Tala om för någon att hen är tjock.

Nej, tvärtom. Den där hjälpen du förespråkar gynnar jojobantning. Därtill går det alldeles utmärkt att ha en hög sk "ohälsosam" fettmängd utan att jojobanta.
Jaha, jag trodde att för mycket bukfett och fetma faktiskt var skadligt men är det inte så så behövs ju ingen specifik hjälp för överviktiga i vården. Varför klagar då så många på hjälpen i vården för överviktiga om det inte är någon fara?
 
@kryddelydd jag förstår ditt resonemang, men tror ändå att det är större risk att få "hälsotips" om man för ögat ser överviktig/fet ut än om man ser ut som en maratonlöpare.
Kommer själv ihåg när jag vägde 48 kilo och mina muskler syntes pga att jag hade så pass låg fettprocent, att en läkare kommenterade att "ja jag ser att du tränar". Jag har aldrig tränat i hela mitt liv, orkade knappt gå till bussen liksom :p

För att inte tala om all hälsa som inte alls är relaterad till kroppsform. Folk kan komma undan med att dricka mycket eller stressa mycket men när någon är överviktig så ska det minsann poängteras att det är ohälsosamt. Om kommentarerna enbart är baserade på välvilja lär samma person rimligtvis kommentera alla andra ohälsosamma beteenden i sin närhet också, men det sker ju sällan.
 
För att inte tala om all hälsa som inte alls är relaterad till kroppsform. Folk kan komma undan med att dricka mycket eller stressa mycket men när någon är överviktig så ska det minsann poängteras att det är ohälsosamt. Om kommentarerna enbart är baserade på välvilja lär samma person rimligtvis kommentera alla andra ohälsosamma beteenden i sin närhet också, men det sker ju sällan.

Att dricka mycket och stressa mycket är också dåligt för individen.
Men kanske inte riktigt lika synligt som att vara överviktig.

Och jo, frågan om alkoholvanor är också vanlig inom sjukvården även om det inte går att göra mer än hantera det svar man får:

"hur mycket alkohol använder du?"
"nästan ingen"

OK. end of discussion, liksom. Även om man "vet" att personen dricker för mycket så går det inte att agera utifrån ett sådant svar.

Eller "jag är väldigt stressad."
"OK, vill du ha kontakt med Samtalsmottagningen för att få hjälp att hantera det?"
"Nej tack" /"Ja tack"
och väl på samtalsmottagningen fokus på att ändra beteende. Är man inte beredd att ändra beteende så tar det slut lika effektivt där.
 
Sorry, jag tänker inte sitta här och lära dig om skillnaden mellan bukfett och en bred röv.
Så du menar att en person som lider av fetma kan ha sån tur att inget av fettet hamnat på fel ställen? Jag har nog aldrig sett en sådan person faktiskt, att fettet är placerat på det sättet att trots sjuklig fetma inte har något bukfett att tala om.

Dessutom, då pratas det inte heller om tjocka personer utan personer som är byggda på ett visst sätt och då är hela diskussionen skev.
 
Jag förstår att ämnet är känsligt för kraftigt överviktiga. Det är ju bara att kika runt lite här inne liksom, men det där med att helt slå ifrån sig hälsoaspekten och misstro att många "utomstående" (dvs inte kraftigt överviktiga) tänker på, resonerar kring och ser hälsoaspekten i samband med kraftig övervikt? Det har jag lite svårt att förstå nyttan av faktisk

Jag fattar inte riktigt vad du menar.
 
Det sjuka är att när man frågar sjukvården om hjälp för viktnedgång så får man ingen. Har varit hos flera dietister och "fått hjälp". Man får en lapp med saker man ska äta och så tittar man på tallriksmodellen. Jag vet hur jag ska äta. Det är det psyiska jag behöver hjälp med.
Jag tror inte de har någon diethjälp som bevisat, pålitligt, fungerat för många, under lång tid, i försök? Dvs att man säger en viss sak eller ger en viss återkoppling och folk då gått ned i vikt för lång tid framöver. (iofs kanske de då borde koncentrera sig på det psykiska) även om det finns många dieter som hjälper för individer eller en kort tid. (utom då det här med operation). Jag tror inte de vet tillräckligt ännu.
 
Högst synligt, oftast kan jag tycka. Så nej det är inte anledningen till att det inte kommenteras i lika hög grad.

Tja, jag kan inte se utifrån ett foto (som var exemplet i trådstarten) att en person dricker för mycket eller stressar.
Däremot går det ganska lätt att se om en person är ordentligt överviktig (sedan har vårt visuella filter ändrats så att vi idag ser "normalvikt" även hos personer som är överviktiga; vanligare att vi underskattar en persons övervikt visuellt än att man överskattar den)
 
Så du menar att en person som lider av fetma kan ha sån tur att inget av fettet hamnat på fel ställen? Jag har nog aldrig sett en sådan person faktiskt, att fettet är placerat på det sättet att trots sjuklig fetma inte har något bukfett att tala om.

Absolut, det finns det!
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag tror inte de har någon diethjälp som bevisat, pålitligt, fungerat för många, under lång tid, i försök? (iofs kanske de då borde koncentrera sig på det psykiska) även om det finns många dieter som hjälper för individer eller en kort tid. (utom då det här med operation). Jag tror inte de vet tillräckligt ännu.

Det man har sett är att den person som lyckas med att varaktigt minska sitt kaloriintag också lyckas gå ner (en viss del) i vikt. Lite oavsett vilken kost man väljer av dem som jämfördes.
Det vill säga, än så länge inga belägg för att den ena kosten är bättre än den andra.

Man har också sett att "jojo-bantning" inte ger någon långsiktig vinst, utan att långsam men säker viktnedgång är bättre på sikt.
Jag tror personligen (alltså här inga försök till vetenskaplighet utan en personlig uppfattning) att det hänger ihop lite med vår förmåga till beteendeförändring: gör man en extrem förändring som man inte alls trivs med, typ extremkost med pulversoppor och liknande, så orkar man hålla på en begränsad period.
Och man ställer om metabolismen (ämnesomsättningen) på svält (det är ju också visat i USA i uppföljningar av "Biggest Looser") varpå kroppen suger åt sig minsta kalori man petar i sig.
Medan om man gör jämförelsevis små förändringar, som inte blir en uppoffring, så kan man gå ner i vikt långsammare och utan att ställa om metabolismen till svält.
Så både biologin med metabolismen, och psyket som inte ser det som en uppoffring längre.
 
Så du menar att en person som lider av fetma kan ha sån tur att inget av fettet hamnat på fel ställen? Jag har nog aldrig sett en sådan person faktiskt, att fettet är placerat på det sättet att trots sjuklig fetma inte har något bukfett att tala om.

Dessutom, då pratas det inte heller om tjocka personer utan personer som är byggda på ett visst sätt och då är hela diskussionen skev.
Med tanke på att fetma är ett begrepp kopplat till bmi så ja, absolut. Man måste inte väga 300 kg för att ha fetma liksom.

Diskussionen är skev ja. Fetthatet är skevt. Att trådstarten som handlade om kommentarer gått över till en hälsodebatt är skevt.
 
Med tanke på att fetma är ett begrepp kopplat till bmi så ja, absolut. Man måste inte väga 300 kg för att ha fetma liksom.

Diskussionen är skev ja. Fetthatet är skevt. Att trådstarten som handlade om kommentarer gått över till en hälsodebatt är skevt.
Jag har nog aldrig sett en person, en "vanlig" person som inte är väldigt muskulös eller lång osv med bmi på fetmanivå som inte har något bukfett. Då är det inte "fetthat" utan att folk har problem med olika typer av kroppsbyggnader.
 
Jag har nog aldrig sett en person, en "vanlig" person som inte är väldigt muskulös eller lång osv med bmi på fetmanivå som inte har något bukfett. Då är det inte "fetthat" utan att folk har problem med olika typer av kroppsbyggnader.
Nu vet inte jag var du rör dig men det måste vara fattigt på vuxna kvinnor då.
Jo, det är fetthat. Fetthat är inte begränsat till bukfett.
 
Tja, jag kan inte se utifrån ett foto (som var exemplet i trådstarten) att en person dricker för mycket eller stressar.
Däremot går det ganska lätt att se om en person är ordentligt överviktig (sedan har vårt visuella filter ändrats så att vi idag ser "normalvikt" även hos personer som är överviktiga; vanligare att vi underskattar en persons övervikt visuellt än att man överskattar den)

Frågan i trådstarten var ju just varför en person tittar på en bild på en person, ser att personen är överviktig, drar slutsatsen att personen är ohälsosam och dessutom känner behovet av att kommentera det. Det är vad jag har förstått att tråden handlar om i alla fall. Huruvida övervikt är, kan vara, ofta är, inte är ohälsosamt eller whatever ser jag som en helt annan diskussion. Jag har en tant i mitt trapphus som går in och ut genom porten och röker som en skorsten varje dag, på helgerna är hon dessutom lite vinglig och luktar alkohol. MAJOR hälsofara med andra ord. Hade dessa personer som kommenterar bilder på överviktiga personer haffat henne i trapphuset och bah "Du, du vet att det är ohälsosamt att röka och dricka va?". Skulle inte tro det. Så så viktigt var det visst med "omtanke om andra".
 
Att kommentera utseende är alltid otrevligt och onödigt och sällan något som gagnar någon.
Lyckligtvis känner jag bara en person som kommenterar om någon är tjock och borde tänka på vad den äter och den personen är själv tjock och tycker därför att det är ok på nåt vis...
Jag kommenterar aldrig vikt. Varken upp eller ner. Fast nångång har jag kommenterat smala personer- lite avundsjukt. Slutat med det också dock.
 
Frågan i trådstarten var ju just varför en person tittar på en bild på en person, ser att personen är överviktig, drar slutsatsen att personen är ohälsosam och dessutom känner behovet av att kommentera det. Det är vad jag har förstått att tråden handlar om i alla fall. Huruvida övervikt är, kan vara, ofta är, inte är ohälsosamt eller whatever ser jag som en helt annan diskussion. Jag har en tant i mitt trapphus som går in och ut genom porten och röker som en skorsten varje dag, på helgerna är hon dessutom lite vinglig och luktar alkohol. MAJOR hälsofara med andra ord. Hade dessa personer som kommenterar bilder på överviktiga personer haffat henne i trapphuset och bah "Du, du vet att det är ohälsosamt att röka och dricka va?". Skulle inte tro det. Så så viktigt var det visst med "omtanke om andra".
För att belysa att folk kommenterar vikt i högre grad än andra hälsoaspekter. Det betyder inte att jag orkar sitta och breda ut den diskussionen sedan. Jag är i tråden för att trådstarten intresserar mig.
Jag skulle nog aldrig kommentera en främling för det första (eller Jo, det händer att jag ger främlingar komplimanger, typ "vilken fin tröja du har!"), men vi låtsas som att tanten i trappuppgången är en kompis. Yes, jag skulle ta upp att jag var bekymrad över hennes drickande/rökande/stressande pga att det är farligt och att jag inte vill att min kompis ska dö i förtid. Det är betydligt mindre sannolikt att jag skulle ta upp kompisens vikt. Skulle jag vara bekymrad skulle jag hellre peppa kompisen att hänga med på hälsosamma aktiviteter. Typ "ska du med ut och cykla?", Hellre än "ska vi köpa en massa godis och se film".
 

Liknande trådar

Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 421
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 116
Senast: Thaliaste
·
Kropp & Själ I helgen har jag tävlat. Vita ridbyxor och tajt kavaj. Sen jag skadade mig och blev sjukskriven för snart tre år sen har min kropp...
5 6 7
Svar
139
· Visningar
14 022
Senast: manda
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 834
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp