Syskon med ekonomiska problem - vad hade ni gjort?

[stjarnhimmel]

Om man uppehåller sig i ett land där det saknas socialtskyddsnät kanske det bästa är att ta sig tillbaka till det land som man kommer ifrån där det finns ett socialtskyddsnät. Snarare än att fortsätta gräva ned sig genom att fastna i fattigdom och utsatthet långt borta ifrån sin släkt som kanske kan hjälpa till?

Ja hållet med men jag uppfattar det som att mannen kommer från landet de bor i? Så beroende på nationalitet kanske det inte är självklart att det är lätt att få jobb och komma in i svenska samhället?

 

[tanten]

Det håller jag med om i stort, och på litet längre sikt. Men som jag uppfattade situationen så saknas pengar till basala behov som mat nu, och det verkar inte finnas någon plan att flytta (heller). Då är alla inkomster bra inkomster, tycker jag.

Precis. Man kan ha två planer igång samtidigt.

-Lågsiktigt - flytta hem till släkten.
- kortsiktigt - försöka få tag i minsta lilla småjobb som kan ge pengar till basala behov som mat. Medan man jobbar på den långsiktiga planen.

 

[Myrten]

Om jag varit i den situationen och haft ekonomiska möjligheter hade jag nog satsat på att få hem i första hand barnen och i andra hand även mitt syskon. Barnen är ju oskyldiga till situationen och i och med att de är svenska medborgare och har släkt som bryr sig i Sverige kan de komma igenom det här utan att deras liv behöver innehålla erfarenheter av fattigdom och misär. Pengarna som sparades till deras utbildningar är borta, men i vårt land finns fri utbildning och CSN. Och av dig, TS, förstår jag som att ni släktingar kan tänka er att bidra till att försörja barnen till de är vuxna nog att ta ansvar för sig själva.

Visst, en flytt rycker undan barnens trygghet, men kanske är det ändå bättre att de flyttar till Sverige än till en fattig stadsdel i samma stad? Om inte annat bör det vara enklare inför deras kompisar. Tyvärr! Men att falla socialt innebär nog ofta att umgänget försvinner. Flyttar de utomlands behöver de inte nödvändigtvis göra den erfarenheten.

Beträffande föräldrarna - mannen får väl i alla fall inledningsvis stanna och försöka få företaget på fötter eller hitta jobb. För barnens del är det också bra om de i alla fall får en förälder med sig. Kvinnan kan ju börja söka jobb direkt men om hon varit hemmafru i tjugo år kan det ta tid. Men kanske kan hon utbilda sig? Åldersgränsen för CSN är väl borttagen?

TS, det värmer att se att ni ser hjälp till barnen som investering i framtiden!

 

[monster1]

Ja hållet med men jag uppfattar det som att mannen kommer från landet de bor i? Så beroende på nationalitet kanske det inte är självklart att det är lätt att få jobb och komma in i svenska samhället?

Han verkar ju dock inte ha ett fungerande nätverk där så det är ju inte till någon större hjälp.

 

[Whirlie]

Precis. Man kan ha två planer igång samtidigt.

-Lågsiktigt - flytta hem till släkten.
- kortsiktigt - försöka få tag i minsta lilla småjobb som kan ge pengar till basala behov som mat. Medan man jobbar på den långsiktiga planen.

Som jag förstått det så söker åtminstone han jobb. Det är möjligt att han inte vill att hon ska behöva jobba. Och jag tror båda mår rätt dåligt psykiskt. Åtminstone pga situationen de är i nu.

Vet inte om de aktivt söker annat boende. Tror dock det är svårt att få ett hyreskontrakt utan arbete och inkomst. Ofta måste man betala minst en månadshyra i förskott (vilket vi skulle kunna hjälpa till med om allt annat löser sig).

 

[Whirlie]

Jag tror många som påstår att "det bara" är att söka vilket jobb som helst ibland är lite dåligt insatta i vad det betyder i stora delar av världen (och även på vissa håll i Sverige)- i många länder är lönen för enklare tjänstejobb några hundralappar i månaden och arbetsförhållandena inte direkt de som medelklass svenskar förväntar sig skulle förekomma efter 1870. Att en svenska familj ska få den typen av jobb är dessutom ganska osannolikt (Det är strid på kniven om de jobb som inte kräver kontakter eller speciella kompetenser och arbetsgivaren har valmöjligheter. Det är som att McDonalds restauranger i Sverige hellre anställer en sextonåring än valfri akademiker som är äldre, dyrare och inte fogar sig lika lätt.

Det bemötande han får när han söker enkla jobb är att han är överkvalificerad och kommer byta till ngt mer kvalificerat så fort han får chansen. Att det inte är värt att satsa på att lära upp någon som riskerar att slute relativt snabbt. Han är dessutom 50 plus. Vilket inte är en attraktiv ålder för lågkvalificerade jobb där man inte har erfarenhet. Varken där eller här i Sverige.

 

[Inte_Ung]

Det bemötande han får när han söker enkla jobb är att han är överkvalificerad och kommer byta till ngt mer kvalificerat så fort han får chansen. Att det inte är värt att satsa på att lära upp någon som riskerar att slute relativt snabbt. Han är dessutom 50 plus. Vilket inte är en attraktiv ålder för lågkvalificerade jobb där man inte har erfarenhet. Varken där eller här i Sverige.

Han får väl köra buss i Sverige då.
Där är det ingen som bekymrar sig över om man är överkvalificerad, äldre eller invandrare.
Lönen går alldeles utmärkt att leva på.

 

[Whirlie]

Han får väl köra buss i Sverige då.
Där är det ingen som bekymrar sig över om man är överkvalificerad, äldre eller invandrare.
Lönen går alldeles utmärkt att leva på.

Det kanske han till och med skulle gilla! Han är social och van att köra stor bil i helt galen stadstrafik! Bra tips! Det är väl någon aktiv användare här dom kör buss? @MissFideli va? Hur ser arbetsmarknaden ut (det gäller storstad)? Och vad behöver man för kvalifikationer? Antar att man behöver konvertera sitt körkort till svenskt, men jag tror det går att göra utan ny uppkörning mm.

 

[godisklubba]

Det kanske han till och med skulle gilla! Han är social och van att köra stor bil i helt galen stadstrafik! Bra tips! Det är väl någon aktiv användare här dom kör buss? @MissFideli va? Hur ser arbetsmarknaden ut (det gäller storstad)?

Jag har ingen aning om hur arbetsmarknaden ser ut i någon specifik stad, men läste någon artikel på aftonbladet om att det i hela Sverige saknas 7300 busschaufförer fram till 2020, så det borde ju inte vara en direkt omöjlighet att kunna få jobb som busschaufför. Om det är något han dessutom skulle kunna gilla är det ju ännu bättre

 

[MissFideli]

Det kanske han till och med skulle gilla! Han är social och van att köra stor bil i helt galen stadstrafik! Bra tips! Det är väl någon aktiv användare här dom kör buss? @MissFideli va? Hur ser arbetsmarknaden ut (det gäller storstad)? Och vad behöver man för kvalifikationer? Antar att man behöver konvertera sitt körkort till svenskt, men jag tror det går att göra utan ny uppkörning mm.

Jag tror att man nästan överallt mer eller mindre skriker efter bussförare. Det han i så fall bör göra är att kontakta bolaget som kör i den stan och kolla vad som behövs. Han måste ha yrkesförarkompetens för att få köra yrkesmässigt, så han bör kolla upp om det är nått företaget kan fixa åt honom eller om han får göra det själv först. Utan den får han inte köra med folk i. Och vad som gäller med körkortet också förstås.

 

[MissFideli]

Jag tror att man nästan överallt mer eller mindre skriker efter bussförare. Det han i så fall bör göra är att kontakta bolaget som kör i den stan och kolla vad som behövs. Han måste ha yrkesförarkompetens för att få köra yrkesmässigt, så han bör kolla upp om det är nått företaget kan fixa åt honom eller om han får göra det själv först. Utan den får han inte köra med folk i. Och vad som gäller med körkortet också förstås.

Ah, ser att han kanske inte har busskort? Då kommer han ta yrkesförarkompetensen samtidigt som han tar D-behörigheten.

 

[monster1]

Det kanske han till och med skulle gilla! Han är social och van att köra stor bil i helt galen stadstrafik! Bra tips! Det är väl någon aktiv användare här dom kör buss? @MissFideli va? Hur ser arbetsmarknaden ut (det gäller storstad)? Och vad behöver man för kvalifikationer? Antar att man behöver konvertera sitt körkort till svenskt, men jag tror det går att göra utan ny uppkörning mm.

Om han pratar svenska eller engelska så finns det ju ekonomijobb här med.

 

[micaelathegreat]

Antar att man behöver konvertera sitt körkort till svenskt, men jag tror det går att göra utan ny uppkörning mm.

Lite beroende på var de kommer från. Körkort från länder inom EES (och i vissa fall Japan och Schweiz) kan konverteras, alla andra får man ta nytt svenskt körkort med allt vad det innebär. (Du kanske vet detta, och att han/de kvalificerar för konvertering. Men tänkte att det är bäst att nämna. )

 

[tanten]

Lite beroende på var de kommer från. Körkort från länder inom EES (och i vissa fall Japan och Schweiz) kan konverteras, alla andra får man ta nytt svenskt körkort med allt vad det innebär. (Du kanske vet detta, och att han/de kvalificerar för konvertering. Men tänkte att det är bäst att nämna. )

Om man inte tänker börja som yrkesförare så kan man köra vanlig bil på sitt utländska körkort i ett år. Sedan måste man ha svenskt dito.
Men EU-kort gäller i Sverige också.
https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/Korkort/har-korkort/utlandska-korkort/

 

[Whirlie]

Lite beroende på var de kommer från. Körkort från länder inom EES (och i vissa fall Japan och Schweiz) kan konverteras, alla andra får man ta nytt svenskt körkort med allt vad det innebär. (Du kanske vet detta, och att han/de kvalificerar för konvertering. Men tänkte att det är bäst att nämna. )

Ah. Trodde typ australiensiska och amerikanska också gick att konvertera rakt av.

 

[Lena Furberg]

Ah. Trodde typ australiensiska och amerikanska också gick att konvertera rakt av.

Amerikanskt går inte att konvertera. (Och tur är väl det, med tanke på hur skrämmande lätt det var att ta körkort där....... )

 

[micaelathegreat]

Ah. Trodde typ australiensiska och amerikanska också gick att konvertera rakt av.

Nej, tyvärr inte. Jag hade australiensiskt körkort och fick ta om det helt när jag kom hem.

 

[micaelathegreat]

Om man inte tänker börja som yrkesförare så kan man köra vanlig bil på sitt utländska körkort i ett år. Sedan måste man ha svenskt dito.
Men EU-kort gäller i Sverige också.
https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/Korkort/har-korkort/utlandska-korkort/

Jo, jag vet, jag körde på mitt i ett år men sedan fick jag som sagt ta om det helt. Förr eller senare behöver man ta svenskt körkort om man inte har ett körkort som kan konverteras.

 

[Brandgul]

Kära kloka bukemaffia, hjälp! Jag funderar mkt på det här, men kan inte prata med ngn annan än min man med hänsyn till de inblandade. Så nu undrar jag - vad hade du gjort om du ställts inför följande scenario.

I november får jag och min man ett telefonsamtal från ett syskon där hen är ledsen och uppriven. Hen har fyra barn i och kring tonåren och bor i ett annat land långt bort. Gift med en från det landet sedan ca tjugo år.

De har inga pengar. Kvinnan är hemmafru och mannen har jobbat. Ekonom med egen firma, och han har inte haft uppdrag eller jobb på ca två år. Hon har inte haft insyn i ekonomin och han har velat ta hand om henne och sagt att det ordnar sig. De har inte justerat sin livssituation nämnvärt utan bor i villa i fint område med två dyra bilar (bla en Volvo XE90).

I november var alla pengar helt slut. Gissar att de tagit av sina pensionspengar och pengar som skulle bekostat barnens utbildning. Vet inte om de även har lån/krediter.

Vi har stöttat och peppar. Betalat hyran för deras hus i december på 60 000:- samt 10 000:- till mat. Deras föräldrar har det knapert ekonomiskt så de kan inte hjälpa så mycket. Den andra av makarna har en syster men hen vågar inte berätta hur deras ekonomi ser ut.

Han söker ”alla jobb” men mår inte bra varken fysiskt eller psykiskt. Vet inte om hon börjat söka. Men någon måste skjutsa och lämna barnen i skolan då lokaltrafiken där är otrygg och cykla livsfarligt även för vuxna.

Det billigaste alternativet är att de flyttar hem. Barnen är svenska medborgare liksom hon. Föräldrarna här bor semistort så de kan få plats. Men det blir en stor förändring för barnen som är födda och har alla vänner där. Men vi har hela tiden sagt att vi köper flygbiljetter så alla kan komma hit före jul. De sa att de hade biljetter bokade till 17/12 (obetalda antar jag). Men några dagar innan sa de att de inte kommer då. Nu kostar billigaste biljetterna till alla över 100 000:- om vi bokar nu.

Att hyra lägenhet i och kring deras område landar nog på 30-40 000:-, iaf med kort varsel.

När vi pratade med dem före helgen såg allt likadant ut som i mitten på november. De har inte ens berättat någonting för barnen än. De är i jättekris. Tror de skäms och inte orkar ta tag i något.

Vi borde fråga om de behöver pengar inför julafton, för barnens skull. Men sedan då? Visst har vi mycket sparpengar, men vi kan inte betala alla deras omkostnader varje månad. Men vi kan ju heller inte låta barnen bli utslängda på gatan. Samtidigt som föräldrarna är vuxna och borde vara drivande i att lösa situationen.

Snälla Bukelyxfällan hjälp

Ingenting. Jag har gjort det "för barnens skull". Hjälpte det? Svar nej. Det gav bara mer utrymme för föräldrarna att fortsätta sitt leverne för att vi lyfte barnen.

Nä fy.

Däremot min mamma som är fattigpensionär får allt hon behöver när hon behöver.

 

[ascha]

Är de svenska medborgare? Annars är det inte bara att åka till Sverige och tro att man får stanna eller jobba. EU-medborgare undantagna. Har svenska kompisar som träffat amerikanska pojkvänner och det tar över ett år för pojkvännerna att få uppehållstillstånd och rätt att komma hit. Spelar ingen roll om de har gemensamma barn.