Tacka ned till julfirande?

[TinyWiny]

Självklart är det okej att tacka nej! Du träffar vem du vill när du vill. Jag tackar ständigt nej till att åka till min sambos födelsefamilj på julen. Det har jag gjort de senaste 10-12 åren för jag vill vara hemma på julen. Mina och sambons barn med respektive bjuds alltid hem till oss på jul och det är helt öppet för dem att tacka nej. Det är inget vi skulle bli sura över eller så. Bara vi vet hur många som kommer så att maten räcker Snarare har vi uppmuntrat dem att göra som de själva känner, vill och tycker även om de självklart är hjärtligt välkomna! Mitt ena barn och hens sambo har bett att vi inte ska köpa julklappar till dem i år och självklart respekterar vi det! Jag älskar att ge och få julklappar men jag skulle aldrig komma på tanken att inte respektera deras önskningar.

 

[athena_arabians]

Jag åker inte till särbon och hans familj över jul. Jag klarar inte det ännu, jag måste hälsa på pappa i minneslunden (och minneslunden där uppe kommer jag aldrig att besöka igen, det fanns ingen där) plus att jag har från min uppväxt inte odelat positiva minnen av stora släktsammankomster.

Jag uppskattar dock att de vill ha mig där men de pressar mig inte för de förstår varför jag vill vara hemma. Presenter ger vi inte alls förutom till respektive partner utan de som vill köper in sig på en Trisslott-pott och ev vinst delar alla deltagande på

 

[Centaur]

Varför skriver ni inte bara "från inhale och pojkvän" på alla klappar? Det är vanligt att göra så. Problem solved.

Om du helt enkelt inte vill träffa dem blir det såklart värre. Klart du kan säga nej om du inte orkar, är sjuk ed. Personligen så känner jag att jag vill ha en bra relation till pojkvännens familj, så att tacka nej till nästan alla invitationer känns för mig jättefel om man är i ett seriöst/långvarigt förhållande. Kan bli rätt jobbiga situationer och slitningar om de känner att sonens partner inte vill veta av dem. En för mig mycket värre känsla än att umgås med tjocka släkten, även om man såklart inte kommer lika bra överens med alla.

Tror du inte att det skulle bli lättare om du lärde känna hans familj bättre?
Du måste såklart göra det som känns rätt för dig, klarar du absolut inte av det så ska du inte gå. Säg att du vill vara med din egen familj kanske? Då blir de garanterat inte ledsna på dig iaf.

 

[Gimlan]

Hur tackar man nej till att fira jul med sin respektives familj?

Min respektive har bjudit in mig att fira jul med hans familj. Problemet är dock att jag dels inte firar jul, och även om jag skulle dra mig till att göra det så har jag inte råd att köpa några presenter. Det kommer bli en jävligt jobbig situation om alla sitter där och byter paket, medan jag sitter i ett hörn och inte ger något. Jag vill inte ha presenter, men jag vet av erfarenhet att jag nog kommer få något litet ändå, och då kommer det bli jävligt jobbigt om jag inte har något att ge tillbaka. Visst kan man köpa något "till hela familjen", typ en flaska vin, lite choklad eller något sånt, men då hamnar man ju i ett läge att om jag inte får något, och ändå ger något till dem, så kommer de känna sig dumma som inte gav något till mig.

Får man ens lov att tacka nej till att fira jul sådär? Hans familj är jättetrevlig på alla sätt och vis, så det är inte det, men jag känner spontant att jag helst slipper. Men det är ju svårt att tacka nej till sånt utan att man känner sig elak... Förra julen när jag tillfälligt bodde hos min respektive i väntan på ny lägenhet så åkte han iväg till sin familj som samlades hos en annan familjemedlem och firade jul där medan jag satt ensam hemma med hunden.

Min partner har tackat nej till att fira med min familj, han vill inte fira jul alls. Det är framfört och förklarat, alla är ok med det.

 

[vinkelina]

Gällande julklapp. Det är helt ok att ge en chokladask till hela familjen (finns ju finare sorter också) eller släng ihop eget julgodis. I år är första året jag gör separata julklappar till mannens mamma+man och då blir de stickade strumpor bara för att jag skall bli av med restgarn. Tidigare har vi köpt ihop nått

 

[Elisha]

Varför skriver ni inte bara "från inhale och pojkvän" på alla klappar? Det är vanligt att göra så. Problem solved.

Om du helt enkelt inte vill träffa dem blir det såklart värre. Klart du kan säga nej om du inte orkar, är sjuk ed. Personligen så känner jag att jag vill ha en bra relation till pojkvännens familj, så att tacka nej till nästan alla invitationer känns för mig jättefel om man är i ett seriöst/långvarigt förhållande. Kan bli rätt jobbiga situationer och slitningar om de känner att sonens partner inte vill veta av dem. En för mig mycket värre känsla än att umgås med tjocka släkten, även om man såklart inte kommer lika bra överens med alla.

Tror du inte att det skulle bli lättare om du lärde känna hans familj bättre?
Du måste såklart göra det som känns rätt för dig, klarar du absolut inte av det så ska du inte gå. Säg att du vill vara med din egen familj kanske? Då blir de garanterat inte ledsna på dig iaf.

Uppfattade det som att hon inte gillade sociala tillställningar öht, kanske lider av social fobi eller liknande och då är det inte bara att umgås tyvärr. Själv tycker jag inte man ska behöva umgås med sin respektives familj bara för sakens skull, vill man inte så ska man inte.

 

[TinyWiny]

Uppfattade det som att hon inte gillade sociala tillställningar öht, kanske lider av social fobi eller liknande och då är det inte bara att umgås tyvärr. Själv tycker jag inte man ska behöva umgås med sin respektives familj bara för sakens skull, vill man inte så ska man inte.

Jag håller helt med! Man väljer sin partner, inte hens födelsefamilj.

 

[sjoberga]

Varför skriver ni inte bara "från inhale och pojkvän" på alla klappar? Det är vanligt att göra så. Problem solved.

Om du helt enkelt inte vill träffa dem blir det såklart värre. Klart du kan säga nej om du inte orkar, är sjuk ed. Personligen så känner jag att jag vill ha en bra relation till pojkvännens familj, så att tacka nej till nästan alla invitationer känns för mig jättefel om man är i ett seriöst/långvarigt förhållande. Kan bli rätt jobbiga situationer och slitningar om de känner att sonens partner inte vill veta av dem. En för mig mycket värre känsla än att umgås med tjocka släkten, även om man såklart inte kommer lika bra överens med alla.

Tror du inte att det skulle bli lättare om du lärde känna hans familj bättre?
Du måste såklart göra det som känns rätt för dig, klarar du absolut inte av det så ska du inte gå. Säg att du vill vara med din egen familj kanske? Då blir de garanterat inte ledsna på dig iaf.

Fast det är viss skillnad på att tacka nej till alla invitationer och att inte vilja fira just julen på det sättet. Gör man det förstnämnda bör man nog förklara varför så att den andra parten kan sluta att bjuda in.

Inget av det är fel. Vuxna människor kan själva välja vilka man vill träffa. Mår man dåligt av att träffa vissa människor är tipset att låta bli, oavsett om det är "vänner", grannar, föräldrar, syskon, svärföräldrar eller andra släktingar. Man har ingen skyldighet att träffa någon annan vuxen människa.

Sedan kan det vara nyttigt att fundera igenom varför det är så, så att man antingen kan förlika sig med de egna besluten och konsekvenserna av dem eller bestämma sig för att det är något man vill ändra.

 

[cirkus]

Uppfattade det som att hon inte gillade sociala tillställningar öht, kanske lider av social fobi eller liknande och då är det inte bara att umgås tyvärr. Själv tycker jag inte man ska behöva umgås med sin respektives familj bara för sakens skull, vill man inte så ska man inte.

Såklart - men jag tycker också att då får man stå ut med att partnerns familja kanske blir lite ledsna och undrar vad de gjort för fel.

Jag tänker mig in i partners familjs situation - om en partner inte hade kommit med julklapp till mig hade jag inte brytt mig alls om det utan bara tyckt det var kul att den kom - däremot om partner inte velat komma hade jag nog faktiskt blivit fundersam på vad det är för fel på mig/oss.

 

[mandalaki]

Såklart - men jag tycker också att då får man stå ut med att partnerns familja kanske blir lite ledsna och undrar vad de gjort för fel.

Jag tänker mig in i partners familjs situation - om en partner inte hade kommit med julklapp till mig hade jag inte brytt mig alls om det utan bara tyckt det var kul att den kom - däremot om partner inte velat komma hade jag nog faktiskt blivit fundersam på vad det är för fel på mig/oss.

Fast TS säger ju att hon inte firar jul? Det borde vara svar nog, även om jag också ser att det kan vara socialt svårt att tacka nej till firande av den där sönderhajpade FAMILJEHÖGTIDEN. Men "jag firar inte jul" borde vara klockrent.

 

[bettysmatte]

Det är klart att man kan tacka nej. Men chansen finns ju att julfirandet faktiskt blir trevligare än man tror, och då har man bara riskerat några futtiga timmar av sitt liv. Jag hade antagit utmaningen och åkt med på julfirandet !

 

[cirkus]

Fast TS säger ju att hon inte firar jul? Det borde vara svar nog, även om jag också ser att det kan vara socialt svårt att tacka nej till firande av den där sönderhajpade FAMILJEHÖGTIDEN. Men "jag firar inte jul" borde vara klockrent.

Men det är ju egentligen inte det hon har problem med utan snarare grejen att hon inte har några julklappar och hur partnerns familjs ska se på henne då. Det verkar i allafall vara en del av problemet.

Jag tycker inte själva JULFIRANDET i sig är det viktiga - skitsamma om man äter lasagne eller julskinka. Skitsamma om man har julklappar eller inte. För mig är det faktiskt grejen att träffa FAMILJEN (eller andra trevliga människor som jag gillar) som är viktigt för mig. Jag hade nog blivit lika fundersam om en partner vägrat komma på vilken sammankomst som helst.

 

[Lena Furberg]

Jag skulle nog välja att vara alldeles totalt uppriktig. Berätta ungefär exakt vad du skrivit här i tråden. På ett rakt sätt så att de inte kan slingra sig runt och försöka truga. Rakt men vänligt. Är familjen förstående och kloka, fattar dom läget och trugar inte. Jag skulle själv aldrig försöka tvinga någon hem till oss på julafton om vederbörande så mycket som gett en vink om att det kanske inte lockade.

Börjar man hitta på ursäkter finns det alltid ett -Jamen det gör inget! som kommer tillbaka till en. -Nä, jag kan inte hoppa från den där skyskrapan, jag har inte min fallskärm här. -Det fixar vi, du kan låna min! Här! (Ett scenario som jag bevittnat x antal gånger ;-) )

Det är bäst att vara fullständigt rak och uppriktig. Man kan göra det på ett vänligt sätt .

En tänkbar kompromiss skulle vara att komma bara en liten stund, äta middag kanske, och sen åka hem igen? Ta med en liten flaska rosa bubbel (om dom dricker sånt) med rosett på, som liten present.

 

[mandalaki]

Men det är ju egentligen inte det hon har problem med utan snarare grejen att hon inte har några julklappar och hur partnerns familjs ska se på henne då. Det verkar i allafall vara en del av problemet.

Jag tycker inte själva JULFIRANDET i sig är det viktiga - skitsamma om man äter lasagne eller julskinka. Skitsamma om man har julklappar eller inte. För mig är det faktiskt grejen att träffa FAMILJEN (eller andra trevliga människor som jag gillar) som är viktigt för mig. Jag hade nog blivit lika fundersam om en partner vägrat komma på vilken sammankomst som helst.

Fast hon skriver ju så i starten? Att hon inte firar jul. Varför hon inte gör det tycker jag inte att hon behöver motivera för andra.

Ja, för dig är grejen att träffa FAMILJEN. Men så behöver det ju inte vara för alla andra.

 

[Petruska]

Jag har aldrig blivit gnälld eller tjatat på angående högtider, varken från min eller min partners familj .

Inte jag heller.

Min partner ville inte fira jul när vi var yngre. Ingen gnällde och tjatade på honom heller.

 

[mandalaki]

Jag HR aldrig firat jul med min exmans familj, gick inte när hans bror gifte sig.
Jag gör det jag vill, inte det som förväntas av mig.

Kan inte låta bli att fundera över hur olika det kan vara. Mycket oftare läser man ju här att sådant är tecken på att han Menar Allvar. Att förhållandet tagit Ett Steg Till.

 

[Grazing]

Eftersom det gäller alla sammankomster överlag och att det inte verkar ha med julen i sig att göra så är det nog bäst att vara ärlig. Förklara att man har svårt för såna tillställningar. Är ju inte någonting konstigt med det alls egentligen, fullt förståeligt.

Att inte ge någon anledning och bara vägra träffa dom och komma på alla tillställningar kan nog bli ett problem i längden.

 

[a1agnlju]

Jag skulle nog välja att vara alldeles totalt uppriktig. Berätta ungefär exakt vad du skrivit här i tråden. På ett rakt sätt så att de inte kan slingra sig runt och försöka truga. Rakt men vänligt. Är familjen förstående och kloka, fattar dom läget och trugar inte. Jag skulle själv aldrig försöka tvinga någon hem till oss på julafton om vederbörande så mycket som gett en vink om att det kanske inte lockade.

Börjar man hitta på ursäkter finns det alltid ett -Jamen det gör inget! som kommer tillbaka till en. -Nä, jag kan inte hoppa från den där skyskrapan, jag har inte min fallskärm här. -Det fixar vi, du kan låna min! Här! (Ett scenario som jag bevittnat x antal gånger ;-) )

Det är bäst att vara fullständigt rak och uppriktig. Man kan göra det på ett vänligt sätt .

En tänkbar kompromiss skulle vara att komma bara en liten stund, äta middag kanske, och sen åka hem igen? Ta med en liten flaska rosa bubbel (om dom dricker sånt) med rosett på, som liten present.

Och jag håller fullständigt med. Som jag förstår är den egentliga anledningen till att du, ts, inte vill följa med att du mår dåligt i den typen av sammanhang överlag. Att inte tala om det och istället komma med någon nödlögn (eller ännu värre, "jag känner inte för det..." ) är respektlöst mot den som bjuder anser jag.
Jag har också känt mig oerhört obekväm i vissa sammankomster och i vissa fall kan man tacka nej, i andra fall får man snällt bita ihop och genomlida kvällen. Allt behöver ju inte vara så förbannat bekvämt alltid.

Så, om du inte kan få fram den egentliga anledningen till att du vill tacka nej och kan tala om det för familjen tycker jag att du ska gå dit faktiskt av respekt för den som bjuder. Bara för att du känner dig obekväm i den typen av situationer andra gånger säger ju inte att du nödvändigtvis måste göra det den här gången.

 

[Petruska]

Kan inte låta bli att fundera över hur olika det kan vara. Mycket oftare läser man ju här att sådant är tecken på att han Menar Allvar. Att förhållandet tagit Ett Steg Till.

Jag skulle snarare se det som ett gott tecken för förhållandet om parterna kan prata förtroendefullt om den här sortens problem - varandras familjer och traditioner och kostnader - och sedan agera i sämja, även om det innebär att det gör olika saker tex på jul.

Då har man ju kunnat prata om saker och lösa dem.

Att tolka in att ett julfirande i sig säger något om förhållandet (det är Allvar, det betyder att han Älskar mig, det är Ännu Ett Steg), måste väl ses som en del av allt det som ligger dolt i de romantiska dimmorna som så många omhuldar så ömt?

 

[Raderad medlem 6459]

Så, om du inte kan få fram den egentliga anledningen till att du vill tacka nej och kan tala om det för familjen tycker jag att du ska gå dit faktiskt av respekt för den som bjuder.

Gud vad jag inte håller med dig. Jag kan ha olika skäl till att jag inte vill umgås med min partners släkt ibland och jag behöver verkligen inte redogöra för dem varför. För mig och min partner räcker det med att vi vet hur den andra känner och sen så får våra familjer helt enkelt anpassa sig efter det. Varken mina föräldrar eller svärföräldrarna skulle någonsin drömma om att avkräva oss på ett SKÄL till att vi inte vill komma och skulle min partner på nåt vis signalera att han kände att han var tvungen att förklara sig skulle mina föräldrar känna sig gräsliga och obekväma.