt att vara tjock ur ett hälsoperspektiv och hur ska vi i vården prata om övervikt när folk förnekar det...
Jämt och ständigt....
¨Varför kan man inte ta och starta en annan tråd istället för att diskussioner om vikthets/näthat etc alltid ska sluta i en föreläsning om att det är dåligt och överviktiga lyssnar inte och förstår inte sitt bästa...Det är en annan diskussion...
Varför kan inte överviktiga få ha sina upplevelser ifred och diskutera det utan att folk genast ska ta in hälsoaspekten.,.

 

[gul_zebra]

Nyfiken:
Vad är det du tycker att sjukvården borde göra när det gäller viktnedgång (utom de gångerna det blir operation, då)?
Ansvaret och problemet ägs ju av personen som behöver gå ner i vikt (i analogi med en person som behöver sluta röka)?

Det du beskriver låter ovanligt futtigt med tanke på att det på många håll erbjuds återkommande kontakter med en sjuksköterska/distriktssköterska för stöttning och vägning.

En start från sjukvårdens sida tycker jag vore att utbilda sin personal, inte bara i bemötande utan även i just hur kroppen fungerar vid övervikt och fetma - varför den blir fet, varför det är så svårt (och ofta omöjligt) att gå ner i vikt, hur statistiken ser ut bland de som går ner. Bland de med fetma är det max 2-5% som håller sin vikt i 5 år efter viktminskning (utan kirurgi). Det beror inte på bristande karaktär utan på hur kroppen fungerar, och att läkare då rabblar mantran om bra mat och motion, tallriksmodellen eller kalori in och kalori ut blir således både oklädsamt, felaktigt, skuldbeläggande och skadligt för den som tar till sig av dessa mantran.

Fast långt ifrån alla överviktiga har hälsoproblem tänker jag. Jag tänker att det måste vara jobbigt att ständigt få det lagt på sig om man känner att man mår bra liksom?
På min kompis jobb har de hälsokontroller. Många kvinnor där har övervikt enligt BMI och hade jättefina resultat. Min kompis som är smal/underviktig enligt BMI hade däremot högt kolesterol, höga blodfetter och högt blodtryck. Läkaren antog dock att hon åt sunt och tränade eftersom hon var så smal.

Men gud ja, för att inte tala om de hälsorisker det i sig medför. Alla vet att stress är en riskfaktor för hjärt/kärlsjukdomar tex, och vem fan blir inte stressad av att konstans få höra att man kommer trilla ner och dö i en hjärtattack vilken sekund som helst liksom? Den här jäkla hetsen efter (inbillad) hälsa är skadlig.

 

[Migo]

Just det jag försöker motarbeta. Många (!) har kommenterar mitt hår sedan jag klippte mig. Vänner emellan blir jag bara glad, med partners slipper jag gärna kommentarer om mitt utseende, övrigt folk får gärna hålla tyst. Många har dock snappat upp en del kring vad jag tycker om utseendefixering och flertalet kollegor har bara nämt det väldigt finkänsligt någon gång, det uppskattar jag ändå! När man upplever en liten efteranke om huruvida man bör kommentera eller inte.

Jag tror oftare jag svarar typ "Vad kul!" Eller liknade än "Tack!" när någon säger jag passar bra i min nya frisyr o dyl. Åtm känns det så att inte bara följa strömmen

Nu är planen att skaffa en trimmer och raka av allt jävligt kort mest för att det är så tråkigt att det känns provokativt att ens göra det som tjej (jag hade nästan så kort senast jag klippte mig i dec men då "en frisyr").

Det är tre år sen jag rakade av merparten av håret. Folk kommenterar fortfarande med sorg och förvåning "Varför? Ditt hår som var så fint!".

Det är jätteprovocerande med kvinnor som agerar med annan motivering än "traditionell skönhet".

 

[Gnist]

Det är tre år sen jag rakade av merparten av håret. Folk kommenterar fortfarande med sorg och förvåning "Varför? Ditt hår som var så fint!".

Det är jätteprovocerande med kvinnor som agerar med annan motivering än "traditionell skönhet".

Och jag fick -förutom frågan om jag hade cancer av en främling- bara höra att det var fräckt, snyggt, att jag hade en fin huvudform etc. när jag skalade av mig mitt svall till 2 mm. Så i min del av landet och bland min umgängeskrets var det inte det minsta lilla provocerande.

Man bör nog inte göra sin egen upplevelse till en generell sanning, oavsett om det gäller hår, längd, vikt eller något annat..

 

[monster1]

Vad är det för fel på tex "FAA" och sådan hjälp? Det finns hjälp om man söker på rätt ställen, eller vad är det du vill till när du söker?

Man behöver ju inte vara matmissbrukare för att man inte klarar av att förändra sina vanor så att man går ned i vikt. Själv trött äter jag, jag är helt enkelt så jäkla trött hela tiden att jag behöver socker för att bli piggare. Så för att sluta äta socker hela tiden behöver jag något annat som gör att jag orkar med. Min sambo som är överviktig och har diabetes II är i stället fullständigt rutinlös och skulle behöva få rutiner för att sluta äta så konstigt. Han har ADHD och vilket nog kan förklara hans oförmåga att stå emot impulser och sin oförmåga att skapa rutiner.

 

[Grazing]

En start från sjukvårdens sida tycker jag vore att utbilda sin personal, inte bara i bemötande utan även i just hur kroppen fungerar vid övervikt och fetma - varför den blir fet, varför det är så svårt (och ofta omöjligt) att gå ner i vikt, hur statistiken ser ut bland de som går ner. Bland de med fetma är det max 2-5% som håller sin vikt i 5 år efter viktminskning (utan kirurgi). Det beror inte på bristande karaktär utan på hur kroppen fungerar, och att läkare då rabblar mantran om bra mat och motion, tallriksmodellen eller kalori in och kalori ut blir således både oklädsamt, felaktigt, skuldbeläggande och skadligt för den som tar till sig av dessa mantran.

Men hur ska dom hjälpa då? Om dom inte får prata om matens inverkan på kroppen osv. Och det är ju viss skillnad på att gå ner i vikt och att sedan hålla vikten nere, vad jag läst så kan majoriteten gå ner i vikt även om det är svårt men alla kan inte hålla den nere av olika anledningar.

Men i det inledande skedet när viktnedgången börjar så krävs det ju även info när det gäller kcal osv och hur kroppen tar upp vad. Sen när man gått ner i vikt och har en bättre vikt kan man då börja söka vidare på vad man ska göra för att hålla vikten.

 

[Grazing]

Man behöver ju inte vara matmissbrukare för att man inte klarar av att förändra sina vanor så att man går ned i vikt. Själv trött äter jag, jag är helt enkelt så jäkla trött hela tiden att jag behöver socker för att bli piggare. Så för att sluta äta socker hela tiden behöver jag något annat som gör att jag orkar med. Min sambo som är överviktig och har diabetes II är i stället fullständigt rutinlös och skulle behöva få rutiner för att sluta äta så konstigt. Han har ADHD och vilket nog kan förklara hans oförmåga att stå emot impulser och sin oförmåga att skapa rutiner.

Nej men nu var det matmissbruk av olika varianter som jag skrev om och som jag svarade på. Jämför någon sitt problem med andra varianter av missbruk tar jag lite för givet att maten upplevs som ett missbruk också.

 

[monster1]

Men hur ska dom hjälpa då? Om dom inte får prata om matens inverkan på kroppen osv. Och det är ju viss skillnad på att gå ner i vikt och att sedan hålla vikten nere, vad jag läst så kan majoriteten gå ner i vikt även om det är svårt men alla kan inte hålla den nere av olika anledningar.

Men i den inledande skedet när viktnedgången börjar så krävs det ju även info när det gäller kcal osv och hur kroppen tar upp vad. Sen när man gått ner i vikt och har en bättre vikt kan man då börja söka vidare på vad man ska göra för att hålla vikten.

Man kan prata om beteendets inverkan på kroppen och utgå ifrån det istället. Om det nu är relevant för det man är där för.

 

[monster1]

Nej men nu var det matmissbruk av olika varianter som jag skrev om och som jag svarade på.

Men varför ingen annan gör ju det? @kakan89 diskuterar ju bara det psykologiska bakom inte specifikt missbruk?

 

[Grazing]

Men varför ingen annan gör ju det? @kakan89 diskuterar ju bara det psykologiska bakom inte specifikt missbruk?

Nej, Kakan jämförde vården med drogmissbrukare osv och hur mycket hjälp dom får, det är vad jag svarade på. Varför skriva och jämföra olika hjälp för olika missbruk om man inte menar matmissbruk från början.

 

[gul_zebra]

Men hur ska dom hjälpa då? Om dom inte får prata om matens inverkan på kroppen osv. Och det är ju viss skillnad på att gå ner i vikt och att sedan hålla vikten nere, vad jag läst så kan majoriteten gå ner i vikt även om det är svårt men alla kan inte hålla den nere av olika anledningar.

Men i den inledande skedet när viktnedgången börjar så krävs det ju även info när det gäller kcal osv och hur kroppen tar upp vad. Sen när man gått ner i vikt och har en bättre vikt kan man då börja söka vidare på vad man ska göra för att hålla vikten.

Frågan är väl om de måste hjälpa alls? VILL den feta ha hjälp med att gå ner i vikt alls? Om inte så är det både lönlöst och respektlöst att försöka.
Om personen vill gå ner och vill ha hjälp med det så beror det givetvis på personen. I bariatrin här arbetar man knappt alls med sånt just för att det är lönlöst, det som finns är kirurgi och hjälp med att acceptera den kropp man har och i övrigt stöd i att skapa bra vanor utan fokus på viktminskning.

Jojobantning är skadligt så att hjälpa någon att gå ner och se bibehållen vikt som ett senare problem vore sjukt oansvarigt.

 

[Grazing]

Frågan är väl om de måste hjälpa alls? VILL den feta ha hjälp med att gå ner i vikt alls? Om inte så är det både lönlöst och respektlöst att försöka.
Om personen vill gå ner och vill ha hjälp med det så beror det givetvis på personen. I bariatrin här arbetar man knappt alls med sånt just för att det är lönlöst, det som finns är kirurgi och hjälp med att acceptera den kropp man har och i övrigt stöd i att skapa bra vanor utan fokus på viktminskning.

Jojobantning är skadligt så att hjälpa någon att gå ner och se bibehållen vikt som ett senare problem vore sjukt oansvarigt.

Ja, jojobanta är skadligt och just därför är det bra om man kan få hjälp med att ha en hälsosam fettmängd.

Jag tycker det är högst ansvarsfullt att först hjälpa en person ner i vikt och sedan att hitta lösningar på vad man bör äta och hur man bör röra på sig för att lyckas ha kvar vikten.

Sen är det ju alltid bra att gilla sin kropp som den är och det ska man ju göra oavsett vikt men fetma är ju inte ofarligt. Precis som man hjälper andra med olika varianter av rehab för andra åkommor. Dom flesta vill väl på ett eller annat sätt sträva efter att ha en kropp som mår så bra den kan må. Mår kroppen bra mår ofta även psyket bättre.

 

[gul_zebra]

Ja, jojobanta är skadligt och just därför är det bra om man kan få hjälp med att ha en hälsosam fettmängd.

Nej, tvärtom. Den där hjälpen du förespråkar gynnar jojobantning. Därtill går det alldeles utmärkt att ha en hög sk "ohälsosam" fettmängd utan att jojobanta.

 

[monster1]

Ja, jojobanta är skadligt och just därför är det bra om man kan få hjälp med att ha en hälsosam fettmängd.

Jag tycker det är högst ansvarsfullt att först hjälpa en person ner i vikt och sedan att hitta lösningar på vad man bör äta och hur man bör röra på sig för att lyckas ha kvar vikten.

Det fungerar inte vilket är bevisat hur många gånger som helst. Det som fungerar är ju en långsiktigt beteendeförändring, det som kallas nya hälsosamma vanor typ. Mat och matintag är ju belagt med otroliga mängder socialt konstruerade regler. Det kan till och med påverka relationer negativt att man ändrar sitt förhållningssätt till mat.