Tala om för någon att hen är tjock.

Och att det är ovanligt är ju bara ännu ett tecken på att det är något som behövs normaliseras ännu mer.
Min kropp ska få synas lika mycket som en smal kropp.

Är denna bild också ett statement?
Eller har det med posen att göra?

(jisses vad stor den blev... äsch! Jag bjussar på´t)

Visa bifogad fil 25351
Tycker det här är en härlig bild, utan statement, och utan en överviktig människa. För mig är det här en normal kropp (förlåt om du känner dig objektifierad, det är inte vad jag menar) som varken är osunt smal eller osunt överviktig. Det är en glad kvinna med en schysst tatuering som ger en härlig känsla :)

Tror knappas all jordens befolkning kommer gå från att normalisera och sträva efter det "smala snygga" kroppsideal som råder, till att istället sträva efter ett överviktigt ideal bara för att det blir fler kroppspoitiva ute i sociala medier...
 
Varför känner sig folk tvungna att tala om för tjock person att hen är tjock?
Och sen komma med tips och råd på hur hen ska göra för att gå ner i vikt.

Finns det någon som har ett bra svar på detta?
(och jag är övertygad om att denna tråden kommer spåra ur ganska så fort, men snälla håll er till ämnet och blanda inte in något annat än just det här, tack!)
Har inte läst övriga svar, men jag har ett BMI på runt 19 (alltså inte sjukligt mager på något sätt) och har vägt samma senaste ca 20 åren. Jag har många gånger fått höra kommentarer kring att jag är smal, och inte i en positiv mening. Många rent (i min uppfattning) elaka saker. Så det verkar vara åt båda håll och inte bero på BMI eller hull.
 
Har inte läst övriga svar, men jag har ett BMI på runt 19 (alltså inte sjukligt mager på något sätt) och har vägt samma senaste ca 20 åren. Jag har många gånger fått höra kommentarer kring att jag är smal, och inte i en positiv mening. Många rent (i min uppfattning) elaka saker. Så det verkar vara åt båda håll och inte bero på BMI eller hull.

Har du också svårt att hitta jackor som går att stänga runt din kropp i butiken?
 
Har inte läst övriga svar, men jag har ett BMI på runt 19 (alltså inte sjukligt mager på något sätt) och har vägt samma senaste ca 20 åren. Jag har många gånger fått höra kommentarer kring att jag är smal, och inte i en positiv mening. Många rent (i min uppfattning) elaka saker. Så det verkar vara åt båda håll och inte bero på BMI eller hull.

Du vill alltså mena att du i egenskap av smal minsann också har det jobbigt, minst lika jobbigt som överviktiga? Snälla människa, läs hela tråden och tänk ett varv till, för det är inte den typen av inlägg den skapades för.
 
Varför känner sig folk tvungna att tala om för tjock person att hen är tjock?
Och sen komma med tips och råd på hur hen ska göra för att gå ner i vikt.

Finns det någon som har ett bra svar på detta?
(och jag är övertygad om att denna tråden kommer spåra ur ganska så fort, men snälla håll er till ämnet och blanda inte in något annat än just det här, tack!)
Varför skulle man göra det?
Om någon är överviktig så är de säkerligen även medvetna om det också och det finns ingen som helst anledning till att påminna någon om det.
 
Ja, det tycker jag.
Att även normalviktiga och underviktiga människor i underklädesbilder i poser är "statements".
Okej. Så det verkar som att du inte har en låt säga positiv attityd till foton av kvinnor i underkläder i sexiga poser spela roll hur de ser ut?
Jag håller inte riktigt med men okej :)
 
Okej. Så det verkar som att du inte har en låt säga positiv attityd till foton av kvinnor i underkläder i sexiga poser spela roll hur de ser ut?
Jag håller inte riktigt med men okej :)
Det beror väl lite på sammanhang. Bilder i provocerande poser med statements om att "titta så glad och snygg jag är" är lite "in your face" oberoende hur personen ser ut. Samma bild i svartvitt vid en dimmig sjö och lite mörk skog runtomkring utan någon form av text till blir konstnärlig oavsett kroppen på bilden. Allt beror på sammanhang. Jag gillar konstnärliga bilder men har lite svårt för folk som helt klart mest är ute efter uppmärksamhet (oavsett kroppsform). Men det löser man ju på samma sätt som i verkliga livet dvs genom att gå därifrån och göra nåt annat.
 
Fast jag är faktiskt inte så säker på att alla som är överviktiga/tjocka, faktiskt har insikt i viktens betydelse för hälsa.
Tyvärr.
Och ibland är ju viktnedgång bästa åtgärden mot vaddetnuvarförproblem. Inte piller, inte kniven.
Att alldeles själv behöva ta tag i sin livsstil (eller med peppning av exempelvis sjuksköterska, då).

Jo, jag vet att det medicinska perspektivet inte uppskattas i diskussioner om övervikt.
Det är skrämmande att läsa hur okunnigt en läkare uttrycker sig om överviktsbehandling. Är du överhuvudtaget i klinisk verksamhet måste jag nog oförskämt fråga?
 
Jag menar att vi väl diskuterar generella strukturer?
Det vill säga, på generell nivå är det inte helt oproblematiskt att normalisera övervikt eller fetma.
Vi ska ju då tänka på (eller jag gör det åtminstone) att TS är aktiv med att visa upp något positivt med överviktiga kroppar.

Medan det på individuell nivå - om till exempel du eller jag lägger upp en bild på oss i bikini från semestern på Gran Canaria - inte är samma sak.

Samtidigt är ju inte en bild på dig eller mig i bikini på Gran Canaria att likställa med studioliknande porträtt poserande i snygga underkläder. Det är helt olika karaktär på de bilderna.

Jag har svårt för att formulera mig här för att du ska förstå hur jag menar.
Men hänger du med på de skillnader jag försöker belysa?

Eller, typ:
Att blogga om det viktiga i att visa att tjocka kroppar är vackra och bra, handlar ju om att till viss del normalisera övervikten.

Jag tror inte att någon tänker "aha, det måste vara jättebra att vara överviktig så det ska jag bli!" - så dum är jag inte.
Däremot tror jag att många människor - som kanske borde reagera annorlunda - tänker att "aha, jag behöver inte försöka gå ner i vikt för det är ju faktiskt bra att vara överviktig!" (inte så reflekterat, men jag tror du förstår vad jag menar?)

Man visar liksom upp det man vill: att det inte är så tokigt med övervikt.

Än en gång: självklart galet att vemsomhelst kommenterar en överviktig individ eller grimaserar, som någon har berättat.
Självklart viktigt att en person får må lika bra i en överviktig kropp som i en normalviktig kropp. Den delen är oproblematisk.
Bekymret är väl att det inte riktigt går att separera delarna.

Laddningen är så stark kring detta med övervikt och fetma att det är svårt att diskutera ämnet.
Därför att en del överviktiga personer upplever försök att påvisa problem med övervikt, tolkar det som fatshaming.
Och de meningar som skrivs om att diskriminering et c inte är acceptabelt, verkar missas i de inlägg som inte passar överens med den egna tolkningen tyvärr.

Jodå, jag uppfattas som en bulldozer.
Jodå, jag vet inte hur många gånger jag skrivit att diskriminering et c inte är OK, men man menar ändå att jag är en bulldozer eftersom jag inte håller med om att man ska blunda för att övervikt är en riskfaktor.
Jag vill bara säga att det finns dock risker med allt. Ingen är sådär perfekt i vikt att de inte har några hälsofaror i kroppen mer eller mindre. Även de som tränar och är i högform riskerar skador när de håller sig i form. Om du förstår vad jag menar. Om det ändå fanns en sån där perfekt människa, och vi såg då bara bilder av såna personer - skulle det inte vara oerhört tråkigt? Och inte säga farligt för människors psykiska hälsa.
Och redan idag finns det risker med dessa smala människor man ser på bilder, folk jämför sig med dem och försöker bli så smala som möjligt med förödande konsekvenser. Så det är ju redan något som sker och behöver motverka.

Felet som blir är när man visar bara en form av kropp, dvs de smala idag, de blir idealet. Man behöver se många olika sorters kroppar. Inklusive de överviktiga.

För övrigt så kan jag säga att de smala kropparna på bilder och sånt där peppar inte mig direkt att gå ned i vikt, utan gör mig snarare deprimerad. Varför ska man inte få unna dessa överviktiga personer som tar sexiga foton av sig själva den självkänslan som kommer av det.
 
Det inlägg du svarar på, försöker reflektera kring orsaker/förklaringar till varför läkare (som är den yrkesgrupp som har tagits upp, tillsammans med ett par dietister) tar upp frågan om övervikt även i situationer där patienten tycker att det saknar relevans.
Jag har inte skrivit om mig själv i min yrkesroll i något inlägg förutom mitt första där jag beskrev att i yrkesrollen tar jag upp det. Eftersom det många gånger är relevant. I det inlägget tänkte jag inte på att beskriva orsaken, det vill säga uppdraget från i sista hand socialdepartementet.
I övriga inlägg har jag som sagt inte syftat på min egen verksamhet. Ja, jag tar upp frågan som sagt. Men då utifrån specifika frågeställningar där vikten har en relevant och viktig betydelse. Inte i allmänt förebyggande syfte. Och genom att "erkänna" det så erkänner jag också att jag inte följer propåerna från myndigheterna.

Jag anser att vi för ett par parallella diskussioner i den här tråden.
Den ena diskussionen, som jag inte gett mig in i mer än genom att skriva att diskriminering inte är OK, och liknande korta kommentarer, handlar om att många upplever att andra människor kommer med nedlåtande blickar eller kommentarer.
Den sidan har jag - trots att jag varit mer eller mindre överviktig eller på gränsen hela livet - ingen egen erfarenhet av.

Den andra diskussionen, där jag svarar, handlar ju mer om "vårdens" del av överviktsdebatten.
Jag har tidigare skrivit att jag tycker att det är synd att ämnet blir så laddat.
Att ämnet blir så väldigt laddat innebär ju att det blir nästan omöjligt att mötas på neutral mark i en diskussion.
Laddningen innebär ju också att många människor känner sig kränkta av att övervikt tas upp inom vården. En orsak till reaktionen kan ju faktiskt vara att man anser det vara irrelevant - och inte känner till hälso- och sjukvårdens uppdrag att jobba förebyggande med riskfaktorer.
Jag tänker att det ibland kan göra att man ser på saker med lite mildare blick om man förstår orsaken. Jag tror inte att de läkare som åsyftats av skribenter, har tagit upp övervikt för att vara elaka. Men de har uppfattats så, vilket är synd.

Och jag kan inte riktigt komma på något mer att säga om elakheter från omgivningen än att det självklart inte är OK.
End of discussion, liksom. Vad mer tycker du att man ska skriva eller säga i just den frågan?

Och jag upplever att du - och några till - gör påhopp och drar slutsatser om min förmåga i mitt yrkesutövande och ifrågasätter min lämplighet.
Det känns lite konstigt att ni gör utifrån ett sådant här forum: i en allmän diskussion försöker jag avstå från emotionella sidospår.
I min yrkesvardag uttrycker jag mig inte lika som här. Är det konstigt?
Jag sitter på mitt jobb på överviktsmottagningen på Sahlgrenska, Obesitascentrum, och blir jävligt upprörd. Jag tycker inte du ska ge sken av att ge ”vårdens perspektiv” som du uttrycker det eftersom du inte verkar ha en susning om vad du talar om. Inte om överviktsbehandling och inte om vårdens uppgift och resurser. Så tala utifrån privatperson är du snäll, och inte som tjänsteman och läkare inom svensk sjukvård tack.
 
Det beror väl lite på sammanhang. Bilder i provocerande poser med statements om att "titta så glad och snygg jag är" är lite "in your face" oberoende hur personen ser ut. Samma bild i svartvitt vid en dimmig sjö och lite mörk skog runtomkring utan någon form av text till blir konstnärlig oavsett kroppen på bilden. Allt beror på sammanhang. Jag gillar konstnärliga bilder men har lite svårt för folk som helt klart mest är ute efter uppmärksamhet (oavsett kroppsform). Men det löser man ju på samma sätt som i verkliga livet dvs genom att gå därifrån och göra nåt annat.
Hm. Jag tycker att det är något underbart uppfriskande att se en överviktig kvinna se så vacker och sexig ut, det är något som jag trott varit omöjligt men så får jag se att det är visst möjligt. :love:
capture3_19.jpg

Tess Holliday är en verkligen plus size modell och det är så trevligt att se en överviktig kvinna så full med självförtroende!
 
Jag sitter på mitt jobb på överviktsmottagningen på Sahlgrenska, Obesitascentrum, och blir jävligt upprörd. Jag tycker inte du ska ge sken av att ge ”vårdens perspektiv” som du uttrycker det eftersom du inte verkar ha en susning om vad du talar om. Inte om överviktsbehandling och inte om vårdens uppgift och resurser. Så tala utifrån privatperson är du snäll, och inte som tjänsteman och läkare inom svensk sjukvård tack.

Så bra skrivet.
 
De flesta har nog vid det här laget greppat att man inte diskuterar mat, kommenterar kroppen och tjatar på någon som har anorexi. De flesta. Nästa steg är för folk som inte redan förstått det, att även överviktiga kan ha en ätstörning.

Min gissning är att få läkare skulle dra käcka anvisningar till någon med svår anorexi. Det provocerar mig att man gör det med överviktiga. Bara tanken på vad det kan trigga igång :crazy: Jag har jojobantat, hetsätit och varit mkt överviktig i omgångar. Haft ångest. Gjort en GBP. Innan op, av helt andra orsaker än vikt sökte jag mig till läkare och fick då vikten kommenterad. Varje gång det hände fick jag sådana ångestattacker att jag antingen kom in i en svältfas med kräkningar eller hetsåt och fick ångest. Hatar sjukhus. Hatade att gå till läkare. Undvek det så mkt jag kunde. Gör jag fortfarande. Det sitter verkligen i. Vad 17 tror de? ”Ta en morot istället för att dricka sprit”, skulle man väl inte tro botar en alkoholist?

—-

Jag blir, utöver det som diskuterats redan, beklämd när andra kommenterar andras viktnedgång med att de som går/gått ned är ”fina”, ”kommer bli så bra sen”, ”vad duktig och stark du är”, osv. Som att man inte var fin innan? Även de som går ner, och som lägger ut bilder och känner sig duktiga och fina, blir jag lite fundersam över hur jag förväntas kommentera. Jag brukar säga/skriva ngt om att de är fina oavsett. Jag vägrar skriva ngt peppigt. Samtidigt vet jag ju av egen erfarenhet att det krävs lika mkt pannben som att springa ett maraton att gå ner de där kilona.

Jag är oerhört tacksam för min GBP som möjliggjort att jag kan rida, åka skidor mm och umgås med vänner på det sättet. Jag är också oerhört tacksam och imponerad av förkämpar såsom ex lady Dahmer som orkar influera andra att förstå att man är del i en fat shame- kultur och att ens uppfattning om tjocka bygger på fördomar.

Klart det finns överviktiga som har normaliserat ett överätande och som tror att de lever tillräckligt hälsosamt. Jag har känt några sådana. Men de allra flesta, som jag känner, har mkt att tampas med och som fan inte blir hjälpta av käcka ”kalori in-kalori ut” eller ”vet du om att du är tjock? Du skulle kunna äta lite mer frukt”.
 
Jag menar att vi väl diskuterar generella strukturer?
Det vill säga, på generell nivå är det inte helt oproblematiskt att normalisera övervikt eller fetma.
Vi ska ju då tänka på (eller jag gör det åtminstone) att TS är aktiv med att visa upp något positivt med överviktiga kroppar.

Medan det på individuell nivå - om till exempel du eller jag lägger upp en bild på oss i bikini från semestern på Gran Canaria - inte är samma sak.

Samtidigt är ju inte en bild på dig eller mig i bikini på Gran Canaria att likställa med studioliknande porträtt poserande i snygga underkläder. Det är helt olika karaktär på de bilderna.

Jag har svårt för att formulera mig här för att du ska förstå hur jag menar.
Men hänger du med på de skillnader jag försöker belysa?

Eller, typ:
Att blogga om det viktiga i att visa att tjocka kroppar är vackra och bra, handlar ju om att till viss del normalisera övervikten.

Jag tror inte att någon tänker "aha, det måste vara jättebra att vara överviktig så det ska jag bli!" - så dum är jag inte.
Däremot tror jag att många människor - som kanske borde reagera annorlunda - tänker att "aha, jag behöver inte försöka gå ner i vikt för det är ju faktiskt bra att vara överviktig!" (inte så reflekterat, men jag tror du förstår vad jag menar?)

Man visar liksom upp det man vill: att det inte är så tokigt med övervikt.

Än en gång: självklart galet att vemsomhelst kommenterar en överviktig individ eller grimaserar, som någon har berättat.
Självklart viktigt att en person får må lika bra i en överviktig kropp som i en normalviktig kropp. Den delen är oproblematisk.
Bekymret är väl att det inte riktigt går att separera delarna.

Laddningen är så stark kring detta med övervikt och fetma att det är svårt att diskutera ämnet.
Därför att en del överviktiga personer upplever försök att påvisa problem med övervikt, tolkar det som fatshaming.
Och de meningar som skrivs om att diskriminering et c inte är acceptabelt, verkar missas i de inlägg som inte passar överens med den egna tolkningen tyvärr.

Jodå, jag uppfattas som en bulldozer.
Jodå, jag vet inte hur många gånger jag skrivit att diskriminering et c inte är OK, men man menar ändå att jag är en bulldozer eftersom jag inte håller med om att man ska blunda för att övervikt är en riskfaktor.
Jag tycker att du resonerar jätteklokt och rör dig mellan individ- och strukturnivå i dina inlägg på ett sätt som jag verkligen förstår och gör att man kan skilja på vad som är vad. Jag förstår inte riktigt kritiken som riktas mot dig i tråden. Jag beklagar dock att du som läkare förväntas ta upp övervikt enl socialstyrelsens normer. I ett tidigare inlägg redogjorde jag för hur liknande bemötande påverkade mig.

Jag håller dock inte helt med i dina farhågor kring att bilder av överviktiga i sammanhang där kroppen förhärligas, på en samhällelig nivå, eller på individnivå, skulle vara skadlig. Tvärtom, tänker jag. Samtidigt ser vi ju i USA hur stora delar av samhällen fått en riktig snedvriden anpassning och normalisering av kraftig övervikt. Hur jag än vänder och vrider på det, så vore det mkt tråkigt om vi hamnar där. Samtidigt är det ju diskriminerande på ett sätt att inte anpassa samhället efter individers rätt att välja sin egen kroppsstorlek. Men å andra sidan, igen, osv. Det är inte lätt!
 
Tycker det här är en härlig bild, utan statement, och utan en överviktig människa. För mig är det här en normal kropp (förlåt om du känner dig objektifierad, det är inte vad jag menar) som varken är osunt smal eller osunt överviktig. Det är en glad kvinna med en schysst tatuering som ger en härlig känsla :)

Tror knappas all jordens befolkning kommer gå från att normalisera och sträva efter det "smala snygga" kroppsideal som råder, till att istället sträva efter ett överviktigt ideal bara för att det blir fler kroppspoitiva ute i sociala medier...

Nej jag har ju valt att lägga upp bilden, jag ser det inte som att du objektifierar mig.
Tack så jättemycket!

Däremot är jag överviktig. Inte jättemycket, men för mycket för att samhället ska ha en negativ syn på min kropp. Men det är struntsamma.
 
Du vill alltså mena att du i egenskap av smal minsann också har det jobbigt, minst lika jobbigt som överviktiga? Snälla människa, läs hela tråden och tänk ett varv till, för det är inte den typen av inlägg den skapades för.
Jag vill bara pålysa att jag tycker att det är onödigt och nedvärderande att kommentera andra människors kroppar oavsett orsak till det.
 
Har inte läst övriga svar, men jag har ett BMI på runt 19 (alltså inte sjukligt mager på något sätt) och har vägt samma senaste ca 20 åren. Jag har många gånger fått höra kommentarer kring att jag är smal, och inte i en positiv mening. Många rent (i min uppfattning) elaka saker. Så det verkar vara åt båda håll och inte bero på BMI eller hull.

Då har du antagligen inte läst det allra första inlägget heller, antar jag. Eftersom det du svarar är något helt annat än vad jag frågar efter. Och kommentarer som dina dimper alltid in. "Men smala blir också utsatta..."

Ja, absolut. Det är det ingen som nekar till. Men det här handlar inte om varför folk är elaka. Det handlar om varför folk känner ett behov av att tala om för en tjock person att hen är tjock.

Sen är det såklart jättetrist att du fått höra negativa kommentarer om din kropp. Det är inte okej.
 
Jag sitter på mitt jobb på överviktsmottagningen på Sahlgrenska, Obesitascentrum, och blir jävligt upprörd. Jag tycker inte du ska ge sken av att ge ”vårdens perspektiv” som du uttrycker det eftersom du inte verkar ha en susning om vad du talar om. Inte om överviktsbehandling och inte om vårdens uppgift och resurser. Så tala utifrån privatperson är du snäll, och inte som tjänsteman och läkare inom svensk sjukvård tack.
Fast jag gissar att kryddelydd är en ganska typisk företrädare för sjukvården i det att hen inte besitter specialistkunskaper kring överviktsbehandling. Jag gissar vidare att hen beskriver vårdens uppdrag precis som det är; att läkare fått i uppdrag att påpeka övervikt och uppmuntra till hälsofrämjande åtgärder och bla bla. Att det slagit rejält slint med denna typ av välvilja i det att många läkare säkert triggat igång ohälsan ytterligare, borde kanske vården i stort, socialstyrelsen och enskilda läkare kunnat räknat ut, med lätthet. I synnerhet om de inte haft några framgångsrika behandlingsmetoder, tider eller möjlighet att följa upp på ett sätt som inte utgår ifrån att dem de möter inte besitter kunskaper om viktnedgång själva. Så jag tänker att kryddelydd absolut kan uttala sig som företrädare. Då ser både hen och vi hur det förhåller sig. Sedan kan vi alla lära av det.
 

Liknande trådar

Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 424
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 119
Senast: Thaliaste
·
Kropp & Själ I helgen har jag tävlat. Vita ridbyxor och tajt kavaj. Sen jag skadade mig och blev sjukskriven för snart tre år sen har min kropp...
5 6 7
Svar
139
· Visningar
14 022
Senast: manda
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 834
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp