Svinig kille

[TinyWiny]

@TinyWiny

Jag har verkligen jättesvårt att tro att han skulle kunna bli så våldsam men det vet man väl aldrig. Jag vet inte riktigt hur jag ens kan gå med på att bara stryka ett streck över allt, det kan jag nog inte innerst inne.

Men, nu när vi är sams igen känns det som att det kommer bli lättare att gå vidare. Det blir mer ett cleant avslut då, jag har fått lugna ner mig, jag har fått börja bearbeta känslorna etc. Istället för att bara bryta rakt av när allt var som stormigast. Det kanske funkar för andra men för min del känns det bättre att ändå kunna prata med varandra utan att det blir bråk. Mer lägga honom i kompis-facket.

Men han har ju redan varit våldsam. Inser du inte det?

Självklart kan du inte stryka ett streck över det som har varit. Det är faktiskt inget man förlåter överhuvudtaget utan istället ser man till att hålla sig så långt borta ifrån den människan som är möjligt.

Jag förstår att det kan kännas lättare att gå vidare nu och jag hoppas verkligen att du går nu men det jag inte förstår är hur han har kunnat kvala in till att bli din vän? Med sådana vänner behöver du ju iallafall inte oroa dig för några ovänner för om du tycker att det är okej att dina vänner spottar på dig, tar strypgrepp på dig och sviker dig när du behöver dem som bäst så kan ju knappast en ovän göra dig mer illa än en sådan vän.

Snälla du. Läs igenom tråden. Läs vad du har skrivit och vad du har fått för reaktioner. Fundera sedan på varför de allra flesta reagerar väldigt starkt. Kan det bero på att vi vet något som du vägrar inse? Ta till dig alla goda råd och lämna honom bakom dig nu. Innan det är försent!

 

[BernT]

Har någon (förutom du och han) tyckt det varit en bra ide att du går tillbaka till honom?

Det kanske kan vara en fingervisning (eller visa med hela handen snarare) att det är fel, inget gott kan komma ur ert förhållande.

Var stolt, lämna idioten och se aldrig tillbaka! Ingen ska behöva ta sådan skit som du har gjort

Nä, inte en enda har tyckt det var en bra idé...

I övrigt så nä jag tror inte han kommer gå så över gränsen men jag vet inte. Börjar antagligen nytt jobb om dryga veckan som kommer kräva 100 % fokus så då blir det naturligt att han fasas ur mitt liv. Tänker inte göra ngn stor grej av det (typ smsa ngt dramatiskt om att det är slut för alltid blabla) utan mest bara låta det va så att det rinner ut i sanden. Kanske är fegt men jag vill och orkar inte lägga mer energi än nödvändigt på det här.

 

[BernT]

Dubbelt ä



Tio

 

[Lovisaleonora]

... eller så vill du inte bränna några broar om du vill tillbaka.

Det är inte viktigt. Huvudsaken är att du förstår och arbetar för att komma bort från honom.

 

[BernT]

... eller så vill du inte bränna några broar om du vill tillbaka.

Det är inte viktigt. Huvudsaken är att du förstår och arbetar för att komma bort från honom.

Lite så kanske.

Jag ska försöka iaf. Det kommer oavsett vad inte funka att ses under hösten om jag ska jobba för dels är jobbet långt bort från honom och dels kommer jag alltid jobba de dagar han är ledig så det löser sig den vägen. Sen under 2015 första halvåret är han ju borta och jag kommer jobba då med. Så jag borde fixa det.

 

[BernT]

Förlåt men det känns verkligen som att du lurar dig själv. Det funkar ju inte att ha kontakt och vara vän för helt plötsligt uppdaterar du på Buke om att ni börjat träffas igen, att du inte vågar ställa krav för att han kanske lämnar dig då, att han inte varit våldsam (HALLÅ, HAN TOG STRYPGREPP PÅ DIG). Du försvarar honom fortfarande vilket innebär att du fortfarande är manipulerad och nedbruten.

Även om du skulle kunna vara vän med honom förstår jag inte varför du skulle vilja vara det. I mina öron låter du som alla andra tjejer som varit med nåt svin och sen säger "men jag vill hemskt gärna vara vän med honom" bara för att de inte fixar att inte få träffa honom. Det har ingenting med vänskap att göra, bara beroende.

Jag vet att jag inte ska eller borde försvara. Och jag ska försöka bryta, även om jag kanske inte riktigt fixar att göra det till hundra procent på en gång.

Skulle kunna bli?! Du har ju redan bevis för att han tar till våld när det passar honom. Vad kallar du strypgrepp?! Det är INGET ANNAT ÄN FYSISKT VÅLD. Redan att ta tag i någons arm för att få denne att stanna kvar (mot sin vilja) är fysiskt våld.

Snubben är våldsam, respektlös (spottar på dig!), otrogen, icke kommunikativ och helt enkelt ett tvättäkta svin. Du väljer honom framför en sund relation. Hur tror du att du kan få en sund relation om du vid varje tillfälle väljer en spritt språngande vansinnig våldsverkare?!

Han har ju dessutom varje gång visat dig att han inte tänker ändra sig. För att han inte vill.

Ja jo jag antar att han kan bli våldsam igen. En kollega sa idag att jag borde anmäla men det kommer jag inte göra, finns ju inga vittnen eller ngt. Får väl låta det här bli en läxa för livet.

 

[Zewz]

Hur du går tillväga spelar väl mindre roll, bara du blir av med kräket!

Så många eniga bukefalister kan inte ha fel - dumpa!

Har du någon närstående IRL som du kan prata med, berätta, att du verkligen vill bryta med den här slibbige karln? Som kanske handgripligen kan hjälpa dig om det behövs?

Jag hoppas verkligen du kommer förbi detta. Det kanske har avhandlats i tråden vart du bor, jag vet inte, men det finns alltid buke-folk överallt som är beredda att hjälpa till.

 

[Zewz]

Du behöver inga vittnen för att anmäla honom för misshandel.

En anmälan skulle bli en jävligt nyttig läxa för honom.

 

[BernT]

Du behöver inga vittnen för att anmäla honom för misshandel.

En anmälan skulle bli en jävligt nyttig läxa för honom.

Fast det kommer bara läggas ner ändå. Speciellt eftersom jag fortsatte träffa honom efteråt, det minskar ju mn trovärdighet hos polisen.

 

[Lovisaleonora]

Men strunta i anmälan, du vill ju uppenbarligen inte. Ljug inte för oss, och hävda en massa skäl som du inte vet något om innan du försökt. VAR ÄRLIG.

Säg att du inte vill anmäla honom.

 

[BernT]

Men strunta i anmälan, du vill ju uppenbarligen inte. Ljug inte för oss, och hävda en massa skäl som du inte vet något om innan du försökt. VAR ÄRLIG.

Säg att du inte vill anmäla honom.

Nej det vill jag inte, men mestadels för min egen skull. Jag vet hur det gick sist jag fick göra en anmälan, det lades ner och jag framställdes som lögnare.
Så ja, dyrköpt läxa istället.

 

[Lovisaleonora]

Varför förklarar du dig? Ingen kan tvinga dig att anmäla.

Vill du inte, så vill du inte. Oavsett orsak.

 

[Dresden]

Det viktigaste är ju ändå att du kommer iväg från honom, oavsett hur...

Jag kan förstå att du inte vill anmäla, det blir ord mot ord och jag tror att du har nog jobbigt ändå just nu, bara du förstår att det är något som du faktiskt borde rapporterat och kommer att göra om det någonsin händer igen, direkt!

Sen måste jag säga att personligen tror jag att det där med att hålla sig undan och låta saker rinna ut i sanden kanske inte är det bästa i vanliga fall, men när det är så här låter det som en rätt bra idé - om du fixar det?

Utan konfronterande sms kanske det blir lättare att dra sig undan, bara låta dag efter dag gå och på så vis få lite distans till ert förhållande nu när ni har olika arbetsplatser?
Det är ju de där småbråken som håller allt vid liv, de och känslan av att bli sams och få den bekräftelsen från honom igen. Jag vet precis hur det känns.

 

[Modest]

@BernT

Alltså, du behöver inte säga ett skit till honom om avslut etc. Bara blockera numret och försvinn.

 

[Efwa]

Jag har nu följt denna tråd sedan den började och vill göra TS uppmärksam på några saker. Det har alla ni redan gjort men även om hon förstår så ger det inte det resultat vi så gärna önskar. Kanske gör inte detta inlägg det heller.

ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) har en skrivelse som jag vill citera ur som nu har varit uppe i diskussionen många gånger. Hur medveten är han att han gör fel?

De skriver:

"Tvärtemot vad många tror slår män sällan i okontrollerat vredes mod. Mannen väljer ut tillfället när han ska misshandla kvinnan, och gör det när de är ensamma, utan vittnen. Han kontrollerar vem han ska slå – inte sina vänner, sin chef, sina anställda utan sin fru, sin sambo, sin flickvän. Han kontrollerar tidpunkten för sitt våldsutövande och hur mycket våld han ska använda. Om män som misshandlar slog okontrollerat skulle många fler kvinnor dö varje år. "

Vilket betyder i ditt fall att han absolut gör det medvetet även om det tolkas som omedvetet. Dina sista inlägg visar detta. Han har tagit stryptag och spottat på dig utan vittnen och om du skulle anmäla så står ord mot ord.
Du har inte vid något tillfälle sagt att han på något sätt gjort samma sak mot någon annan i hans krets, vilket vi kan dra slutsaten att han inte gjort. D.v.s samma mot sin chef, eller dyligt.

Enligt kvinnojouren (och alla i tråden) klassas stryptag som fysiskt våld. Han har alltså redan misshandlat dig enligt lag och förordning. Att ta till handflatan och/eller nävarna är närmare stryptag än att inta ta till något alls. Du måste vara medveten om det.

Psykiskt våld klassas som våld enligt FN´s definition av våld mot kvinnor. Du är enligt FN misshandlad av din "partner".

Nu vet jag att du redan i hjärnan vet detta. Men, den lilla styrka du har kvar MÅSTE ta tag i detta.
Jag själv har inte varit utsatt för detta men en av mina äldsta vänner har. Hon blev i 10-15 år psykiskt misshandlad av sin partner och hann få två barn med honom. När hon äntligen tog sig styrkan att lämna var det det bästa som kunde hända henne.

Då var han ändå trogen och lojal och hade inga relationer utanför deras samt att han inte kontrollerade vad hon fick gå i och sådant som man kan höra av andra. Han var kontrollerande på andra sätt. Mer..........utifrån tolererande saker. Jag fattade inte ens hur illa det var förrän jag hämtade henne på plats.

Han skaffade heller aldrig någon ny partner, så mycket "älskade" han henne. Men det ändrade ALDRIG hennes beslut och det är jag idag väldigt glad för.

Jag kan säga att han vågade aldrig träffa eller se mig i ögonen efter detta.

 

[BernT]

Har läst allas svar och så, ska svara när jag orkar.

Idag är en riktigt riktigt dålig dag, jag vet inte om allt från aborten osv kommer ikapp nu. Har väl gjort som vanligt innan och bara trängt undan det och byggt upp min lilla mur för att slippa känna. Den börjar väl rämna nu eller ngt, det känns iaf inte bra, inte det minsta.

 

[Mirre]

Skriv av dig här, kontakta inte honom idag (eller någon dag)
Han kommer bara dra nytta av din sinnesstämning.

 

[Zewz]

@BernT

Har du någon i närheten som vet hur du mår? Försök att inte söka tröst hos honom i alla fall.

Önskar så att jag kunde hjälpa dig. Förstår också att det kan ha lite motsatt effekt om vi pushar dig för mycket, men vi vill alla ditt bästa!
Kram på dig!

 

[BernT]

Ja jo min familj vet ju.

Kraschade riktigt rejält idag. Värsta dagen hittills, kanske verkar konstigt att skriva om, men jag vet att imorgon kommer jag låtsas som att idag inte existerat och att jag inte alls mådde såhär uselt. När det väl satt igång började jag tvivla på allt annat i livet med och så var gråtkalaset ett faktum.

Pratade med en kompis och sa att jag kommer förneka imorgon att jag mådde såhär idag, att jag ens är ledsen osv, att jag gör så för att jag inte orkar med känslorna. Då sa han en klok sak "varför då, kan det inte få vara dåligt ett tag?"

Pratade faktiskt med killen också förut, han var väldigt stöttande och kommer ordna en samtalskontakt imorgon.

Har väl insett att jag nog inte ska jobba i höst, jag måste ta hand om mig själv. Jag måste sluta tro att jag är en övermänniska som kan plugga 100 %, jobba 100% och ha 1-2 hästar. Imorgon kommer jag tycka att jag fixar det, vilket jag säkert gör ett tag tills jag kraschar igen.

 

[Lovisaleonora]

Är det inte dax att du växer upp, BernT? Det är inte elakt menat, utan mer en fråga om det inte är tid att mogna och axla ansvaret att vara vuxen.

Det kommer dåliga dagar. Låt dem komma. Utan dem hade allt roligt varit grått. Det måste få finnas kontraster i tillvaron. MEN i relationer måste vi välja rätt, för att inte förgöra oss själva.

Din snubbe har trampat ner dig så långt att du inte ens vet att du är under ytan. Du tror att världen är så här.

Du är värd så mycket bättre, jag önskar att du kunde se det.