Tala om för någon att hen är tjock.

Alltså, den här tråden snurrade verkligen till det i huvudet. Jag drömde inatt att min chef hade sett på mitt kontoutdrag att jag hade ätit på McDonald´s flera dagar i rad och därför ville sänka min lön :cautious: :grin: Tror det blev en olycklig kombination av egen kostomläggning, denna tråd och jobbångest som samarbetade i huvudet inatt. Jisses :p

Passar på att tacka för många kloka inlägg i den här tråden. Sedan jag började läsa dessa trådar på Buke för några år sedan så kan jag knappt se på amerikanska sitcoms längre som frenetiskt driver med feta. Det gick mig förbi för bara några år sedan, så jag vill bara säga att sluta inte dela med er och sprida information. Det sjunker in sakta med säkert hos folk.
 
Det var som sjutton! Sitter ju i en drös grupper med folk från hela landet men har aldrig hört såna råd. Tvärtom, grönsaker är näringsrika och det går att få i sig mer iom att magen stoppar bland annat av kalorimängd snarare än volym säger de här. Exempelvis pasta däremot är ju bara bukfylla :confused: Märker det så tydligt när jag äter också, att sallad får jag i mig mer av än tex potatisklyftor, och ju mer kalorier desto snabbare mättnad. Provade lite pizza nyligen och fick inte ens i mig en pytteslice :laugh:
Var på 3-månaders med dietist nyligen och där pratades det om att tom gurka är jättebra, att det är mer näring än man tror. Viktigast enligt min dietist är dock att lyssna på sin egen kropp och köra på det som funkar för en själv.

Ja det har jag också reagerat på, men har sällan sett att folk fått börja med fast föda direkt. Verkar vanligare med en längre period på flytande och extra noga med mosat. Här var det en vecka flyt och 3 veckor mos, och att sitta och mixa kött som många gör existerade inte - tack gode gud för det!

Men bara det här hur otroligt olika det är mellan landstingen tycker jag pekar på hur pass lite man verkligen VET om fetma och GBP. Det är så mycket olika rekommendationer och när man frågar överviktsteamet om vissa saker så är det mycket som dom själva är osäkra på.

Tycker att attityden där ifrån här varit typ trial and error. "Pröva dig fram, vi vet inte".

Min sambo har till exempel aldrig dumpat, han kan äta precis vad som helst i hur stor mängd som helst och har kunnat göra det från första dagen. Andra kämpar fortfarande efter ett år med att komma upp i större portioner än 100g.

Jag tänker att det måste vara något med hormonerna som ändras i och med en operation. Jag hittar liksom ingen annan förklaring till att sambon, trots överskott av kalorier, ändå går ner i vikt.
 
Har också fått protein - kolhydrater - grönsaker (nu är ju inte de två motsatser men...). Och vanlig mat direkt. Men tillhör nog samma landsting som @Energi .

Jag behöver mer kolhydrater nu än före op för att må bra. Vilket är lite knepigt med mitt sötsug som triggas av kolhydrater i nästan alla former.

Ja ni är opererade i samma landsting. Upplever det som att Uppsala skiljer sig mycket från andra landsting i rekommendationerna.
 
Har också fått protein - kolhydrater - grönsaker (nu är ju inte de två motsatser men...). Och vanlig mat direkt. Men tillhör nog samma landsting som @Energi .

Jag behöver mer kolhydrater nu än före op för att må bra. Vilket är lite knepigt med mitt sötsug som triggas av kolhydrater i nästan alla former.
Åh, vad drygt! Har alltid skattat mig lycklig så sett, som aldrig haft något direkt behov av kolhydrater annat än när jag varit dålig på att äta protein (när jag som veg vägrade linser och sånt men inte hade råd att köpa köttsubstitut). Jag äter gärna kolhydrater också, för att det är gott med klyftpotatis eller ris, men fungerar lika bra på grönsaker och kan således lika gärna välja det - så kostråden här passar mig väldigt bra. Lika med godissug, kan äta godis men har aldrig haft något sug. Och med tanke på hur mycket jag brottats med annat så... Well, jag avundas inte er som har det där suget, det verkar inte helt lätt att handskas med alla gånger.

Men bara det här hur otroligt olika det är mellan landstingen tycker jag pekar på hur pass lite man verkligen VET om fetma och GBP. Det är så mycket olika rekommendationer och när man frågar överviktsteamet om vissa saker så är det mycket som dom själva är osäkra på.

Tycker att attityden där ifrån här varit typ trial and error. "Pröva dig fram, vi vet inte".

Min sambo har till exempel aldrig dumpat, han kan äta precis vad som helst i hur stor mängd som helst och har kunnat göra det från första dagen. Andra kämpar fortfarande efter ett år med att komma upp i större portioner än 100g.

Jag tänker att det måste vara något med hormonerna som ändras i och med en operation. Jag hittar liksom ingen annan förklaring till att sambon, trots överskott av kalorier, ändå går ner i vikt.
Ohja! Man vet väl att hormoner ändras, men inte hur. Det är det man vill ta reda på i studien jag är försökskanin i, men då specifikt blodsockermässigt, för att ta reda på varför diabetiker ofta kan sätta ut sin medicin inom 2 sekunder typ.

En annan grej är ju även att man sägs bli mätt fort, men inte på vilket sätt. Mättkänslan skiljer sig ofta från hur den kändes innan. Själv märker jag av att om jag känner mig mätt så har jag ätit för mycket. Och då menar jag inte proppmätt utan bara just... Ja, mätt. Likadant med hungerskänslor, om jag känner samma hungerskänsla som innan så skulle jag ha ätit för längesen. Det är många signaler som ändras och en del omlärning av hur man ska tolka kroppen. Det kan knappast bero på något annat än en hormonell förändring tänker jag.
 
Wait what, protein och kolhydrater? Skrev du rätt nu eller blev det felvänt?
Generellt rekommenderas man väl ändå att prioritera protein och i andra hand grönsaker, kolhydrater i sista hand om alls. Det är iaf vad vi rekommenderas här i Dalarna och vad jag sett är det likadant i andra landsting :confused:
Ja ni är opererade i samma landsting. Upplever det som att Uppsala skiljer sig mycket från andra landsting i rekommendationerna.
Nu har jag inte genomgått en GBP utan en DS (duodenal switch) men i Uppsala, och fick rekommendationen just så: protein - kolhydrater - grönsaker just för att grönsakerna kan jag få i mig näringsämnen från tabletter lättare. Däremot fick jag självfallet även tillägget: anpassa dig efter din kropp.
Sen har jag fått göra massa individuella anpassningar, då alla rekommendationer jag fick för (är det sju år sedan nu?) är baserade på att jag ska äta typ nötkött/köttbaserad kost, något jag inte är speciellt pepp på eftersom jag avskyr nötkött, samt försöker äta så mycket vegetariskt/veganskt som möjligt.
 
Jag har följt tråden och blivit arg, ledsen och hoppfull (tack till er som kämpar mot fetthat). Jag har både varit smal och tjock. Det var när jag var smal som jag hörde mest föraktfulla kommentarer om tjocka, det var så jag överhörde kommentarer om tjocka på stranden, badhuset, kön på affären. 'Ska han verkligen äta den där hamburgaren?'

Som tjock fick jag mest sådana där uppmuntrande tillrop och säkert välmenta råd (dåligt idé) om kost, hälsa och motion. När jag gick ner i vikt var det ingen ände på kommentarerna hur snygg jag var eller hur bra mina kläder satt. Då var tydligen mitt utseende i fokus på ett sätt som det inte var när jag var tjock. Tjock=ohälsosam, smal=snygg?

Men att tro att tjocka människor 'inbillar sig' eller läser in föraktet mot tjocka är helt fel. Självklart blir man paranoid och lever med en rädsla för kommentarer, blickar, råd och kanske inbillar man sig det ibland. Men den rädslan bygger på samlad erfarenhet, fettföraktet är inget som tjocka människor hittar på! Hatet mot tjocka uttrycks INTE endast på nätet eller av enstaka puckon utan i det är en del av många tjocka människors vardag!
Precis. Man ska aldrig ifrågasätta andras subjektiva upplevelser, det man upplever det upplever man. Rätt eller fel spelar ingen som helst roll. Då måste man utgå från det och börja där. Om man har rena vanföreställningar i en psykos t ex så är det så att de upplevelserna är ju giltiga för den personen som upplever dem. Detta är oerhört grundläggande, vi har rätt till våra egna subjektiva upplevelser och de känslor som de väcker inom oss. Sen vad vi gör åt våra känslor eller om vi bara låter dem vara där, är en helt annan sak. Upplever man fetthat så gör man - oavsett vad nån annan säger runt omkring en. Dessutom känns det helt logiskt eftersom det är så vanligt förekommande i vårt samhälle.
Det är också därför som random råd och välmenande läkares råd om övervikt som riskfaktor är så meningslösa, eftersom de inte handlar om att acceptera, se, bekräfta eller uppmärksamma de känslor som ligger bakom övervikten. Så länge man inte arbetar med känslorna och upplevelserna av sin övervikt så kommer det aldrig hända nånting på lång sikt, framförallt inte viktnedgång, utan snarare tvärtom.
 
Alltså jag blev arg nu.

Att ens tänka tanken att det är dålig motivation och lathet. Att det går bara man kämpar.

För fan. Om nån kämpat så är det @gul_zebra och @stjarnhimmel
Så jäkla sega, tuffa otroliga människor. Och dessutom är de empatiska och trevliga och kan hålla god ton. Och som dessutom delat med sig på ett så fint sätt att jag bara vill gråta.

Och så sitter folk i tråden och kastar dem i ansiktet att de bara borde kämpa?! Fy fan.
Jag tänker att allting går, på kort sikt. Det är bara att stänga igen kakhålet. Men det är sannerligen ingen lånsiktig eller sund lösning, utan tvärtom, ett uttryck mer för självhat som i sin tur kan spä på ytterligare viktökning och så är man i en ond spiral. Fetma är ett kognitivt problem, då måste man börja med känslorna det väcker.
 
En annan grej är ju även att man sägs bli mätt fort, men inte på vilket sätt. Mättkänslan skiljer sig ofta från hur den kändes innan. Själv märker jag av att om jag känner mig mätt så har jag ätit för mycket. Och då menar jag inte proppmätt utan bara just... Ja, mätt. Likadant med hungerskänslor, om jag känner samma hungerskänsla som innan så skulle jag ha ätit för längesen. Det är många signaler som ändras och en del omlärning av hur man ska tolka kroppen. Det kan knappast bero på något annat än en hormonell förändring tänker jag.

Det här är intressant! Jag fick ett elakt magsår precis vid/i magmunnen och fick senare gastropares. Jag är alltså inte opererad men har endel ärrvävnad vid magmunnen som ställer till det, vissa dagar mer, andra dagar mindre. I början var det många ambulansfärder med totalstopp och fruktansvärda smärtor men i takt med att jag lärde mig vad jag kan äta och inte har det blivit bättre. Jag upplever exakt samma sak! Hunger-mättnadskänslorna har förändrats totalt sedan detta kom. Äter jag mig mätt mår jag jättedåligt och blir jag hungrig mår jag också jättedåligt (behöver ofta spy och kan inte äta iallafall). Jag äter efter klockan, då fungerar det och jag äter mig aldrig mätt utan en viss mängd som jag vet fungerar. Kanske är det något med magmunnen som styr hunger-mättnadskänslor? Spånar hejvilt här men jag tycker att detta är så intressant!
 
Jag håller med om att undvika retuscherade bilder.

Jag tycker, när jag någon gång ser bilder på "kändisar" typ amerikanska skådisar att kvinnorna många gånger ser förskräckliga ut som är så underviktiga/magra.
Det är absolut inte något att förhärliga!

Som jag ser det, kan bilder ha olika syften.
Jag menar inte att man inte får visa bilder på tjocka, smala, långa, korta, rökare, icke-rökare och så vidare.
Det jag har skrivit är att det inte är till fördel att normalisera något som är en klar riskfaktor.

Det betyder inte att jag skriver att man ska censurera bort det.
Och om du (eller jag) lägger ut en bild på fb där vi röker och dricker vin en kväll så är det inget fel i det.
Men om vi i ett valt forum lägger ut vin och cigg som något positivt, så är det inte självklart lika bra. Typ, gör reklam för rökning.

Jag tycker - men det är ett sidospår och inte egentligen relevant - att det är illa att man får göra reklam för alkohol. Eftersom människors alkoholvanor ställer till med så väldigt mycket elände.
Att visa en positiv bild av alkohol är därför i mina ögon negativt.

Sedan är det skillnad på var man lägger ut en bild. Lägger man ut en bild från festen i fredags, på sin fb, så är det en sak som sagt.

Men att göra statement att övervikt (och det finns grader av det, som vi är medvetna om) är något normalt och nästan lite positivt, det ser jag som problematiskt ur ett annat perspektiv.

Det är inte övervikten som är positiv, utan att alla får lägga ut bilder på sig själva utan att emotta hat och kritik. Vi matas med bilder enl ideal, så många mår dåligt över att inte uppnå idealet. Vi behöver motpoler.
 
Eller, typ:
Att blogga om det viktiga i att visa att tjocka kroppar är vackra och bra, handlar ju om att till viss del normalisera övervikten.

Jag tror inte att någon tänker "aha, det måste vara jättebra att vara överviktig så det ska jag bli!" - så dum är jag inte.
Däremot tror jag att många människor - som kanske borde reagera annorlunda - tänker att "aha, jag behöver inte försöka gå ner i vikt för det är ju faktiskt bra att vara överviktig!" (inte så reflekterat, men jag tror du förstår vad jag menar?)

Jag tror att många skulle må otroligt bra av att få en mer avslappnad inställning till sin kropp. Jag tror att ångesten över vikten i många fall hindrar en nedgång, det blir en dålig spiral.
Och går de inte ned i vikt så är de iaf inte både tjocka och mår psykiskt dåligt,
det måste ju vara en vinst i sig?

Jag läser dig som att du anser att tjocka måste vara medvetna om sin fetma, må lite dåligt över den och verkligen vilja bli av med den.

Själv känner jag, hellre tjock och glad än smal och sur. Eller hellre tjock än cigg och kaffe till frukost. Eller hellre tjock och smal än drogberoende.

Det måste inte vara vara antingen eller men för mig överdriver du risken, det måste balanseras mot andra faktorer.[/QUOTE][/QUOTE]
 
Nja, visst ska man tro på folks upplevelser men det är även viktigt att säga att inte allt är som dom tror. Man kan tro att alla är ute efter en och att alla kollar utan att det på något sätt behöver vara sant, deras upplevelse är dock ändå sann. Men då spelar det heller ingen roll hur lite folk bryr sig för dom kommer ändå att tro att alla har ögonen på dom och dömer osv.

Sen spelar det ingen roll hur stor eller liten man är, många "normalsmala" tycker också det är jobbigt att köpa godis osv i affärer för att dom tror att folk dömer dom när folk helt enkelt inte bryr sig ett dugg. En upplevelse av något behöver inte vara sanningen om situationen.

Så du menar alltså att folk egentligen inbillar sig? De bara tror att folk stirrar? Det är ganska taskigt att diskvalificera folks upplevelser på det viset och att börja komma med att whataboutism om normsmala minsann också har upplevelser där det är jobbigt att köpa godis.
 
Hm. Jag tycker att det är något underbart uppfriskande att se en överviktig kvinna se så vacker och sexig ut, det är något som jag trott varit omöjligt men så får jag se att det är visst möjligt. :love:
capture3_19.jpg

Tess Holliday är en verkligen plus size modell och det är så trevligt att se en överviktig kvinna så full med självförtroende!

och tänk, jag tycker hon är jättevacker utan att känna att jag måste lägga på mig massa vikt.
 
Ja jag blir glad av att se plus size-modeller. Jag kommer på mig själv att typ bli förvånad över att man får synas på det sättet om man inte är "smal/normal."
Jag tror inte de som är smala/normalsmala (eller vad man ska kalla det)förstår hur himla utsvulten man är på att få se stora kvinnor som får se vackra ut och som inte skäms.
Och jag blir glad. Jag får typ lust att dansa och göra saker.
Dvs saker som är bra för hälsan.
 
Du skrev att alla borde sträva efter att visa upp sin kropp. Därför skrev jag att jag inte håller med.

Det är inte fel med uppmärksamhet i sig men om någon kräver det genom att vara högljudd istället för intressant så är den människan bara lite för olika mig för att jag ska bli speciellt intresserad.

Vad jag personligen tycker är en provocerande pose är nog inte riktigt relevant i sammanhanget eftersom hur bilder framstår beror extremt mycket på hur modellens linjer blir samt ljus och bakgrund.

En bra fotograferad bild är alltid en bra bild oavsett motiv. Men när någon har väldigt mycket av någonting så blir det lätt lite vulgärt eller provocerande om det framhävs så att fokuset bara blir på det istället för att förmedla ett budskap eller en känsla. Jag har dock aldrig varit speciellt bra på att fotografera människor ska tilläggas.

Jag skrev så här: "Att vara nöjd med sin kropp och att dessutom visa upp sin kropp borde vara något vi alla ska sträva efter. Iallafall att vara nöjda med våra kroppar. Sen behöver såklart inte alla lägga upp bilder på sig själv om en inte vill. Såklart."

Läs gärna hela alltet och inte bara en mening. Det blir otroligt konstigt då.
 

Liknande trådar

Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 421
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 116
Senast: Thaliaste
·
Kropp & Själ I helgen har jag tävlat. Vita ridbyxor och tajt kavaj. Sen jag skadade mig och blev sjukskriven för snart tre år sen har min kropp...
5 6 7
Svar
139
· Visningar
14 022
Senast: manda
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 834
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp