Syskon med ekonomiska problem - vad hade ni gjort?

[Milosari]

Det är precis det vi har pratat med dem om. De har själva pratat om att ”hyra ett rum” (för sex personer?). Men det är ju inte heller helt realistiskt. Men något mitt emellan. Allt är dock svårt med noll i inkomst.

Säljer de en bil har de i alla fall något att leva för under en kort period. Och båda måste ju jobba. Vilket skitjobb som helst är ju bättre än inget jobb alls.

 

[stjarnhimmel]

Jag förstår verkligen din längtan efter att hjälpa till. Speciellt när det också finns tonåringar inblandade.
Problemet är att för att hjälpen i form av pengar ska göra så att det blir någon förändring så krävs det ju insikt och att personerna kan se nyktert på sin situation. Och hade de haft det så hade de antagligen redan nu gjort vad de kunnat för att sälja av saker och leva billigare.
Så jag tänker att det kan finnas förnekelse eller psykisk ohälsa eller missbruk eller andra saker som gör att man inte tar tag i saken och ser nyktert på den. Och då tror jag inte att hjälpa till med pengar kommer att få någon effekt.
Däremot skulle jag absolut gärna ställa upp som bollplank och hjälpa till att komma med ideer och göra upp en plan.

 

[monster1]

Tack för alla nyktra svar. Vi har ovanligt stort sparkapital och goda inkomster (tja just nu är jag föräldraledig, men när jag jobbar) men ganska låga omkostnader själva. Dock är våra sparpengar i första hand tänkta att användas till våra barn och vår pension.

I landet de bor krävs sjukförsäkring, privat eller genom arbetsgivaren. Något jag är 99% säker på att de inte har (och nog inte haft pga att mannen haft egen firma). Det finns heller inga statliga pensionssystem eller a-kassa. Det finns ngn form av socialhjälp men ytterst dåligt.

Ska tillägga att löftet om hemresa var när man fortfarande kunde få flygbiljetter för sex personer för under 40 000:-. 100 000:- är som ni säger inte värt det.

Och ja, föräldrarna är på olika sätt ganska konflikträdda.

Det är väll så i sådana länder att man måste ha en egen plan för hur man ska hantera en arbetslös situation. Det bästa vore kanske att de som ni tänker kom hem om de nu inte har en annan plan för att lösa sina inkomster.

 

[monster1]

Säljer de en bil har de i alla fall något att leva för under en kort period. Och båda måste ju jobba. Vilket skitjobb som helst är ju bättre än inget jobb alls.

Det verkar som att de antagligen är leasade.

 

[tanten]

Tack för alla nyktra svar. Vi har ovanligt stort sparkapital och goda inkomster (tja just nu är jag föräldraledig, men när jag jobbar) men ganska låga omkostnader själva. Dock är våra sparpengar i första hand tänkta att användas till våra barn och vår pension.

I landet de bor krävs sjukförsäkring, privat eller genom arbetsgivaren. Något jag är 99% säker på att de inte har (och nog inte haft pga att mannen haft egen firma). Det finns heller inga statliga pensionssystem eller a-kassa. Det finns ngn form av socialhjälp men ytterst dåligt.

Ska tillägga att löftet om hemresa var när man fortfarande kunde få flygbiljetter för sex personer för under 40 000:-. 100 000:- är som ni säger inte värt det.

Och ja, föräldrarna är på olika sätt ganska konflikträdda.

Barn hjälper man.
Men syskon som satt sig i ekonomisk knipa....? Jag tycker ni har sträckt er ovanligt långt redan. Ni kommer väl aldrig att få tillbaka pengarna.

De är vuxna. Man kazn sälja bilarna och byta till billigare. Men kan ge avkall på sina levnadsomkostnader. Och så ser man till att hitta en försörjning. Verkar märkligt att det inte finns ett restaurang- städ- eller vadsomhelstjobb som kan rädda upp situationen.

 

[Petruska]

Barn hjälper man.
Men syskon som satt sig i ekonomisk knipa....? Jag tycker ni har sträckt er ovanligt långt redan. Ni kommer väl aldrig att få tillbaka pengarna.

De är vuxna. Man kazn sälja bilarna och byta till billigare. Men kan ge avkall på sina levnadsomkostnader. Och så ser man till att hitta en försörjning. Verkar märkligt att det inte finns ett restaurang- städ- eller vadsomhelstjobb som kan rädda upp situationen.

Beroende på var i världen de bor, kan dock sådana åtgärder inte göra annat än att permanenta krisen. Att leva i riktig fattigdom, är inte riktigt en lösning.

Som bostadskostnaden. Min systers familj har motsv 90 000 i månadshyra i Hongkong. Det är så dyrt att leva "västerländskt" där, vilket de gör. Många kinesiska familjer hade fått nöja sig med ett av rummen i den lägenheten, men sådant försöker ju de flesta utlandssvenskar undvika.

 

[tanten]

Beroende på var i världen de bor, kan dock sådana åtgärder inte göra annat än att permanenta krisen. Att leva i riktig fattigdom, är inte riktigt en lösning.

Som bostadskostnaden. Min systers familj har motsv 90 000 i månadshyra i Hongkong. Det är så dyrt att leva "västerländskt" där, vilket de gör. Många kinesiska familjer hade fått nöja sig med ett av rummen i den lägenheten, men sådant försöker ju de flesta utlandssvenskar undvika.

Om det inte funkar att bo där man bor så får man ta sina pinaler och flytta någon annan stans?

Jag ser inte riktigt nyttan med att TS ska tömma sina besparingar för att hålla en familj med fortsatt hög levnadsstandard.
Nöden brukar vara uppfinningarnas moder. Dvs om man står inför brutala fakta får man hitta på nåt. Flytta inom det land man är i, eller ta sig till ett annat land.

Kanske är jag bister men vuxna människor med barn bör vara mogna nog att faktiskt vara föräldrar.

 

[Görel]

Det ditt syskon med familj behöver mest är stöd i att ta tag i situationen och att involvera barnen. DE behöver ta in att det inte längre går att fly undan situationen utan att de måste vända sig om och ta tag i den.

Att betala deras räkningar så som du gjort löser bara deras problem för stunden, nästa månad är de i precis samma situation igen. Försök att resonera med dem kring detta, att få dem att se hur dagens situation måste förändras drastiskt.

 

[Whirlie]

Uppskattar alla era resonemang och diskussioner! Det hjälper mig tänka.

Helst skulle jag vilka åka dit nu direkt innan nyår och köra en Lyxfällan med den. Men jag inser att det inte är någon bra lösning. I alla fall inte realistisk.

 

[Whirlie]

Jag förstår verkligen din längtan efter att hjälpa till. Speciellt när det också finns tonåringar inblandade.
Problemet är att för att hjälpen i form av pengar ska göra så att det blir någon förändring så krävs det ju insikt och att personerna kan se nyktert på sin situation. Och hade de haft det så hade de antagligen redan nu gjort vad de kunnat för att sälja av saker och leva billigare.
Så jag tänker att det kan finnas förnekelse eller psykisk ohälsa eller missbruk eller andra saker som gör att man inte tar tag i saken och ser nyktert på den. Och då tror jag inte att hjälpa till med pengar kommer att få någon effekt.
Däremot skulle jag absolut gärna ställa upp som bollplank och hjälpa till att komma med ideer och göra upp en plan.

Jag misstänker också att det finns mer under ytan som jag inte vet om. Men just nu tror jag inte det hjälper att röra runt i det. Tids nog kommer det antagligen fram.

 

[Verdandi]

En tillfällig lösning skulle kunna vara att barnen flyttar hem till någon släkting under tiden som föräldrarna löser sina problem.

Då har barnen det tryggat med tak över huvudet och föräldrarna får en frist, och förhoppningsvis en motivation, till att lösa sina problem.

 

[Petruska]

Om det inte funkar att bo där man bor så får man ta sina pinaler och flytta någon annan stans?

Jag ser inte riktigt nyttan med att TS ska tömma sina besparingar för att hålla en familj med fortsatt hög levnadsstandard.
Nöden brukar vara uppfinningarnas moder. Dvs om man står inför brutala fakta får man hitta på nåt. Flytta inom det land man är i, eller ta sig till ett annat land.

Kanske är jag bister men vuxna människor med barn bör vara mogna nog att faktiskt vara föräldrar.

Vi är överens. Jag försökte bara visa att det där med att bo kvar, med ett "vilketjobbsomhelst" och låga omkostnader, kan vara ett nästan orimligt upplägg sett ur ett svenskt perspektiv. Typ, det duger inte att barnen inte kan gå i skolan för att man inte har råd med skoluniform.

Men att få hem familjen och få in dem i svenskt socialförsäkringssystem, låter ju som steg 1.

 

[Petruska]

Uppskattar alla era resonemang och diskussioner! Det hjälper mig tänka.

Helst skulle jag vilka åka dit nu direkt innan nyår och köra en Lyxfällan med den. Men jag inser att det inte är någon bra lösning. I alla fall inte realistisk.

Jag tycker nog att det varken är din uppgift att försörja dem eller att uppfostra dem.

 

[Sleepy]

Jag tycker nog att det varken är din uppgift att försörja dem eller att uppfostra dem.

Håller med. Ekonomisk rådgivning finns det proffs som kan ge till familjen - den dagen de kommit till insikt att de behöver det.

 

[Bison]

Eftersom de inte verkar lagt två strån i kors för att lösa detta under två år hade jag inte gjort något alls.

 

[Trissa]

Som bostadskostnaden. Min systers familj har motsv 90 000 i månadshyra i Hongkong. Det är så dyrt att leva "västerländskt" där, vilket de gör. Många kinesiska familjer hade fått nöja sig med ett av rummen i den lägenheten, men sådant försöker ju de flesta utlandssvenskar undvika.

Du milde! Men då måste västerländska löner vara helt horribla, eller?

 

[Inte_Ung]

Jag skulle erbjuda boende i Sverige och ett lån till hemresan. Men inte till de dyra biljetterna utan de fick vänta på ett bättre pris. Jag har ett stort hus som står halvtomt.
Nu så har jag inga syskon, men andra som jag bryr mig om.

 

[Petruska]

Du milde! Men då måste västerländska löner vara helt horribla, eller?

Min svåger har ett välbetalt jobb i finanssektorn, men jag vet inte vad han tjänar. Det ingår i lönen att arbetsgivaren betalar hyran, och jag tror att det motsvarar mer än 50% av inkomsten. Men det är alltså inget överdrivet hysteriskt lyxboende de har, utan en vettig lägenhet där en ganska stor familj får plats. Men tex delar två av barnen rum.

När min syrra först kom till Hongkong, bodde hon i ett litet rum med kokskåp och ett minimalt badrum utan hel vägg (!) som då kostade motsvarande 12 000 kr/mån. Det kan väl vara 10-12 år sedan.

Kinesiska familjer hyr ofta ett rum i en lägenhet, och så har andra familjer varsitt av de övriga rummen.

 

[Whirlie]

En tillfällig lösning skulle kunna vara att barnen flyttar hem till någon släkting under tiden som föräldrarna löser sina problem.

Då har barnen det tryggat med tak över huvudet och föräldrarna får en frist, och förhoppningsvis en motivation, till att lösa sina problem.

Det finns tyvärr ingen familj i den stad de bor I. Och jag tror det bästa är om familjen kan hålla ihop nu när de är i kris.

 

[Hyacinth]

Det finns tyvärr ingen familj i den stad de bor I. Och jag tror det bästa är om familjen kan hålla ihop nu när de är i kris.

Du kan stötta och finnas där, men jag skulle inte betala deras uppehälle med pengar jag inte hade råd att förlora.