Svenskars relation till religion

[Lingon]

Jag har i dag, för första gången på säkert över 20 år, känt ett i högsta grad verkligt obehag kring att vara öppen med min tro, och en oro för att människor i min närhet ska bli dömda och förminskade innan de fått en möjlighet att visa vem de är, enbart baserat på deras eventuella tro. Jag har frågat mig själv om jag bör uppmana mina nära till att försöka dölja sin tro, för att inte hamna i ett onödigt negativt utgångsläge i mötet med andra människor.

Samtidigt känner jag väldigt starkt att det inte är en tankevärld jag vill hamna i, och därför känns det rimligast för mig att helt enkelt lämna tråden, även om jag egentligen tycker att det är ett intressant ämne att diskutera. Det är dock inte värt min mentala hälsa.

Bara för att det finns människor som tycker annorlunda och därför vill ha samtalshjälp av någon som inte är där i egenskap av representant för en religion?

 

[MML]

Bara för att det finns människor som tycker annorlunda och därför vill ha samtalshjälp av någon som inte är där i egenskap av representant för en religion?

Nej, självklart inte, och att du över huvud taget gör ett sådant antagande är inget annat än fånigt och visar på en bristande förmåga att se andras situation.

 

[Grazing]

Bara för att det finns människor som tycker annorlunda och därför vill ha samtalshjälp av någon som inte är där i egenskap av representant för en religion?

En präst är inte där i läget att "representera sig" för en religion, prästen är där för att hjälpa och vara ett stöd och representerar medmänsklighet.

Tydligen är inte medmänsklighet av godo om det inte kommer från rätt person..

 

[Lingon]

En präst är inte där i läget att "representera sig" för en religion, prästen är där för att hjälpa och vara ett stöd och representerar medmänsklighet. En person som valt att jobba och hjälpa människor.

Prästen är där för att hen är präst. En präst representerar en religion. Det räcker för mig. Är det så svårt att respektera?

 

[Grazing]

Prästen är där för att hen är präst. En präst representerar en religion. Det räcker för mig. Är det så svårt att respektera?

Prästen är där för att hjälpa i första hand.

Fruktansvärt faktiskt att det kommit till det läget att "inte vilja ha med någon att göra om den har en tro"..det är otäckt. Jag är glad att jag inte har med sådana människor att göra i min omgivning.

 

[sjoberga]

Prästen är där för att hjälpa i första hand.

Fruktansvärt faktiskt att det kommit till det läget att "inte vilja ha med någon att göra om den har en tro"..det är otäckt. Jag är glad att jag inte har med sådana människor att göra i min omgivning.

Men kära nån vilka våldsamma vantolkningar som görs. Att man inte vill samtala i kris , med någon med, stor sannolikhet, en helt apart (jämfört med den som har krisen) världsbild är väl inte särdeles konstigt. Det är ju bland annat därför många troende gärna väljer att prata med sin församlingsledare och präst.

Präst är en religiös titel.

För att vara tydlig ser jag det inte heller som konstigt att vilja prata med prästen även om man är icke-troende. Det beror både på person, erfarenheter och vad krisen handlar om.

 

[skiesabove]

Jag har i dag, för första gången på säkert över 20 år, känt ett i högsta grad verkligt obehag kring att vara öppen med min tro, och en oro för att människor i min närhet ska bli dömda och förminskade innan de fått en möjlighet att visa vem de är, enbart baserat på deras eventuella tro. Jag har frågat mig själv om jag bör uppmana mina nära till att försöka dölja sin tro, för att inte hamna i ett onödigt negativt utgångsläge i mötet med andra människor.

Samtidigt känner jag väldigt starkt att det inte är en tankevärld jag vill hamna i, och därför känns det rimligast för mig att helt enkelt lämna tråden, även om jag egentligen tycker att det är ett intressant ämne att diskutera. Det är dock inte värt min mentala hälsa.

Jag förstår inte behovet av att "vara öppen med sin tro".

Tro på vad du vill. Varför behöver du berätta om det för andra? Det är just det här som är provocerande med kristna och en del andra religioner. Missionerandet!

Jag berättar inte för folk om min tro. Ser ingen anledning till det, det är något privat. Det är enbart min angelägenhet, jag behöver inte prata om det och försöka influera andra att tro likadant.

Det handlar inte om att dölja något. Folk behöver inte veta något om mitt sexliv heller. Det är privat.

 

[MML]

Jag förstår inte behovet av att "vara öppen med sin tro".

Tro på vad du vill. Varför behöver du berätta om det för andra? Det är just det här som är provocerande med kristna och en del andra religioner. Missionerandet!

Jag berättar inte för folk om min tro. Ser ingen anledning till det, det är något privat. Det är enbart min angelägenhet, jag behöver inte prata om det och försöka influera andra att tro likadant.

Det handlar inte om att dölja något. Folk behöver inte veta något om mitt sexliv heller. Det är privat.

Varför anser du dig ha rätten att bestämma vad andra får vara öppna med och inte? Att inte dölja sin tro är inte detsamma som att missionera. Vad skulle du tycka om någon ifrågasatte ett behov av att "vara öppen med sin sexualitet"? Det är något privat, enbart min angelägenhet, jag berättar inte för folk om min sexualitet.

Det du pysslar med nu är i högsta grad obehagligt och jag blir uppriktigt förvånad över den människosyn du visar här.

 

[skiesabove]

Prästen är där för att hjälpa i första hand.

Fruktansvärt faktiskt att det kommit till det läget att "inte vilja ha med någon att göra om den har en tro"..det är otäckt. Jag är glad att jag inte har med sådana människor att göra i min omgivning.

Jag har noll behov av att ha kontakt med en präst. Jag vill inte ha "själavård", jag tycker att hela det konceptet är en felaktig uppfattning (själ alltså).

Om jag vill prata om psykologiska problem så vill jag göra det med någon som har en utbildning i helst både neurovetenskap, psykologins historia, och olika former av vetenskapligt belagt effektiva terapier...

...eller, vilket jag också har gjort, om det gäller "problem" som går in i de områden som vetenskapen inte berört så mycket än, så tar jag hjälp av någon med liknande metafysisk världsbild gällande det oförklarliga. Jag har alltså haft kontakt med en völva (som dessutom var utbildad i psykodramaterapi).

Varför är det så hemskt att jag inte vill ha med en präst att göra? Jag har inget behov av en fotbollstränare heller. Folk som gillar fotboll kan få snacka med fotbollstränaren.

 

[skiesabove]

Varför anser du dig ha rätten att bestämma vad andra får vara öppna med och inte? Att inte dölja sin tro är inte detsamma som att missionera. Vad skulle du tycka om någon ifrågasatte ett behov av att "vara öppen med sin sexualitet"? Det är något privat, enbart min angelägenhet, jag berättar inte för folk om min sexualitet.

Det du pysslar med nu är i högsta grad obehagligt och jag blir uppriktigt förvånad över den människosyn du visar här.

Jag tycker också att det är oartigt och olämpligt att prata om ens sexuella fetisher i annat än mycket privata sammanhang.

Samma sak med detaljer om ens religion. Det hör inte hemma i det allmänna samtalet. Tillsammans med vänner där alla samtycker till det intima samtalsämnet, kör på.

Religionsfrihet innebär inte friheten att invadera det allmänna utrymmet med ens privata intressen.

 

[skiesabove]

Gällande sexuell läggning, i dejtingsammanhang är det ju lämpligt att berätta vad man har för läggning, och också om man är väldigt engagerad i något trossamfund.

Men din kollega behöver inte veta något om något av de sakerna. Det är helt irrelevant.

När man kommit längre än första dejterna kanske man berättar mer om sin tro. Det är ju rätt viktigt att ens partner är inne på samma spår / kan stå ut med såna saker, om man ska ha en seriös och långsiktig relation. Det finns garanterat snubbar som inte är intresserad av tjejer som jag som har både periodiska systemet och tarotkort som väggdekorationer . Och det är helt ok.

Det är ok att vara olika. Och vi behöver inte vara så himla mycket "up in eachothers shit". Håll det privata privat, så blir det behagligare för alla.

 

[MML]

Jag tycker också att det är oartigt och olämpligt att prata om ens sexuella fetisher i annat än mycket privata sammanhang.

Samma sak med detaljer om ens religion. Det hör inte hemma i det allmänna samtalet. Tillsammans med vänner där alla samtycker till det intima samtalsämnet, kör på.

Religionsfrihet innebär inte friheten att invadera det allmänna utrymmet med ens privata intressen.

Jag tycker att det är oartigt att tala förminskande och nedlåtande om någon annans livsåskådningar, att tillskriva andra åsikter de inte har, att påstå att någon sagt något denne inte sagt etc.

Jag tycker inte att religion är likvärdigt med sexuella fetischer. Jag tycker att det är väldigt upprörande att över huvud taget påstå något sådant, och det går inte i linje med den religionsfrihet vi har i Sverige. Att inte gömma sin tro, vilket du tycks anse är det enda rätta, är inte att invadera det allmänna utrymmet med privata intressen. Inte mer än att inte gömma sin sexuella läggning, eller sin funktionsnedsättning, eller sin nationalitet eller något annat som är en del av ens identitet.

 

[MML]

Gällande sexuell läggning, i dejtingsammanhang är det ju lämpligt att berätta vad man har för läggning, och också om man är väldigt engagerad i något trossamfund.

Men din kollega behöver inte veta något om något av de sakerna. Det är helt irrelevant.

Varför skulle det vara lämpligt att berätta om om man är väldigt engagerad i något trossamfund, men inte för en kollega? Din syn på religion är faktiskt mer obehaglig än något annat jag sett i den här tråden.

 

[EmmaBovary]

Jag tycker också att det är oartigt och olämpligt att prata om ens sexuella fetisher i annat än mycket privata sammanhang.

Samma sak med detaljer om ens religion. Det hör inte hemma i det allmänna samtalet. Tillsammans med vänner där alla samtycker till det intima samtalsämnet, kör på.

Religionsfrihet innebär inte friheten att invadera det allmänna utrymmet med ens privata intressen.

Men va, det här var väl lite extremt? Med det resonerandet så skulle det ju inte ses som okej att vifta med en prideflagga i allmänna utrymmen...?

 

[skiesabove]

Varför skulle det vara lämpligt att berätta om om man är väldigt engagerad i något trossamfund, men inte för en kollega? Din syn på religion är faktiskt mer obehaglig än något annat jag sett i den här tråden.

Varför är det obehagligt?

Varför skulle mina kollegor behöva veta att jag har ett altare hemma? Det har noll relevans till vår produktivitet på jobbet. Lika lite relevans som mina sexvanor.

Men det är högst relevant om jag ska ingå en intim relation med någon, att man är ok med varandras privata intressen.

 

[Gnist]

Jag förstår inte behovet av att "vara öppen med sin tro".

Gissningsvis samma behov som andra har om att vara öppen med sin sexuella läggning, sin könsidentitet, sin politiktillhörighet etc etc etc.

Vad har den generelle Svensken för nytta av att veta såna saker om diverse okänt folk?

Svar noll. Absolut noll.

Men klankas det inte på det ena, så bör det -rimligtvis- inte klankas på de andra.

 

[Mia_R]

Gällande sexuell läggning, i dejtingsammanhang är det ju lämpligt att berätta vad man har för läggning, och också om man är väldigt engagerad i något trossamfund.

Men din kollega behöver inte veta något om något av de sakerna. Det är helt irrelevant.

När man kommit längre än första dejterna kanske man berättar mer om sin tro. Det är ju rätt viktigt att ens partner är inne på samma spår / kan stå ut med såna saker, om man ska ha en seriös och långsiktig relation. Det finns garanterat snubbar som inte är intresserad av tjejer som jag som har både periodiska systemet och tarotkort som väggdekorationer . Och det är helt ok.

Det är ok att vara olika. Och vi behöver inte vara så himla mycket "up in eachothers shit". Håll det privata privat, så blir det behagligare för alla.

Jag har kollegor som är både öppna med sin tro och med sin sexuella läggning, jag dömer varken hon som är kristen eller han som är bög trots att jag varken är det ena eller det andra. Jag ser heller ingen anledning att någon av dem skulle behöva dölja det även om det inte angår mig, men som kollega så pratar vi ju med varandra om både jobb och livet i största allmänhet. Jag skulle dock aldrig jämföra sexuell läggning med religion, i mina ögon blir det mycket märkligt om vi inte pratar om sekter.

 

[EmmaBovary]

Varför är det obehagligt?

Varför skulle mina kollegor behöva veta att jag har ett altare hemma? Det har noll relevans till vår produktivitet på jobbet. Lika lite relevans som mina sexvanor.

Men det är högst relevant om jag ska ingå en intim relation med någon, att man är ok med varandras privata intressen.

För att det inskränker personers rätt att vara sig själva? Liksom det låter ju som "Don't ask, don't tell" regeln i amerikans militär, där man inte fick berätta om sin läggning, och visst, man fick inte fråga heller men det var ändå diskriminerande mot homosexuella.

 

[Cambrie]

Jo, alla som envist tjatat om att prästen minsann inte säger nåt religiöst. Och som tjatat om att vi inte vill pga rädsla. Bara respektera att vi inte vill pga att prästen i sin yrkesroll representerar en religion.

Men herrejisses människa. Du kommer med falsk information och rena konspirationsteorier, för att inte tala om vilken otroligt fullkomligt vidrig människosyn du lyfter mot de som är religösa (mig exkluderad för du vet ju inte ens vad jag har förvtro, eller om jag har någon) . Du menar på allvar att sådana fulllomligt horribla anklagelser ska stå oemotsagda?! Om du nu tror på vetenskap så börja med att leta källor till dina påståenden. Det lärde sig de flesta på lågstadiet.

 

[Lobelia]

En präst är inte där i läget att "representera sig" för en religion, prästen är där för att hjälpa och vara ett stöd och representerar medmänsklighet.

Tydligen är inte medmänsklighet av godo om det inte kommer från rätt person..

Och här börjas det igen. En otrolig brist på respekt för personliga val.