Syskon med ekonomiska problem - vad hade ni gjort?

[stjarnhimmel]

Det finns tyvärr ingen familj i den stad de bor I. Och jag tror det bästa är om familjen kan hålla ihop nu när de är i kris.

Vad säger de själva?
Hur tänker de om framtiden?

 

[Snubbelfot]

Det finns tyvärr ingen familj i den stad de bor I. Och jag tror det bästa är om familjen kan hålla ihop nu när de är i kris.

Jag ser två ofrånkomliga steg, först reducera kostnaderna och sedan öka intäkterna.
De behöver befria sig från den nuvarande kostnadsnivån asap. Säga upp hyres- och leasingkontrakt, eventuellt sälja lösöre. Skala ner boendet till minsta/billigaste möjliga. Familjen kanske behöver flytta till någon annan stadsdel, stad eller landsdel för att hitta arbete och rimligt boende till rimlig kostnad, de har ju ändå inga befintliga lönearbeten att hänga upp sig på. Även barnen kan behöva hittextrajobb.
Båda föräldrarna behöver aktivt söka alla slags jobb, och har mannen de facto inte haft något uppdrag i sin firma på två år så kan han behöva byta fokus. Antingen är branschen död eller så är han fel person.

 

[Verdandi]

Det finns tyvärr ingen familj i den stad de bor I. Och jag tror det bästa är om familjen kan hålla ihop nu när de är i kris.

Jag tänkte nog inte att barnen nödvändigtvis måste bo kvar i samma stad eller land. Även om det kanske hade varit enklast så.

En kris i familjen där föräldrarna stoppat huvudet i sanden, kan pysa ut över barnen på andra sätt. Det måste förstås inte vara så, men det är mänskligt att få mindre ork i en långvarig stressituation, vilket kanske leder till mer eller större bråk/draman när stressen behöver komma ut osv.

Utifrån att ingen realistisk plan existerar, samt att man behöver ta med i beräkningen att det tar tid (ibland lång) att hitta lösningar, så kan det förenkla för hela familjen att de inte "håller ihop" i det här läget. Det är det jag menar med skulle kunna underlätta för hela familjen att ha som alternativ - om de vill/behöver.

Jag förstår dock att det kanske inte är görbart av olika orsaker. Dessutom innebär barnen en kostnad som man kanske inte kan ta.

Jag menar inte att det är så här man måste göra, jag ville bara förtydliga lite.

 

[Whirlie]

Vad säger de själva?
Hur tänker de om framtiden?

De har fortfarande ingen plan.

 

[monster1]

De har fortfarande ingen plan.

Då skulle jag verkligen inte fortsätta att betala deras löpande utgifter. Har han släkt i landet där de bor?

 

[Whirlie]

Jag tänkte nog inte att barnen nödvändigtvis måste bo kvar i samma stad eller land. Även om det kanske hade varit enklast så.

En kris i familjen där föräldrarna stoppat huvudet i sanden, kan pysa ut över barnen på andra sätt. Det måste förstås inte vara så, men det är mänskligt att få mindre ork i en långvarig stressituation, vilket kanske leder till mer eller större bråk/draman när stressen behöver komma ut osv.

Utifrån att ingen realistisk plan existerar, samt att man behöver ta med i beräkningen att det tar tid (ibland lång) att hitta lösningar, så kan det förenkla för hela familjen att de inte "håller ihop" i det här läget. Det är det jag menar med skulle kunna underlätta för hela familjen att ha som alternativ - om de vill/behöver.

Jag förstår dock att det kanske inte är görbart av olika orsaker. Dessutom innebär barnen en kostnad som man kanske inte kan ta.

Jag menar inte att det är så här man måste göra, jag ville bara förtydliga lite.

Vi älskar barnen och skulle inte tveka att ta in dem hos oss om det skulle vara till hjälp. Dock blir det trångt. Och jag är inte säker på att vi klarar att ge barnen det emotionella stöd de skulle behöva om de tvingades lämna allt. Inklusive sina föräldrar.

För oss är pengar egentligen inga problem. Vi tjänar bra, har relativt låga boendekostnader, handlar mat på extrapris, och har inte så många dyra hobbies (utöver min ridning då, men det är en begränsad kostnad då jag valt att inte ha häst). Inga lån eller krediter utöver bolånet. Men då vi är ekonomiska av oss vill vi helst inte ösa våra pengar i sjön.

Alltså bekosta deras nuvarande levnadsstandard. Men att ta hand om fyra typ tonåringar ser jag mer som en investering.

 

[Whirlie]

Då skulle jag verkligen inte fortsätta att betala deras löpande utgifter. Har han släkt i landet där de bor?

Den som inte är ”vårt” syskon har mamma och ett syskon i landet. Mamman är dock svårt sjuk, och syskonet vet inget om deras ekonomiska situation.

 

[stjarnhimmel]

Vi älskar barnen och skulle inte tveka att ta in dem hos oss om det skulle vara till hjälp. Dock blir det trångt. Och jag är inte säker på att vi klarar att ge barnen det emotionella stöd de skulle behöva om de tvingades lämna allt. Inklusive sina föräldrar.

För oss är pengar egentligen inga problem. Vi tjänar bra, har relativt låga boendekostnader, handlar mat på extrapris, och har inte så många dyra hobbies (utöver min ridning då, men det är en begränsad kostnad då jag valt att inte ha häst). Inga lån eller krediter utöver bolånet. Men då vi är ekonomiska av oss vill vi helst inte ösa våra pengar i sjön.

Alltså bekosta deras nuvarande levnadsstandard. Men att ta hand om fyra typ tonåringar ser jag mer som en investering.

Tyvärr tror jag att om ni fortsätter att betala för dom så kommer det i längden stjälpa mer än hjälpa.
Men på samma gång förstår jag det är skitsvårt när det finns tonåringar i familjen.

 

[monster1]

Den som inte är ”vårt” syskon har mamma och ett syskon i landet. Mamman är dock svårt sjuk, och syskonet vet inget om deras ekonomiska situation.

Då skulle jag uppmuntra dem att ta berätta för det syskon som också bor i landet det är ju lättare att hjälpa till om man är på plats. De verkar ju vara i total förnekelse och ni kan ju inte stå för deras räkningar...

 

[stjarnhimmel]

De har fortfarande ingen plan.

Jag tänker också att om ni redan gått in och betalat en hyra och mat för en månad.. och det inte fick dem att komma igång... Så är det tveksamt att fler betalningar skulle få den effekten..

 

[the_connemara]

Vilken skitsits Kan det kanske få fart om ni ställer ultimatum på att de berättar för barn och övrig släkt/alt att ni gör det? Eller på något vis mer försöka hjälpa till att synliggöra och bena upp problemen än att plåstra om symptomen genom att fortsätta betala kostnader som gravt behöver ses över? Komma ur förnekelsen på något vis.

 

[Whirlie]

Vilken skitsits Kan det kanske få fart om ni ställer ultimatum på att de berättar för barn och övrig släkt/alt att ni gör det? Eller på något vis mer försöka hjälpa till att synliggöra och bena upp problemen än att plåstra om symptomen genom att fortsätta betala kostnader som gravt behöver ses över? Komma ur förnekelsen på något vis.

Jag vet bara inte hur.

Vi har inte ställt något ultimatum men kommer troligtvis inte betala mer för deras nuvarande livsföring. Men det är oroligt då de kanske står utan bostad i januari.

 

[MiniLi]

Jag vet bara inte hur.

Vi har inte ställt något ultimatum men kommer troligtvis inte betala mer för deras nuvarande livsföring. Men det är oroligt då de kanske står utan bostad i januari.

Du kan ju alltid ha kvar erbjudandet om att hjälpa dem till sverige (till rimlig kostnad), men säga att du inte betalar något annat.

 

[sjoberga]

Jag vet bara inte hur.

Vi har inte ställt något ultimatum men kommer troligtvis inte betala mer för deras nuvarande livsföring. Men det är oroligt då de kanske står utan bostad i januari.

Jag stämmer in i kören, hjälp till självhjälp är det enda som kommer att bidra till en lösning.

Jag tror att en del av problemet nu är att de tror att de kan få er att betala. Då kan de fly några månader till i dimman.

Om de på allvar gör allt de kan för att ha en låg levnadsomkostnad och sedan behöver hjälp med något viktigt tillfälligt, hade det varit en annan grej. Nu förlängs/fördröjs bara lidandet till en hög kostnad för er.

 

[tanten]

Jag vet bara inte hur.

Vi har inte ställt något ultimatum men kommer troligtvis inte betala mer för deras nuvarande livsföring. Men det är oroligt då de kanske står utan bostad i januari.

bistertantetn fortsätter....

Så länge det går att hanka sig fram (dvs genom att ni betalar räkningarna) så kommer inget att hända.

Det är EXTREMT sällan läget är hopplöst. Det fins alltid lösningar. Men lösningen är inte att sitta hjälplösa och handlingsförlamade mitt i en levnadstandard man inte har råd med.

Betala inte mer. Snälla.

 

[Görel]

Jag vet bara inte hur.

Vi har inte ställt något ultimatum men kommer troligtvis inte betala mer för deras nuvarande livsföring. Men det är oroligt då de kanske står utan bostad i januari.

Går det att erbjuda en viss, begränsad hjälp utifrån att de först visar att de har en plan för att komma till rätta med situationen, och därefter visar att de följer planen? T ex att de sagt upp boendet och tecknat kontrakt för ett mindre?

 

[BornAgain]

Jag ser två ofrånkomliga steg, först reducera kostnaderna och sedan öka intäkterna.
De behöver befria sig från den nuvarande kostnadsnivån asap. Säga upp hyres- och leasingkontrakt, eventuellt sälja lösöre. Skala ner boendet till minsta/billigaste möjliga. Familjen kanske behöver flytta till någon annan stadsdel, stad eller landsdel för att hitta arbete och rimligt boende till rimlig kostnad, de har ju ändå inga befintliga lönearbeten att hänga upp sig på. Även barnen kan behöva hittextrajobb.
Båda föräldrarna behöver aktivt söka alla slags jobb, och har mannen de facto inte haft något uppdrag i sin firma på två år så kan han behöva byta fokus. Antingen är branschen död eller så är han fel person.

De behöver nog flytta hem till Sverige.

Jag tror många som påstår att "det bara" är att söka vilket jobb som helst ibland är lite dåligt insatta i vad det betyder i stora delar av världen (och även på vissa håll i Sverige)- i många länder är lönen för enklare tjänstejobb några hundralappar i månaden och arbetsförhållandena inte direkt de som medelklass svenskar förväntar sig skulle förekomma efter 1870. Att en svenska familj ska få den typen av jobb är dessutom ganska osannolikt (Det är strid på kniven om de jobb som inte kräver kontakter eller speciella kompetenser och arbetsgivaren har valmöjligheter. Det är som att McDonalds restauranger i Sverige hellre anställer en sextonåring än valfri akademiker som är äldre, dyrare och inte fogar sig lika lätt. Öppningen vore om omgivningen är så rasistisk att det skulle räknas som värt att betala för att en doggy Walker, butiksbiträde edyl var vit eller om man kunde ge t.ex. tennis- eller engelska lektioner.

Den realistiska lösningen vore om mannen kunde få ett (enklare) ekonomjobb via kontakter - men detta är något som antagligen redan borde ha skett om det vore möjligt (fast han kanske inte försökt?).

Jag tror TS familj gör vad den kan genom att erbjuda temporär bostad i Sverige och resa hit när biljetterna blir billigare. Att hjälpa till med fler räkningar är dock bara att skjuta upp det oundvikliga. Familjen måste själva ta tag i sin situation.

PS egentligen skulle jag vilja skriva att föräldrarna borde få stå sitt kast och det är skit att folk flyttar tillbaka för att utnyttja både släkt och det sociala skyddsnät som finns här i Sverige (och som är väldigt glest för väldigt många). Men det är lätta principer att ha - svårare att verkligen tycka när det handlar om riktiga människor av kött och blod.

 

[Snubbelfot]

Jag tror många som påstår att "det bara" är att söka vilket jobb som helst ibland är lite dåligt insatta i vad det betyder i stora delar av världen (och även på vissa håll i Sverige)- i många länder är lönen för enklare tjänstejobb några hundralappar i månaden och arbetsförhållandena inte direkt de som medelklass svenskar förväntar sig skulle förekomma efter 1870. Att en svenska familj ska få den typen av jobb är dessutom ganska osannolikt (Det är strid på kniven om de jobb som inte kräver kontakter eller speciella kompetenser och arbetsgivaren har valmöjligheter. Det är som att McDonalds restauranger i Sverige hellre anställer en sextonåring än valfri akademiker som är äldre, dyrare och inte fogar sig lika lätt.

Jag tror inte att någon antytt att det bara är att söka vilket jobb som helst, och få det. Men menar du att det vore bättre att inte söka alla slags jobb? I det beskrivna läget är ju även en låg lön oändligt mycket bättre än ingen lön, och söker man inga jobb alls så kommer man varken ifråga för kvalificerade eller okvalificerade tjänster. Ingen har rimligen råd att vara kräsen här.

 

[monster1]

Jag tror inte att någon antytt att det bara är att söka vilket jobb som helst, och få det. Men menar du att det vore bättre att inte söka alla slags jobb? I det beskrivna läget är ju även en låg lön oändligt mycket bättre än ingen lön, och söker man inga jobb alls så kommer man varken ifråga för kvalificerade eller okvalificerade tjänster. Ingen har rimligen råd att vara kräsen här.

Om man uppehåller sig i ett land där det saknas socialtskyddsnät kanske det bästa är att ta sig tillbaka till det land som man kommer ifrån där det finns ett socialtskyddsnät. Snarare än att fortsätta gräva ned sig genom att fastna i fattigdom och utsatthet långt borta ifrån sin släkt som kanske kan hjälpa till?

 

[Snubbelfot]

Om man uppehåller sig i ett land där det saknas socialtskyddsnät kanske det bästa är att ta sig tillbaka till det land som man kommer ifrån där det finns ett socialtskyddsnät. Snarare än att fortsätta gräva ned sig genom att fastna i fattigdom och utsatthet långt borta ifrån sin släkt som kanske kan hjälpa till?

Det håller jag med om i stort, och på litet längre sikt. Men som jag uppfattade situationen så saknas pengar till basala behov som mat nu, och det verkar inte finnas någon plan att flytta (heller). Då är alla inkomster bra inkomster, tycker jag.