Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag tror att vissa som säger den typen av kommentarer ser sig själv som ”öppna” och ”raka” och tycker att man ska kunna säga vad som helst och hur som helst till andra människor. Personligen tycker jag bara att det är ouppfostrat, plumpt och i många fall elakt, fattar överhuvudtaget inte vad någon har med en annan persons vikt att göra och än mindre varför de tror den andra personen ens skulle vara intresserad av deras åsikter. Märkligt nog är samma personer enligt mina erfarenheter ofta extremt lättstötta om någon annan råkar uttrycka sig klumpigt mot dem
Just fettföraktet är så inprogrammerat i samhället att många nog tror att de gör en någon slags tjänst genom att tala om att man är tjock. Hälsoargumenten köper jag inte alls, det är främst något de kör med för att försöka legitimisera det de håller på med. Visste de något om hälsa så skulle de veta att skammande stjälper mer än hjälper när det kommer till vikt.
Är man dessutom en tjockis som inte går omkring och skäms så sticker det såklart i ögonen på såna människor, och då känner de sig nödgade att fälla kommentarer för att själva pysa ur sig sina äckelkänslor, antar jag. Jag tycker att det kommenteras om utseende alldeles för mycket överhuvudtaget, speciellt om man på något sätt avviker från den etablerade normen om "snygghet".
Ibland kan jag också tycka att det är svårt med komplimanger. Tanken är ju säkerligen mkt god men det känns liksom komplicerat. Speciellt i sammanhang där det känns typ... malplacerat tex om man är i ett viktigt möte som har noll och inget med ens kropp att göra. Har lättare om någon kommer fram och säger att man har fin stil, en snygg kappa eller vad som. Men när (oftast) män kommenterar ens kropp eller tycker att man är "tjusig". Vettefan alltså. Plus känslan att man borde bli glad, kanske till och med lite "tacksam" sådär.
Just fettföraktet är så inprogrammerat i samhället att många nog tror att de gör en någon slags tjänst genom att tala om att man är tjock. Hälsoargumenten köper jag inte alls, det är främst något de kör med för att försöka legitimisera det de håller på med. Visste de något om hälsa så skulle de veta att skammande stjälper mer än hjälper när det kommer till vikt.
Är man dessutom en tjockis som inte går omkring och skäms så sticker det såklart i ögonen på såna människor, och då känner de sig nödgade att fälla kommentarer för att själva pysa ur sig sina äckelkänslor, antar jag. Jag tycker att det kommenteras om utseende alldeles för mycket överhuvudtaget, speciellt om man på något sätt avviker från den etablerade normen om "snygghet", då är det tydligen superviktigt att man får höra hur fel man är. Eller så är det totalt tyst tills man gör något som passar bättre in i normen, och då haglar komplimangerna så att det blir världens wakeup call pga kontrasten.
Just det jag försöker motarbeta. Många (!) har kommenterar mitt hår sedan jag klippte mig. Vänner emellan blir jag bara glad, med partners slipper jag gärna kommentarer om mitt utseende, övrigt folk får gärna hålla tyst. Många har dock snappat upp en del kring vad jag tycker om utseendefixering och flertalet kollegor har bara nämt det väldigt finkänsligt någon gång, det uppskattar jag ändå! När man upplever en liten efteranke om huruvida man bör kommentera eller inte.
Jag tror oftare jag svarar typ "Vad kul!" Eller liknade än "Tack!" när någon säger jag passar bra i min nya frisyr o dyl. Åtm känns det så att inte bara följa strömmen
Nu är planen att skaffa en trimmer och raka av allt jävligt kort mest för att det är så tråkigt att det känns provokativt att ens göra det som tjej (jag hade nästan så kort senast jag klippte mig i dec men då "en frisyr").
Nu blir det kanske lite OT men min mor kan vara sådär. Typ "oj ja dom där byxorna kan jag ju inte säga att jag tyckte var speciellt fina". Eller: "varför kan du inte bara ha ditt naturliga blonda hår, det var ju jättefint" (jag har rosa hår nu).
LIKSOM vem bad om din åsikt i detta icke-ämne???
Om man inte har något trevligt att säga kan man vara tyst. Önskade att folk följde det lite mer, man måste inte delge andra sina åsikter hela tiden.Nu blir det kanske lite OT men min mor kan vara sådär. Typ "oj ja dom där byxorna kan jag ju inte säga att jag tyckte var speciellt fina". Eller: "varför kan du inte bara ha ditt naturliga blonda hår, det var ju jättefint" (jag har rosa hår nu).
LIKSOM vem bad om din åsikt i detta icke-ämne???
Det är ju för att det är beteendet man behöver hantera inte kosten som sådan.På sätt och vis.
Om en person som är, säg, 170cm lång och väger klart över 100kg, söker för knäsmärtor så söker den ju inte för vikten. Även om övervikten har stor betydelse för knäsmärtorna.
Så den personen har inte bett om viktrelaterade råd.
Men att inte ge råd om viktnedgång ett sådant tillfälle är ju fel.
Eller en person som har typ II diabetes. Den är som regel medveten om att den är överviktig, men är många gånger rätt ointresserad av råd om viktnedgång. Trots att man vet mycket väl att stor mängd fettväv har stor betydelse för exempelvis insulinresistens.
Det är ju för att det är beteendet man behöver hantera inte kosten som sådan.
Jag tänker att det inte spelar någon roll de flesta människor vet att man bör äta mer grönsaker och mindre fett och snabba kolhydrater för att gå ned i vikt. Det är inte hjärnkirurgi så det är inte det som är problemet, att man inte vet hur man bör äta, det är andra saker som behöver lösas.Tänker att om man söker vård tex för knäproblem så kan jag ändå förstå att risken finns att vikten kommer upp om man är väldigt överviktig, på samma sätt som det kan komma upp att man inte bör röka inför en större operation eller likn. Samtidigt är det ju oerhört viktigt att det hanteras med fingertoppskänsla av den rådgivande läkaren.
Men rent random kommentarer finns det ju noll och inga ursäkter för!
Jag tänker att det inte spelar någon roll de flesta människor vet att man bör äta mer grönsaker och mindre fett och snabba kolhydrater för att gå ned i vikt. Det är inte hjärnkirurgi så det är inte det som är problemet, att man inte vet hur man bör äta, det är andra saker som behöver lösas.
Fast ibland känns det inte riktigt som "välmening" - speciellt ute på nätet av dessa trollFolk gör det mesta av välmening även om det slår fel ibland. Är det någon som kommenterar eller ger råd man inte vill bett om är det inte svårare än att säga att tack men jag är inte ute efter just det rådet.