Tala om för någon att hen är tjock.

Min mamma berättade för mig att jag var tjock, att jag såg tjock ut, att jag borde gå ner i vikt, att jag inte skulle äta det där, under hela min uppväxt. Jag bad henne sluta, förklarade hur ont det gjorde, hur lite det hjälpte men hon fortsatte.

Hon är ingen ond människa, hon ville väl, hon hatade mig inte, hon ville hjälpa. Hon var bara så övertygad om att det innebar att jag skulle bli smal att hon struntade i vad det gjorde med min självkänsla. Att mitt värde satt i min vikt.

Hon trodde nog att det var omtanke, men grunden är ju hur hon såg på övervikt. Som det värsta som kunde hända hennes dotter. Vi har haft fler diskussioner om min vikt än mina självmordstankar eller min depression.

Jag skulle utan problem kalla det fetthat.
:heart
 
Men vilka vänner i tråden har gjort så ang sin vän? Dvs föreslagit promenad för ”vännens bästa för att denne behöver gå ner i vikt”? Jag har helt missat det ?

Jag har inte skrivit om hur den som blivit föreslagen promenad alls/hur den tolkat det?

Och jag undrar fortfarande utifrån mina reflektioner på vilket sätt TS mfl tänkt sig att den här tråden skulle vara/vem som får/bör svara osv?

Ja du har missat det - det var i början av tråden och inlägget kanske är borta nu. Men det var en användare som uttryckte sig just så.
 
När jag var överviktig som yngre kunde jag få kommentarer, ofta från barn men även vuxna. Dom kunde kommentera mina matvanor vilket ledde till att jag åt i smyg, gömde mat på rummet och sådant.

Fick även frågor om vad jag vägde vilket dom inte hade något att göra med, dom varför jag var så tjock, en "kompis" ville vara "snäll" och sa till mig när vi tagit skolfoto att jag inte ser lika tjock ut i verkligheten som jag gjorde på skolfotot där jag såg jätte tjock ut. Tack för den liksom :banghead:

I gymnasiet skulle vi åka till fjällen och åka skidor och då satt anmälningslappen i uppehållsrummet och man skulle även skriva i sin vikt där inför alla, det var hemskt. Trots att jag ljög och drog bort sisådär 5 kg vägde jag säkert 10 kg mer än mina kompisar i klassen, antagligen 15 kg mer om jag hade varit ärlig. Gud vad jag skämdes.

På den tiden fanns Lunarstorm, jag hatade mig själv så mycket att jag var tvungen att visa det inför alla och förekomma alla elaka kommentarer genom att visa att jag minsann visste att jag var tjock och inte ville ha mer kommentarer. Tog därför ett citat från en bok av Michelle Magorian som är en av mina favorit författare "Jag vet att jag är ful för att folk säger vilka vackra ögon och fint hår jag har". För att ingen skulle tro att jag kunde vara nöjd med min tjocka kopp, tragiskt, jag var 13-14 år då.
 
I gymnasiet skulle vi åka till fjällen och åka skidor och då satt anmälningslappen i uppehållsrummet och man skulle även skriva i sin vikt där inför alla, det var hemskt. Trots att jag ljög och drog bort sisådär 5 kg vägde jag säkert 10 kg mer än mina kompisar i klassen, antagligen 15 kg mer om jag hade varit ärlig. Gud vad jag skämdes.
Jag valde att inte åka med på klassresor, klarade inte skammen.
 
Jag valde att inte åka med på klassresor, klarade inte skammen.
Och varför sätter dom upp en sån lista där alla kollar? Jag var redan smärtsamt medveten om att jag var större än majoriteten.

Pratade med mina föräldrar om det här idag, trots att jag hade ett bmi över normalvikt ett bra tag så vägrar mina föräldrar erkänna att jag var "tjock eller överviktig". Dom anser att det jag upplevde som tjock bara kommer från mig och ingen annan, men dom vet ju inte hur jag haft det i skolan och på andra situationer där dom inte varit med, hur jag hanterades vet dom ju inget om och att få höra att Jag måste släppa det och inte bry mig, att dom skulle valt annat att mobba mig för vilket dom gjorde i högsta grad men det tog ju inte slut på eländet.
 
Och varför sätter dom upp en sån lista där alla kollar? Jag var redan smärtsamt medveten om att jag var större än majoriteten.

Pratade med mina föräldrar om det här idag, trots att jag hade ett bmi över normalvikt ett bra tag så vägrar mina föräldrar erkänna att jag var "tjock eller överviktig". Dom anser att det jag upplevde som tjock bara kommer från mig och ingen annan, men dom vet ju inte hur jag haft det i skolan och på andra situationer där dom inte varit med, hur jag hanterades vet dom ju inget om och att få höra att Jag måste släppa det och inte bry mig, att dom skulle valt annat att mobba mig för vilket dom gjorde i högsta grad men det tog ju inte slut på eländet.
De har antagligen dålig fantasi och dåligt utvecklad empati och kan inte sätta sin in i hur det känns att skriva sin vikt där.
 
Vi fick första dagen i gymnasiet under gymnastiklektionen berätta vår vikt, tidigare idrottsbetyg och vad vi gjorde på fritiden i idrottsväg högt inför nya klassen.
 
Jag lyssnade precis på senaste avsnittet av Postpatriarkatet och tänkte bara tipsa om det. Speciellt till er som säger att smala också är utsatta för hat och att kroppspositivitet uppmuntrar till övervikt och fetma.

https://poddtoppen.se/podcast/1276336845/postpatriarkatet
Jag tackar för påminnelsen, det får nog bli kvällens lyssning vid sovdags.
Passar även på att tipsa om Tjockpodden, numera nedlagd men de hade en del avsnitt väl värda att lyssna på minns jag! Om nu avsnitten går att få fatt i, den finns inte kvar i min poddapp iaf :down: Penntricket har väl haft något avsnitt på området också.
 
Jag valde att inte åka med på klassresor, klarade inte skammen.
Ja tänk att det ska vara så, att vi som barn redan skämdes för våra kroppar. Jag HATADE när det var simlektioner och dessutom var jag rädd för att dyka och simma neråt så jag kände mig bara som en val som flöt runt. Och att alla duschade tillsammans helt nakna...Är det fortfarande så mån tro eller har skolvärlden kommit längre än så? Någon som vet?
 
Ja tänk att det ska vara så, att vi som barn redan skämdes för våra kroppar. Jag HATADE när det var simlektioner och dessutom var jag rädd för att dyka och simma neråt så jag kände mig bara som en val som flöt runt. Och att alla duschade tillsammans helt nakna...Är det fortfarande så mån tro eller har skolvärlden kommit längre än så? Någon som vet?
För tio år sen så duschade vi allihopa i samma duschrum i alla fall, har svårt att tro att det är ombyggt :cautious:
 
Vi fick första dagen i gymnasiet under gymnastiklektionen berätta vår vikt, tidigare idrottsbetyg och vad vi gjorde på fritiden i idrottsväg högt inför nya klassen.
Det gjorde vi i sexårsgruppen :crazy: Vi stod på kö utanför skolsköterskan och när man kom ut var man tvungen att berätta vikten och den som vägde minst vann. Vi jämförde även kroppsdelar, så till den grad att vi satt och jämförde handlederna.

Och som tjej fick man ju så klart inte vara "glupsk" så man fick aldrig tycka att maten var god. Och ingen tjej ville ta mat först för då hade man ju ingen att jämföra sig med när det gällde hur mycket man "fick"ta.

I gymnasiet fick vi skriva en uppsats om vårt bmi, på riktigt alltså, flera sidor om vår vikt och bmi.

Varje dag i två terminer skulle vi skriva in vilopuls för att avgöra hur vältränade vi var, på idrottslektionerna fick vi ha pulsmätare för att se vilken träning som gjorde att man brände mest fett. Och föra matdagbok som läraren sen gick igenom och kommenterade och som var en stor del av vårt betyg.

Hur långt kan samhället och alla instanser som skola, idrotter, sjukvården, samhället i stort osv gå för att få oss att ogilla våra kroppar, värdera dom och sätta betyg på dom efter storlek? Så att återgå till trådstarten fattar jag inte alls faktiskt varför så många känner det tvånget att berätta hur min eller andras kroppar se ut, och när även lärare och tränare osv är med på den linjen blir det bara värre och att dom trycker in det i våra barn
 
Senast ändrad:
Nu är jag inte längre någon som får kommenterar för att jag är tjock så så jag undrar hur bemöter den som säger något dumt och förstörande?
 
Nu är jag inte längre någon som får kommenterar för att jag är tjock så så jag undrar hur bemöter den som säger något dumt och förstörande?
Jag får mest höra det från främmande ute. Bemöter inte alls utan traskar vidare. Comebacks kommer jag på när det är försent :p
 
Jag får mest höra det från främmande ute. Bemöter inte alls utan traskar vidare. Comebacks kommer jag på när det är försent :p
Menar du att främmande människor säger det till dig eller att dom pratar bakom ryggen på dig? Jag får samma bemötande men försöker också ignorera dom.
 
Nu är jag inte längre någon som får kommenterar för att jag är tjock så så jag undrar hur bemöter den som säger något dumt och förstörande?
Jag fick frågan varför jag plågade mina hundar med att dra vikter när det var jag som behövde motionera bort några kilo. Bemötte det inte alls förutom delen att jag plågar mina hundar.

Sen får jag höra en del på dejtingsajter. Oftast när man tackat nej och då brukar svaret vara; ändå var det du som ville ses. En gång inledde killen med att berätta att jag borde motionera mer och jag påpekade att ska man gå ner i vikt är vad man äter viktigare. :angel: Sen ville han också träffas. :meh:

Jag bemöter det nog om jag orkar och vill, annars inte. Det är inte mitt jobb att uppfostra idioter. Sen inser jag att många råkar ännu värre ut. :(
 

Liknande trådar

Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 631
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 238
Senast: Thaliaste
·
Kropp & Själ I helgen har jag tävlat. Vita ridbyxor och tajt kavaj. Sen jag skadade mig och blev sjukskriven för snart tre år sen har min kropp...
5 6 7
Svar
139
· Visningar
14 029
Senast: manda
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 138
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Black Friday
  • Föl 2023

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp