Tacka ned till julfirande?

[iNHALE]

Om du är ärligt: om julklappsproblmet hade varit löst, hade du tyckt det var OK att gå?

OM det hänger på klappbytandet: säg som det är till din respektive. Att du inte vill ha något och känner dig väldigt bekrymad över att behöva byta gåvor.

Om jag inte behövt bry mig om julklappar så hade det väl känts något lättare, men det hade fortfarande inte känts bra.

 

[Lovisaleonora]

Då tycker jag du ska tacka nej.

 

[Gammeln]

Får inte enligt vem?

Allmänt vedertaget

 

[Bison]

Allmänt vedertaget

Trams.

 

[stjarnhimmel]

Allmänt vedertaget

jaså?
det är ju i såna fall bara vedertaget om alla människor väljer att följa det.
Och om många av oss väljer att inte följa det så är det inte längre vedertaget.

 

[sillysinta]

Jag och min partner ger nastan alltid gemensamma julklappar. Kan inte det vara nagot alternativ? Det ar bade billigare och enklare.
Dessutom tar vi hand om vara respektive familjer, dvs Han skoter om vilka gavor som gar till hans sida, och jag till min och sa skriver vi badas namn pa allt. Det behover inte vara sa jattepampigt alls.

 

[Emtherlia]

Jag och min partner ger nastan alltid gemensamma julklappar. Kan inte det vara nagot alternativ? Det ar bade billigare och enklare.
Dessutom tar vi hand om vara respektive familjer, dvs Han skoter om vilka gavor som gar till hans sida, och jag till min och sa skriver vi badas namn pa allt. Det behover inte vara sa jattepampigt alls.

Vi gör exakt likadant och jag tycker det funkar bra!

 

[tanten]

Jo, det skulle jag iof kunna. Är bara rädd att det inte respekteras utan att de köper något till mig ändå och sedan säger "det är okej att vi inte får något, det gör inget, du behöver inte", osv.

Kan du inte acceptera det då?

Det är ju deras känsla. Måste du bedöma den? De gillar dig och vill ge dig något, vid en högtid när man ger till dem man tycker om.Se det från den sidan istället. Det är ingen balansräkning där det måste bli rättvist.

Jag har gett och jag har fått i relationer där den andra parten inte haft pengar eller haft väldigt mycket bättre ekonomi än jag. Rättvist blir det inte. Och det måste det inte. Hela livet är orättvist om man hårdrar det.

 

[Vingra]

Jag ser som ett par andra heller inte ens vad problemet är. Man berättar som det är?
Jag har inga större känslor för högtider eller traditioner och är bekymrad över sociala situationer så jag tackar helt enkelt nej och ibland så förklarar jag mig om jag känner för det.

 

[iNHALE]

Kan du inte acceptera det då?

Det är ju deras känsla. Måste du bedöma den? De gillar dig och vill ge dig något, vid en högtid när man ger till dem man tycker om.Se det från den sidan istället. Det är ingen balansräkning där det måste bli rättvist.

Jag har gett och jag har fått i relationer där den andra parten inte haft pengar eller haft väldigt mycket bättre ekonomi än jag. Rättvist blir det inte. Och det måste det inte. Hela livet är orättvist om man hårdrar det.

Tror mest att jag är upplärd med att om man får något måste man ge tillbaka vilket gör att om jag får något kommer jag må dåligt om jag inte klarar att ge tillbaka, och om jag inte kan det tänker mig hjärna att det kommer resultera i att resten av familjen sitter där och tänker att jag är ogin och girig som bara tar och tar.

 

[gulan]

Får man ens lov att tacka nej till att fira jul sådär? Hans familj är jättetrevlig på alla sätt och vis, så det är inte det, men jag känner spontant att jag helst slipper. Men det är ju svårt att tacka nej till sånt utan att man känner sig elak...

Kanske bara är jag som lägger onödigt mycket laddning på hela sammanhanget. Jag får för mig att de ska tro att jag inte gilla dem och inte vill vara med dem om jag tackar nej,

Tror nog att jag skulle kunna tänka mig att gå så länge jag är säker på att jag inte får några presenter, men det känns ju lite dumt att säga säga "jag kommer, men jag vill absolut inte ha presenter", känns lite i stil med "era presenter duger inte åt mig"

Det var ledsamt att läsa dina ord. Du lägger så mycket skuld på dig själv. Men det värsta är att du kletar på andra människor (du knappt ens känner) både ord och tankar helt utan grund. Det är dessutom ord och tankar som inte är vidare positiva. Det får mig att undra över hur du betraktar dig själv. Om du ställer dig frågan: Skulle du tycka någon var elak som tackade nej att komma hem till dig? Skulle du tycka illa om den personen som tackade nej till din inbjudan och anta att den tackade nej för denne inte ville umgås med dig? Om någon person avböjde att delta i gåvobyten (där du ska vara med och byta) för personen säger att ekonomin styr åt annat håll, och du känner jag köper en liten sak i alla fall för du vill vara snäll. Nästa år säger personen -jag kommer inte om Ni köper åt mig det känns jobbigt helt enkelt. Skulle du tänka - Nähä...mina presenter duger inte...?

Jo, det skulle jag iof kunna. Är bara rädd att det inte respekteras utan att de köper något till mig ändå och sedan säger "det är okej att vi inte får något, det gör inget, du behöver inte", osv.

Det är skönt att lita på vad andra säger. Du verkar ha svårt att lita på vad andra säger? Är det för att du ofta säger eller gör saker du tror andra vill höra eller att du ska göra. När det inte händer dömer du dom hårt då (eftersom du verkar döma dig själv rätt hårt)?
gulan

 

[Hyacinth]

Om du är ärligt: om julklappsproblmet hade varit löst, hade du tyckt det var OK att gå?

OM det hänger på klappbytandet: säg som det är till din respektive. Att du inte vill ha något och känner dig väldigt bekrymad över att behöva byta gåvor.

Jag tänker som du.


I min familj ger vi bara något symboliskt till varandra, typ en flaska vin. Det är rätt lagom tycker jag.
Jag och min sambo ger en gemensam julklapp (vinflaska) inom familjen, jag tycker det skulle kännas märkligt att springa runt och köpa sånt separat. Mina vänner köper jag gärna en julklapp till, men inom familjen känns det mer onödigt. Vi fokuserar på god mat och dryck istället.

 

[Lovisaleonora]

Jag känner som såhär: är jag bjuden med hjärtat blir de glada över att jag kommer. Närvaron är själva gåvan, utan att verka självupptagen.

Så känner jag. Jag struntar i vad folk har på sig, har med sig, eller om de kommer senare. Huvudsaken är att de kommer. Jag har bjudit dem för att jag vill träffa dem. Resten är skit samma.

 

[cirkus]

Jag tänker såhär - klart att du kan tacka nej. Fast det är klart att det är lite problematiskt - det är väl inte osannolikt att det är om Lovis skriver - det handlar inte om att ge presenter utan om att träffas och äta gott. Vill du inte det - du skriver ju att du är väldigt osocial - så kan du fortfarande tacka nej, men jag kan ju säga att om jag hade bjudit en person som konsekvent tackar nej till alla invitationer hade jag undrat varför och om den tyckte illa om mig. Jag hade nog faktiskt blivit rätt ledsen om någon av mina barns partner aldrig velat umgås och verkligen undrat vad det var för fel på mig.

 

[iNHALE]

Skulle du tycka någon var elak som tackade nej att komma hem till dig? Skulle du tycka illa om den personen som tackade nej till din inbjudan och anta att den tackade nej för denne inte ville umgås med dig?

Jag har en tendens att gå åt mig själv rätt hårt, så om en person inte vill komma hem till mig utan någon uppenbar grund (t.ex. har inte tid, är sjuk, ska på semester osv) så är det möjligt att jag skulle kunna få för mig att det bara är för att personen inte gillar att vara hemma hos mig, personen kanske tycker det är äckligt i min lägenhet, tycker hunden är jobbig, tycker att -jag- är äcklig osv. Jag skulle dock inte tycka illa om personen i fråga, men jag skulle nog bli lite ledsen och kanske försöka rannsaka mig själv lite för att försöka hitta ett fel hos mig själv som skulle kunna förklara det.

Om någon person avböjde att delta i gåvobyten (där du ska vara med och byta) för personen säger att ekonomin styr åt annat håll, och du känner jag köper en liten sak i alla fall för du vill vara snäll. Nästa år säger personen -jag kommer inte om Ni köper åt mig det känns jobbigt helt enkelt. Skulle du tänka - Nähä...mina presenter duger inte...?

Det finns nog lägen där jag skulle kunna tänka så ja, det beror på hur personen framför sina tankar. Därmed inte sagt att jag skulle tycka att personen var girig och fisförnäm (så vida personen inte uttrycker det på ett sätt som får det att låta som att denne inte vill ha "mitt skräp"). Att personen avböjer av ekonomiska skäl skulle jag däremot inte ha några problem med, det skulle väl kanske bara vara om man vet att personen kastar pengar omkring sig som snö till vardags, men när det kommer till att lägga en liten slant för någon annan så heter det att man inte har råd. I ett sånt läge skulle jag nog bli lite fundersam, men har man, på riktigt, inte råd så har man ju inte råd och det ska man ju inte klandras för.

Det är skönt att lita på vad andra säger. Du verkar ha svårt att lita på vad andra säger? Är det för att du ofta säger eller gör saker du tror andra vill höra eller att du ska göra. När det inte händer dömer du dom hårt då (eftersom du verkar döma dig själv rätt hårt)?

Förstår inte riktigt vad du menar med sista meningen, menar du att jag dömer andra hårt om de inte håller vad de lovar? Det beror ju på vad det handlar om, men om vi säger att jag ber dem att inte köpa presenter, och de gör det ändå, nä, då dömer jag dem inte för jag förstår att det ligger i vår kulturella natur att vilja visa uppskattning och tacksamhet, ofta genom att köpa presenter. Men det hindrar mig ju ändå inte från att må dåligt av det ändå, och då menar jag inte att jag går och är bitter och surar utan jag kan sitta där och kallsvettas medan harhjärtat går som en trumma, det känns som att alla stirrar på mig och är beredda att döma varje liten rörelse jag gör. Ännu värre blir det ju om man får något som man kanske inte tyckte var så fint, för då måste man dessutom sitta där och fejka fram någon slags falsk "Åh vad fint! Det här var verkligen en jättefin present!" och så känns det som att alla ser rakt igenom en och man vill helst springa ut genom dörren och aldrig träffa någon av dem igen.

Jag har inga förväntningar på att någon ska göra något för mig, någonsin. Däremot har jag väldigt lätt för att vända saker och ting mot mig och leta fel med mig själv som skulle förklara att personer runt omkring mig agerar som de gör.

En person vill inte komma hem till mig = denne tycker min lägenhet är äcklig = jag är äcklig
Jag får en present = Någon har lagt tid, energi och pengar på mig = jag har inte råd att ge samma tillbaka = ångest
Jag har inte råd att köpa en present = jag passar inte in i den allmänna sedvänjan = jag ser mig själv som misslyckad

Ungefär så fungerar min hjärna.

 

[AgentCarter]

Jag har aldrig köpt en present till min svärfamilj för mina egna pengar , jag tar sambons pengar och köper något åt dem.
Har aldrig ens tänkt tanken på att köpa något själv till dem lika lite som jag förväntar mig att han ska ge något åt min familj.
Detta trodde jag var normen?

(de får då bara presenten jag köpt åt dem från sambon, sambon tycker inte om att handla och jag tycker det är roligt)

 

[gulan]

Hela ditt inlägg berättar att du är en person som verkligen behöver träna självkänsla. Om du gör det kommer ut att märka att människor gillar dig precis som du är.... och du kommer att gilla andra som dom är. Det gör du inte idag.
Tycker du det är äckligt i din lägenhet? Tycker du att hunden är jobbig? Tycker du att DU är äcklig?

Jag skulle dock inte tycka illa om personen i fråga, men jag skulle nog bli lite ledsen och kanske försöka rannsaka mig själv lite för att försöka hitta ett fel hos mig själv som skulle kunna förklara det.

Försöka hitta fel? Det är en styrka att se och aktivt jobba på sina svaga sidor (svartsjuka, missunnsamhet, egoism, ) Men att aktivt leta fel hos sig själv är inte bra.

Förstår inte riktigt vad du menar med sista meningen, menar du att jag dömer andra hårt om de inte håller vad de lovar?

Nej det var en undran.

Ungefär så fungerar min hjärna.

Förstår det och den kommer tyvärr inte att gynna dig i livet. Mitt råd...-jobba på din hjärna och dina tankar.
gulan

 

[sjoberga]

Hur tackar man nej till att fira jul med sin respektives familj?

Min respektive har bjudit in mig att fira jul med hans familj. Problemet är dock att jag dels inte firar jul, och även om jag skulle dra mig till att göra det så har jag inte råd att köpa några presenter. Det kommer bli en jävligt jobbig situation om alla sitter där och byter paket, medan jag sitter i ett hörn och inte ger något. Jag vill inte ha presenter, men jag vet av erfarenhet att jag nog kommer få något litet ändå, och då kommer det bli jävligt jobbigt om jag inte har något att ge tillbaka. Visst kan man köpa något "till hela familjen", typ en flaska vin, lite choklad eller något sånt, men då hamnar man ju i ett läge att om jag inte får något, och ändå ger något till dem, så kommer de känna sig dumma som inte gav något till mig.

Får man ens lov att tacka nej till att fira jul sådär? Hans familj är jättetrevlig på alla sätt och vis, så det är inte det, men jag känner spontant att jag helst slipper. Men det är ju svårt att tacka nej till sånt utan att man känner sig elak... Förra julen när jag tillfälligt bodde hos min respektive i väntan på ny lägenhet så åkte han iväg till sin familj som samlades hos en annan familjemedlem och firade jul där medan jag satt ensam hemma med hunden.

Ja, det får man. Man kan träffas en helt annan gång när båda parter vill. Jag vill heller inte åka omkring på julen, utan spendera de lediga dagarna i lugn och stillhet.

 

[Sar]

Jo, det skulle jag iof kunna. Är bara rädd att det inte respekteras utan att de köper något till mig ändå och sedan säger "det är okej att vi inte får något, det gör inget, du behöver inte", osv.

Varför skriver ni inte från er båda på sambons paket till sin familj? Om det är anledningen till att du inte vill fira med dem ( att du inte har råd att köpa julklappar. Vill de nu ge dig något kan de väl göra samma sak, skriva till er båda på vissa av sambons paket

 

[cirkus]

Jag har aldrig köpt en present till min svärfamilj för mina egna pengar , jag tar sambons pengar och köper något åt dem.
Har aldrig ens tänkt tanken på att köpa något själv till dem lika lite som jag förväntar mig att han ska ge något åt min familj.
Detta trodde jag var normen?

(de får då bara presenten jag köpt åt dem från sambon, sambon tycker inte om att handla och jag tycker det är roligt)

Så har det nog varit för mig också - jag har faktisikt aldrig givit en julklapp eller födelsedagspresent som varit *bara* från mig!