Du går på som en buffel i en porslinsaffär -
@Görel har pekat på verktyg för att arbeta med folk och hur hon i sitt arbete arbetar för att jobba med människor som måste ändra hur de lever, men du lyssnar inte för du anser dig ha rätt. Du lyfter en kompetens (läkare - och inte ens vad din specialitet är) som i sammanhanget (information och kunskapsförmedling) är tämligen inrelevant.
Det inlägg du svarar på, försöker reflektera kring orsaker/förklaringar till varför läkare (som är den yrkesgrupp som har tagits upp, tillsammans med ett par dietister) tar upp frågan om övervikt även i situationer där patienten tycker att det saknar relevans.
Jag har inte skrivit om mig själv i min yrkesroll i något inlägg förutom mitt första där jag beskrev att i yrkesrollen tar jag upp det. Eftersom det många gånger är relevant. I det inlägget tänkte jag inte på att beskriva orsaken, det vill säga uppdraget från i sista hand socialdepartementet.
I övriga inlägg har jag som sagt inte syftat på min egen verksamhet. Ja, jag tar upp frågan som sagt. Men då utifrån specifika frågeställningar där vikten har en relevant och viktig betydelse. Inte i allmänt förebyggande syfte. Och genom att "erkänna" det så erkänner jag också att jag inte följer propåerna från myndigheterna.
Jag anser att vi för ett par parallella diskussioner i den här tråden.
Den ena diskussionen, som jag inte gett mig in i mer än genom att skriva att diskriminering inte är OK, och liknande korta kommentarer, handlar om att många upplever att andra människor kommer med nedlåtande blickar eller kommentarer.
Den sidan har jag - trots att jag varit mer eller mindre överviktig eller på gränsen hela livet - ingen egen erfarenhet av.
Den andra diskussionen, där jag svarar, handlar ju mer om "vårdens" del av överviktsdebatten.
Jag har tidigare skrivit att jag tycker att det är synd att ämnet blir så laddat.
Att ämnet blir så väldigt laddat innebär ju att det blir nästan omöjligt att mötas på neutral mark i en diskussion.
Laddningen innebär ju också att många människor känner sig kränkta av att övervikt tas upp inom vården. En orsak till reaktionen kan ju faktiskt vara att man anser det vara irrelevant - och inte känner till hälso- och sjukvårdens uppdrag att jobba förebyggande med riskfaktorer.
Jag tänker att det ibland kan göra att man ser på saker med lite mildare blick om man förstår orsaken. Jag tror inte att de läkare som åsyftats av skribenter, har tagit upp övervikt för att vara elaka. Men de har uppfattats så, vilket är synd.
Och jag kan inte riktigt komma på något mer att säga om elakheter från omgivningen än att det självklart inte är OK.
End of discussion, liksom. Vad mer tycker du att man ska skriva eller säga i just den frågan?
Och jag upplever att du - och några till - gör påhopp och drar slutsatser om min förmåga i mitt yrkesutövande och ifrågasätter min lämplighet.
Det känns lite konstigt att ni gör utifrån ett sådant här forum: i en allmän diskussion försöker jag avstå från emotionella sidospår.
I min yrkesvardag uttrycker jag mig inte lika som här. Är det konstigt?