Sv: Svärföräldrar
Det vi fått lära oss med att vänta på vår tur är att man inte pratar samtidigt som någon annan, om man ska prata till hela borden. Man får i sådana fall hoppa in när det blir en längre paus. Så det är inte alltid att t ex den personen som pratat var riktigt färdig, men man är då inte ofin och avbryter den mitt i en mening.
Svarar visst på frågor efter att jag blir avbruten, men aldrig om det berör det jag skulle sagt för jag blir väldigt stött i kanten och ledsen. Känner mig nertryckt och obetydlig och mår allmänt dåligt så vill inte dra upp något som får mig att känna så.
Men olika sällskap har olika rytm i språket och pratar olika snabbt. Pauserna som uppfattas som ok att hoppa in i är olika långa. Man får försöka anpassa sig. Själv har jag blivit van vid väldigt korta pauser, när man vet att någon är van vid långa och pratar långsamt måste man ibland sitta och räkna och räkna sekunder innan man får försöka hoppa in, men ändå kan det bli för tidigt. De kanske tänkte i en halv minut. Det är svårt att veta om personen är klar (Att försöka vara artig mot en väldig långsampratare är svårt i ett snabbpratande sällskap, resultatet blir ofta att man inte säger någonting alls på en hel kväll eftersom andra alltid tar pauserna. Dvs alla 10 vid bordet måste anpassa sig samtidigt och ändra rytm och språk för att det ska fungera, men det är jättesvårt, man kanske måste diskutera regler i så fall? Eller så kan en rucka lite på sig. -vissa kanske räddar sig med ett -vänta jag är inte klar.).
Ibland kanske flera konversationer pågår samtidigt och två personer är kvar som lyssnar på just det du skulle säga och gärna vill att du fortsätter.
De exakta pauser du lärt dig av din mamma är helt enkelt inte universella, någon annan har lärt sig på ett annat sätt.
Ibland om någon känner att en annan person blivit avbruten så försöker de såklart följa upp och fråga. Om du då är riktigt arg så drabbar det bara just den som försökte vara trevlig mot dig och försöker kompensera.
Jag har också varit i situationer där jag blir avbruten och jättesur och är irriterad resten av kvällen och försöker hämnas genom att vara tyst. Haken är att det aldrig fungerat, för ingen förstår varför, för de vet inte att de avbröt.
Har en kollega som blir riktigt irriterad när man avbryter och gärna säger till. Haken är att av fem är det bara ett par som lyssnar och försöker låta bli. Resultatet är bara att hon blir avbruten av de andra två som pratar hela tiden istället. De två som försöker ta hänsyn kan ju inte säga någonting, det blir jättekonstigt.
